Kommunernas låneskuld inte enbart genererat av bidragsförsörjning till invandring, Mats.

Bästa läsare! Läste en krönika av Mats Dagerlind på Avpixlat som bär rubriken ”Invandringens kostnader döljs med 500 miljarder i kommunlån”. Ett litet smakprov:

De svenska kommunernas enorma upplåning för att klara välfärden är något som det är i det närmaste knäpptyst om i den politiska debatten. Det är dock en allt högre tickande bomb. Inom ett år kommer kommunernas sammanlagda låneskuld att passera 500 miljarderstrecket.

[…]

Denna lånekarusell som bottnar i ett vikande skatteunderlag har flera orsaker, varav utflyttning av invånare i arbetsför ålder från landsortskommuner till tätorter är en. De orsaker som på senare tid kommit att segla upp som dominerande i åderlåtningen av kommunernas ekonomi kan dock samtliga kopplas till massinvandringen. Kommunerna fylls i allt högre grad av nyanlända asylanter och deras anhöriga, en majoritet med låg eller obefintlig utbildning. Under de första två åren får dessa sin grundförsörjning från staten i form av etableringsstöd. Endast en bråkdel av dem har dock kommit i egen försörjning när dessa två år förlöpt. Det stora flertalet bidragsförsörjs mångdubbelt längre, ofta bortemot 10 år, många tills de uppnått pensionsåldern. De växlar då över till det kommunala försörjningsstödet, dvs socialbidrag, som belastar kommunens skattkista direkt

Jag är säker på att det nu sitter några tusen twitterkontoinnehavare som står i valet och kvalet mellan att twittra om Dagerlinds artikel med kommentaren ”Alltid invandrarnas fel :-(”, eller låta bli för att inte avslöja att man läser Avpixlat. För min egen del har jag absolut inga problem med att läsa den sajten. Jag är vuxen och myndig, och mina hjärnceller brukar sällan självantända av att jag läser sådant som folk/myndigheter/opinionsbildare anser är olämpligt för vanligt folk att ta del av.

I sak tror jag att Mats Dagerlind ligger ganska nära sanningen. Och lite längre ner i sin text skriver han kritiskt om den svenska regionalpolitiken – som han menar är obefintlig – vilket jag tycker är ett gott tecken hos honom som debattör eftersom det visar på en ambition om att ge perspektiv. Inte för att jag till fullo håller med om allt Dagerlind skriver, men det känns skönt att han inte ser kommunernas ökade skuldsättning enbart som en invandringsrelaterad fråga. För det är den inte.

När det gäller regionalpolitiken säger jag ”pass” i diskussionen, för jag har på senare år förlorat lusten att försvara bygder som ingen eller få vill bo i. Det känns som att det blivit ett självändamål med ”glesbygd”. Istället för att hitta långsiktiga lösningar för att få landsbygden levande (som man uppfattar att den var en gång i tiden) skriks det efter mer statsbidrag. Och sorry, jag är inte säker på att det är en bra lösning.

Jag har haft mina öron öppna på ett liberalt forum som jag var medlem i, och där har det gång på gång sagts att Sverige behöver ha en hög invandring för att ”vi” skall kunna återbefolka glesbygden. ”Afrika och Mellersta östern är fyllda av människor som vill komma till Sverige och är redo att jobba hårt för att få landsbygden levande igen”, heter det (i alla fall enligt gruppens moderator som är en nationell halvkändis). Det skall för all del erkännas att alla i detta forum inte delar moderatorns förtjusning i idén att ersätta Mor i Busken med Babushka i Mora. Man ifrågasätter om förhoppningarna någonsin kommer infrias.

Lyssnar man till Mats Dagerlind så verkar det som att folkutbytesprojektet är döfött. Om den saken tänker jag inte fälla ett avgörande om här, men låt mig säga att jag är skeptisk, och ideologiskt sett anser jag inte att staten skall ägna sig åt dylika projekt. Samma sak för kommunen, även om jag är mer tillmötesgående till idén att kommuninvånarna skall få bestämma om sin egen undergång eftersom besluten ligger dem förhållandevis nära… *cynisk*

Men låt oss nu bortse från att vår globala regering vill att västeuropeiska länder skall utplåna sina nationella identiteter och ersätta dessa med statsunderstödd multikulturism så att dessa stater tvingas skuldsätta sig ännu mer hos de storbanker som står den globala regeringen nära, så anser jag att det är på sin plats att adressera kritiken korrekt. De snart 500 lånade miljarderna till Sveriges kommuner beror inte enbart på att vi importerar folk från utlandet som måste försörjas, även om det är illa nog (förutom för dem som får understödet).

