Besök i busken på nydanade vägar – och SR P1 förnekar sig inte

sb jädraås

Masugnen i Jädraås har blåst ner för gott för länge sen. Däremot blåste det utav h-e igår medan jag stod och försökte fotografera, varför det blev lite snett.

Bästa läsare!

Jag har återvänt från en tvådagarstripp (tripp, inte en stripp på två dagar) i Gästrikland och Södra Dalarna. Det har varit dygn av härlig avslappnande landsvägskörning genom den svenska naturen när den är som vackrast. Gårdagen var synnerligen behaglig med det generösa solskenet och den klarblå himlen.

En tanke med resan var att lyssna genom ett antal klassiska symfonier i bilstereon. Tänk vad praktiskt att man numera kan ta med sig hundratals timmar musik i en liten manick som är stor som två sockerbitar. Det är överspelat med travarna av CD-skivor i baksätet, och inget mer fumlande med att lirka skivor ut ur fodralen samtidigt som man styr ratten med något av knäna. Synd bara att detta blev döden för formgivarna av snygga skivomslag.

Åter till min biltur: Plötsligt behövde jag lite omväxling. Jag tänkte på det jag skrivit om på denna blogg tidigare; i nio fall av tio kan man få höra en vänstertomte få uttala sig om man slumpmässigt slår på Sveriges Radios P1. Jag log åt mitt eget påstående och tänkte att jag nog får ge fan i att överdriva mitt gnäll på statsradion. Jag rattade in P1…

På displayen stod någonting i stil med ”Mysteriet Norge”. En mansröst berättade om vad som gjort norrmännen så patriotiska, någonting med sitt kulturella arv och nationella sammanhållning. Och sedan nämnde han att detta kunde vara en anledning till norrmännens problem med Sveriges kritik mot den norska patriotismen. För att förklara detta intervjuade man en viss Martin Aagård, ledarskribent på Aftonbladet. Jag stelnade till. Det här innebar att i tio fall av tio dyker det upp en vänstertomte i Sveriges radios sändning när man slumpmässigt, oavsett vilken tid på dygnet, slår på radion…! Det skedde igen!

Intervjun med Martin Aagård gav jag ungefär en minut. Men istället för att besvara reporterns fråga började han berätta sitt livs historia, vilket intresserade mig mycket föga. Jag insåg att till och med en raspande inspelning med Antonina Nezhdanova som sjunger César Cui’s ”Bolero” i en upptagning från 1907 är att föredra framför att behöva höra denna pajas.

Samtidigt skryter SR:s VD Cilla Benkö om att hennes företag ännu en gång vunnit den svenska förtroendebarometern; 73% har svarat att de har förtroende för SR. Enligt Benkö är det fjärde gången man hamnar på topp i listan.

Undertecknad tillhör inte någon av dessa 73%. Jag tror dessutom att just denna höga siffra säger mer om de som svarat positivt än om själva SR. Siffran 73% är i o f s realistisk för jag tror att det fortfarande är ganska ovanligt att vanligt folk kollar upp med andra källor än de etablerade. Folk orkar inte engagera sig, och de förväntar sig i all sin okunnighet inget annat än att SR skall leverera objektivt, vilket de facto är bolagets uppdrag. Men det finns hopp; Cilla Benkö glömde berätta att SR tappat för andra året i rad, och att man idag befinner sig under 2007 års nivå för förtroendegrad. Jag gissar att SR kommer att fortsätta falla.

Dock kvarstår faktum att 7 av 10 svenskar litar på det som SR förmedlar. 7 av 10 svenskar är direkt mottagliga för den världsbild som förmedlas från en arbetsplats där 54% av journalisterna anser att Miljöpartiet är bästa parti. Vänsterpartiet fick 15% och socialdemokraterna 14% när SR-medarbetarna svarade. Sålunda sympatiserar 8 av 10 journalister på SR på det röda laget. Den politiska bild som förmedlas genom statens mediebolag (kamouflerade som ”folkrörelsestiftelser) blir normerande.

Motvikten finns endast i alternativa och sociala medier. Några få frisinnade krönikörer och ett fåtal opponerande ledarskribenter lyckas förvisso ibland tränga genom filtret med några inklämda rader, men deras medverkan framstår mer som ett alibi för att berättiga det mer politiskt korrekta åsiktsbombardemanget från ”moderna” s.k. ”journalister” – som Alexandra Pascalidou och Fridah Jönsson för att nämna några avskräckande exempel.

