Bästa läsare!
I familjekretsen går evenemanget under namnet ”Bögfestivalen”, frukten av min ovana att vara ironisk och politiskt inkorrekt. Det handlar om en massa ungdomar som för några dagar klär sig lättklätt, dränker sig i parfym och hårspray och paraderar genom staden i samlad trupp.
Officiellt är detta ett tåg för dem som vill visa att de är stolta (pride) över vilka de är. Men jag funderar ibland på om detta är hela sanningen. Kan inte detta koncept med att klä sig med tajta jeanskortbyxor, uppknuten t-skjorta och läppstift – fastän man är man – ha ett mer rebelliskt syfte än att vara en manifestation för en slags stolthet? Är inte Pridetåget mer att likna vid ockupationsmaktens taktfasta marsch genom den erövrade nationens huvudstad, ungefär som när Adolf Hitler och hans soldater paraderade genom Paris i juni 1940, fast med betydligt mer erotiska undertoner?
Jag förstår att denna liknelse kan vara provocerande för vissa grupper – inte minst de själva som paraderar i Stockholm i dessa dagar eller står intill och applåderar – men betänk också hur många vanliga människor uppfattar dessa upptåg som en provokation.
Ok, nu trycker vi på pausknappen. Någon kan här faktiskt få för sig att jag sitter här och jämför HBTQ-rörelsen med de tyska nationalsocialisterna. Det var inte det jag gör. Det jag påstår är att beskriva Pridefestivalen som ett segertåg. Men tänk er dessa människor i samma parad under sommaren 1934?
För det första skulle vi inte se dem stå på allmän plats i den lättklädda mundering som präglar dagens moderna Pride-tåg. Dessutom är det inte heller säkert att de skulle få stå ifred ens för ordningsmakten med ett så oskyldigt budskap som ”Avkriminalisera homosexualitet” på sina plakat. Minns hur känsligt ämnet var under den berömda Kejne-affären flera årtionden senare?!!
Trots det har tusentals homo- och bisexuella män och kvinnor kämpat för yttrandefrihet långt innan dagens karnevalsfjollor ens var en påtänkta. Visst, mången av dessa förkämpar skulle nog ha blivit saliga över synen av en 17-årig yngling i alltför tighta jeanskortbyxor för 50 år sedan (då träffarna ägde rum i ”salonger” tillhörande enskilda homosexuella män), men de har antingen varit döda i åratal eller förlorat all återstående sexuell aptit genom ålder, precis som en heterosexuell älskare.
Jag är enormt glad över att homosexuella har rätt till yttrandefrihet i vårt land. Och får träffa varandra precis som de önskar. Jag är självfallet glad över att vuxna får ligga som de vill, även om jag anser att vi inte är helt i mål ännu: avskaffandet av den svenska sexköpslagen kvarstår. Staten skall inte bestämma vårt sexliv.
Men samtidigt kan jag inte komma ifrån liknelsen mellan Pridetågen och de fientliga erövringsmakternas segerparader.
Ty även om vi gett homosexuella rätt att tala och propagera fritt för sin sexuella läggning, och till och med leva ut denna, så har denna rörelse resulterat i att vi nu istället har en lagstiftning som förtrycker dem som kritiserar eller verbalt kränker de människor som uppfattar sig tillhöra en HBTQ-kategori. Att utgå från att ord skall vara brottsliga hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.
Därför får jag en association till Paris juni 1940 där de tyska soldaterna marscherade fram genom Triumfbågen medan jag ser de festande HBTQ-människorna som styrt ut sig i stilar av ett brett spektra, från lustiga dräkter till rena rama vulgariteter. Båda grupperna marscherar genom staden med budskapet: Nu är det vi som bestämmer!
Tro inte att jag trots vad jag anfört här ovan är en puritan. Tvärtom, jag skulle bli överväldigad av glädje om Stockholm kunde begåvas med en erotisk folkfest för alla – inte enbart för vissa bokstavsgrupper. Klä er som ni vill eller klä av er om så önskas. Ligg med vem ni vill och vad ni vill och hur ni vill (under förutsättning att allt sker frivilligt). Förvandla gärna hela Djurgårdslandet till en skådeplats för världens största orgie (så kanske vi äntligen gör skäl för påståendet att Sverige uppfann synden). Men se till att friheten gäller alla. Inte bara en privilegierad högröstad grupp.
