Man får en känsla av oro i magen varje gång det dyker upp ett sådant där terrorismlarm…

Bästa läsare!

Jag ljuger nog inte när jag säger att jag ägnat ganska många timmar i veckan åt att studera internationell politik under de sista åren. Visserligen har dessa studier varit av spontan karaktär. När någonting skett i världen som intresserar mig har jag – efter att blivit varse via gammelmedierna – sökt mig till nyhetsförmedlarnas källor. Jag har även sökt och hittat andra referenser än de som torgförts av nämnda medier. Alltså inte helt olikt den metod jag tror att många journalister själva använder. Till en början blev jag förvånad över att jag så ofta kom till andra slutsatser än dem. Numera förvånas jag inte längre. Det finns alltid alternativa synsätt på allt. Och jag har inga lojalitetsband att förvalta till skillnad från en journalist på en dagstidning/TV-/radiokanal.

När nine-eleven inträffade den 11 september 2011 förändrades vår värld i allt. I min generation var den närmsta referensen 2:a Världskriget, en tid som vi kan fantisera om med fasa i sinnet. För de som är äldre än mig kanske Kubakrisen och Kalla krigets kyligaste dagar finns som ett egenupplevt minne. Med nine-eleven blev det dödliga hotet, fruktan för det globala kriget, återuppväckt och levande. Och har så förblivit. Världen är osäker.

Det jag sett under de år jag studerat säkerhetspolitiska händelser är hur selektivt nyhetsförmedlarna väljer sitt stoft. Jag har sett det ifråga om yttrandefrihets-, informations- och åsiktsfriheten, frågor som jag varit engagerad i långt före 11 september 2001. Jag har sett det inför upptrappningen av Andra Gulfkriget då Saddam Hussein anklagades för att äga massförstörelsevapen och påstods vara lierad med terroristorganisationen al-Qaida i Afghanistan. När det sedan framkom att det varken fanns några massförstörelsevapen och att Saddam Hussein var en svuren fiende till islamisterna var det uppenbart att utvecklingen i världen inte längre berodde på några skumma terrorister i grottor eller diktatorer som älskar att plåga sina undersåtar medan de själva lever jetset-liv.

Tack vare en rakryggad politiker som den forne kongressmannen Ron Paul, som under två presidentvalskampanjer slogs för sin icke-interventionistiska linje, blev jag uppmärksam på vad han byggde sin politiska hållning på. Tämligen snabbt hade jag därefter skaffat mig tillgång till de källor som mainstream media negligerade då, och som de negligerar än idag.

Det som är påtagligt idag är hur medierna beskriver den väpnade islamistiska organisationen ISIS; omdömet är att ISIS (som säger sig vilja återskapa det forna kalifatet) är en välutrustad terrororganisation, och allt som behövs är att NATO far till Irak med ett dussin attackhelikoptrar och återställer ordningen i det oväntade kaoset.

Sanningen är den att ISIS inte dykt upp från ingenstans, bortsett från att mainstream media inte rapporterar förrän det är ”för sent”. ISIS består av mer än 200’000 soldater som bl.a. försörjts genom Barack Obamas administration som stödde/stödjer rebellsidan i Syrien varifrån flertalet av de stridande kommer ifrån. Ja, USA har till och med utbildat islamister som soldater i ISIS (i träningsläger i Jordanien) med syfte att slå ner den folkvalde presidenten al-Assads armé i Syrien. ISIS framgång är frukten av de bakslag som Ron Paul varnade för när USA/NATO gav sig ut på det ena korståget efter det andra som hämnd för attackerna mot WTC och Pentagon år 2001. Ron Pauls varningar har inte hörsammats av de andra politikerna. Tvärtom.

Man kan lätt inbilla sig att USA/NATO haft extrem otur med sina insatser i Afghanistan, Irak x 2, Libyen, Egypten, Syrien och nu senast i Ukraina (man bekostade grupper som organiserade statskuppen i Kiev tidigare i år). Eller inbilla sig att den oroliga världen är så komplicerad att inte ens världens enda supermakt klarar av att manövrera sig ut till andra sidan krisen utan att skapa en ny. Båda bilderna är falska. Ron Paul och alla andra som i förväg varnat för allt som skett har ingen magisk kristallkula som de tittar i. Nej, den sanna bilden är att kaoset är regisserat. Konsekvenserna är förutsägbara. Vilket ju faktiskt i sig är bekymmersamt. För då gör man det här medvetet.

Det betyder sålunda att vi inte kan lita på vår egen sida (och jag anser att vi i Sverige befinner oss på motsatt sida om islamisterna, passivt allierade med bl.a. USA) eftersom våra neokonservativa krigshökar och deras likar spelar demokratins fienden i händerna.

När jag så underrättas om ett rykte som går ut på att ett kapat trafikflygplan skall fara till Brasilien och kraschlanda inför kamerorna vid de direktsända världsmästerskapen i fotboll som pågår nu, då får jag en klump i magen. Scenariot bygger på att ISIS är avsändare (man har ockuperat ett antal städer med flygplatser) av flygplanet, som i sin tur förts till det ISIS-kontrollerade området av islamisterna som fyller lastrummet med nervgas eller biologiska stridsmedel.

Enligt den därpå följande berättelsen kommer man att säga att dessa stridsmedel kommer från ett gammalt vapenlaboratorium i Al Muthanna som numera står under de krigiska islamisternas kontroll. Man kommer att berätta att anläggningen tillhörde Saddam Hussein, men troligtvis inte skryta med att USA, England och Tyskland var med att bygga upp den under 1970- och 1980-talet. Och för att inte förta bilden av Saddam Hussein som hotfull BC-vapenägare – vilket var skälet till Andra Gulfkriget – kommer man inte berätta att anläggningen förstördes redan under Första Gulfkriget (men nervgas och biologiska stridsmedel finns det gott om från andra källor; det blev vi varse under false flag-attackerna i Syrien ifjol där USA stoppades av Putin från att börja ett nytt krig).

Men i den snuttifierade nyhetsdramaturgin så kan man skapa en bild av att de listiga islamisterna förfogar över en fullt fungerande vapenfabrik, att man lyckats kapa MH370 och gömma planet ända sedan det försvann över Indiska Oceanen för ett par månader sedan. Tja, bara fantasin sätter gränser för hur man skall beskriva konspirationen…

Det ironiska är att Barack Obama kan – ifall detta terrordåd händer i Brasilien – slå ut med armarna och säga till Brasiliens president att ”så här går det när jag inte får massövervaka ditt land utan att du blir sur”. Typ. Sen är det dags för War on Terror 2.0.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Man får en känsla av oro i magen varje gång det dyker upp ett sådant där terrorismlarm…

  1. Social konstruktion skriver:

    Du bör korrigera datumet för 9/11. Lätt gjort att förväxla nollor och ettor.

    • Peter Harold skriver:

      Du menar att jag skrev 2011 istället för 2001? Japp, det skall jag ändra. Mia ögon gick i kors när jag satt och skrev. Har läst alldeles för mycket på datorn på sista tiden.

  2. Mona skriver:

    jag är så glad, så glad att jag läste detta, så bra skrivet, så utöver det vanliga. mer av sånt här.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s