Sexism – ett nytt känsloargument för att i kollektivismens anda begränsa individens frihet.

Bästa läsare!

En offentlig person i min perifera bekantskapskrets är uttalat liberal och enträgen motståndare till sexism enligt hans egna ord.

Han lär visst vara folkpartist också, vilket innebär att han anser att han alltid har rätt och alla andra har fel, och blir alltid djäfligt grinig om någon opponerar sig mot honom. Att sedan en folkpartist kan flacka över den politiska gradskalan som en tom sopsäck i höststorm spelar ingen större roll. Inte heller stör det honom det minsta att i samma andetag som han talar om frihet också kräver fler förbud. Men nu är det sexism som gäller för hela slanten för honom.

Jag brukar alltid vara reserverad när folk kommer slängandes med epitet som påstås beskriva en omständighet i samhället. Förutom det sedvanliga bekymret med att folk använder ord som de själva inte förstår – har hänt även undertecknad – så brukar det också betyda att de tror att ordet i sig har en sådan auktoritet att det som sägs i sammanhanget skall tas som en sanning.

När det kommer till sexism – ofta formulerad i sammanhanget ”i kamp mot sexismen” – så förhåller det sig som så att vi har att göra med en teori med ideologiska förtecken. Sexism innebär att människor delas upp utifrån sina kön (enligt teorin), fast det är mest de som påstår sig vara motståndare till sexism som gör uppdelningen. Man kan väldigt lätt se en parallell med begreppet ”klassamhälle”, där människor delas upp utifrån sin påstådda klasstillhörighet. Och vilka talar om klassamhälle? Jo, vänstern. Ofta och länge.

Fast hur mycket klassamhälle har vi idag egentligen? Järnvägsarbetardottern kan utbilda sig till jurist. Köpmannens son kan bli bilmekaniker. Sekreterarens dotter kan bli pilot (och jag känner dem alla i dessa exempel).Visserligen gillar kvällspressen att sätta upp rubriker om att ”klyftorna ökar”, men man glömmer alltid bort att konsumtionen ökat betydligt mer hos den 2/5-del av befolkningen som har lägst inkomst jämfört med den 1/10-del som tjänar mest.

Begreppet ”klassamhälle” är numera bara relevant när vi talar om politiker och mediefolk. De är den nya tidens adel. Allra adligast är de politiker som jobbar inom medierna, som t.ex. Miljöpartistens Gustav Fridolin.

Det går ju lite sådär med vänsterns klasskamp. Allt färre anser att det är befogat att låta som en leninist. Och i det fall det fortfarande finns mekanismer som skapar social klassning så är det genom politik som anammas av vänstern, t.ex. skattefinansierad massinvandring.

Men vänstern är en aktiv överlevare och återkommer med nya skepnader. Varje metod – eller begrepp – som kan gestalta kollektivisternas kamp mot den enskilde individens frihet, är nödvändig att prövas. Vänstern avskyr att människor ser sig som individer. Nu är det alltså kampen mot sexismen som gäller, och ånyo skall vi kategoriseras och underställas statens villkor för hur man och kvinna skall leva sida vid sida på jorden.

Lustigt nog manifesteras ”kampen mot sexism” mest mot reklamskyltar för damunderkläder och mot pornografi. Det kan bero på att aktivism engagerar, och ungdomar gillar att engagera sig. Ungdomar har också det gemensamma med folkpartister att de alltid tror att de har rätt. Visste ni om att SAOL ges ut i en specifik Folkpartiupplaga? Allt mellan orden ”ödla” och ”öga” är bortredigerat. Så i princip är jag inte förvånad över att en folkpartist använder samma språkbruk som en utpräglad vänstermänniska. (Sorry för avvikningen från ämnet.)

De som inte har lust att spraya otidigheter på reklamskyltar och porrbutikernas skyltfönster ägnar istället sin energi åt angripa sexismen genom att tala om hur kvinnan blir underordnad mannen på grund av den patriarkala samhällsordningen. För att råda bot på detta vill man – om vi citerar den nya politiska kraften Feminizterna Fi – bl.a. avskaffa kärnkraften, avskaffa försvaret, kvotera föräldraförsäkringen, avskaffa vinster i välfärden, ge papperslösa socialbidrag, införa köttfria måndagar och sexualundervisning i dagis.

Vad har detta med sexism att göra? Ingenting. Och allting. Jag tänkte att det är bara bra att upplysa mänskligheten vad dessa människor har för syn på sin uppgift i samhället. De vill beröva oss våra valmöjligheter. Inskränka vår frihet och självbestämmande. De anser att de vet bättre än du och jag när vi skall äta kött, vem som skall vara hemma med den nyfödda, vem som skall dra nytta av våra skatteinbetalningar.

Och allt detta applåderas av de som har störst inflytande på opinionsbildningen i vårt land, d.v.s. journalisterna. Varför? Två alternativ: A) De har en lika ondskefull kollektivistisk syn som de politiska aktivisterna inom vänstern (inkl. s.k. ”liberaler”). B) De fattar inte vad vänstern säger men tycker att det åtminstone låter bra.

Jag vill dock här nyttja tillfället och förklara att det viktigaste politiska beslutet i kamp mot sexismen i Sverige är redan antaget och genomfört. Det skedde när Sveriges riksdag avskaffade den allmänna värnplikten. Under 109 år stod Sveriges män till förfogande för försvaret genom ett obligatorium. Detta yttersta angrepp mot den individuella friheten är nu ett minne blott. Det är jag tacksam över.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Sexism – ett nytt känsloargument för att i kollektivismens anda begränsa individens frihet.

  1. Anna skriver:

    Rätt roligt att jag nyss skrev en kommentar i ditt senaste inlägg, där jag benämnde just allmänna värnpliktens avskaffande som förklaring till det ”kalla klimatet”…

    Nej, jag är fortfarande inte övertygad om att friheten skulle komma med den ”libertarianska modellen”. Det skulle den nog kunnat göra fast med en helt annan population. Det är liksom för sent för detta i Sveriges samhälle. Det hade nog kunnat genomföras ,medan Sveriges population fortfarande varit svenskättad. Nu är det totalkört.

  2. Anna skriver:

    Jag skulle föreslå att vi inför värnplikten igen, men denna gång obligatorisk för båda könen. I Israel är det väl värnplikt för kvinnor och män i 3 år? Min väninna där säger att hon är glad för det, annars hade hon inte fått ett bra fast jobb på ambassaden. Hon bor nu i USA.

    • Peter Harold skriver:

      Jag har också ansett att det är en jämlik och god idé, men på senare år inser jag ju att värnplikt faktiskt är det yttersta manifestet för att staten äger individen. Så jag har tänkt om. Jag skulle hellre se värnvolontärer.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s