Det är bland sociala medier man ser exempel på kritisk journalistik. Här ett tips som bloggaren Germund Andersson uppmärksammar i samband med att romer förvägrades kaffe på Max i Kista – bevittnat av student från vänsterorienterade Södertörns högskola… Som vanligt fick vi av gammelmedierna inte veta mer än att det finns en berättelse med påstådda offer och att någon fick lov att göra avbön till något som de egentligen inte kunde kommentera. Aktivism + journalistik = journalism.

Det är valår. Jag skulle vilja se att vi tvingar gammelmedierna att skärpa sig. Men hur skall vi bära oss åt?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna, Politik. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Besök i busken på nydanade vägar – och SR P1 förnekar sig inte

  1. Rune skriver:

    Sveriges Radio är korrumperat råttbo. Hela deras verksamhet bör rivas och byggas upp på nytt med ny personal och nya kanaler.
    Jag har för min del intresserat mig för underhållningsmusiken i P4. Detta därför att jag var förundrad över att det inte tycktes finnas blandad musik som det var förr med underhållningsmusik från underhållningsmusikens alla epoker och musikstilar. Med lite sökande på nätet hittade jag ”P4:s musikpolicy” som inte är allmänt känd. Den går ut på att man har en tidsgräns på trettio år. Musik som är äldre spelas inte. Därmed åkte Evert Taube, Rättviks spelmanslag, Alfred Hauses tangorkester mm ut. Jag upptäcker också att SRs musikchef är sambo med en chefsperson på världens största skivbolag (Universal). Hur kan hon då vara musikchef hos SR när SR skall vara oberoende?
    Jag har också då och då skrivit ut låtlistor från olika P4-stationer och räknat på dem. Senast jag räknade i höstas blev resultatet ca 80 procent engelskspråkig pop och resten 20 procent svensk pop. Procentsatserna är lika vilken p4-station man räknar på. Traditionell svensk europeisk musik saknas helt. Detta i en radiokanal som främst vänder sig till äldre.
    Till råga på eländet är ju grammofonarkivet hotat av nedläggning och utförsäljning. Grammofonarkivet är ett av världens främsta. Det är väl bara BBC som går att jämföra med?

    • Peter Harold skriver:

      ”Jag upptäcker också att SRs musikchef är sambo med en chefsperson på världens största skivbolag (Universal). Hur kan hon då vara musikchef hos SR när SR skall vara oberoende?”

      Enligt SR-styrelsen är nog den förbindelsen meriterande, men jag tycker den känns väldigt tveksam ur en affärsestetisk synvinkel.

      Vad som skall ske med grammofonarkivet är jag inte så värst insatt i, mer än att jag hört att det sägs att SR vill göra sig av med verksamheten. Själv skulle jag vilja se att samlingen digitaliserades och att all musik som inte längre skyddas av upphovsrätt läggs ut on-line som i USA (på Archive.org).

      • Rune skriver:

        Att SR vill göra sig av med grammofonarkivet är ju inte så konstigt under nuvarande förhållanden. De använder ju inte arkivet men det kostar ändå pengar med personal och lokaler. P4 och P3 matas ju med Universals och de stora bolagens musikprodukter så grammofonarkivet är ju överflödigt.
        En tokighet är ju också att det är endast Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion som har tillgång och rätt till grammofonarkivet.
        Detta borde ju ändras på så att alla med mediaverksamhet får fri tillgång till arkivet. Jag kan tänka mig vilka intressanta musikprogram som skulle kunna göras på diverse radiokanaler då.
        Grammofonarkivet borde betraktas som svenska folkets kollektiva egendom eftersom det har inköpts genom allmänhetens radio och TV-licenser.

        • Peter Harold skriver:

          Ja, nu är det väl bara någon tima i veckan som det finns radioprogram som nyttjar Grammofonarkivets mer exotiska och historiska alster.

          Ägarformen har jag synpunkter på, men jag behöver läsa på lite mer.

  2. kallepelle skriver:

    Var det inte Benkö som skulle bli kulturminister men hade struntat i att betala licens i bortåt femton år?
    I morse mellan sju och halv åtta hände emellertid något märkligt. En kvinnlig journalist trashade Romson så till den grad att R började stamma. R skulle svara på fråga om ev samregerande med såsseriet och överraskades totalt med ett batteri aggressiva frågor. Hon ville inte välja ut en ministerpost åt sig men avslöjades med att vilja lägga ned det mesta vägbyggen-lastbilstillverkning-två kärnkraftverk minst jada jada jada. Det blev tydligt att såsseSR nu tycker att mp måste tryckas ned (lokalvalet på Söder (se Kvarnbergetbloggen) gav nära majoritet åt combon Fi+mp!!!!!!!). Mp skall hålla sig på 8% och inte som nu fika efter såsssarnas 25% tröja! Rätter och packer Eder… som gamle Vasa skrev!

