Om nu den svenska flaggan är så betydelselös – varför skall vi då skända den, fröken Rouzbeh?

Bästa läsare!

Jag borde egentligen ställa mig över det här med att återge tramsiga citat från mindre begåvade samhällsdebattörer som har VIP- och klippkort till de statsfinansierade televisions- och radiostudiorna. Och ur ett hälsoperspektiv borde jag sitta under en kork-ek och sniffa på blommorna istället för att stånga skallen blodig mot väggen i ren frustration över att det är omöjligt att utföra retroaktiv abort på de värsta intellektuella missfostren. Nä, ta det inte bokstavligt…

Men eftersom jag ju får ihop en ganska intresseväckande rubrik – hoppas jag – genom att inkludera FI-politikern Foujan Rouzbehs Twitterpostning om ”Att skända flaggan imorgon är att säga att det får vara nog nu. Riv alla barriärer, krossa alla murar. Ner med nationalstaten! Länge leve vi”. Nu hajar jag inte vad hon menar med ”Länge leve vi” eftersom jag nog hellre skulle säga ”Länge leve oss”, men jag skall inte leka språkpolis här.

Jag vill säga två saker här:

1) Som libertarian är jag helt och hållet för äganderätten. Om jag äger en flagga må jag – så länge det inte innebär olägenhet för min omgivning såsom obehaglig rökutveckling eller risk för eldsvåda – bränna vilken flagga jag så önskar så länge den tillhör mig och jag tillförskansat mig den på lagligt sätt. Detta alltså  sett ur ett principiellt perspektiv om individuella rättigheter – vilka jag som bekant slåss för med pennan som mitt svärd.

2) Det andra är att nedläggningen av nationalstaten är en utopi som jag finner sympatisk. Men på det villkoret att människor som Foujan Rouzbeh inte får något parlament att träda in i. Som sagt, det är bortom gränsen till ironi att en kvinna som kandiderar för att tjäna i den lagstiftande församlingen insisterar på att den skall upphöra. Inget Sverige – ingen svensk riksdag.

Så, låt oss lämna Foujan Rouzbeh och hennes feministiska hönsvänner (hen, ni vet). Åter till den svenska flaggan.

Den svenska flaggan spelar en central roll denna dag, Sveriges nationaldag. Vi har via medierna fått veta att nationaldagen är ett ”hitte-på” som är sprunget ur vårt firande av Svenska Flaggans dag, vilken i sig kommer av att Skansens grundare Arthur Hazelius arrangerade flaggfester flera gånger per år, men att vädret var stadigast kring 6 juni.

SVT valde att beskriva flaggfirandet som en tradition utan särskilt gamla rötter. Före 1870 var allmän flaggning en sällsynthet och kopplades främst till örlogsväsendet (örlogsflagg). Det var (enligt SVT) till och med så att många människor blev upprörda över att den svenska flaggan hissades på den tiden (och även numera i vår egen tid, uppenbarligen). Nu har jag svårt att tänka mig att firandet och nedhalningen av nationens flagga är en egenhändigt konstruerad tradition för att manifestera hur hemskt rasistiska vi är i Sverige, utan jag tycker mig här och var i litteraturen finna referenser till vanliga flaggor även i andra länder, både under 1870-talet och innan dess.

Som om det inte vore nog med att vårt flaggande saknar historiska rötter – om nu 1870-talet inte skall ses som en historisk tid? – så förhåller det sig än värre med våra skäl till att fira nationaldag. Tydligen handlar det om en illa genomtänkt kupp där Sveriges riksdag dels omvandlat Svenska flaggans dag till en nationaldag, och ännu värre dessutom gjort den till en nationell helgdag i konspiration mot alla människors lika värde. Konsekvensen är att svenska folket nu ges en möjlighet att i lugn och ro gå ut och fira sitt fosterland i patriotisk yra som jänkarna och norrmännen. Hemska tanke…!

Hur hanterar man denna obehagliga situation? Lugn, myndigheterna har läget under kontroll. Det första är att inviga de nya medborgarna i den nationella gemenskapen. Vilket förvisso kan vara sympatiskt. Mrs Harold är själv svensk medborgare sedan flera år tillbaka. Hon avstod dock från att gå på Stockholms skattefinansierade baluns och nöjde sig med att byta ut sitt pass (som hon betalde själv).

Den andra åtgärden för att förhindra nationalistisk yra är att bjuda in diverse etniska minoriteter att uppträda på det lokala nationaldagsfirandet. Bosnier, somalier, etiopier spelar sin musik och framför sina skuttande danser (Är det etiopierna som dansar så där märkligt, ungefär som när man trampar på en gatubrunn som blivit strömförande med en 22-kilovolts ledning?). Det svenska låter man representeras av knätofsar och amish-liknande existenser med obegripliga dialekter – det vill säga en barnvänlig gestaltning av det ursvenska barbariet…

Jag är dock lite frågande till varför vi måste ha en akademisk korrekt ursäkt till att vi firar landets nationaldag den 6 juni. Vad är det för fel med denna dag?

Någon stöt – typ Dick Harrisson – gnäller över att vi bara fick Gustav Vasa som kung denna dag. Ok, jag avskyr Gustav Vasa – kanske inte lika mycket som Dicks egen varelse själv – och skulle bra gärna se ett bättre skäl till att ha den 6 juni. Men å andra sidan, om det nu stämmer att vår nationaldag uppstått ur Arthur Hazelius flaggfest på Skansen… låt det i så fall vara på det viset.

Att hänvisa till brist på historisk förankring köper jag inte. Var går gränsen för att en nationaldags ursprung skall bli berättigat? Måste nationaldagen baseras på en händelse som inträffat för 100, 200 eller 500 år sedan? I så fall, sorry Israel, vi tillåter er inte att fira er nationaldag. Inte Sydsudan, Namibia, Tjeckien, Slovakien, Eritrea eller Östtimor heller.

Att klaga på att 6 juni inte kan kopplas till en viktig nationell svensk händelse är också skitsnack (eller bajsprat som Soran Ismail skulle uttrycka det eftersom han gärna refererar till fekalier). USA firar sin självständighetsdag den 4 juli varje år fastän det mesta tyder på att självständighetsdeklarationen inte signerades av den amerikanska kongressen förrän den 2 augusti. Om inte ens jänkarna som åkt till månen klarar av att fira rätt nationaldag, varför måste då vi uppfylla det kravet?

Allt detta har bara betydelse för hysteriska människor. Som för Foujan Rouzbeh. Vi andra fortsätter som vanligt att sick-sacka oss fram på trottoaren mellan alla hitresta gatutiggare, med händerna över öronen för att slippa höra minaretutropen och hostandes i brandröken när svenska feminister som bränner fanstyg och tusenlappar på bål. Vi svennar bara rycker på axlarna och hoppas att vi åtminstone får vara fred i våra egna hem.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Historia, Medierna. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om nu den svenska flaggan är så betydelselös – varför skall vi då skända den, fröken Rouzbeh?

  1. gamla gumman skriver:

    Tusen tack!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s