Julie beskriver det här med utrikespolitik lite gulligare än vad jag gör

Bästa läsare!

Videoblogg – där är lösningen för mig! Med tanke på hur jädrans många ord jag travar på varandra i mina blogginlägg så är jag förvånad över att jag har några besökare kvar ens. Istället borde jag skriva ihop ett litet roligt manus och läsa upp det framför kameran och lägga upp det på Youtube. Bortsett från att jag inte är rolig. Och att jag är ful som stryk.

Men hav förtröstan. Jag kom på en lösning. Istället för att göra jobbet med att vara rolig, snygg och spela in mig själv och min vitterhet så plöjer jag mig genom Youtubes alla klipp och väljer ut dem som säger ungefär samma sak som jag, och är snygga och roliga. Som Julie Borowski, som här anger en dagspolitisk libertariansk notering under Ukraina-krisen. Och hennes profetia om att det skulle bli värre i det landet har ju besannats.

Ok, det här var ju gulligt och uppriktigt. Låt oss nu gå tillbaka till normalläge.

Diane Johnstone publicerade i lördags en krönika på RPI som sammanfattar ganska bra bakgrunden till krisen i Ukraina. Det som vi i västvärlden känner till som det ukrainska folkets strävan efter fred, demokrati och välstånd – enligt bl.a. berättelser förmedlade av det svenska utrikesdepartementet  – är i själva verket en offensiv från västvärldens sida där man utnyttjar Ukrainas utsatta nationalekonomi för geopolitiska syften; i det här fallet att flytta fram västvärldens gräns till Rysslands omedelbara närhet. Och återupprätta järnridån som föll efter det kommunistiska sovjetunionens upplösning. Varför vill vi i väst detta? Det är ju galet!

In September 2013, one of Ukraine’s richest oligarchs, Viktor Pinchuk, paid for an elite strategic conference on Ukraine’s future that was held in the same Palace in Yalta, Crimea, where Roosevelt, Stalin and Churchill met to decide the future of Europe in 1945.  The Economist, one of the elite media reporting on what it called a “display of fierce diplomacy”, stated that: “The future of Ukraine, a country of 48m people, and of Europe was being decided in real time.” The participants included Bill and Hillary Clinton, former CIA head General David Petraeus, former U.S. Treasury secretary Lawrence Summers, former World Bank head Robert Zoellick, Swedish foreign minister Carl Bildt, Shimon Peres, Tony Blair, Gerhard Schröder, Dominique Strauss-Kahn, Mario Monti, Lithuanian president Dalia Grybauskaite, and Poland’s influential foreign minister Radek Sikorski.  Both President Viktor Yanukovych, deposed five months later, and his recently elected successor Petro Poroshenko were present. Former U.S. energy secretary Bill Richardson was there to talk about the shale-gas revolution which the United States hopes to use to weaken Russia by substituting fracking for Russia’s natural gas reserves.  The center of discussion was the “Deep and Comprehensive Free Trade Agreement” (DCFTA) between Ukraine and the European Union, and the prospect of Ukraine’s integration with the West.  The general tone was euphoria over the prospect of breaking Ukraine’s ties with Russia in favor of the West.

Conspiracy against Russia?  Not at all. Unlike Bilderberg, the proceedings were not secret. Facing a dozen or so American VIPs and a large sampling of the European political elite was a Putin adviser named Sergei Glazyev, who made Russia’s position perfectly clear.

Glazyev injected a note of political and economic realism into the conference.   Forbes reported at the time  on the “stark difference” between the Russian and Western views “not over the advisability of Ukraine’s integration with the EU but over its likely impact.”  In contrast to Western euphoria, the Russian view was based on “very specific and pointed economic criticisms” about the Trade Agreement’s impact on Ukraine’s economy, noting that Ukraine was running an enormous foreign accounts deficit, funded with foreign borrowing, and that the resulting substantial increase in Western imports ccould only swell the deficit.  Ukraine “will either default on its debts or require a sizable bailout”.

The Forbes reporter concluded that “the Russian position is far closer to the truth than the happy talk coming from Brussels and Kiev.”

Dianes hela artikel kan du läsa här.

Diane Johnstone är känd i Sverige sedan tidigare. I den svenska Wikipediaartikeln beskrivs hon som en vänsterjournalist och skapade rabalder i och med att ingen svensk förläggare ville acceptera att publicera en översättning av hennes bok ”Fools’ Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions” där hon bl.a. ifrågasatte (”förnekade” enligt Wikipedia) massakern på muslimer i Srebrenica. Enligt henne var det främst antalet döda och dödsorsakerna som överdrivits, även om hon i princip inte motsade att det begåtts ett folkmord. I själva verket har hennes värv handlat om att belysa hur nyhetsrapportering och historiebeskrivning i mainstream media avviker från vad seriös forskning och nyhetsbevakning kommer fram till. Vänster eller höger – vi behöver mer av den sortens journalister.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia, Medierna, Politik. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s