Med fantasier som argument mot SD – jag börjar tröttna på den agendasatta journalistiken

Bästa läsare!

Är det någon som håller räkning på hur stor andel av mina bloggposter är mediekritiska? Måste vara en hög procentandel, inte sant. Fast är min kritik obefogad? Ni får döma själva.

Idag publicerade den alternativa nyhetssajten Fria Tider ett avslöjande om att en ledarskribent på Dagens Nyheter hittat på en historia om praktiserad främlingsfientlighet på en brandstation i Boden.

Golnaz Hashemzadeh skriver sålunda i DN:

För några år sedan satt jag bredvid en man från Boden på flyget till New York, vi kan kalla honom Thomas. Han var brandman, trebarnsfar och ovanligt öppen och pratglad.

Plötsligt sa han, apropå ingenting, att ”Sånadär Muhammeds vill vi inte ha på gatorna. De kan ju spränga en bomb närsomhelst. Nä, bort ska de. I Boden har vi inte så många, de som finns bor alla i samma hyreshus. Det är skönt att ha dem samlade sådär, så man kan hålla koll. Du vet, de gör ingenting. De vill inte jobba. Lever på våra skatte­pengar och driver omkring.” Han skakade på huvudet. ”Mina pengar ska inte gå till att försörja sånadär.”

Efter en stund fortsatte han: ”Du vet, det började en Muhammed på brandstationen för ett tag sen. Vi ville inte ha honom där, gjorde livet surt för honom. Han fick nog, slutade efter ett tag.”

[…] Jag utgår från att Thomas röstade på Sverigedemokraterna förra söndagen.

Sedan ledarartikeln publicerades har DN gjort ett tillägg:

I kolumnen har brandmannen fått det fingerade namnet ”Thomas”. Enligt uppgift till DN finns det brandmän i Boden som heter just så. De har naturligtvis inget med personen i texten att göra.

De som heter Thomas och arbetar och har arbetat på Bodens brandstation har inget med personen i texten att göra. Och Fria Tider förklarar varför det förhåller sig som så:

[När] Fria Tider talar med Bengt Nilsson, räddningschef i Bodens kommun, dementerar han bestämt Hashemzadehs historia om den utmobbade brandmannen.

– Jag har läst artikeln och i min värld är den felaktig. Vi har inte haft någon sådan person anställd, säger Nilsson. Han berättar att den enda utomnordiska invandrare som någonsin arbetat på stationen är en deltidsanställd man från Vitryssland, som fortfarande jobbar kvar och aldrig har varit föremål för någon mobbning.

– Han jobbar på och han mår bra.

Hur stor upplaga Dagens Nyheter har vet jag inte för jag kunde inte hitta en sådan siffra som var aktuell. Däremot påstås det att tidningen har en spridning till över 700’000 läsare (som kan turas om och läsa varandras tidningar). Detta är en siffra som är intressant för de företag som vill köpa annonsplats i tidningen. Men det säger också något om det mycket stora ansvar man har som nyhetsförmedlare. 700’000 nyhetskonsumenter har presenterats en fantasi, sanktionerad av en redaktionsledning som är mer intresserad ”agendasatt journalistik” istället för konsekvensneutral nyhetsrapportering.

Ledarskribentens avslutande rad om att ”jag utgår från att Thomas röstade på Sverigedemokraterna förra söndagen” säger allt om syftet med texten. För mig som tänkande varelse är det provokativt med dessa ständiga bittra påhopp på ett parti vars argument man istället borde bemöta med saklighet.

Ett annat exempel på där mediekritik är berättigat är historien om hur man häromdagen beskrev invandringen till Sandviken som en vinstaffär för kommunen. DN skrev att invandringen ger kommunen en vinst på 500 miljoner kronor per år, d.v.s. att varje utlandsfödd svensk bidrog med 145’000 personer till Sandviken.

DN intervjuade Sandvikens chef för arbetsmarknads- och trafikförvaltningen som kom till följande slutsats:

” – Migrationen lever sitt eget liv och regleras av saker som tillgång på bostäder och arbete. Att reglera den är fel. Titta på Finland som har en betydligt sämre tillväxt än Sverige. En av orsakerna till det är att de har och har haft för lite invandring.”