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harold - Skrivarens blogg 
Med alla dessa utstyrslar, ”tillbehör” m.m. en masse skulle mottot för detta årliga spektakel lika gärna kunna vara: VI ÄR AVVIKANDE – OCH DET ÄR VI STOLTA FÖR! Kan man inte betrakta detta som ett årligt offentligt jättesjälvmål? Varför inte tona ner ingrediensen AVVIKANDE och istället börja jobba in hos folk att detta rätt och slätt är ett av många sätt att vara och att leva? Skulle det inte mer gagna saken? Apropå Kriget så vill jag påstå att den (”lätte”) morfinisten Hermann Göring med lätthet skulle flyta in i ett stockholmskt pridetåg (bekant som han dessutom är med stan; vårdades ju på Långbro). Inte bara för hans operettliknande uniformer med medaljsamlingar på bringan som skulle få de nordkoreanska generalerna gröna av avundsjuka. Utan även för alla vittnesmål om att han understundom även var målad, hade läppstift, pudrade sig, smorde in sig både här och där med oljor och krämer, hade pråliga ringar och andra smycken m.m. Lite i marginalen och möjligen kanske jag är ute och cyklar, men jag har i alla fall uppfattat att den mustaschprydde avstod från ett direkt segertåg i Paris 1940. Och att han istället med sitt entourage valde han att besöka konstmuseer, berömda byggnader och andra kulturellt intressanta platser. Detta tillsammans med bl.a. Albert Speer och några andra högt rankade tyskar inom de ”konstnärliga områdena” – även dessa för stunden utspökade i militära uniformer för att inte avvika från alla Hauptbahnhofer intill.
Ja, det var definitivt inte något Pride-tåg när tyskarna marscherade in i Paris. Jag tycker mig ha sett något klipp på History Chanel att man hade ett intåg i Paris, men det stämmer att det var nedtonat. Och Hitler reste visst hem till Berlin dagen därpå. Besöken på konstmuséerna var väl att betrakta som en shoppingrunda i sammanhanget, om jag skall tro historieskrivarna… 🙂
Mmmm, har inte förstått mig på de där paraderna som alltså ska kretsa kring deltagarnas sexuella preferenser. Har inga i bekantskapskretsen som vill gå med i spektakel och vill inte ha några heller. De homosexuella som finns där är helt vanligt folk, utom i just en liten sketen detalj …
Enligt ryktet på stan är det en hel del straighta med på paraderna – som hoppas på ligg. Några detaljer om detta bad jag aldrig om. Men jag håller absolut med; har bara en enda homosexuell i min bekantskapskrets som är med på homokarnevalen, och det är en politiker. Givetvis.
Personligen tycker jag tyska SS uniformer är väldigt erotiska.
Hm, jag mötte för några år sedan en herre på ett nakenbad som sade exakt samma sak. Jag vet inte hur vi kom in på det samtalsämnet. Jag hade i vart fall ingenting på mig som kunde leda tanken i den vägen…
Jag har bara en kompis som är gay. Han har alltid ogillat Pridefestivalen eftersom han tycker det är rätt pinsamt att man serverar allmänheten en bild av att alla bögar måste vara lössläppta slynor som ligger med allt och alla. Han menar att det finns en jäkla massa fler bögar som bara föredrar relationer och inte att sexa runt. Nu är han gammal kärring och har varit ihop med samma snubbe i över 20 år. NU har de dock gått utspökade i det där tåget flera år i rad. För att nu är det ingen kamp om prestige längre- eller kamp för att få komma ut i garderoben. Jaja, tycker det är rätt trist med alla de här anspelningarna på sex. Föredrar en hard core p-rulle. Knulla eller låt bli för fan, liksom. Det är inte mitt problem vem som ligger med vem. Bara när jag blir utan.
Instämmer. Folk jobbar stenhårt i p-rullarna och de ”gör det” på riktigt. Inga subtila eller vulgära associationer. Äkta vara.