För första gången har jag kunnat pissa utomhus i ett snöfritt Gysinge!

Bästa läsare!

Jag hade ett litet ärende till Nedre Norrland men gott om tid på mig varför jag roade mig med att åka trevliga småvägar till och från min destination. Min favorittransportsträcka är självfallet Tidernas Väg, d.v.s. riksväg 272 från Uppsala till… ja, jag kom till Ljusdal i alla fall.

Av någon besynnerlig anledning är Tidernas väg vackrast när man åker från söder mot norr. En teori kan vara att jag som Stockholmare genom denna riktning överväldigas av att lämna cementdjungeln bakom mig och efter de bördiga Upplandsslätterna mötas av den trolska tallheden kring Bastfallet, därefter häpnar över naturens goda omdöme att lägga en vacker slingrande ås tvärs över Storsjön söder om Sandviken så att man har det vackra vattnet på båda sidorna av bilen under passagen. Och kan man undgå att förtjusas över den gamla trähusstaden Ockelbo? Nej, givetvis inte. Strax därpå börjar kullarna växa till berg, och bergen till giganter med blånande skogar. Alltså en natur som är helt olik den stockholmska.

Det finns en annan teori om varför det är så kul att åka norrut (i alla fall om vädret är perfekt). När jag åker från Uppsala längs Tidernas väg har jag oftast solen i ryggen. Det ger landskapet betydligt klarare färger. Att resa söderut mitt på dagen brukar oftast ge ett disigare intryck.

Nu var min hemresa från Ljusdal inte alls en olycka sett ur ett ljusperspektiv eftersom jag hade en underbar kvällssol som gav upp först när jag nådde Uppsala. Men innan jag kom så långt hade jag hamnat i Gysinge. Och min urinblåsa var full.

Tro mig, detta är oftast en olycklig kombination, såvida det inte är vinter. En gång tidigare har jag begått misstaget att vara kissnödig i Gysinge under det snöfria halvåret, och jag lovade mig själv att aldrig mer utsätta mig för detta. Den gången fick jag två(!) myggbett på det ”onämnbara” medan jag pinkade. Och då viftade och fäktade jag med ”den” för att inte ge dalälvsmoskiterna en chans att landa. Eventuella vittnen hade säkert ansett synen av mig springandes(!) med urinen skvättande åt höger och vänster som komisk. Men tro mig, det var en kamp om liv och död….!

Jag var rädd för att samma sak skulle upprepas igår. Men… Ja, låt mig enklast säga att Gysinge var sig inte likt när jag passerade där igår kväll.

Normalt sett är det horder av pensionärer, fiskare och myggor. Hur aggressiva myggorna än är så rår de inte på folkpensionärer med sina läderartade hudar. Tro mig, jag har sett min far sitta i den svala sommarkvällsbrisen jämte farfar uppe i Bergslagsskogarna under våra turer dit, och medan farsgubben fäktade och svor satt farfar lugnt och frågade ”Vad håller du på med, pöjk?”.

Men det fanns varken några pensionärer eller ens några fiskare kvar vare sig på stranden eller uppe på bron i Gysinge, vilket förvånade mig. Jag körde långsamt förbi forsen, och noterade dessutom att mina bilfönster inte täcktes av ett grått moln av flyn. Nej, inte ens när jag stod stilla kom det några mygg. Gysinge var sig inte likt.

Däremot – och jag försöker absolut inte förmå er att dra några slutsatser kring detta – fanns det gott om afrikaner i Gysinge.Vilket jag aldrig sett på den platsen tidigare.

Nej, ingen Richard Dawkins, Hugo Weaving eller Christiaan Barnard (ni vet han som utförde världens första hjärttransplantation) eller Yves Saint-Laurent. Inte ens en afrikanska som Charlize Theron. Absolut ingen J R R Tolkien, som liksom de andra uppräknande är född i Afrika och därmed borde kunna kallas för afrikan. Det fanns däremot gott om ”den vanliga sorten” av afrikaner i Gysinge. De slags afrikaner som vi allmänt förknippar med Afrika, fast  som vi inte får benämna som etnisk grupp eller koppla samman med någon kulör.

Hade min farfar fortfarande levt och varit med på bilturen skulle han nog ha sagt ”negrer”, men det uttrycket får inte min generation använda. Jag får inte heller kalla dem för svarta. Kanske inte ens kalla dem för afrikaner eftersom det kan tolkas som hets. Vilket gör det väldigt svårt för mig att säga vad för slags folk jag nu såg i Gysinge. Fast de stod i klungor och kastade boll till varandra, det kan jag säga utan att bli alltför politiskt inkorrekt. Det har jag aldrig tidigare sett pensionärerna i Gysinge göra. Men det är nya tider. Till och med i Gysinge. Det gamla skall bort och det nya skall in – det är tidens melodi, kan jag se när jag passerar på Tidernas väg.

