Den svenska välfärden – vad jämför vi den emot?

Bästa läsare!

Jag är på resande fot – nu är det hjul igen, hö, hö – och befinner mig i en period där jag har 100-talet ofullständiga och opublicerade bloggposter varav ungefär hälften skulle kunna utvecklas till en halv bokvolym (och enligt mina preferenser anser jag att ämnena skulle förtjäna detta också), samtidigt som jag har väldigt lite energi för fullborda något dylikt. Och när jag säger ”lite energi” är det inte alls samma sak som att jag är sjuk (vilket jag är förvisso) eller slö. Nej, min låga energinivå för bloggskrivande beror på att jag råkar vara harmonisk.

Jag har nämligen inte lyssnat på P1 på flera veckor. Jag har inte sett TV-nyheterna på flera månader, förutom några sekundlånga fragment som manat mitt intellekt att zappa vidare. Tidningsdrakarnas hemsidor har jag bara besökt av olyckshändelse. Med andra ord, jag har undvikit alla källor till raseri. Sorry, jag vet – det är tydligen det ni anser är underhållningen på Skrivarens Blogg; att jag skriver om sådant som retar mig. Ja, vissa tror nog till och med att det är det enda syftet för mig att driva denna blogg.

Bara för att ni inte skall bli utan en dos samhällskritik har jag tagit mig friheten att kopiera en läsarkommentar i ett inlägg från svenska Mises-institutets blog där en viss Johan Larsson tecknade ner följande iakttagelse om svensk kontra japansk sjukvård:

Det är lustigt hur större delen av Svenska folket tror att Sverige har skola och vård i världsklass och att det därför är ok att staten stjäl större delen av din inkomst. V + S går mot valseger med löfte om *högre* skatter baserat på att Sveriges sjukvård och skola behöver mera stöldgods för att erbjuda okej service.

Som de flesta här redan har observerat så är det t.ex. inte helt lätt att få vård i Sverige, och det är skrämmande att folk tror att det är normalt att man ska ta en dag ledigt för att gå till läkaren för en enkel inflammation eller en elak förkylning.

Själv bor jag i Japan som har en av de lägre marginalskatterna bland i-länderna (runt 20-30% beroende på inkomst), och har även en sjukvård som till större del är privat.

Du finner specialist-kliniker överallt som alltid täcker vanliga problem, och standard-försäkringen täcker 70% av alla kostnader (inklusive tandvård och recept-belagd medicin!).

Fick själv bihåleinflammation för ett tag sedan och lyckades att gå till läkaren utan en bokad tid, få full diagnos, recept och medicin uthämtad under *lunchen* till en kostnad av 100kr inklusive en 7-dagars dos av antibiotika och smärtstillande. Hann också med en smörgås innan lunchen var slut. Detta skedde för övrigt i centrala Tokyo med 9 miljoner invånare…

Folk fortsätter att försvara de fåniga skatterna i Sverige med att vi har ”gratis” sjukvård i ”världsklass”. Detta trots;

*Galna väntetider och stressad & otrevlig personal
*Slarviga diagnoser vilka kräver ytterligare besök

Och roligast av allt;
*Kostnad: Betald ledighet (8 timmars lön) + full kostnad av medicin, ingen täckning av tandvård osv. = den vanliga Svensken betalar betydligt mer för sina läkarbesök än vad folk gör i länder med fullt privatiserad vård, TROTS att staten redan har tagit enorma summor från dig innan besöket! Du betalar tusentals kronor för ett besök som kanske tar totalt 5-15 minuter av en läkares tid.

Självklart kommer politiker aldrig att titta på exempel från andra länder eftersom det skulle betyda att de kan stjäla mindre från folket. Istället fortsätter man med de idiotiska ”gratis vård i världsklass” lögnerna som inte är någoting annat än kvaksalveri.

Och det är helt bortom mig varför fler svenskar inte redan har insett hur extremt korrupt Sveriges sjukvård är, och hur man kan tro att politiker kan ”fixa” sånt här. Bara marknaden kan ställa det till rätta, och full privatisering är det första steget.

Vi svenskar är oerhört hemmablinda. Vår bild av Asien är också ganska absurd; vi ser barnarbetare vid vävstolar eller i smutsiga industrilokaler. Vi ser visserligen smakrika maträtter och fantasifulla kläddräkter, men allt som framstår som prakt i deras kultur avfärdar vi som kulisser. Vi fnyser och säger att allt är bara gjort av bambu och inte alls lika bra som svenskt stål. Vi i Sverige tror gärna att det var vi som uppfann det perfekta samhället, och varje gång Barack Obama nämner namnet ”Sweden” sväller vi upp av pur icke-nationalistisk patriotism. Vi tror till och med att det är vår plikt att göra alla andra länder fungerar som Sverige.