Som läsare serveras vi sålunda den enda sanna bilden av tingens ordning. Vi blir också upplysta att ”Sverigedemokraterna, som tycker att invandringen måste begränsas kraftigt, representeras av två ledamöter i Sandvikens stadshus”, men att de flyr med svansen mellan benen när DN ber om ett uttalande, typ. Så bekämpar man ohyra medelst agendasatt journalistik!!!

Men så kommer det lite smolk i bägaren. Igen. Vi har sett liknande rapporter förr, vilka visat sig vara för bra för att vara sanna. Så även denna gång. Per Hagwall och Tino Sanandaji visade som vanligt att de inte är några lättlurade dumskallar. Båda två har en excellent vana att kolla upp siffror och sånt som slängs i ansiktet på oss nyhetskonsumenter, ofta genom ett slött kopiera och klistra på redaktionen från ett pressmeddelande från ett politiskt korrekt orienterad organisation. Varför är inte DN lika duktiga kritiska granskare som dessa herrar; de fann ganska snart att Sandvikens kalkyl byggde på att man räknat bort statens (skattebetalarnas) kostnader?

Är det så illa att Sveriges största mediehus – Bonnier-koncernen – saknar kompetenta medarbetare att genomföra en sådan granskning som Hagwall och Sanandaji fixar hemma på köksbordet? Eller är det så att sanningen är något som bara tillåts när det passar förmedlaren av budskapet?

Jag tror att den sista veckans medieskandal sannolikt mest resulterat i att nyhetskonsumenterna börjar ifrågasätta de agendasättande journalisternas beskrivning av Sverigedemokraterna. Jag hoppas innerligt att nyhetskonsumenterna vågar ta steget och ifrågasätta all journalism i vårt land. Inte bara om SD. Utan om allt. Var inte medskyldig till bedrägeriet längre. Säg upp prenumerationen. Nu.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Med fantasier som argument mot SD – jag börjar tröttna på den agendasatta journalistiken

  1. Folklig skriver:

    Tack för din mediekritik. Sverige har världens mest indoktrinerade journalister.

    Bra blogg du har. Du är eftertänksam och medveten. Jag är ny läsare. Jag hittade dig via Riktiga Nyheter som faktiskt visat sig vara ett riktigt bra ställe att hitta mindre kända samhällskritiker i varierad form. Jag har läst dig i några månader och ser fram emot varje alster. Tack för att du finns!

  2. Cello Jr skriver:

    Nätverk av kompisar, som anställts av äldre, anställer eller rekommenderar sedan sina kompisar.
    Det är därför Kakan Hermansson får göra sommarprogram. Antagligen är Hanna Hellqvist på DN och senare SVT, som varit hennes mentor. Här ett typiskt exempel på hennes poänglösa kåserier.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/hanna-hellquist-jag-ar-vuxen-och-viker-lakanen-som-jag-vill/

    När jag förr hade DN (har förstås inte SvD heller), läste jag alltid Bengt Ohlssons begåvade kåserier, men misslyckades alltid ta mig igenom Hellqvists mansfientliga.

    En gång var det något om hennes styvpappa, men minns inte vad. Det var väldigt elakt i alla fall och sexistiskt.

    Sammanfattningsvis: SR, SvT, DN etc har blivit lekstugor för ett slags obegåvade vänstermänniskor, som vill ha sina femton minuter av berömmelse till priset av att samhället trasas sönder av ökat politiskt våld.

    Det är en skandal som Bonniers borde motverka.

    • Peter Harold skriver:

      Herre gud… jag hoppas innerligt att man inte offrat trycksvärta och pappersmassa för den där texten av Hanne Hellquist. Det är nästan så att huden knottrar sig. I faktarutan står det att hon är 33 år gammal. Jag började därför undra om detta var en text som legat opublicerad i hennes dator sedan 2001…

  3. Cello Jr skriver:

    Jag trodde kapitalister som Bonniers (å andra sidan är inte alla kapitalister pro-kapitalism, i ordets gamla bemärkelse) var måna om att inte låta stolpskott sänka en lönande affär. Å tredje sidan, DN, lönande? Tillåt mig skratta. Nej, jag tror herrar Bonnier ser flaggskeppet som en ekonomisk belastning, vars saga därför – förhoppningsvis – är all.

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att det handlar om någonting annat än kapitalism. Det handlar om makt. Makt ger pengar, men makt är också ett berusningsmedel. Man kan ju jämföra med hur kapitalistiska organisationer efter ryska revolutionen 1917 hjälpte den kommunistiska regimen. Kanske för att kunna skapa en uppdelad värld.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s