Ung, arg, tjej, feminist – då är mediescenen din!

sb årsta enskede tidning

Bästa läsare!

Om vi bortser från att jag skulle kunna förvänta mig att en representant från en autonom vänstergrupp eller ett par jihadister häller in bensin i min brevlåda för att likvidera mig, eller att jag besväras av minst ett dussin obehagliga försändelser som varje månad eller kvartal kräver sin andel av min likviditet (s.k. ”räkningar”), så finns det en tredje anledning för mig att sätta en plankstump brevinkastet i min lägenhetsdörr: jag vill slippa gratisblaskan Tidningen Årsta/Enskede/Vantör.

Och varför vill jag det?

Jag vill nämligen inte ha ett politiskt reklamblad av det här slaget fyllt med vänsterpropaganda. Tidningen Årsta/Enskede/Vantör har nu under flera månaders tid ramlat in genom brevinkastet varje helg, och varje gång kan jag konstatera att det är samma andas barn som skrivit artiklarna som är den grupp jag ser som potentiell brevinkastbrännare. Alltså rena kampanjorganet för den politiska vänstern i södra Stockholm.

I varje nummer finns de obligatoriska figurerna som är miljöpartister/socialister, feminister eller förtryckta kulturarbetare med uppenbara vänstersympatisörer. Ämnesvalen är givna utifrån den moderna grönröda svenska journalistkåren i dess nedkokta koncentrat med tillhörande bekanta problemformulering: ”Manliga politiker i debattkamp om klimatet”, ”Rasistiskt klotter i Enskede”, ”Experimentera mera för att få bort bilarna”, ”Ja till trängselskatt på Essingeleden”, ”Här är söderorts västa cykelstråk”, ”Nu kan Årstaskogen bli naturreservat”, ”Sju dömda för upploppet i Kärrtorp” och ”Piratpartiet går till val på tak-över-huvudet-garantin” utgör de flesta rubriker i dagens (31/3) skörd på nämnda tidnings hemsida. Och första slumpmässigt utvalda artikeln i tidningens nyhetsarkiv bär titeln ”Livs levande feminism”…

Suck!

Urvalet av ”nyheter” tycker jag speglar ganska bra vad man har för agenda på tidningsredaktionen. När man läser vad de skriver om upploppet i Kärrtorp så kan det inte råda någon tvekan om att redaktionen är mer röd än grön. Lyssna på den här formuleringen:

Förundersökningen av händelsen – då den fredliga antirasistiska manifestationen attackerades – pågår än. Fler personer kan komma att åtalas, uppger tingsrätten. Bland annat sitter en 35-årig man från en vänsterextrem grupp fortfarande häktad för dråp. [Min fetning]

Det är skrattretande att lokaltidningen fortfarande beskriver den politiska gänguppgörelsen i Kärrtorp som en ”fredlig” manifestation, inte minst med tanke på att de deltagande vänsteraktivisterna kom knivbeväpnade till sin manifestation. Jag hoppas innerligt att tidningens läsarkrets är intelligentare än dess skribenter.  Jag sätter även ett frågetecken för uppgiften om att den 35-årige vänsterextremisten sitter häktad för dråp. Jag har nämligen inte hört något om dödsfall. Men sådant kanske inte lyser genom i mediebruset om det är ”fel” sorts aktivister som blir ihjälslagna.

Förutom rödgröna journalister och redaktörer har Tidningens Årsta/Enskede/Vantör en mindre arsenal av rättrogna krönikörer som levererar rätt sorts politiskt korrekta åsikter. Den skrivande chefredaktören Helene Claeson skriver förvisso småputtriga charmiga vardagsbetraktelser som inte väcker någon större förargelse, gott och väl i klass med vad många namnlösa trivselbloggare åstadkommer (gratis).

