Välkommen till könsumgänget…

Bästa läsare!

Det här blogginlägget tar avstamp från en händelse i mina yngre tonår. I den bygd där jag växte upp, och i samtliga socknar däromkring, fanns det minst ett stycken Konsumbutik i varje tätort. Varje Konsumbutik hade ett butiksråd med ”rätt” partibok, och den lokala konsumentföreningens medlemmar sparade kvitton som de sedan skickade till distriktskontoret där några flitiga kontorister räknade ut medlemmens återbäring exakt på öret. Återbäringen var en ringa men ändå uppskattad kompensation för att man köpt varor som var dyrare än hos den konkurrerande ICA-handlaren.

Vid Konsumbutiken i grannsocknen hade det lokala butiksrådet manifesterat det kollektiva ägarskapet med en stor skylt som hade det inbjudande budskapet ”Välkommen till Konsumgänget”. Det här var ännu under den oskuldsfulla epoken då det blev polisutryckningar ifall någon fastighetsägare upptäckt klotter på sin byggnad, och varje sådant dåd – även om det var sällsynt – blev ett samtalsämne för alla som passerade någon annan människa i byn. Det här är väl det tydligaste exemplet på social kontroll och signalspaning på medborgarnivå. Inte sällan utkristalliserades under dessa samtal något namn på en misstänkt gärningspojke. Trots det lyckades någon med hjälp av spritpenna och två prickar senare dramatiskt förändra budskapet på Konsumföreningens stora skylt.

Nämnda Konsumbutik finns inte kvar längre, inte ens i skepnaden av COOP. Återbäringen räknas ut av en centraldator och som medlem är man lika tacksam varje gång man erbjuds att betala delar av sitt inköp med den sparade bonusen som byggts upp eftersom man inte handlat hos den billigare ICA-handlaren tillräckligt många gånger.

Själv har jag ekonomiserat mina inköp genom att vara så illojal som möjligt mot mina handlare. Jag köper de dyrare varorna på COOP när de har en tillfällig realisation. För basvaror vet vi att ICA-handlarna har fri prissättning vilket innebär att det handlaren förlorar på gungorna tar han eller hon igen på karusellerna. För mig som bor mellan två ICA-butiker (eller tre snarare) upprättar jag sålunda två listor, där jag åker billig gunga hos den ena och billig karusell hos den andra. Och sedan kontrollerar jag vad Willy annonserar i sitt masskorsband så bunkrar jag upp saft, soja och dylikt som blir ytterligare några kronor billigare där.

Den här strategin är vettig så länge man går eller cyklar till och från butikerna. Är man en bilburen konsument finns det ingen som helst poäng med att åka kors och tvärs för att handla. Då får man bestämma sig för om man vill betala för kvalitet eller kvantitet.

Men sedan finns det butiker man undrar hur de fortfarande kan existera, trots att både gungorna och karusellerna kostar flygbiljett. På väg hem från Östermalm slank jag in hos Coopbutiken på Karlavägen. Jag var sugen på rån (alltså kex med vaniljfyllning) och fann att priset motsvarade namnet på varan. Och inte nog med det; jag noterade att bäst-före-datumet var 30 mars. Detta var i slutet av februari månad.

Vad klagar jag på? En hel månad tillgodo innan rånen börjar förmultna eller torka, eller vad nu som händer när ett dylikt kex passerat sitt kvalitativt tjänliga tillstån. Jäkla I-landsproblem att klaga på att ett paket rån bara kommer hålla i 30-talet dagar – tänk på de svältande barnen i Afrika, Peter!!!

Visst, jag håller i princip med den invändningen. Men vad säger det om en butik som säljer en påse kex som bakades i Göteborg i mitten av juli månad anno 2013, och som inte förrän mer än 8 månader senare hamnar hos en kund? Och till ett pris som ligger minst 25% över vad man hade fått betala för samma vara hos Willy (fast med ett halvårs tid tillgodo innan bäst-före-datumet passerats). En sådan butik måste ha oerhört lojala kunder, på gränsen till dumma. Inte minst med tanke på att både gungorna och karusellerna som sagt är kusligt dyra – återbäringen till trots.

Fast jag skall inte dissa alla Konsumbutiker. Det finns nämligen en av dessa som jag insisterar skall kulturminnesmärka, och som måste bevaras i befintligt skick. Jag tänker på Konsum i Hjorthagen (Artemisgatan). Tyvärr är det numera en COOP Nära-butik, men jag skulle jättegärna vilja se den blåa omkullvälta 8:an på fasadväggen istället. För filmmakaren som skall spela in en rulle som utspelar sig under sent 1970-tal är nog denna inrättning given om location-scouten behöver en scen i butiksmiljö. Här har tiden stått stilla. Huruvida deras varor är tjänliga vet jag inte mycket om; jag brukar bara köpa en MER när jag vandrar hem efter ett besök på Myrornas butik med sannolikt mager utdelning; deras bokavdelning är inte längre vad den var när de hade ett rikt utbud placerat på övervåningen. Det var på den tiden Myrorna sålde många billiga böcker istället för att priskolla varenda titel mot antikvariat.net och bokborsen.se, vilket ledde till att man säljer färre böcker till ett högt pris. ”Konsum-effekten” med andra ord.

Om någon har tips på second hand-butiker söder om Dalälven och norr om Halmstad/Kalmar som har ett brett sortiment på intressanta fackböcker till oförskämt lågt pris – ge mig ett tips i kommentarsfältet, tack!🙂

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Litteratur, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Välkommen till könsumgänget…

  1. mirotanien skriver:

    Konsum och ”välkomna till könsum-gänget”… tack för att du uppmärksammar denna svenska klassiker🙂

  2. Peter jag delar på de allra flesta punkterna din analys av svensk detaljhandel……..handlar på samma sätt…
    COOP halva priset på kort datum,
    ICA har allt men väldigt varierande priser
    och
    Willys billig Schwarzwald skinka, jättebillig och ofta så långt datum (titta under/bakom!) så man kan köpa fler…..
    utanför tullarna där jag vistas
    så kan man åka till en ”handlingsplats” och promenera mellan de tre olika handlarna…….

    MEN visst har sortimentet hos de flesta ändrats från råvaror till färdiglagat………

    • Peter Harold skriver:

      Japp, jag gräver också flitigt i hyllan bland kallskurna varor. Finns ingen anledning att riskera hälsan och aptiten på något som ”mörat” av sig själv… Pradoxalt nog saknar jag den råa pyttipannan som min barndoms ICA-butik sålde (och som jag helst ville äta rå; konstigt nog blev jag aldrig sjuk då).

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s