Man kan nästan tro att de längtar efter ett krig mot Ryssland…

Bästa läsare!

Jag ser att Svenska Dagbladet refererar till amerikanska nyhetskanalen CNN där ett antal kongressledamöter ”informerats av underrättelsetjänsten” om att Ryssland tänker invadera östra Ukraina och även roffa åt sig land i Baltstaterna. CNN (och SvD) utmålar Ukraina som ett försvarslöst litet land som riskerar att attackeras och förintas av den ryska björnen.

Återigen anar jag ett pirrande i journalisternas och politikernas byxor, i höjd med perineumet. Det är nästan så att man kan tro att de längtar efter att Ryssland skall gå över någon gräns för att ge västvärlden en anledning till att ”göra Ukrainas sak till vår sak”. I värsta fall ett nytt krig.

Jag tänker inte analysera risken för att Ryssland invaderar östra Ukraina eller Baltstaterna under året. Möjligtvis kan jag tänka mig maskulina styrkedemonstrationer som överflygningar med jakt- och bombplan på eller invid ukrainskt luftrum, och jag är övertygad om att marktrupperna kommer vara positionerade på strategiska ställen utmed gränsen för att signalera Rysslands närvaro. För de som känner till dessa spel betyder detta inte att man förbereder en krigshandling, utan snarare att man genom styrkeuppvisningen ger en signal om att ”det är mig ni skall förhandla med”. Kalla det sandlådebeteende eller liknande, men det är så det går till. Det är exakt av samma anledning som USA/Nato har militärbaser i c:a 130 länder runt om i världen. Och USA är ju som bekant en given ”förhandlingspartner” varhelst det statsstödda Big Government/Big Business/Big Banking låtit sina halvhemliga agenter verka för spridandet av ”demokrati och frihet”.

Visste ni att USA spenderat minst 5 miljarder dollar på att skapa den politiska instabiliteten i Ukraina? Nä, jag såg inte att det stod det i SvD, men saken uppmärksammas på andra håll runt om i världen – inklusive i USA hos medier som inte kontrolleras av de tre ”Big”. [Länk]

En intressant förändring i arbetsmetod vid regimskiften tycks dock ha skett. F.d. CIA-medarbetare berättar att den här typen av verksamhet brukade utföras denna organisation ensamt förr i tiden (t.ex. statskuppen i Iran på 1950-talet). Men på senare år är det tjänstemän i Obama-administrationen (utrikesdepartementet) som spelar en aktiv roll att skapa situationer som gör att icke önskvärda regimer i andra länder tvingas på fall.

Ukrainakrisen ställer oss demokrater i västvärlden inför flera moraliska problem. Att Barack Obamas regering spenderar mångmiljardbelopp på att underminera en legalt vald (om än korrupt) regering för att genom uppror och lokal upplopp få denna ersatt, då kan man inte gärna klaga på att den andra parten i den geopolitiska maktkampen (som i det här fallet är Ryssland), vägrar att rullar över på rygg och stillatigande se sina intressen gå förlorade.

Det är också ett moraliskt problem att den regering i Ukraina som satt sig i den folkvalda regeringens ställe redan påbörjat samarbete med USA om att få tillgång till IMF:s (Internationella Valutafonden) pengar samt förhandla om säkerhetspolitiska spörsmål. Den icke folkvalda regeringen i Kiev sitter alltså och förhandlar om villkoren för Ukrainas framtid – en framtid där Big Banking skall kunna ta över Ukrainas nationella tillgångar. Detta är ett problem som borde få alla demokratiskt sinnade utrikesministrar inom EU att reagera. Men så sker inte. Vilket säger en del även om EU och den politik som förs här.

Läsaren kanske frågar efter vad jag vill föreslå för alternativ för att bekämpa Ukrainakrisen?

Ja, nu är det inte heller min sak att lägga mig i Ukrainas inre angelägenheter. Men korruptionen är ett gigantiskt problem i det landet, och mitt råd är att råda bot på det först av allt. Det ligger ukrainarnas intresse att rösta bort myglarna. Men det går inte så lätt eftersom dessa (myglarna) har stöd både från Washington och Moskva. Helt klart skulle landet tjäna på transparens och bättre rättsvård. Men det måste bli utifrån lagar som stiftas av ukrainarna och deras folkvalda själva. Som det är just nu – slutet av mars nådens år 2014 – sitter representanter från Obama-administrationen och sammanställer vilka lagar som den tillsatta marionettregeringen måste införa som villkor för att få lån av IMF.

Om detta önskar jag att det berättades mer om istället för att ensidigt sitta och trissa upp förväntningarna på en rysk armérörelse (vilken i och för sig borde välkomnas ur ett nyhetsdramaturgiskt perspektiv; minns hur Hearst och Pulitzer med uppenbara lögner om situationen på Kuba 1898 propagerade fram kriget mellan Förenta staterna och Spanien).

I detta läge borde EU distansera sig från NATO. EU borde samtala med Ryssland utifrån ett eget säkerhetspolitiskt perspektiv. Och framför allt, EU:s medlemsländer borde se till att kunna försvara sina egna länder utan stöd av NATO. Under 2013 spenderade ”den fria världens fiende” Ryssland motsvarande 90 miljarder dollar på sin försvarsbudget. ”Demokratins förfäktare” Storbritannien, Frankrike och Tyskland spenderade 164 miljarder dollar. Ryssland må vara ett politiskt hot. Men knappast ett militärt av större format. Därför kan och måste Ukrainakrisen lösas politiskt.

Rätta mig gärna om jag har fel.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Politik. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s