Hello Houston, we have a demokratiproblem här…

Bästa läsare!

Politiker. Advokater. Taxichaufförer. ”Pop-up”-försäljare vid galleriornas och varuhusens entréer. Vilka fler önskar vi kronisk prostatit och evig pms samt en evighet i helvetet i livet efter detta? Tja, jag skulle vilja lägga till yrkesgruppen journalister. Vilket är ganska tråkigt eftersom jag faktiskt har journalister i min bekantskapskrets, och jag trivs med några av dem. Men när jag ser sånt här så kan jag inte undvika att vilja sätta mig i aggressivt motvärn.

sb expressen-fi-fan

Vart jag än vänder mig ser jag det ständiga föraktet mot Jimmie Åkesson och hans parti. Ett förakt som bär samma intensitet som om vi sett en kolon med nazistiska SS-officerare som tagits tillfånga och tvingats marschera genom den befriade staden inför medborgarnas glåpord och kastade stenar. Jag skulle kunna förstå det sistnämnda scenariot. Däremot kan jag inte förstå mediernas hat mot ett parti som följer de demokratiska spelreglerna för att få genom sina krav på begränsad migration medelst parlamentarisk verksamhet.

Det här är dock inte något nytt. Det politiska hatet mot meningsmotståndare har alltid funnits. Ett personligt minne:

Under Bengt Westerbergs och Carl Bildts gemensamma torgmöte i Västerås valet 1991 (precis samma dag som de två fått information från finansdepartementet om att Sverige stod inför randen till en svår ekonomisk kris, ett besked som mer eller mindre chockat de två partiledarna och gjort dem mindre förtjusta i att ta över efter Ingvar Carlsson och till och med talade om walk-over) mötte jag min SO-lärare som med darrande näsborrar och stirrande blick svor över att ”man släppt in de där nazisterna”. Epitetet uttalade han dock med plötsligt sänkt röst; sannolikt därför att neocortex hann ifatt det limbiska systemet i adjunktens hjärna. Han skulle bara ha vetat att jag blott ett par minuter tidigare medverkat som frågeställare på torget i egenskap av partifunktionär…  Nå, han var i övrigt en bra lärare som var omtyckt och till och med vågade erkänna sina fel.

Jag tror att mycket av det som dagens organiserade sverigedemokrater utsätts för inte är så olikt det bemötande jag själv fick när jag ”kom ut ur garderoben” som aktiv medlem i Moderata Samlingspartiet 1988 – i en kommun där socialdemokraterna haft egen majoritet i över en hel mansålder. Folk ropade ganska hårda ord efter mig. Min bil blev sönderslagen. Jag fick väldigt ofta veta att en borgerlig valseger med en statsminister från Moderaterna skulle innebära att Sverige förvandlades till 1930-talets Tyskland – och det skulle vara mitt fel. Folk skulle bli både arbetslösa och hemlösa. Visserligen skedde så, men det berodde på den svåra ekonomiska krisen under början av 1990-talet som till stor del var en följd av sossarnas politik, och i princip rådde samförstånd mellan Bildt och Carlsson om hur Sveriges ekonomi skulle saneras. Carlsson höll givetvis låg profil i debatten, väl medveten om att Bildt fick ta smällen med tuff opinion. Jag skall inte trassla in mig i fragmentarisk redovisning av nutidshistoria, men jag vill ge er atmosfären från denna tid.

Eftersom jag ägnat flera månader åt att försöka värva väljare till Piratpartiet inför sistlidna EU-val är jag ganska välorienterad om hur folk tänkt när de röstat. De som säger sig inte veta någonting om politik och inte vill ta ställning har sagt att de röstar på Miljöpartiet.

