Piratpartiet EU 2014 – skall Sverige fyllas med afrikanska bögar, flator och farbröder i tantkläder?

 Bästa läsare!

 I en kommentar i ett annat blogginlägg skrev Pelle så här: ” – Ska du helt seriöst rösta på Piratpartiet Peter? Det låter ju inte klokt.”

Jag tror att en och annan besökare av Skrivarens Blogg är intresserad av denna fråga, och kanske också mitt svar. Jag tror inte att jag spekulerar alltför fel när jag gissar att Pelles fråga är sprungen ur det av Fria Tider uppmärksammade utspelet från Piratpartiet om att de går till val på ökad invandring.

Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström säger i en intervju med SR att han vill göra det möjligt för potentiella invandrare att söka asyl i EU utanför EU:s gränser – något som skulle öka den redan rekordhöga invandringen markant.

– Ofta är den som behöver skydd i en situation där hen inte har möjlighet att åka till Europa på vinst och förlust. Vad händer en hbtq-flykting som nekas asyl och sänds tillbaka till Uganda, när myndigheterna där får veta att hen rest till Europa för att försöka få en fristad? säger han.

Jag skulle här kunna gå direkt i polemik med de som menar att ett annat parti, som t.ex. Sverigedemokraterna, är bättre skickade att styra i EU. Men först av allt vill jag inflika att jag inte för en sekund tror att Piratpartiet kommer styra i EU. Däremot är det min övertygelse att Piratpartiet påverkar EU i en god riktning vad gäller frågor som t.ex. massövervakning. Piratpartiet har varit en viktig motkraft till de totalitära och kollektivistiska drag som präglar EU:s förda politik.

Sverigedemokraterna säger sig vara ett EU-skeptiskt parti, men de har tyvärr i princip ingenting emot massövervakning, i synnerhet inte när det gäller att fånga jihadister. SD ser det inte som ett problem att alla som inte är jihadister och är fullständigt ärliga människor likväl blir övervakade på ett sätt som för tankarna till DDR före kommunismen fall.

Vad gäller övriga partiers föränderliga inställning till massövervakning finns ingen anledning för mig att utveckla i dagens text – de kommer följa Miljöpartiets pipa kring skattefinansierat folkutbyte för att kunna behålla/erövra regeringsmakten, och i samband med regeringsinnehav verkställa Bodströmsamhället. Sorgligt men sant.

Men den som nu tror att jag okritiskt hyllar Christian Engströms och Piratpartiets utspel kommer här få en överraskning!

Min första invändning är att Piratpartiet inte är ett frihetsparti med en genomtänkt och konsekvent frihetligt ideologisk plattform. Partiet grundades som ett enfråge-parti med förvisso frihetliga anlag. Och för oss som är absolut emot massövervakning och implementering av totalitära maktinstrument räckte denna enda fråga för att vi skulle vända våra gamla partier ryggen.

Efter framgångsvalet i EU följde ett fiasko i riksdagsvalet 2010. Både före och efter valet uppstod en intern diskussion om att ”bredda” partiet och göra det intressant på ett rikspolitiskt plan. Jag själv var en av dem som förespråkade en libertariansk inriktning istället för att ”plocka godbitar” från alla andra partier i hopp om att lyckas röstoptimera.

Men jag stötte på problem. Piratpartiet hade attraherat sympatisörer från både Vänsterpartiet och Moderaterna samt alla partier däremellan. Eftersom Piratpartiet var en politisk rörelse med potential uppstod en maktkamp mellan olika ideologiska falanger (med dominans från vänsterpartister och miljöpartister). Eftersom min mening var att det är dödfött att styra Piratpartiet till en formell partibildning med denna konstellation föreslog jag (både efter valet 2006 samt före valet 2010) att de frihetliga icke-socialistiska partierna skulle samverka. Om detta har jag redan bloggat om flera gånger tidigare, så jag fördjupar mig inte kring detta idag.

