Krishantering i stockholmskt dödsdrama 1885 – 13-årig flicka uppmanas ta en sup

Bästa läsare!

Jag har nyligen läst skriften ”Stockholm sorg – härledd av den fasansfulla olyckshändelsen den 23 september 1885” av signaturen ”K.L.”. Språket i nämnda skrift är fantastiskt även om gestaltningen av det blodiga dramat som utspelade sig kring Grand Hotel i Stockholm sker med en ordrikedom som saknar sin like i vår egen tids prosa och nyhetsspråk.

sb stockholm sorg

Det hela handlar om en fruktansvärd trängselolycka som utspelade sig utanför Grand Hôtel en ljummen septemberkväll med månsken där tiotusentals (eventuellt så många som 50’000) människor samlats i Kungsträdgården och på Blasieholmen för att under sista kvällen av hennes besök höra den folkkära och i hela Europa berömda operasångerskan Kristina Nilsson sjunga för sina beundrare från balkongen på hotellet. Hon var en sopransångerska med samma stjärnstatus som Jenny Lind, och efter den ordinarie konserten gjorde hon ett föranmält framträdande upp på balkongen, framförandes för allmänheten ett antal folkvisor som publiken lyssnade till under andaktsfull tystnad.

Efter uppträdandet utbröt tumult, troligtvis orsakat av att en grupp pojkar började tränga sig genom folkhopen, vilket hotade folket närmast kajen att falla i vattnet. Dessa började då själva tränga sig mot hotellet varvid panik bröt ut och en stor mängd människor trampades ner. Omkring 18-20 personer avled och fler än 70 skadades svårt!

På sidan 20 i ovan nämnds skrift ser man ett exempel på hur det psykosociala och praktiska omhändertagandet vid krissituationer som dessa förändrats sedan denna händelse. Dagen därpå lades liken ut för allmän beskådan vid hotellets entré för identifiering. En 13-årig flicka igenkände sig mor och bröt samman. Men det var inte enbart anhöriga som närvarade, utan också mängder av dagdrivare som anslutit sig för att beskåda den makabra synen av de lemlästade kropparna. Till den 13-åriga flickan som var otröstlig och inte ens kunde stå på benen hojtade dagdrivarna att hon skulle ”ta några supar för att krya till”.

Idag, mindre än ett och ett halvt århundrade senare, känns det nästan fascinerande att tänka sig att stockholmarna lyckas trampa ihjäl varandra för att höra en operasångerska…! Däremot är det glädjande att människor har större empati när det sker större olyckor (även om jag drar mig till minnes att en del vänsteraktivister skrev saker i stil med ”Rätt åt de rika jävlarna” när hundratals svenska barnfamiljer omkom i tsunamin i Thailand för några år sedan).

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Inaktuellt, Musik, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Krishantering i stockholmskt dödsdrama 1885 – 13-årig flicka uppmanas ta en sup

  1. Hej igen skriver:

    Ingen större skillnad i empatistörning, då som nu, bland svenska folket. Misstänker att man kanske behandlar en zigenarflicka lika illa i dagens Sverige..

    • Peter Harold skriver:

      Det kan vara möjligt, men vi är idag mera måna om att försöka dölja lidandet i samhället rent generellt. De tiggande zigenarna är ju uppenbarligen ett så nytt fenomen att politikerna inte vet hur det problemet skall hanteras.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s