(S) kommer att utveckla den kollektivistiska statsapparaten ännu mer ifall de vinner valet i höst

Bästa läsare!

Om man gör ett besök på Läsarens Blogg – d.v.s. föregångaren till Skrivarens Blogg på PassagenBlogg – och väljer ett antal slumpmässiga politiska texter av mig från tiden före oktober 2006 finner man inte så sällan ganska hårda angrepp av mig på svensk socialdemokrati i synnerhet och vänstern i allmänhet. Det kommer sig av att jag nämligen är en icke-socialist.

Läser man Skrivarens Blogg – vilken varit oavbrutet publicerad sedan mars 2008 – finner man att jag skriver lika kritiskt om den borgerliga fyrpartiregeringen, i synnerhet sedan man lade fram sin proposition om FRA-lagen som vi ser blev minst lika integritetskränkande som vi kritiker varnat för. Och efter Edward J Snowdens avslöjande om den amerikanska säkerhetstjänstens massövervakning kan vi kritiker konstatera att FRA-shopen överträffat våra värsta farhågor.

Min nuvarande kritik mot den borgerliga alliansregeringens förlåtande syn på massövervakning betyder inte att jag vänt mig mot vänsterblocket med mina sympatier. Nej, vad som skett är att den politiska högern lämnat sin traditionella värdegrund om individuell frihet, och därför är jag idag partilös. Den som har dylika ideal finner svårt att lägga sin röst på något av de åtta riksdagspartierna.

Eftersom jag ägnat sju år åt att kritisera regeringens Reinfeldts olika tillkortakommanden (i rättvisans namn skall sägas att de gjort en massa bra saker också, som t.ex. att sänka skatten för arbetande folk) tänkte jag sätta några rader på pränt om alternativet till Reinfeldts regering.

Exakt vad alternativet består i vet vi inte eftersom (S)-ledaren Lövdén (eller vad han heter) inte vill berätta hur och med vilka han tänker regera ifall Reinfeldt inte får uppdrag att återbilda sin regering i höst. En vän uppmärksammade mig på en artikel  av Stefan Fölster i Expressen som jag vill kommentera.

Fölster konstaterar att den forskningskommission som letts av socialdemokraten Mårten Palme (japp, sonen till Olof Palme har gått och blivit professor) inte gav det resultat som partiledningen hoppats på. Fölster ger ett exempel som får åtminstone mina mungipor att vända sig uppåt i ren och skär skadeglädje:

Vid en granskning av rapporten är det lätt att förstå att den inte varit till någon större hjälp för Socialdemokraternas ledning att infria löftet.

I rapporten staplas självmotsägelser på varandra. I ena kapitlet hävdas det att arbetsgivare inte påverkas av lägre arbetsgivaravgifter därför bör rabatten för ungdomar tas bort. I ett annat kapitel sägs tvärtom att lägre arbetsgivaravgifter är ett effektivt styrmedel därför bör rabatt ges för fast anställda. De flesta av förslagen gäller små förändringar i olika arbetsmarknadsåtgärder och utbildningar.

Fölsters artikel har rubriken ”Så behåller Lövén makten efter 2018” (aha, det är så karln heter…) och radar upp en massa förslag på vad socialdemokraterna borde göra, och tyvärr är vissa av Fölsters förslag av den kalibern att jag börjar undra ifall karln företräder Ung Vänster eller någon liknande organisation, som t.ex. att ”beskatta de som inte bygger bostäder”. Detta är säkert ett förslag som öppnar örat på en sosse, men definitivt en politik som jag är motståndare till. Inte nog med att staten tar skatt för att folk gör saker och köper saker, nu föreslår den forne chefsekonomen på Svenskt Näringsliv, tillika barnbarnet till Alva & Gunnar Myrdal, att vi skall betala skatt för saker vi inte gör. Kreativt!

Men jag skulle klaga på socialdemokraterna, inte femtekolonnaren i Stiftelsen Fritt Näringsliv. Och här kommer det. Fölster noterar att

Magdalena Andersson [socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman, min anm.] är minst sagt vag i hur denna storslagna arbetsmarknadspolitiska vision ska förverkligas, förutom ett utbildningskontrakt som går ut på att dra in ersättningen för ungdomar som inte tagit studenten, att långtidsarbetslösa ska jobba i välfärden och en allmän skolsatsning.

och jag kan bara hålla med honom om att detta inte är den vision som behövs ifall (S)-ledaren tänker förverkliga sitt löfte om att Sverige skall få EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Och om lösningen är att tvångsanställa arbetslösa i offentliga sektorn så kan man fråga sig hur detta skall finansieras (ifall man inte besväras tillräckligt mycket av det kollektivistiska konceptet i sig). Min gissning – och den är inte alltför vågad – är: höjda skatter. Eller fler skatter. Typ på saker som folk inte gör eller inte köper… 

Och mitt i allt detta sitter Sverigedemokraterna och nickar instämmande i hopp om att vinna vuxenpoäng, och tror att Sveriges enda problem är att vi har för många invandrare. Sorry, Jimmy Åkesson. Sverige har en massa problem. Dyra problem. Att hejda det statsunderstödda folkutbytet är förvisso en god början (låt marknadskrafterna råda så får du de invandrare vi behöver, är mitt tips), men ännu bättre är att stoppa de regleringar som gynnar nolltaxerande storbolag och hindrar små- och medelstora företag från att växa och tjäna pengar. Och framför allt, stoppa statsskuldens tillväxt!

Detta är inget som partierna i Sveriges riksdag har något gott track record att visa upp på för väljarna. Och ingen vågar heller efterfråga, eftersom skiten hamnar i fläkten. oavsett vilket parti man tillhör. 

Därför lär nog debatten handla om vilket block som är bäst på att lura väljarna med ”trovärdig regeringsduglighet” istället för besvärande sakfrågor. Oavsett om Sveriges statsminister heter Reinfeldt eller Lövdin (va’fan hette karln igen?) så kommer dessa herrar att köpa Miljöpartiets tossiga idéer för att över huvud taget kunna få chansen att presentera någon regeringsduglighet (d.v.s inte bli nedröstad i riksdagen). 

F.ö. borde regeringar levereras med 6 månaders bytesrätt.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till (S) kommer att utveckla den kollektivistiska statsapparaten ännu mer ifall de vinner valet i höst

  1. cark1 skriver:

    Du ligger i alla fall närmare (tror jag i alla fall!) med namnet än Centern som parti låg vad gällde namnet på sin partiledare för ett decennium sen. De behövde ju till och med stora plakat för att påminna sej själva om vad han hette. Lennart hette han. Kanske S skulle göra så med Stefan också, fast med efternamnet.

    • Peter Harold skriver:

      Oj, vad jag kände mig märkvärdig den gången eftersom jag faktiskt visste vem Lennart Daleus var. Men jag tror ändå att jag inte försatte en chans att skämt om hans anonymitet. Hade karln fått vara kvar hade vi nog haft en S + V + C-regering idag om jag fått spå i min alternativa kristallkula. Vilket inte känns det minsta bättre…

  2. Anonym skriver:

    Varför bytte inte karln sitt efternamn? Lennart Mitt hade ju suttit som en smäck? Det hade kanske räddat hans karriär? H¨öhö…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s