Någon ”frihetlig partisamverkan” har inte uppstått, men inför årets val uppfattar jag att responsen varit bättre, och jag kan här bekräfta att jag under 2013 faktiskt uppvaktats av både etablerade politiker och gräsrötter kring detta ej ännu fullbordade projekt. Kanske bättre lycka 2018?😉

Om jag får vara rättfram och riskera att stöta mig med mina PP-vänner så vill jag hävda att PP är ett missnöjesparti, och att man i partiet är besvikna över att SD lyckats ikläda sig den rollen mer framgångsrikt än dem. Ur detta har det vuxit fram en illvilja där man framställer sig vara tvärtemot SD i alla punkter. Lite som vår käre statsminister. 

Jag skall här leda mitt påstående i bevis. Och jag gör det genom att låna några rader ur en PP-motion från partiets höstmöte 2013 som jag förutsätter utgör grunden för PP:s invandringspolitik eftersom motionen bifölls:

Här har Piratpartiet ett guldläge. Ett starkt migrationspolitiskt ställningstagande utåt i debatten fyller flera värdefulla funktioner. Dels lanserar vi oss som det självklara alternativet till SD, som övertrumfar dem på SD:s egna största politiska område.

I motionen anges förslag som att Migrationsverket inte skall medges rätten att kategorisera sökande enligt ”Uppenbart ogrundade asylansökan”; att den asylsökandes uppgifter skall betraktas som tillförlitliga (inte ifrågasätta deras redogörelser); att asylsökande som kommer från länder som av frivilligorganisationer utpekas utföra kränkningar av mänskliga rättigheter skall automatiskt få asyl (enligt motionärerna är Sverige också ett land där mänskliga rättigheter kränks!); att Migrationsverket bör läggas ner; und so weiter.

Vissa uttalanden är den antagna PP-motionen är bekymmersamt vilseledande och enögda:

Flyktingförläggningar drabbas ibland av vandalism. Dessa brott torde vara rasistiskt motiverade, och drabbar några av samhällets allra mest utsatta: flyktingar.

Vi som följer alternativa medier – och jag erkänner gladeligen att jag gör det – kan skriva under att detta inte var den direkt mest nyanserade formuleringen. Det har mig veterligen inte gått en månad utan att det kommer rapporter om att flyktingförläggningar och andra lokaler tillhörande Migrationsverket vandaliseras; förläggningarna i första hand av dess inneboende, och Migrationsverkets lokaler av vänsteraktivister som inte gillar att myndigheten följer de gällande utlännings- och asyllagarna, och därför skickar hem de som saknar legala skäl att stanna i landet.

Jag borde egentligen avrunda min kritik här för att inte stöta mig alltför mycket med mina ”piratvänner”, men samtidigt är det angeläget att påvisa några brister i partiets retorik – brister som är av den digniteten att de kan vara direkt skadliga för det framtida partiarbetet. Jag tror att om de tänker efter kan de rätta till dessa fel.

Det finns (minst) två motsägelsefulla punkter i Leo Calandrella Rudbergs, Janni Andersens och Deeqo Husseins motion som visar att de rycker argument som passar dem utan att tänka på vikten av att vara konsistent i sitt budskap. De kräver att den asylsökandes ansökan måste prövas individuellt och att ”[inga] hänsyn får tas till politiska försök till ‘volymbegränsningar’, eftersom sådana kollektivistiska hänsyn per definition inskränker den individuellas rättigheter.”

Jag har läst andra texter av Leo där han angriper ”kollektivismen”, och ni ärade besökare av Skrivarens Blogg kunde tidigare idag läsa om hur jag jämför barbarism och kollektivism. Men jag anser inte att begreppet enbart skall vara ett skällsord att rycka fram för att framstå som en slagkraftig retoriker. Nej, för mig har dessa ord en innebörd. Om man är emot kollektivism, då måste man vara emot följande formulering i trions migrationspolitiska motion:

Det statliga biståndet bör fördubblas. Det finns väldigt många utgiftsposter i statens budget som är betydligt mindre viktiga än att rädda liv.