Det är lite besynnerligt att den här mentaliteten är så fastgrodd, inte minst med tanke på att det spenderas årligen mångmiljonbelopp för att låta tusentals svenska politiker resa resa till olika hörn av världen för att studera vård, skola, omsorg och infrastruktur. Vad ser de på sina resor? Att de andra länderna gör annorlunda, och att vi borde satsa ytterligare några skattemiljoner på att skicka dit ”experter” för att sossefiera den ännu inte etablerade offentliga sektorn i dessa länder? Jag är rädd för att det är mycket av den senare varan.

Om jag får ge mig på en filosofisk spekulation – som jag tror mig redan ha yttrat i ett annat inlägg eller i kommentarsfältet på någon annan blogg – så är det vårt s.k. ”välfärdssamhälle” som har del i skulden att vårt samhälle ”blivit kallare”. Man anser att det är det offentliga som skall stå för omsorgen. Individernas egna initiativ och medmänsklighet förringas till förmån för en kollektivistisk lösning som bygger på att de med stöd av våldsmonopolet kan beskatta löntagarna. Och när ”samhället” inte lever upp till förväntningarna – och det kan samhället aldrig göra till fullo eftersom kraven ständigt växer – påstår man att ”samhället blivit kallt och saknar medkänsla”. Men det är ju just det som är problemet; medborgarna är ju uppfostrade till att överlåta åt det politiskt styrda samhället att distribuera medkänsla och omsorg – nogsamt reglerat i lag och förordning.

Ju mer jag tänker på det här, desto mindre gillar jag vårt sossefierade samhälle. Det som vi betraktar som en förverkligad dröm är i själva verket en chimär. Vi förlorar pengar. Vi förlorar makt. Vi förlorar friheten. Och framför allt – vi förlorar förnuftet. Tycker inte du som jag att det är hög tid att vända skeppet. Innan det sjunker?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Den svenska välfärden – vad jämför vi den emot?

  1. Anna skriver:

    Jag har en teori om det svenska fenomenet du nämner i din text. Vi har varit förskonade från krig för länge. Krig är det som enar folket. Trist faktum, men det tror jag faktiskt. Det finns inget folk som försummar sina egna såsom svenska folket. Vi är bevisligen mycket mer generösa gentemot de ”oegna”. Vi tog ju till och med bort den allmänna värnplikten vilket ytterligare har försvagat den patriotiska kärnan hos ungdomarna. Det finns ju inget att försvara?

    Japan har väl knappast tagit emot flyktingar från ett land vars värderingar krockar katastrofalt mot deras egna?! Och varför inte? Ja- varför inte? Eller en ännu bättre fråga: Varför gör Sverige detta?

    Det måste ju rimligtvis bero på att Sveriges styrande tappat tron på att svenskarna är något att ha, att vi blivit för lata och för omotiverade, eller bara föder för få barn? Det sista håller ju inte i jämförelsen med japans politik.

    Hela folkhemsidén har totalkrockat med den senare tidens politik. Folkhemmet gick ut på att vi var hederliga, arbetssamma och idoga och ”väna” som i nationalsången.

    Det där med ”väna” har nog ställt till det mesta. Vi är fostrade till att hålla god ton och hålla god min medan de nya grannarna skriker över våra huvuden på språk som mest låter som harklingar och spottande.

    Politikerna har sett till att vi svenskar är för sysselsatta med att hitta sin partner på internet (männen kollar in asienbrudar, medan mogna brudar kollar in välhängda afrikaner) medan barnen går i skolor vars lärare inte ens kan ren svenska, har taskigt betalda timanställningar eller är fullt sysselsatta med heltidsjobb inom invandringssektorn, vilket gör att de inte vågar ifrågasätta skiten.

    Det som gjort åtminstone mitt klimat kallare är att ingen i min närhet (flyttade från ett underbart trångbott boende i stan till ett större helvete i förorten pga barn) har någon som helst närvaro i nuet. Alla är fullt sysselsatta med att snacka skit om såna förtappade själar som mig.

    Stackars stackars svenskar!

    • Peter Harold skriver:

      ”Jag har en teori om det svenska fenomenet du nämner i din text. Vi har varit förskonade från krig för länge. Krig är det som enar folket. Trist faktum, men det tror jag faktiskt. Det finns inget folk som försummar sina egna såsom svenska folket. Vi är bevisligen mycket mer generösa gentemot de ”oegna”. Vi tog ju till och med bort den allmänna värnplikten vilket ytterligare har försvagat den patriotiska kärnan hos ungdomarna. Det finns ju inget att försvara?”

