Jag vill sitta i samma regering som Tanja Bergkvist

Bästa läsare!

Idag är en av mina bättre dagar då jag är närmare livet än döden. Det kan i o f s snabbt förändras, men det är under stunder som dessa jag brukar bli sittande med dåligt samvete för att jag inte engagerat mig partipolitiskt. För det tycks ju bara vara genom politiken vi kan förändra världen. Till det bättre. Och den värld jag vill skapa är en värld med ett minimum av politik. Låter motsägelsefullt kan tyckas, men det är så jag ser på det.

Jag har nyligen i denna blogg andats om att jag hemskt gärna vill bli utrikesminister i Sverige. Bara för att ingen skall uppfatta detta som ett oseriöst erbjudande har jag också uppvaktat ett antal politiker – riktiga politiker – med erbjudandet att jag gladeligen skulle acceptera en nominering till denna post. Men på det runkbara villkoret att jag får bli partilös. Inget orimligt villkor från min sida, ty mellan 1976-1979 tjänade Sven Romanus som opolitiskt justitieminister. Det var på den tiden svenska justitieministrar inte på allvar börjat jobba som handläggare åt CIA och dess transporttjänst. Sven Romanus blev 99 år gammal, vilket jag knappast kommer hinna bli. Men i värsta fall får jag väl betala medlemsavgift. Mänsklighetens överlevnad går före min stolthet.

Jag skall inte gå in på detaljer om vilken sorts utrikespolitik jag vill bedriva, utan hänvisar till mina udda nedslag i omvärldsbevakningen på denna blogg. Inget säger att jag kommer bli mindre överraskande även om jag sitter i Arvfurstens palats. Däremot leker jag ofta med tanken på vilka personer jag skulle vilja ha som kollegor i regeringen.

Jag försöker oftast tänka bort vilken partibeteckning de kan tänkas bära. Partier är ju trots allt bara föreningar med ett varumärke. Några givna namn dyker upp; Henrik Alexandersson som folkhälsominister (och kan ni tänka er, han har fått samma nominering av den utkastade folkpartisten Camilla Lindberg som röstade emot FRA-lagen!); Cecilia Stegö Chilòs som kultur- och medieminister; arbetsmarknadsdepartementet får två ministrar om min dröm faller in – Tino Sanandaji och Johan Norberg. Men först tar vi bort de känsligaste möblerna i deras gemensamma kontor. Till socialminister skulle jag föreslå Goth-Barbie.

Jag har inget förslag till finansminister. Ja, jag vill till och med hävda att någon sådan inte behövs. Budgetansvaret borde ligga på statsministern som ju i övrigt är den som leder regeringens arbete. Men någon lämpligt statsminister vill jag inte presentera här. Istället ber jag att få presentera det viktigaste namnet i den regering jag önskar träda in i:

UTBILDNINGSMINISTER TANJA BERGKVIST!

Tanja höll i förra månaden en föreläsning i Alvik om det svenska genusvansinnet, och det var min absoluta avsikt att gå och lyssna på henne. Tyvärr var det en sådan där dag då jag var närmare döden än livet, så jag kunde inte åka dit. En tröst är att Tanja istället bloggat om sin föreläsning, och i den posten fann jag följande instick som jag vill göra även mina läsare uppmärksam på:

SKOLAN OCH RESULTATEN – ATT RASERA INIFRÅN

Ett exempel på att de verkligen gjort det är synen på pojkar som grobianer som ”tar plats” i klassrummet utan att räcka upp handen. Medan man för 20-30 år sedan skulle säga åt en pojke att vara tyst och inte låta honom få ordet utan att räcka upp handen, så ska man idag istället […] åstadkomma detta genom en (citat) ”dekonstruktion av den hegemoniska maskulimiteten” i klassrummet. Hur tänkte de egentligen dekonstruera den? Genom en daglig hormoninjektion? Och vad gäller pojkars sämre resultat är det (citat) ”konstruktionen av maskulin identitet som är boven i dramat” – det var den sammanfattande slutsatsen i rapporten – alla teorier som framfördes hade detta som gemensam konklusion.

