Fel låt kommer alltid att vinna (mina reflektioner över reaktioner på Eurovision 2014)

sb bearded lady

Bästa läsare!

Där var Adolf som kunde böja långa järnstänger med sina bara händer. Adolfs fysiska motsats utgjordes av cirkusens dvärg vilken grimaserade hårt när publiken var på plats, för att framstå som ännu mer grotesk än vad han egentligen var.

Och så hade vi lejondomptören som slog med piskan intill örat på den rytande djungelkatten så att både barn och damer uppe på läktarna bleknade. Ovanför honom svingade sig den slanka trampetsdansösen som cirkusdirektören brukade klä av med blicken (och säkert också alla andra män i publiken för den delen). Och inte var det mycket de behövde ta bort med fantasin eftersom hennes trikåer var både tunna och dolde bara det som sedlighetspolisen krävde medan hon flög fram och tillbaka under tälttaket.

Clownen satt i sin vagn och drack sprit och surade innan det var hans tur att gå ut på manegen. Han hatade att behöva uppträda direkt efter ryttarinnan som gjorde kullerbyttor på och mellan sina frisiska ston som lämnade en och annan brun stinkande klump på sågspånsgolvet efter sig. Men vi får inte heller glömma Skäggiga damen som satt och sålde biljetter till cirkusens föreställningar.

Ok, ni anar här att jag försöker skapa en stämningsbild av en cirkus. Egentligen är det melodifestivalen eller snarare reaktionerna kring dess europeiska motsvarighet som dagens blogginlägg skall handla om. Eftersom jag inte sett föreställningen med egna ögon kan ju den rättfärdige påpeka att jag i så fall inte har någon rätt att uttala mig om ämnet, men här håller jag upp mitt fulfinger till vederbörande. Det finns få som sett Gud, ändå har alla människor åsikter om honom…! Detsamma gäller min rätt att klaga på Eurovisionsschlagerbraksfestivalen!

Det finns två saker jag inte gillar med Eurovisonsfestivalen; musiken och artisterna. Eller egentligen är det tre saker jag inte gillar; musiken, artisterna och det faktum att skiten bekostas av licensbetalarna. Men vem bryr sig om såna argument? Inte gammelmedierna.

Istället blir det stort rabalder om någon nämner något om att ”skall det krävas att man är transvestit för att vinna tävlingen så kan vi lika gärna lägga ner skiten” varpå det tävlas på Twitter om att skriva den elakaste one-linern om ”konservativa skithögar”, ”homofobiska galningar” och ”det här är ett hot mot yttrandefriheten”. Som nu senast när den ryske politikern Vitaly Milonov gjorde ett utspel om att vinnaren av Eurovisionsschlagerbraksfestivalen skall förvägras inresetillstånd till landet; detta har fått halva Sverige att gå bananas och twittra ut sin sympatiångest.

Fast Twitter kan – tro’t eller ej, kära medborgare – användas till att kritisera den nya moderna europeiska kulturen. Självaste Rysslands vice premiärminister skrev följande: ” –Eurovison visade supportrar av europeisk integration. Deras vision för Europa – en skäggig flicka”. Det intressanta är att svenska medier uppmärksammat ryska politikers ”raseri” mot fröken Condoleesa Würst eller vad vinnaren heter. I andra länder noterar man att även ryska hip-hop-artister är lika kritiska, som t.ex. Timati som säger:  ” – Wursts seger är ett resultat av sinnessjukan i dagens samhälle”.

Tveklöst blir många upprörda över dylika uttalanden. Åtminstone här i Sverige där allt utanför konsensus betraktas som något abnormalt.

För betänk ändå en sak; vad händer med den svensk som skriver dessa ryssar? Med en illa övervägd meningsuppbyggnad riskerar vederbörande allmänt åtal, anklagad för hets mot folkgrupp.

Likaväl som homosexuella talespersoner i Moskva slåss för HBTQPRSLWXYZ-människors rättigheter och antastas av de ryska myndigheterna, på samma sätt förföljs frispråkiga svenskar som inte förstått att yttrandefriheten är beskuren av våra lagstiftare i vårt land. Med andra ord, det är varken bra här hemma eller i Ryssland längre. Och denna utveckling pågår även i större delar av vår s.k. demokratiska värld. DETTA är något som tål att tänkas på.

I övrigt har jag inte det minsta lust att sponsra schlagercirkusen, vare sig det är transor eller något annat som uppträder. Det finns en massa bra musik på Youtube, och man slipper en massa krystat mellanprat.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fel låt kommer alltid att vinna (mina reflektioner över reaktioner på Eurovision 2014)

  1. Rune skriver:

    Du har helt rätt! Alla tycks ha blivit tokiga nuförtiden? Är det något gift som har spridits i luften?
    Exempel på bra musik finns det gott om på You Tube till exempel denna låt med Dalida: Ne lui dis pas. https://www.youtube.com/watch?v=HqzjWDRFzOo
    Jag hoppas komma till Paris i år så att jag får lägga en blomma på hennes grav på Montmartres kyrkogård.

    • Peter Harold skriver:

      Väldigt vackert. Trodde först att det var Patricia Kaas som sjöng (bilden försvann på min web-läsare).

      • Rune skriver:

        Jag upptäckte henne för ett och ett halvt år sedan. Märkligt att jag har missat henne? Men kanske inte ändå för SR och SVT är väldigt ensidigt inriktade på engelskspråkig sång.
        Under femtio och tidiga sextiotalet var Dalidas sånger mer som de vanliga schlagerna som cirkulerade världen runt. Men senare slutet av sextitalet fram till hennes död 1987 blev det annat av. Bra texter med andligt djup mycket vackra melodier. Jag vet inte om hon skrev något själv men i varje fall så har hon valt sina sånger med stor omsorg.
        Det här sammanfaller med att jag har gett mig sjutton på att jag skall knäcka franska språkets hemligheter och därmed har tagit fram min gamla Linguaphonkurs.
        Jag har samlat ca 160 sångtexter från Dalidas sånger och roar mig med att varje kväll översätta en sång så den blir begriplig för mig. Därutöver har Dalida sjungit in kanske ett hundratal sånger på Italienska. Hon var italienska egentligen men blev nästan, har jag förstått, nästan ett franskt nationalhelgon.
        Hon har i varje fall varit oerhört produktiv mycket utöver det vanliga. Man kan nog på sätt och vis jämföra henne med Elvis Presley med den skillnaden att Dalida höll på tio år längre och blev bara bättre och bättre in i det sista.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s