De som är arga på regeringen har i regel sagt att de inte tror att Stefan Lövins parti skulle vara ett dugg bättre. Många är väldigt skeptiska till att (S) skulle ha ett bättre recept för att skapa riktiga jobb. Det positiva är att många av dessa väljare vet skillnaden mellan ”jobb” respektive ”sysselsättning”, även om en del ser att A-kassan skulle kunna omvandlas till ”låtsasjobb” (vilket faktisk sker även idag med en borgerlig regering vid rodret!). De flesta har dock sagt att de funderat att rösta på Sverigedemokraterna (i sällskap där någon tagit första steget i denna riktning i diskussionen). Paradoxalt nog har inte invandringsfrågan varit ett stort issue för dem. Jag har dock inte känt mig helt övertygad om att de vetat mycket mer om (SD):s politik än vad miljöpartiväljarna vetat om sitt parti…

Ni som kommenterat här på Skrivarens Blogg har också gett mig en fingervisning om hur det tänks ute i stugorna. Jag har inte mött en enda dödsknarkarnazist vare sig i kommentarsfältet eller i bekantskapskretsen. Allt detta sammantaget säger mig att vi skulle behöva diskutera (SD) på ett helt och hållet annat sätt än vad vi gör idag. Med riktiga argument. Och gärna i en mer försonlig ton. Sverige har problem. Det har vi alltid; vi kommer nog alltid ha det i framtiden. Därför kan det vara bra med ett samtal som inte delar upp deltagarna i de förutbestämda kategorierna ”goda” respektive ”onda”.

Jag vet att partierna säger sig vara oförenliga med (SD):s politik och vice versa. Men man gör det i ett så hätskt tonfall att jag blir misstänksam. Och min misstanke säger mig att det i själva verket kanske inte är så stor skillnad mellan dessa åtta partier som sitter i Sveriges riksdag? Vilket i sig är ett annat bekymmer i så fall. En demokrati kan inte utvecklas om det råder konsensus i plenisalen. Jag trodde det förr, men nu skyr jag den teorin. Vi måste snarare försäkra oss om att det verkligen råder olika sakliga meningar i vår riksdag när vi de facto har åtta partier där, och att vi inte bara utsätts för en teater som spelar efter nyhetsdramaturgernas regi.

Men eftersom de som är satta av licensbetalare, tidningsabonnenter och lösnummerköpare att granska politikerna inte längre gör sitt jobb, utan istället torgför sina egna personliga åsikter, får vi inte veta hur det förhåller sig i verkligheten. Än mindre får vi veta vad de i kategorin ”goda” har för lik i garderoben som skulle göra dem mindre lämpade att styra över oss. Den f.d. ledarskribenten Marika Formgren är en av få inom branschen som vågat uppmärksamma detta. Tyvärr lämnas hon ohörd av kollegorna.

Med andra ord, vi har ett mångfacetterat demokratiproblem i vårt avlånga konstiga land. Och med tanke på att det är val i höst till landets beslutande församlingar har vi väldigt kort tid på oss att göra någonting åt detta. Men vi kan åtminstone sprida medvetenhet om att vi mer är en demokratur än en fullt fungerande demokrati. Så vet vi alla fall att vi skall försöka ta oss ur den inslagna vägen. Och göra någonting bättre.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Politik. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Hello Houston, we have a demokratiproblem här…

  1. kallepelle skriver:

    MSM har nu ett allt uppslukande intresse för ”dödsmördarknarkarnazzizten” DMKN. P1 körde i går femton år gamla storyn om DMKN Arklöv. Man talade med polisen som fann de två skjutna poliserna. Sedan kom glidningen och kopplingen från Arklöv till SD. Patetiskt P1, men det är tydligen väldigt viktigt att skrämma väljare bort från SD.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Jag inbillar mig att jag hört någonting om att han skulle ha fått jobb som konsulterande ”antirasist”. Eller var det någon av Arklöfs brottsbröder?

      Jag förvånas inte över SR:s agerande som du beskriver. Pravda skulle kunna ge hela den svenska mediekåren medaljer.

  2. Anna skriver:

    Själv kan jag känna mig rätt avundsjuk på Jimmie Åkesson. Jag hade hellre blivit dokumenterat avskydd och tårtad, än att leva i en never ending stigmatiserande omgivning, som baktalar en och mobbar min son på grund av att jag är öppen med mina åsikter. Så länge vi inte kommer ifrån den här unkna förorten där alla grannar fullkomligt älskar att snacka skit om de som vågar säga ifrån när lärare inte ens kan svenska och opponerar sig emot den kraftigt tillströmmande syrianska anhöriginvandringen. Såna som jag är lovligt byte; Jag passar inte in bland nationalister/svenskarnas parti eftersom min son är ”blandras”, jag passar heller inte in bland sverigedemokraterna eftersom jag gärna propagerar för ”repatriering” och vill stoppa invandringen helt, jag passar definitivt inte in bland FI-vänner och passar definitivt inte heller in bland liberaler eftersom jag är för en stark stat för landets medborgare (inte för andra länders medborgare) och där jag i efterhand vet att jag passar allra sämst in är i förorten. Det finns nog jäkligt många som lever som jag och mitt barn gör- ingen som vågar vara vänner med oss och som helt enkelt inte passar in längre eftersom allt i dag tycks handla om att tycka rätt, eftersom det finns så mycket som är fel. Och det allra lättaste är att skylla allt på Jimmie Åkesson.

