Alla betraktar inte (SD) som något som katten släpat in…

Bästa läsare!

Jag har bloggat ganska mycket om Sverigedemokraterna på senare tid, men det skulle ha blivit mindre av den varan ifall de svenska nyhetsmedierna bevakat det partiet på ett mer anständigt vis.

Det som förvånar mig är att den främsta kritiken som syns i massmedierna mot (SD), förutom partiets blotta existens, handlar om järnrör, virriga riksdagsledamöter som tappar väskor, partimedlemmar som kommenterar på Avpixlat och andra saker som även förekommer i alla partier (Och om kom bajskomikern Soran Ismail dök upp och muckade bråk skulle jag nog också dedicera honom ett järnrör till den kroppsöppning som han vanligtvis döljer under sina kläder, bara för att visa min sanna uppskattning av hans talang som humorist). Kort sagt, det mesta som kastas på (SD) är egentligen ganska banalt.

Då finns det andra fenomen kring partiet som är värda att uppmärksammas. Att så inte sker misstänker jag – med betoning på misstänker – beror på att de som skulle kunna tänkas förmedla den nyheten har själva beröringspunkter med de bakomliggande krafterna till att vissa nyheter aldrig blir till. Antingen på direkt order eller en förståelse om att vissa ämnen är tabu.

Det har under den gångna mandatperioden talas mycket och väl om att ”isolera Sverigedemokraterna”. Jag tror att vår käre statsminister haft detta som ett favorituttryck ända sedan (SD) kom in i riksdagen och erhöll vågmästarrollen.

Men i verkligheten tycks det finnas tämligen många som hoppas på inflytande i (SD). Jag har själv ett par libertarianska vänner som gått med i partiet i tron att/med hopp om att (SD) skall bli en svensk motsvarighet till brittiska UKIP. Och staten Israel… ja, det här klippet får tala för sig själv. Här är det Yonathan Avner Ben Yisrael, representant för organisationen Svensk-Judisk Dialog (SJD), som framför till en ung kvinnlig riksdagsledamot från (SD) vad hans organisation förväntar sig att partiet ska stå för.

Vissa förslag är kloka, om än inte direkt av de skäl som Yonathan tänker på. SIDA är definitivt en av de myndigheter jag med förtjusning skulle stänga ner ifall jag vore statsminister för 24 timmar. Inte för att glädja SJD utan för att det är bättre att svenska knegare själva lägger sina mynt i de insamlingsbössor de mest föredrar.

Var Sverige skall ha sin ambassad är en sak för utrikesdepartementet, och är betingat av säkerhet och logistik. Och om Taiwan – som inte finns enligt Folkrepubliken Kina – vill ha en ambassad i Stockholm så må de få ha det den dag det önskar det, och samma sak med Palestina. Om den svenska kyrkan finns mycket att säga, och det mesta eländet i det huset kräver mer än en from bön för att kunna åtgärdas.

Vad gäller bekämpande av bojkotter skall ingen svensk myndighet sätta käppar i hjulet – det är detsamma som att inskränka yttrandefriheten. Att Yonathan Avner Ben Yisrael inte fattar det själv gör honom till en dålig representant för ett land som påstår sig vara den enda existerande demokratin i Mellersta östern…

Hälsar eder Peter Harold

Tack till Blueshift.nu för tips.