De få mygg som uppvaktade mig under min pisstund kunde jag lugnt fäkta bort med min lediga hand. Lättad lämnade jag Gysinge bakom mig och fortsatte resan hem och försökte förtränga alla tankar på att en dag kan även jag bli det gamla som skall ersättas med något nytt, något som är duktigt på att kasta boll i grupp på skattebetalarnas bekostnad.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Bil & trafik, Privat. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till För första gången har jag kunnat pissa utomhus i ett snöfritt Gysinge!

  1. judaspainkiller skriver:

    Jag vill också kasta boll i grupp på arbetstid.
    Dock tillåter min arbetsvilja inte det.

  2. Bengt B skriver:

    Intressant med din rapport från Gysinge som numera då huvudsakligen befolkas av … påtagligt solbränt folk. Annat var det i mitten på 1980-talet då den del av statsradion som hette LRAB (alla lokalradiostationerna i landet) hade sina internatkurser för alla nyanställda i just Gysinge. Med radiosändningar i lärande syfte enbart över lilla Gysinge. ”Stoppa plågsamma ljudförsök!”, vann uppenbarligen inget gehör så därför har urinvånarna flytt fältet. Deras ersättare kan inte språket så bra, vilket är en klar fördel. För övrigt verkar radiovågorna lett till att även de flesta myggen lagt benen på ryggen. Om nu statsradions så kallade baskurser fortfarande sker på platsen, mina egna dito Gysingeminnen är från -86.

    • Peter Harold skriver:

      Jag har ett svagt minne av att just denna skola nämndes i den minnesruna som publicerades efter bortgången av en bekant till mig, en viss Arthur Hjerpe eller om det kan ha varit Göran Byttner. Någon av dem eller eventuellt bägge skall ha varit lärare där. Jag hade en bekant som var fascinerad av piratradiosändningar, så mitt umgänge med lokala radiopersonligheter betraktades med en viss avund av min bekanting. Just det där med en lokal sändare av Gysingeskolans format stod högst på hans önskelista. Och ja, det hade varit ett plågsamt ljudförsök; jag var själv med när han installerade en av sina sändare ute på ett kalhygge som vi cyklat ut till. Vi hade inget att avlyssna piratsändaren med, men jag hade hört innehållet på kassetten vars spolar snurrade i en svajig rytm och spred diverse syntpopdängor i etern. Hur långt? Det vet jag inte. Det dök aldrig upp några radiopejlare…

      • Bengt B skriver:

        Å, Göran Byttner! Gjorde min praktiktermin under journalistutbildningen på SR Västmanland under Göran Byttners chefsskap. Såvitt jag minns var det direkt efter tiden i Bonn som han blev führer för den västmanländska radio på Malmabergsgatan i Västerås. Bytt ner sig!? Jag blev oerhört förvånad när hela nyhetsverksamheten på morgnarna ofta sattes i händerna på en praktikant som ingalunda var torr bakom öronen (= jag). Körde då emellanåt morgnar ensam tillsammans med bossen Byttner, som då fungerade som programmare, dvs i praktiken hallåman eftersom det inte alls spelades så mycket musik på den tiden. Jag – nyhetsman, Byttner – hallåman. Det kunde inte bli mer tokigt. Minns tidiga morgnar under -83 när jag efter att ha tagit mig in i det västmanländska radiohuset uppsökte personalrummet. I dunklet i det föga upplysta rummet kunde jag i tystnaden efterhand urskilja tobaksrök kring en gråaktig hårman totalt på ända, samtidigt som på bordet intill var placerat ett människoben i hela sin längd (eller i alla fall nästan). Det gällde att ha starka nerver. Byttner – benamputerad, visst, men givetvis ett superproffs. Och vilken röst! Hjerpe var såvitt jag minns GB:s följeslagare både i Västtyskland och i Västmanland.

  3. Tombuktu skriver:

    Du blir det du äter, sägs det.
    Därför har jag slutat äta … ähum … Chokladbollar

  4. Åke skriver:

    Om de kastade boll så blev det alltså sån där N-boll.

  5. Jern&Betong skriver:

    Området kring nedre Dalälven besprutas regelbundet för att hålla myggen borta. En omprövning av detta är nu av nöden när det visat sig att invasiva arter har tagit myggens plats. Man ska inte leka med ekosystemen.

    • Peter Harold skriver:

      🙂

      Ja, jag var faktiskt vittne till en flygbesprutning när jag och farsgubben bunkrade upp med en burk Pringles i ICA-butiken i Österfärnebo. En väldigt trevlig kassörska som tjänstgjorde den sena kvällstimman trots att skylten vid entrén anslog att vi kommit ungefär en trekvart timma efter stängningsdags. Tydligen har de öppet längre under sommaren. Jag gillar den där typen av butiker; mycket gemyt på begränsat kvadratmeterantal. Min första teori var att det var en värdelös pilot som inte klarade av att landa, men efter en kvart förstod vi att det var inte detta han försökte göra över skogen på andra sidan åkern. Lustigt nog hade jag hört på radion veckan innan att man fått avslag för att genomföra flygbesprutningar…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s