Nej, i själva verket har många svenska kommuner samma syn på pengar som de medverkande i televisionsprogrammet ”Skuldfällan” på TV3. Fast med den skillnaden att kommunalrådet inte behöver oroa sig för att han/hon/det måste livnära sig på blodpudding i tio års tid medan skuldsaneringen pågår.  Dock är kommunalrådet drabbad av samma vanföreställning som Ludde Lund som trots avbetalningsproblem på villan köper ny 50-tums platt-TV varje år till sina dubbla paraboler, kör med tre bilar (och har en brittisk öppen sportvagn nerplockad i garaget), har köpt en pony till dottern och målvaktsutrustning till sonen och en eldriven lyxbarnvagn till babyn som ligger i makans mage, och tror sig kunna betala hela detta kalas med A-kassan eller sin ingångslön som brödplockare på Konsum.

Vissa kommuner fungerar precis som Ludde Lund. Förutom att ha gatubelysning på natten så finns det hundratals andra ”måsten” som ett kommunalråd skall bekosta medelst sina undersåtars skattepengar.

Vissa ”måsten” stipuleras i lag, medan andra är av den karaktären att de ”placerar kommunen på kartan”. Inte för så länge sedan måste varje tätort begåvas med en idrottshall (de lokala idrottsföreningarna är stora, både i egenskap av bidragstagare och som rekryteringsbas av väljare). Numera kan man notera att varje residensstad skall ha minst en arena, fast en fågel viskade i mitt öra och gav exempel på även andra tätorter som drabbats av arena-hybris.

Med risk för att göra mig ovän med alla i min omgivning så vill jag påstå att den besvärliga situation vi står inför med både ökande statsskuld, stigande kommunal skuld samt ökad privatbelåning (för att folk skall kunna köpa sina bostäder till överpriser om man ser på vad en hög tegel, murbruk, tapeter och lite vitvaror egentligen kostar) är orsakad av… ta-daa… våra politiker.

Ok, jag ser ut att komma alldeles för lätt ur det här resonemanget: ” – Skyll på politikerna bara!”

Ja, jag håller med, det är jätteenkelt att skylla på politikerna. Men tänk ett varv till. Vem är det som väljer politikerna? Tja, i grund och botten är det vi väljare. Det är vi som uppmuntrar politikerna att… tja, vad skall vi kalla det…? …ställa till det.

Vi bjuder överpriset på bostadsrätterna. Vi tjatar om en mångmiljonanläggning för att kidsen skall få lira fotboll inomhus. Vi måste ha sällskap med 60’000 andra för att lyssna på 12 artister som tävlar om en biljett till något europeiskt land för att sjunga i Eurovisionen. Eller titta på två hockeyklubbar som slår en puck från ena sidan till den andra genom arenan. Och vissa tjatar om att det enda sättet att få upp befolkningstalet i innersta Norrland är genom att flytta dit afrikaner, syrier, afghaner och en och annan rumän med specialkompetens inom kontanthantering. Fast tydligen fungerar det ändå inte.

Med andra ord, vi lever över våra tillgångar på alla fronter i vårt avlånga land. Är det en utveckling vi skall fortsätta med? Det är en fråga som jag tycker kan vara klok att ställa sig i detta år med sina dubbla valrörelser. Men jag tror inte att det kommer att ske. Det känns som att man avsiktligt undviker att ställe de kritiska frågorna.

Istället lägger man (läs ”medierna och politikerna”) all energi åt några känslomässigt upphetsande ämnen som säljer lösnummer och köper väljarröster. Mats Dagerlind nämner i sin text att ”[med] dagens 2–3 procents låneränta kostar kommunernas upplåning de svenska skattebetalarna drygt 10 miljarder kronor per år, motsvarande cirka 14 procent av BNP”, vilket är en formulering jag känner igen från en text av Mats Edman på sajten ”Dagens Samhälle”. Edman påpekar (i nr 14/2014) en intressant sak:

Vid 2–3 procents ränta kostar kommunernas upplåning runt 10–12 miljarder per år. Det betyder att skattepengar ”försvinner” till svenska och utländska långivare. Har vi en debatt om detta växande skuldberg, som närmar sig 14 procent av BNP? Nej. Vad skulle hända om dagens låga räntor ökar kraftigt? I brist på perspektiv och proportioner ältas i stället ”vinsterna i välfärden”, som är mindre än kommunernas lånekostnader. I fjol köpte våra kommuner in välfärdstjänster för drygt 100 miljarder, varav de privata bolagens vinstutdelningar kan uppskattas till 1–2 miljarder. Kommunerna betalade alltså samtidigt ut 5–10 gånger mer till sina långivare i form av ränta (vinst) på lånen avsedda för välfärden.

Det snackas fortfarande om vinster i välfärdssystemet i medierna. Vinster som bara är en bråkdel av vad vi skattebetalare får betala till storbanker runt om i världen. Den politiska debatten i vårt land påminner mer om illusionistens hantverk än om förnuftsbaserat samhällsbygge.