      Inga krig? Vi är ju i Afghanistan. Och så skeppade vi några JAS-plan med båt till Italien för att flyga över Libyen och ta lite fotografier…🙂 Nej, du har nog rätt. Och jag tror att det är avsiktligt eftersom man så systematiskt gör den svenska historien till en vit fläck i skolungdomarnas medvetande. Man lär sig om Gustav Vasa och sen är det ett hopp fram till Hjalmar Branting.

      ”Japan har väl knappast tagit emot flyktingar från ett land vars värderingar krockar katastrofalt mot deras egna?! Och varför inte? Ja- varför inte? Eller en ännu bättre fråga: Varför gör Sverige detta?”

      Det skulle vara intressant att höra vad Erik Ullenhag har att säga om Japans asylpolitik… 😉 Å andra sidan är det bara en mansålder sedan som folk i Östasien fick fly för Japanerna.

      ”Det måste ju rimligtvis bero på att Sveriges styrande tappat tron på att svenskarna är något att ha, att vi blivit för lata och för omotiverade, eller bara föder för få barn? Det sista håller ju inte i jämförelsen med japans politik.”

      Jag tror att japanskorna också föder för få barn. Och det gör vi svenskor (ni svenskor menar jag, åtminstone en del av er). Men det är ju inte så underligt; ni har ju fått rösträtt och har rätt att försörja er själva. Fått jobb som ni måste hålla fast vid. Fått karriärer att slå vakt om. Så istället för att föda barn och föda släkten vidare (vilket förr i tiden var en så viktig uppgift att de blivande mor- och farföräldrarna hade synpunkter om hur deras barn gifte sig) har gett svenska kvinnor ett OBEROENDE. Ett oberoende som inte så sällan berövar kvinnorna sin frihet.

      ”Hela folkhemsidén har totalkrockat med den senare tidens politik. Folkhemmet gick ut på att vi var hederliga, arbetssamma och idoga och ”väna” som i nationalsången.”

      Shit, du klår mig på analysen av vår nationalsång. Jag har bara studerat dess historia, inte dess innebörd.😉

      ”Det där med ”väna” har nog ställt till det mesta. Vi är fostrade till att hålla god ton och hålla god min medan de nya grannarna skriker över våra huvuden på språk som mest låter som harklingar och spottande.

      Politikerna har sett till att vi svenskar är för sysselsatta med att hitta sin partner på internet (männen kollar in asienbrudar, medan mogna brudar kollar in välhängda afrikaner) medan barnen går i skolor vars lärare inte ens kan ren svenska, har taskigt betalda timanställningar eller är fullt sysselsatta med heltidsjobb inom invandringssektorn, vilket gör att de inte vågar ifrågasätta skiten.”

      Fast asiatiska tjejer ÄR snygga.🙂 Förstår dock inte svenska kvinnors fascination för långa negerkukar. Gravitationen tycks ha dessa i ett ganska fast grepp.

      ”Det som gjort åtminstone mitt klimat kallare är att ingen i min närhet (flyttade från ett underbart trångbott boende i stan till ett större helvete i förorten pga barn) har någon som helst närvaro i nuet. Alla är fullt sysselsatta med att snacka skit om såna förtappade själar som mig.

      Stackars stackars svenskar!”

      Ja, jag skulle vilja veta namnet på platser som erbjuder ett idylliskt boende utan att man måste vara multimiljonär. Jag funderar mycket på hur den formeln skall se ut för att det skall uppstå såna platser.

  2. Anna skriver:

    Detta hör inte till saken als, men måste bara få häva ur mig det då det har utgjort det som förgyllt min dag på jobbet i hemtjänsten:

    I grovsoprummet hos en kund ser jag en container med texten : ”Wellpapp/ kartonger” Överstruken med fet svart spritpenna.

    Under stod att läsa med fet svart text: DILDOS.

    Det är sånt som förgyller min vardag. Fantasin skenar: Är det en jävligt frustrerad sopsorterare som ändrat texten, eller är det månne en tokrolig granne i området?

  3. Anna skriver:

    ”Alls”, mitt tangentbord är tydligen sönderhamrat…avskyr stavfel. stfavfel… hehe…. Ska sluta nu- lovar…

    • Peter Harold skriver:

      En fråga: Var det bokstaven ”A” som gav upp först? Den tangenten tappar markeringen först av alla på mina tangentbord. Fast min jobbarkompis har bara hälften av sina bokstäver kvar på sina tangenter. Vilket märks när hon skriver mejl… 🙂

  4. Anna skriver:

    Nej, det var inte A som hängde sig först… Mitt tangentbord lever sitt egna liv. Man gör nog rätt i att låta bli att dammsuga tangenterna. Det var det som först ställde till det…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s