    Jag och sonen brukar säga när allt går åt pipsvängen- ”Det är Arons fel” ”Jävla Aron- nu har han varit här igen…”

    Vi tröstar oss med att det är alla andra det är fel på- vi bor i fel förort. Efter att vi äntligen fått flytta till stan igen (troligtvis efter sommaren) kommer vi att få leva ett normalt liv igen, få nya vänner och sonen får börja i en skola där han inte tar med sig ord som ”motherfucker hora” hem. Ja, efter en vecka på den skolan låter han så här. Och bryter med en accent… Hur fasen kan det här uppfattas som normalt och ok i förorten? Jag örfilade upp honom rakt av när han sa så här och nu gör han bäst i att inte upprepa sig. Mina erfarenheter i en västerortsförort har verkligen stärkt mina teorier om hur jävligt illa läget är för Sveriges demokrati. Får vi inte flytta härifrån, åtminstone till Ekerö där mina sympatier för Åkesson delas av många- får vi väl flytta till smörhult eller nåt. Här kan man ju inte leva.

    Nej, jag är avundsjuk på Jimmie Åkesson. Kan ingen tårta mig också, spraya ett fett hakkors på min ytterdörr eller nåt så att det åtminstone finns ett reellt hot som ger laglig rätt till förtur till annan lägenhet? Politisk asyl inom Sverige?

    Jag ger ett stort finger till alla er mobbare i förorten- ni är vidriga! Ni förtjänar att bo kvar här själva, kvar i skiten ni själva bajsat.

  3. Anna skriver:

    Fasen också… Jag kollade in Haroldsfären igen och sög på ett svar du levererade, men jag kan inte återgå till just det ämnet eftersom jag inte minns vad det var. Sånt som händer med gamla hjärnor, tydligen… Hursomhelst- hoppas få ett svar här i stället. Du svarade inte alls på min fråga (justja minns nu vad det var…) det var om SVT verkligen hade laglig rätt att ta betalt för kanaler som man inte önskar se på. Du svarade om något helt annat egentligen, ungefär att du kände dig nödgad att försvara din politiska hållpunkt och att kontentan var att du var medveten om att de medborgare som i nuvarande system inte är självförsörjande, skulle de facto få det sämre ställt – åtminstone till en början.

    Hursomhelst- ibland får de svar som inte svarar på ens fråga- en oväntad effekt. I mitt fall fick jag egentligen för första gången i Haroldsfären, äntligen tungan rätt i mun. NU vet jag ju vad jag verkligen undrar över i och med ditt svar. Jag har sedan jag varit tonåring varit rätt uppkäftig och ifrågasatt den rådande lagen och hur system funkar, åtminstone när de fungerar väldigt illa. Jag har sett att de som verkligen sitter i skiten och har starka skäl till att ifrågasätta för att stärka sin egna och närståendes rättigheter, sällan når ut. I de flesta fall har detta berott på att de som verkligen inte har tid/ork eller den verbala förmågan eller förmågan till att följa politiska debatter pga ansvar som inte delas och underlättas av någon annan. Därav moment 22.

    Jag har genom dessa år alltid undrat över VAD som egentligen driver alla som lever passionerat för en ideologi, när de egentligen redan har det ganska bra- med en fast ekonomi, har en partner som tar hand om eller åtminstone delar på ansvar över barn, som kan åka på betald semester varje sommar och vinter? Detta är absolut ingen anklagelse, Peter. Det är en ärlig fråga som grundar sig på min genuina nyfikenhet. Jag vet ju vad som driver mig. Jag VET att det är rent nonsens att alla har ett val och kan bli vad de vill osv. Vad min drivkraft kommer sig av är inget mysterium men känner också att min känsla av ”nationalism” blir än mer tydlig och självklar ju äldre jag blir. Det är det enda som gör saker logiska för mig.