Houston, vi har ett fett problem här.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Kommunernas låneskuld inte enbart genererat av bidragsförsörjning till invandring, Mats.

  1. judaspainkiller skriver:

    Nej nu blev jag deprimerad( fast jag inte röstat på skräpet).
    Jag tar med familjen och köper nya utemöbler istället( egna pengar), så grillar jag i eftermiddag och ger f-n i nätet.

  2. kallepelle skriver:

    Kommunernas affärsidé är väl att Staten skall pynta pengar till dem när invandringskostnaderna sätter dem på obestånd? När nu snart mp erövrar makten över s och börjar styra landet efter eget klent förstånd – då om inte förr hamnar väl skiten i fläkten och leder till att staten exproprierar allt. Då är alla önskedrömmar förverkligade och det tusenåriga riket gör sin efterlängtade ankomst. Arma land!

  3. cfr skriver:

    Just när det gäller vinster i välfärden så är kritiken lite skev.

    När diverse individer gör sig feta hackor på att hyra ut förläggning till flyktingar så hörs inget om hur man skall ”stoppa vinster i välfärden”.

    How come?

  4. Anonym skriver:

    När jag fick reda på att mina föräldrar som bor långt ute dit ingen direkt åker för att shoppa, hade anlitat et parkeringsbolag för att bötfälla de som ”okynnesparkerade” sin bil där- fick jag min första riktiga flashback på hur dumsnåla människor kan vara…

    Samma fenomen ser jag ju nu på SL där man lägger enorma summor (med resenärernas pengar) på att förhindra plankningen. Dumma dumma människor, tänker jag bara. Och ”varför”?

    Alliansen har ju sett till att gapet mellan de som jobbar och de som inte har en chans att jobba- blivit avgrundsdjup. Därav att de som jobbar (gärna mer än heltid) inte kan höra skriet från förortspöbeln….

    Jag önskar nästan att jag vore död snart. Hade gjort mitt åtminstone. Passerat 65, så jag äntligen kunde dra någon annanstans. Dit pengarna är mer värda.

    • Peter Harold skriver:

      Fast de som plankar reser ju på alla andras bekostnad. Däremot har jag noterat att de nybyggda spärrarna är lättare att smita genom. Dottern gick bakom mig och glömde dra sitt resekort därför att vi pratade. Först när hon passerat kom hon på det. Har sett snubbar smita in bakom mig, fastän jag står stilla efter porten.

  5. Anna skriver:

    Nu var ju min poäng här , Peter- att det kostar mycket mer att mota bort plankningen än vad plankandet kostar… Siffrorna går ju att trolla hursomhelst som vanligt när man statistiskt ska bevisa något. Jag hade ju önskat att t-banan kunnat se ut som spårvagnen. Spärrfritt, smidigare passage, spräng stationerna- bättre passage för rörelsehindrade och barnvagnar, ge alla dessa spärrvakter och kontrollanter sparken, ge några fler uppdrag åt väktare.

    Jag är övertygad om att skulle man vilja göra en analys på kostnad/ inflöde av t-banan som man gör med invandringens/sysselsättningen av nya svenskars konton- så hade man medgett att plankningen går på mångmiljonförlust.

    SL har ju det senaste decenniet sysselsatt flest med lönebidrag/ instegsjobb/ nystartsjobb av alla företag i Sverige. DE andra företagen som kundtjänst taxi /färdtjänst, har ju redan tagit jobben till utlandet. SL är väl (av naturliga skäl då det inte är så praktiskt att sitta i Senegal i en spärr samtidigt som man ska vara i Stockholm) – ett av de få statliga företagen som finns kvar i Sverige.

    Enligt dig hade det varit bäst att inget statligt företag fanns. Ja, kanske du har rätt. Då hade ju kanske även jag fått en chans att få jobba i kvarteret på SL?

    Eller hur funkar det i praktiken?

  6. Anna skriver:

    Apropå det här med plankningen igen: Jag ser som en sport att planka eftersom jag inte tycker att jag reser på de betalandes kostnad. Jag reser i protest mot att staten lägger guldslantarna i invandrares fickor och inte som sig bör- i svenska arbetares fickor. Håll med om att det är ren idioti att betala miljarder för glasdörrar och att anställa idioter till att kontrollera mig som resenär, samtidigt som jag såsom arbetslös inte får arbeta på SL?

    Eller hur ställer du dig till det? Tycker du átt det är rimligt att jag ska betala (vilket jag gör eftersom jag är en mes, men jag hejar på de som plankar, obs- inte idioter som tar allt för givet) för att de som uppehållit sig här i ett år ska få fast anställning? PÅ skattebetalarnas bekostnad?

    Alla borde planka. Plankandet är ett tecken på att det fortfarande finns ett förnuft någonstans.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s