    • Peter Harold skriver:

      Nej, hon hette… typ cecilia stegö-chillo nånting.🙂

      Glädjande nyheter att Socialdemokrati AB fått kalla fötter. Att Söder i Stockholm är ett Mekka för godhetsapostlar som lever miltals från närmsta förortsbrand är väl känt. Kul att hon fick problem. Synd att min dator inte gillar SR (och det gör inte jag heller), vore nice ifall det kom upp på Youtube.

  3. Cello Jr skriver:

    Helt otroligt. Till och med i ett resereportage med drag av manus till en svensk motsvarighet till Easy Rider, lyckas du prestera en relevant analys av ett en gång förträffligt samhälles totala
    desintegration. Jag vet inte var jag skall börja citera (så här mycket entusiasm kan få den vaksamme att misstänka ironi, men så är icke fallet!), så låt mig därför redogöra kort för mitt eget försämrade förhållande till SR.

    Jag är en typisk ”kulturbög”, så jag brukade älska att ratta in P1 på min dator. Och även i bilen.
    Men på sistone, vågar jag inte! De politiskt korrekta vänstertomtarna har tagit över vad som tills ganska nyligen var en oas i det kommersialiserade träcket, för att försöka imitera min role model.
    Kapten Stofil.

    http://tinyurl.com/o5spnzn

    Så nu återstår i princip bara Internet. Och därledes Youtube! Där finns allt. Inte minst fantastiska
    bloggar om mina favoritfilmer, dvs. film noir

    http://filmnoire.ning.com/

    Kolla den här som jag kollade i sängen i arbetsrummet (min tidigare omnämnda surfplatta åkte i golvet, när jag könsneutralt nog dammsög, så nu är jag hänvisad till stationären i arbetsrummet).

    A stroke of genius:

    Don’t miss out!

    Så vem behöver de etablerade tv-kanalerna? Eller den statliga eller kommersiella radion?

    Nätet är framtiden!

    Din enda skönhetsfläck är din opragmatiska attityd till ”högerpopulister”. Tänk taktiskt. Kunde Churchill ingå en ohelig allians med Stalin, så varför kan inte du ingå en sådan med Jimmie?🙂

    http://archive.lewrockwell.com/rothbard/ir/Ch5.html

    P.S. Ruttna nu inte på mina ”frälsningsförsök”, det snarare som att du är för värdefull för att
    inte enrolleras i de mest framgångsrika dissidenternas armé!

    • Peter Harold skriver:

      Jag applåderar att du uppmärksammar de härliga svartvita långfilmerna på Youtube. Jag satt i vintras som trollbunden och kollade genom ett par rullar och slogs av hur nära vi ofta är i deras skildringar av dåtida problem och utmaningar. Visst, det är inga spektakulära effekter, men de kunde minsann spela film. Bara att kolla in en svensk svartvit rulle från Solna känns ju befriande då till och med tjuvar uppför sig anständigt.

      Skall kolla in länkarna lite senare. Var dock på veteranbilsmötet på Djurgården för två veckor sedan och såg en Tatra i bästa kapten Stofil-stil. Fick ha-begär!🙂

  4. Cello Jr skriver:

    Kanon!🙂 Men för att maximera nyttan av denna dialog, ur samhällssynpunkt, vill jag offerera en länk, i händelse du missat artikeln på den.

    http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vi-maste-valja-vag-i-flyktingpolitiken/

    Intressant, eller hur?

  5. Hans skriver:

    Slödder på söder ger vi blanka tusan i. Jädraås är vackert, du kan bli kulturarbetare där inom järnvägen.

    • Peter Harold skriver:

      Jag skulle kunna jobba svart: skyffla kol! 🙂 Jag måste vid något tillfälle undersöka varför man hade en smalspårsjärnväg rakt ut i skogen. En väldigt intressant arsenal av tågvagnar hade de i alla fall. Och det mesta bara slitet och inte sönderslaget. Det förvånar mig att inte Migrationsverket inte hittat dit… 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s