Fotografiet på krönikörens Moa Svans byline fick mig att fundera på om min fördom om hennes utseende har någon förankring i verkligheten. Nonsenskrönikan ”Äntligen är måltorkan över” gav inte mycket. Fast vad får Sherlock Harold om han adderar hennes kortklippta frisyr med uppgiften om hennes aktiva fotbollsspelande, ifall han förlitar sig på sin fördomsfulla sexistiska intuition? Jo, Sherlock Harold misstänker sig se en ”flata”. Åtminstone i tankevärlden. Och tankevärlden är fortfarande i det här stadiet av mitt resonemang fortfarande bara frukten av mina fördomar. Fast nu verkar det trots allt som att min fördom har rätt; i Aftonbladet [Nej, jag länkar inte!] skriver hon om sin frustrerade kamp om könsneutrala omklädningsrum för idrottare av hen-kön och refererar till ”Vi som är flator, och aldrig har legat med män.”

Tro mig, jag är den förste som skäms över att mina fördomar stämmer överens med verkligheten. Ändå tycker jag att jag inte kan klandra mig själv…

Fast droppen som nu äntligen får mig att överväga att bomma igen brevinkastet för att slippa kommunistavisan från Direktpress AB på helgen var krönikan Vem kan låna ut en fet högtalare?” signerad stockholmaren och hårdrockaren Klara Force. I ingressen kan vi läsa följande:

Det är supervalåret 2014 och politik är hetare än på länge. Åtta år av borgerlig privatiseringshets och fyra år med järnrörshuliganer i riksdagen och en ständig brist på ett feministiskt perspektiv har gjort en hel del människor förbannade.

Redaktionen uppmanar sina läsare att säga vad de tycker om krönikorna på tidningens hemsida. Nu känner jag personligen att jag jobbat övertid som Sverigedemokraternas försvarsadvokat. Men snacket om järnrörshuliganer kan bara applåderas av svartklädda AFA-anhängare. Och brist på feministiskt perspektiv…? Och resten av texten handlar om att feminister och hårdrockare borde få starkare högtalare på skattebetalarnas bekostnad.

Eftersom redaktionen för Tidningen Årsta/Enskede/Vantör vill ha läsarnas åsikter så tog jag mig friheten att skriva vad jag tycker om Klaras krav. När jag tryckte på ”skicka” så fick jag felmeddelandet att ”Inlägget måsta ha färre än 1000 tecken”. Jag fick radera alla mina inställsamma påståenden som skulle gett min inlaga vissa drag av försoning. Men fortfarande för många tecken. Jag fick ändra min stilistik. Samma felmeddelande. Jag fick omformulera mina inlindningar till kortfattade angrepp. Ånyo en uppmaning om att begränsa till max 1000 tecken. Vad f-n…?

Jag utgick från en artig men uppriktig kritik av innehållet i nämnda krönika och av tidningen i allmänhet. Men för varje redigering försvann allt mer av min artighet. Och ni vet ju hur journalister – i synnerhet kvinnliga – reagerar när de bara får ta emot kritik? Japp, de säger sig vara utsatta för anonyma vita mäns hat. Näthat. Nu förstår jag hur det ”näthatet” uppstår. Vi får inte utrymme att vara både kritiska och snälla.

Ok, det fick bära eller brista, även om det sved att se hur var ny förkortad version av min replik kondenserades ner till något som blev kemiskt fritt från verbal finess och nyansrikedom. Fast när pappersutgåvan av Tidningen Årsta/Enskede/Vantör bara innehåller feministiskt trams lär de nog ändå inte förvänta sig särskilt bättre reaktioner från läsarna än t.ex. Klaras kompis Mathias Pettersson (under min kommentar):

sb klara krönika

 Här på Skrivarens Blogg finns mig veterligen ingen gräns för hur många tecken man får skriva i kommentarsfältet; här finns utrymme för både mildhet och ilska. Inte heller blir jag ond om det är kritik. Vem vet, jag kanske rent av förtjänar den…? 😉

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna, Politik, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ung, arg, tjej, feminist – då är mediescenen din!

  1. kallepelle skriver:

    Cheese-cheesus! Hon har aldrig haft en karl innanför herrkostymen! Finns det någon sorts förgyllt äkthetsintyg som bevisar det någonstans? Och så lirar hon damfotboll och programleder i statstelevisionen. En del lever verkligen i den verkliga verkligheten.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s