I efterhand kommer flight MH370 inte kännas som ett mysterium

Bästa läsare!

Min brevvän i Malaysia skickade mig ett meddelande om att ett flygplan från hennes land försvunnit. Eftersom vi umgås med planer på att åka på en gemensam expedition har hon försökt övertala mig att flyga. Nu sa hon att hon förstår min tvekan när det blev så påtagligt att hennes landsmän sannolikt strukit med. Fast jag undrar om hennes oro är äkta; har man varit cool nog att flyga till världens farligaste flygplats i Nepal (ni vet den där med en bergsvägg precis intill landningsbanan, och man kan bara landa och starta från ena hållet eftersom det ligger en stad och ett till berg i andra änden av banan) utan att ens ha tvekat inför en sådan resa, då kan man inte ha förmåga att bli rädd…!

Ganska snart misstänkte man att flygplanet störtat någonstans i havet. Fast vilket hav? Den frågan kvarstår eftersom flygtrafikledningen förlorade kommunikationen med planet efter någon timma, samtidigt som man hade indikationer på att planet svarade på annat flygplans anrop och sedan gjorde en kursändring innan den försvann ur radarns upptagningsområde.

Vad som följt efter detta är en orgie i motsägelsefull information. I Malaysia har krishanteringen blivit en politisk fråga, inte minst därför att medborgarna anser att regeringen där borde ha agerat mer aktivt. Inte blev det bättre av att man inte kunde bestämma sig för i vilket hav som MH370 störtat i; norr eller söder om Vietnam? För de anhöriga till de ombordvarande har ju förstås situationen varit en mardröm ända sedan flight MH370 plockades ner från tavlan över arrivals i Kina. Men hoppet är det sista som överger människan.

En sak som är ganska intressant är hur omvärlden varit engagerade i sökarbetet efter planet. Kina gjorde en ganska uppseendeväckande insats igår när man släppte satellitbilder på vad man misstänkte var vrakspillror. Visserligen klagar en del på att det är en skam att det tagit fyra dygn för kineserna att presentera bilderna. Men jag kan inte se att den kritiken är till fullo berättigad; gå in på Google Maps och försök leta efter en specifik långtradare i ett område stort som Västerbotten. Det är bra mycket handpåläggning som skall göras innan. Dessutom skall man ha i åtanke att det var bilder som tagits från militära övervakningssatelliter som användes – det faktum att USA inte presenterat resultat från egna sökningar ger Kina i det här fallet pluspoäng (jänkarnas bilder skickas till en korvett som befinner sig i området, så de är trots allt engagerade).

Tyvärr visade det sig att den kinesiska upptäckten var en nitlott. Men det är ändå en intressant information eftersom det säger en hel del om vilken teknisk nivå kinesernas satellitspaning befinner sig på. Och nitlotten visar att de har en bit kvar innan de kan ackurat identifiera 13 meter långa delar från någon vinge/fena.

Visserligen hoppas jag och många andra att MH370 avvek från sin route för att planet kapades och att alla ombord är välbehållna någonstans. Tecknen som talar för detta är att ett annat plan hade radiokontakt med MH370 efter att flygtrafikledningen i Kuala Lumpur inte fick svar. Motortillverkaren Rolls-Royce fick även PLC-data via satellit för ytterligare fyra timmars flygning efter detta. Och sen var det där med att anhöriga fick svarston när de ringde.

Tyvärr kan allt detta förklaras rent tekniskt. Och förklaringarna innehåller svarstoner från växelstationer och dementier om live-överföring av motorns status.

Däremot finns det inga svar på vart flygplanet tagit vägen. Det har varit så många olika bud om vad som skett, och till slut vet man inte om de senare beskeden är trovärdigare än de första. Ur detta informationsvakuum frodas mängder av konspirationsteorier. Det är berättigat att dessa uppstår när ett av världens mest säkraste trafikflygplan försvinner spårlöst.

Men ändå är det inte orimligt att utgå från naturliga orsaker till förlusten av MH370 och att den inte återfunnits i skrivande stund. Låt oss jämföra med det von Däniken-liknande fyndet i Östersjön år 2011 där svenska marinarkeologer upptäckte en mystisk formation på havsbottnen. Fortfarande, 2-3 år senare, har man inte kommit längre än att man publicerar ännu en sonarbild på… eh, objektet. Man vet fortfarande inte vad det är man upptäckt. Ett UFO eller en undervattensklippa (ni kan nog ana vilket jag tror…).

sb baltic sea anomaly

Besök gärna deras blogg så får ni veta hur svårt det är att få reda på om en sten verkligen är en sten – fastän den med livlig fantasi ser ut som ett fossilerat rymdskepp. Hur svårt tror ni inte det är att hitta ett flygplan när man inte ens vet med 100% säkerhet vilken ocean den ramlar ner i…?

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s