Istället för att hyra in värdegrundspiloter till skolorna som låter eleverna skriva snälla saker till varandra på lappar och sedan byta lapp med varandra (ja, det går till så!), så kanske man hade kunnat få upp självförtroendet hos eleverna genom att istället lära dem något – klarar de sina nationella prov så kommer de att må riktigt bra, det kan jag lova er. Jag kan garantera er att inget får skoleleverna att må så bra som att känna att de klarar av sin matte, fysik och kemi. Byt ut värdegrundspiloterna mot avdankade universitetslektorer säger jag bara – jag hade själv sådana på gymnasiet och jag kan säga att det var en undervisning som heter duga – glada eldsjälar som forskat hela sitt liv ägnar sina sista år innan pension åt att göra en fenomenal insats för skolungdomen.

Applådåska!

Egentligen torde hennes matematikkunskaper kreditera henne till posten som finansminister, men i mina ögon skulle Tanja göra mycket mer gott som svensk utbildningsminister istället. Dessutom ville jag ju inte att vi skulle ha någon finansminister. Och att låta Tanja bli statsminister är kanske att ta i… 🙂

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Jag vill sitta i samma regering som Tanja Bergkvist

  1. Jern&Betong skriver:

    Utryckning i träfrack med bruten dödsbricka, beviljas inte innan kriget mot mångkulturen är vunnet.

  2. Edward Ulfertz skriver:

    Jag håller med, Tanja Bergkvist är verkligen en resurs. Både vacker och smart.
    Om avdankade universitetslektorer kan rädda PISA-katastrofen så har jag några favoriter bland ”avdankade” personer, som borde finnas i regeringen, Inga-Britt Ahlenius, Leif GW persson, Hans Blix och Anne-Marie Pålsson (Knapptryckarkompaniet).
    Fördelen med ”avdankade” personer är att de inte gör det för karriärens skull.
    De har redan gjort karriär och börjar i stället tänka på barnens och barnbarnens framtid.

  3. Rune skriver:

    Men är Cecilia Stegö Chilòs verkligen lämpad som minister? Jag har sett uppgifter om att hon sitter i styrelsen för EXPO. EXPO är ju den där organisationen som med hjälp av den sk Resarchgruppen registrerar folk som är oppositionella mot etablissemanget.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Hon är styrelseproffs. Sitter nog i vilken styrelse som helst. Men Expo är inte en merit hon behöver ta med sig när hon lägger ner SVT:s mainstreamutbud, det är sant.

    • Peter Harold skriver:

      Jag funderar lite på om styrelseengagemanget i Expo kan vara ett sätt att skaffa sig en bättre försäkring mot framtida mediadrev?

  4. Anonym skriver:

    Du vet mycket väl att du gör en bra större ” impact” så här via din blogg. Större än någon politiker. Det där med ” runkbar” var jäkligt bra beskrivet, fastän jag inte är utrustad med snopp! Du är så jävla begåvad! Du sätter avtryck i historien!

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      *rodnar*🙂

    • PerH skriver:

      Genom Per Anders Fogelströms romanserie ”Mina drömmars stad” i bakfickan känner jag den medeltida sysselsättningen att hålla fisken i sumparna längs kajerna vid liv genom att hålla sumparna i ständig rörelse, man som kvinna, runkande för att syresätta fiskarnas gälar, en tuff sysselsättning nätterna igenom medan staden sov, i väntan på att fiskmarknaden skulle saluföra dagens färska fisk.

      Det är det Peter gör på sin blogg, syresätter så att vi kan andas.

      • Peter Harold (via mobil) skriver:

        Jag bugar!🙂 Jag minns den fnisslusta som uppstod första gången jag läste om sumprunkare trots att det var i dess ursprungliga kontext. Tyvärr minns jag inte i vilken av mina gamla böcker. De börjar bli sköra i bindningarna så jag bläddrar sällan i dem numera tyvärr.