I motionärernas ursprungliga text är ordet ”biståndet” markerat i fetstilt. Jag markerar istället ”Det statliga”. Ni förstår nog varför. Det som utmärker kollektivismen är dess vilja att anförtro staten alla möjliga sorters uppgifter, läs utgifter för skattebetalarna.

Och låt oss ta Piratpartiets ord på allvar. Det finns tveklöst massor av saker i statens budget som är viktigare än att rädda liv – allt är en fråga om att prioritera. Rädda liv eller låta barnen lära sig läsa, skriva och räkna? Rädda liv eller ha en försvarsmakt som kan skrämma bort en fiendenation som går till attack? Rädda liv eller se till att långvårdspatienterna får duscha oftare än en gång i veckan? Rädda liv eller ge feministiska teatergrupper kulturbidrag? Rädda liv eller ge mångmiljonbelopp i statsbidrag till olönsamma och ineffektiva vindkraftverk? Lätt att säga – svårt att greja.

Piratpartiet är långt ifrån felfria. Jag är den förste som anser att det är fel av partiet att trängas med vänstern och miljöpartiet om att sälja sig som godhetsapostlar och tävla om vems gloria som lyser bäst. Jag hade hellre sett att partiet satsat på att pedagogiskt introducera en frihetlig ideologi för svenska folket istället för att komma med extraerbjudande om politisk asyl för alla som inte får sodomera i Afrika. Jag är förvånad över att ”bajspackare” i Uganda skall åtnjuta större skyddsomsorg än t.ex. en halvalkoholiserad kulturarbetare i Malmö som sprider icke politiskt korrekt gatukonst, om jag tillåts att uttrycka mig lite provokativt. Är detta verkligen ett konsekvent uttryck för ”allas lika värde” som alla säger sig stå för? Jag måste erkänna att jag har mina tvivel. Nästa person som använder det uttrycket kommer jag sluta lyssna på!

Trots detta är jag mycket tacksam över Piratpartiets engagemang i Europaparlamentet. Partiets närvaro har tveklöst inneburit att viktiga frihetsfrågor, som t.ex. genom kampen mot massövervakning, kommit i dager. Det tillbakavisade ACTA-avtalet (som bl.a. innebar att tullen skulle kunna gå in i din bärbara dator för att leta efter piratkopierade program) och nu senast den fällande EU-domen om det svenska datalagringsdirektivet är två framgångar som Piratpartiet har förtjänst i.

Men kampen mot massövervakning och kollektivistisk totalitärism är inte över. Piratpartiet är dessutom en viktig informationskälla eftersom EU saknar transparens.

Därför vill jag att min representant Christer Engström får förnyat förtroende att bevaka frihetsfrågorna i EU-parlamentet, samt att hans assistent Henrik Alexandersson får fortsätta att komma med initierade rapporter från ”dödsskeppet”.

Vad gäller riksdagsvalet 2014 har jag inte bestämt mig ännu för vilket parti jag skall rösta på. Om jag nu röstar på något över huvud taget. Jag börjar allt mer tro att de som ligger på sofflocket kanske är de väljare som är allra bäst politiskt medvetna…!

Well, jag hoppas att du är nöjd med mitt klargörande, Pelle! 😉

Hälsar eder Peter Harold

——————————————————————-

Läs även min bloggtext: ”Man kan vara kritisk mot massinvandring men för fri invandring

Piratpartiets valmanifest för EU-valet 2014 finns här.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Piratpartiet EU 2014 – skall Sverige fyllas med afrikanska bögar, flator och farbröder i tantkläder?

  1. Edward Ulfertz skriver:

    Multipartist?

  2. peter andersson skriver:

    Det är ok, Peter
    Pelle

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      🙂

      Jag hade ändå fått klara ut det här. Utbrast i ett WTF när jag såg Leo et cie:s utspel i lokalblaskan. Det är nackdelen med att PP accepterar miljöpartister och vänsterpartister som medlemmar.

      Känner mig lite ensam i den konsekventa kampen mot kollektivismen. Politikerna är så sjukt förtjusta i att spendera andras pengar.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s