Väst bör backa ur Mellersta östern snarast möjligt – och Sverige bör skicka räkningen för flyktingmottagandet till Washington

Bästa läsare!

Vi läste följande i Dagens Nyheter den 9/10-2009:

Den norska Nobelkommittén har beslutat att Nobels fredspris 2009 ska tilldelas president Barack Obama för hans extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och mellanfolkligt samarbete. Kommittén har fäst särskild vikt vid Obamas vision om, och arbete för, en värld utan kärnvapen.

[…] Dialog och förhandlingar föredras som verktyg för att lösa även de svåraste internationella konflikter. […]. Demokrati och mänskliga rättigheter ska stärkas.

Utnämningarna av vicepresidenten Al Gore, presidenten Barack Obama och senare maktkolossen EU till mottagare av Nobels fredspris har visat ganska tydligt att den norska Nobelkommittén är den anonyma världsregeringens reklambyrå. Att belöna den nytillträdde presidenten Barack Obama för hans påstådda vision om en kärnvapenfri värld är ju lika genomtänkt som att betala verkstan i förväg för en 12’000-milaservice. Vore det inte ärligare att ge presidenten Nobelpriset efter utförd prestation?

Hm, kanske inte. År 2006 hade USA 9’960 kärnvapenstridsspetsar i lagret. Ifjol, efter att ha varit president i fem års tid, har Obama bara reducerat sitt atombombslager till 7’315 stridsspetsar. Under samma period har den despotiske och tyranniske antidemokraten Wladimir Putin (mitt ordval, hälften på allvar, hälften med ironi) låtit det ryska kärnvapenlagret minska från 16’000 atombomber till 8’000. Med andra ord en halvering och ett närmande till USA:s nivå. Dock vinner USA i antal om man räknar aktiva (stridsklara atomvapen) där man har 2’100 mot Rysslands 1’600.

Den här uppräkningen gör jag inte för att glorifiera Putin, utan bara för att ge dig, min dyrbare läsare, en gd anledning till att ifrågasätta den tillrättalagda och upputsade bilden av fredsängeln Barack Obama. Lägg därtill exemplet där Obama ifjol talade om att attackera Syrien militärt, och där Putin genom en helsidesannons i New York Times lyckades tvinga Obama att gå via förhandlingsbordet istället.Tack vare Putins fräcka tilltag avvärjdes en situation som kunnat eskalera till ett storkrig där USA och Ryssland tvingats stå öga mot öga i Syrien. Inte undra på att krigshökarna i Washington är ursinniga på Putin.😉

Tidigare denna månad skrev DN om hur Barack Obama, fredspristagaren som säger att dialog och förhandlingar föredras som verktyg för att lösa även de svåraste internationella konflikter, överväger att skicka stridsflyg för att bekämpa den framryckande islamistiska rebellerna i norra Irak (landet som man lade i ruiner för att få bort diktatorn Saddam Hussein som tog det sista klivet över den acceptabla gränsen genom att sluta handla med landets olja med US-Dollar).

USA ser med oro på utvecklingen i landet och diskuterar olika sätt för att stärka regeringsstyrkorna, som vapen, utrustning och underrättelseinformation. Regeringen överväger även flyganfall mot rebellerna.

Med andra ord, det kan bli läge att ta i med hårdhandskarna för att stoppa de al-Qaidarelaterade islamistiska rebellerna.

Nu tycks Syrien ha gjort det som USA överväger. CNN rapporterar (och DN ekar) att syriskt militärflyg attackerat en marknadsplats i Anbar-provinsen med minst 57 civila döda och 150 skadade. ” – Planen kom flygande direkt från syriskt luftrum och flög sedan tillbaka igen till Syrien”, uppger DN att en lokal ledare ha sagt till CNN, och tillägger kortfattat att man inte vet ifall Syrien genomfört denna attack för att bekämpa ISIS som verkar för att islamisera hela regionen. Sannolikt blir nog Vita husets ”spinn” att Syrien inte har rätt att försvara sig på irakiskt territorium och att det brådskar att få bort Syriens president Assad, vare sig uppgifterna i CNN om flygattacken stämmer eller ej…

Utvecklingen i Irak kommer inte som en överraskning. I februari tidigare i år höll Brett McGurk från Vita Husets byrå för utrikesfrågor i främre östern en genomgång där han visade att den ”Syrienbaserade terrororganisationen ISIL” (lägg märket till hur man vid varje tänkbart tillfälle associerar negativt till Syrien, fastän ISIL de facto stridit på den USA-stödda rebellsidan mot Assad-regimen!) siktar på ett inbördeskrig i Irak.

Ja, det jag nämner i parentesen här ovan är den paradoxala poängen i denna bloggpost. I USA heter det från krigshökarna att situationen i Irak beror på att USA:s trupper lämnat landet. Vad man inte berättar om är att Barack Obamas regering tidigare försörjt de syriska rebellerna med både vapen och militär träning som nu omgrupperat och anslutit sig till ISIL och ISIS.

Dock är amerikanska skattebetalare negativa till mer krigföring utomlands. Därför ser det ut som att USA måste bilda en allians med – hör och häpna – Iran för att genomföra militära aktioner mot ISIL och ISIS. Vänta nu, var inte Iran en av alla dessa mörkerstater som skulle störta världen i brand? Jodå, så sent som för ett par veckor sedan uttalade en republikansk senator att USA aldrig skall förhandla med regimen i Teheran. Men nu kan man ha hamnat i en situation där USA varken kan överge Irak eller komma tillbaka dit med sin militär. Är det en situation som en kvalificerad president verkligen skall ha försatt sitt land i? Naturligtvis inte. Obama är inte kvalificerad sin uppgift. Och att han har det militärindustriella komplexet som står i lobbyn och knuffar på underlättar ju inte heller en smidig lösning.

Från Iran uttalar sig Marzieh Afkham, landets kvinnliga talesman för utrikesdepartementet i Teheran, att situationen är en konsekvens av västvärldens (USA/EU) internationella säkerhetspolitik som präglas av dubbla måttstockar. Många andra menar också att terrorismen i regionen har blivit ett verktyg för väst att skapa kaos i regionen. Att de islamistiska rebellerna som krigade mot regimen i Syrien bytt fokus och nu vill skapa ett islamistiskt storrike kan omöjligt komma som en överraskning. Erfarenheterna från Libyen (där USA också interagerade i inbördeskriget via proxyarméer) som ledde till inbördeskriget i Mali kan omöjligt ha passerat vare sig Hillary Linton eller John Kerry utan något intryck.

Min slutsats i det fallet är att Vita huset medvetet styr Mellersta östern till en sådan kris där det bara finns två alternativa lösningar: antingen splittras Iran i flera länder, eller också kommer islamisterna vinna och kunna återskapa sitt efterlängtade kalifat. Inget av dessa alternativ kommer att innebära att lokalbefolkningen kommer kunna åtnjuta demokrati och mänskliga rättigheter efter västerländskt mått mätt. Och i båda fall kommer vi få se ytterligare stora flyktingströmmar till Västeuropa.

Under tiden vädjar svensk television att svenska folket måste visa ännu mer solidaritet med de drabbade i dessa krigshärjade länder. Denna solidaritet är det pris vi skattebetalare får betala därför att våra politiker i åttaklövern skall verka för att Wall Street skall kunna placera sina bankkontor i Bagdad, Teheran, Damaskus och resten av mellersta östern.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Politik. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s