  5. Hanna Söderström skriver:

    Man tackar för förtroendet! ;D
    Som socialminister skulle jag börja med att lägga ner så mycket av verksamheten som möjligt och sen fokusera på vetenskapsbaserad skademinimering, föreslå ett avskaffande av sexköpslagen, att legalisera alla berusningsmedel och försöka få in i grundlagen att staten inte har någon rätt att manipulera vad folk gör med sina egna kroppar.😛

  6. Tanja Bergkvist skriver:

    Jag tackar också för förtroendet.🙂 Jag blir gärna utbildningsminister – i första hand tänkte jag faktiskt ta ett krafttag och bygga om hela det svenska utbildningsväsendet från grunden – det är helt ohållbart att den intressanta matematiken kommer först på universitetsnivå när eleverna faktiskt har potential att tillägna sig bevisföring och annat mycket tidigare – totalt slöseri av deras tid och potential, det är steg ett – att normalisera utbildningsväsendet och avskaffa den institutionaliserade fördumningsindustrin i alla myndigheter. I demokratins, öppenhetens och toleransens namn är det väl dags att avskaffa alla diktatoriska inslag. Och sedan ska jag bygga upp ett medieimperium tänkte jag, medier fria från hyckleri och idioti som går diverse lobbygruppers ärenden. Men idag röstades jag fram som statsminister fick jag just veta: http://genusdebatten.se/var-nya-statsminister-och-diktatorns-lag/ men jag antar att jag kan kombinera det med utbildningsministerposten, vi får se.🙂

  7. Sorry Peter, jag har redan tillsatt Tanja som statsminister (länken som hon gav ovan). Men är du på hugget kanske du kan få en plats i vår regering.
    Liten fråga dock, menar du verkligen ”runkbar” (alltså förhandlingsbar) och inte oomkullrunkelig (stadfast som inte kan ruckas på)? Det är en fördel om du har koll på svenskan om du ska vara med oss och styra.

  8. Peter Harold skriver:

    Först av allt; ett stort tack för att du påpekar i ditt blogginlägg att ”khan” är en titel som erövraren Djingis hade. Det är tyvärr alltför få människor som är medvetna om den saken, även om denna titel sedermera anammats som familjenamn i vissa länder.

    Jag har skrivit ”runkbar” i den betydelsen att jag kan ändra uppfattning i fråga om partitillhörighet under vissa omständigheter. Ett tämligen rumsrent exempel vore att en partistyrelse uppvaktar mig och berättar att de precis skrivit om sitt partiprogram helt och hållet efter mina idéer och åsikter. Då vore det förmätet av mig att inte visa lite uppskattning och skänka dem en årsavgift. Jag tror att det skulle runka om i den svenska politiken ifall detta skedde. Sedan överlåter jag åt läsaren att i varierande grad av skamfull rodnad föreställa sig andra scenarios som skulle kunna få mig att överväga mitt exkluderande av partiväsendet…

    I övrigt är det noll risk och chans att någon civil människa skulle vilja ha mig som förtroendevald, än mindre som ansvarig minister. Den offentliga scenen är en tortyrkammare för mig. Jag är tyvärr lika verbal som en biljettförsäljare i tunnelbanan, och lika charmig som en biljettkontrollant i samma transportslag. Vissa påstår att jag luktar illa också. Till råga på allt så är jag dessutom en vit hyfsat heterosexuell medelålders man i bostadsrätt, om vi nu skall belysa mina mest iögonfallande brister för allmänheten.

    • Tja, vad gör man inte för folkbildningen.
      Ok, så du menade alltså vad du sa med ”runkbar”. Föreföll enligt kontexten som du troligen menade tvärtom. Men då är ju allt grönt (inga anspelningar på politisk färg).
      Om jag skulle lyckas få en politisk position så borde det nog gå för dig med, du kan knappast vara mer asocial än jag. Jag är själv vit, extremt heterosexuell, vit medelålders (50+) man av helsvenskt ursprung, boendes i hyresrätt. Du får försöka charma Tanja, så kan du nog få en plats du med.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s