    Vad driver dig i din passion politiskt? Vad är det egentligen du hade velat skulle hända dig annorlunda i en annan värld? I en värld där libertarianismen hade varit spelpanen? Vad hade du gjort då som du inte gjort i dag?

    • Peter Harold skriver:

      Ja, jag minns att jag skrev att om vi haft en äkta borgerlig regering så hade vi nog haft ett annat upplägg av TV. Jag säger detta dels därför att den borgerliga regering som vi har idag inte följer gamla ideal. Jag minns själv hur vi på 90-talet diskuterade ett reformerat och avpolitiserat SR/SVT. Ett skäl till att det inte skedde någonting då var tron på att TV4 och Kanal 5 skulle satsa på bra nyhetsbevakning via en reklamfinansierad verksamhet. Det visar sig nu att ingen av dessa former – licens eller reklamfinansiering – spelar någon roll.

      När jag började med politik som 13-åring gick jag till (M) eftersom jag opponerade mig mot ordningen i min (S)-styrda kommun där partitillhörighet gick före idéer och visioner. Jag drömde om att bli oppositionsledare i kommunen. Jo, man kan säga att jag kanske drömde om en politisk karriär. Efter valet 1991 hoppade jag av, av två skäl: dels att en MUF-kollega uttalade sig korkat i DN, och dels därför att jag flyttade till Stockholm. Jag fortsatte dock att rösta blått under alla år eftersom partiet trots allt låg mig ideologiskt närmast. Mot slutet av 1990-talet började jag på allvar se hoten mot yttrande- informations- och åsiktsfriheten, och jag hade ett personligt exempel i det att jag varit nakenmodell som 7-åring men skulle hamna i fängelse om jag ägde ett fotografi av mig själv från den produktionen. Idag kan jag hamna i fängelse för att ens efterfråga denna bild. Jag började att fundera på saker och ting i ett djupare frihetsperspektiv. Saker blev komplicerade. Eftersom det vore politiskt självmord för mig att börja arbeta politiskt för att jag skall kunna äga ”provocerande” nakenbilder av mig själv som skolpojke så är mina chanser till politisk karriär noll. Så fort jag är nominerad kan pressen skjuta ner mig med en tidningsrubrik. Det finns inget parti som pushar mig i det läget.

      Därmed är mitt politiska engagemang baserat utifrån ett moraliskt perspektiv. Och när man hänvisar till moral, då måste man vara konsekvent. Med ”moral” menar jag inte puritanism eller självspäkning och annat trams. Nej, jag menar att man skall kunna stå för sin syn om vad som är rätt och fel, och även kunna göra det när man själv inte gynnas.

      Frågan vad jag gjort ifall jag levt i en förverkligad libertariansk värld? Den är hypotetisk och jag har inte ett fullständigt genomtänkt svar. Vem vet, jag hade kanske inte ens blivit till…? 😉 Förmodligen hade jag varit engagerad. Just nu läser jag mycket om Stockholm under 1890-talet. Det är alltså långt innan vi fått den skattefinansierade välfärdsstaten, men där kommunen börjat låna pengar för att kunna bygga gator. Många människor var fortfarande väldigt fattiga (landet hade väl inte riktigt repat sig efter de tidigare nödåren som fick miljonen människor att lämna Sverige), men den personliga friheten begränsades också av moralism. Om vi lyckas hålla totalitära ideologier och religioner borta så skulle vi kunna slippa en sådan återgång. Jag tror att jag som individ hade varit engagerad för mina medmänniskor i ett libertarianskt samhälle. Jag hade nog sannolikt pysslat med någon form av kulturarbete (som inte finansierats med offentliga medel).

  4. Anna skriver:

    Tack för påminnelse och svar. Ursäkta för skitsent svar å min sida. Jag har egentligen inte mycket tid för att sitta framför datorn och insupa det jag egentligen letar efter. Du har rätt i det du skriver- ingen kan egentligen sätta sig in i hur man hade agerat och levt under helt annorlunda livsvillkor. Det här med moral är nog svaret på varför det råder så stora skillnader i livsvillkoren. Själv hade jag föredragit en värld där man haft direktkontakt med människor i närheten, så som man levde förut. Interaktion by Close- inte by internet worldwide. PÅ så sätt hade moralen kunnat regleras på det sätt som passat bättre till den verklighet man levde i på nära håll och inte i en verklighet som kanske finns någon annanstans fast i Tibet och kanske bara finns i någon ninja-verklighet…

    Just det här som du tar upp att du skulle ha känt mer med dina medmänniskor i ett libertarianskt samhälle såsom du sammanfattar det. Varför försöka vara alltiett när det finns människor som skulle komplettera dig fullständigt, i din närhet? Pengar är skit. Pengar och allt som det står för är egentligen bara ett sätt för ett system att sätta dig på plats- ett sätt att formulera för dig utan att använda svärord och utöva fysisk stress- att lära dig veta din plats! Det system vi har i dag är formulerat för att placera oss medborgare i enskilda celler för att undvika varje direktkontakt med varandra.

    • Peter Harold skriver:

      ”Pengar och allt som det står för är egentligen bara ett sätt för ett system att sätta dig på plats- ett sätt att formulera för dig utan att använda svärord och utöva fysisk stress- att lära dig veta din plats!”

      Jodå, jag vet att pengar är ett vapen mot oss vanliga människor. Det börjar med ”det offentliga”; d.v.s. politikerna som säger att de måste ta större delen av din lön för att dina barn skall få gå i skola, du skall få kunna föda på BB och din mamma skall slippa knuffas utför ättestupan. Sedan tar politikerna sig rätten att reglera din vardag i övrigt så att du inte skall komma alltför billigt undan, t.ex. tvinga dig till att betala licenspengar för TV, tvinga företagen till diverse dyrbara certifieringar för att få tillverka/sälja varor/tjänster till dig – alstrande merkostnader som du får betala. Jag skulle kunna göra en lång bok om det hela, men går direkt till min poäng: I ett libertarianskt samhälle kommer pengarna i din portmonnä att bli DITT vapen (att försvara dig med). Som sagt, jag skulle kunna skriva en bok om detta. Hoppas att denna förenklade beskrivning duger. 🙂

  5. Anna skriver:

    Det samhälle du beskriver som ditt idealsamhälle kräver att medmänniskorna är inställda på samma nivå. Jag själv,, liksom du- valde att leva med någon med rötter på andra sidan jordklotet. Något som krockade med vår egna genetik. Eller livsåskådning.

    Hade vi varit mer som aporna hade vi inte ens behövt söka efter förklaring till vårt eget beteende.

    Det finns liksom för många ord för att beskriva det enkla.

    Det är enkelt. Vi människor gör det får svårt för oss själva. Du tror på att större valfrihet gör dig till fri, medan jag ser att valfriheten gör dig till slav under det ständiga valet och kvalet. Jag tror inte på att detta med att behöva välja innebär valfrihet. Det innebär snarare ett krav på att behöva ta reda på en sanning som inte är särskilt snabb vunnen….

    • Peter Harold skriver:

      Jag håller inte riktigt med. Visst kan jag förstå att det rent hypotetiskt skulle kunna bli att inga val erbjuds, att det inte uppstår några alternativ att få välja fritt emellan. Men om det blir så, då har samhället och individen redan stagnerat och befinner sig på sista sträckan på väg mot sin undergång.

      Ett annat scenario är att du får så många alternativ att du vet vad du skall välja. Jag tror ändå att man lär sig, om inte annat så genom sina misstag. Men det fina i kråksången är att valet finns kvar. Förutsättningarna är kanske inte de bästa när man börjar om på ny kula, men du har i ett fritt samhälle nya chanser till nya val.

      Jag tror att folk klarar av det här. Gå till godishyllan. Så många val. De flesta jag känner kommer aldrig tomhänta ut ur godisaffären för att de inte vet vad de skall ha; de har alltid med sig någonting. Detsamma kommer ju gälla även för andra varor och tjänster. Och även i framtiden kommer det säkert att finnas massor av människor som kommer ge dig råd eller till och med kommendera (utan makt den här gången) vad du skall välja. För även om vi skulle förverkliga omställningen till ett libertarianskt samhälle kommer det alltid finnas sossar…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s