Rädslan för ideologier är utbredd bland de som säljer sina partier i valstugorna

Bästa läsare!

Det är valtider. Massor av valarbetare står ute på torg och vid butiksentréer och tunnelbaneuppgångar och vill förmå dig att rösta på deras partier. Vissa anser att dessa politikens eldsjälar förtjänar var sin prunkande blomsterkvast. Personligen tycker jag att det är hyckleri att man kan få beskriva Jehovas vittnen och Hare Krishna i föraktfulla ordalag för att de besvärar en med broschyrer och buller, men däremot skall vi ”stå ut med demokratins budbärare” under en månad vart fjärde år – och helst hylla dem.

Jag själv börjar alltså tycka allt mer illa om valarbetarna. Hur kan man anse sig ha sin intellektuella heder i behåll när man står framför affischer med meningslösa klichéer och lämnar över lappar till förbipasserande med uppenbart allmängiltiga löften?

Socialdemokraterna lovar ”ett bättre Sverige för alla”, och kräver att ”låt lärarna vara lärare” och hotar (mitt ordval) med ”mer jämställd föräldraförsäkring”. Jag vet inget parti som föreslagit att lärarna skall jobba med annat än lärande, även om det under de senaste årtiondena blivit att många lärare för nöja sig med en pedagogik som inskränker sig till att läraren vill kunna lämna klassrummet som levande efter lektionstiden (och socialdemokraterna har absolut den största skulden till detta). ”Mer jämställd föräldraförsäkring” betyder med sosselingot att politikerna skall bestämma vem som skall vara hemma med barnet, inte föräldrarna.

Alliansen går ut med ett gemensamt valmanifest i Stockholm. Fler jobb, en skola i världsklass (faktiskt formulerat med citattecken runt världsklass, något som man brukar göra när man uttrycker ironi…) och ”ett Stockholm för alla” för att ta ett axplock ur deras plattitydsamling.

Ja, är man totalt ointresserad av politik kan jag förstå att det är svårt att välja parti eftersom alla listar upp så många behjärtansvärda mål (löften) att man skulle vilja rösta på dem allesammans. Det är just detta som är felet med valrörelserna och de entusiastiska valarbetarna. De har sina klichéer, och de har sina listor med vallöften.  De är så övertygande. Och annat är egentligen inte att förvänta sig, ty det avgörande är inte vad partierna säger till dig. Det avgörande är vad de förtiger! Fast för att kunna få den kunskapen måste man vara intresserad av politik.

Ett sätt att få reda på hur ett parti kan tänkas agera ifall det blir valt är att studera dess ideologi. Av en ren händelse gjorde jag ett experiment med en valarbetare och folkvald i ett parti som jag känner alldeles utmärkt (både valarbetaren och partiet), nämligen Nya Moderaterna. Vederbörande klarade av att torgföra vad partiet ville göra under den kommande mandatperioden, och talade sig varm för vad man uträttat under den senaste.

Då började jag ställa ideologiska frågor. På vilket sätt främjar ditt parti individens frihet? Jag fick till svar att med si och så många nya jobb kommer fler tjäna pengar vilket ger frihet, och en utbyggnad av tunnelbanetrafiken ökar medborgarnas rörlighet, och…

Jag avbröt människan och frågade vederbörande på vilket grundläggande vis hennes parti skilde sig åt från de andra ifråga om den kollektivistiska tanken att deras parti skall styra hur många nya jobb som skall skapas, hur mycket av mina skattepengar som skall användas för att bygga tunnelbanor, ålderdomshem eller flyktingförläggningar; att hennes parti skall bestämma att jag inte får betala 500 kronor till en person som slickar på en av mig utvald kroppsdel; att jag inte får köpe en dammsugare som har en effekt på 1800W, och så vidare.

Diskussionen avslutades där utan några ytterligare informativa svar. Jag tror att det hade blivit samma bemötande i vilken valstuga som helst. Min atityd är nämligen ett hot mot valarbetarnas önskemål.

Jag vill nämligen beröva politikerna deras makt och ge den till folket i egenskap av konsumenter. För vi är alla konsumenter i en stor omfattning. Vi konsumerar en tjänst när vi föds, när vi går i skola, när vi åker buss, när vi tittar på TV. Vi konsumerar varor när vi äter medicin för att bli friska eller undvika graviditet, när vi åker bil eller går. Och framför allt när vi äter. Vi konsumerar till och med när vi dör (köper likkista och hyr någon som gräver ner oss).

Med konsumentperspektivet följer också insikten om att vi ständigt är på en marknad. Den marknaden kan vara fri – där du bestämmer vad du vill ha och efter förmåga skaffar dig detta. Eller också kan den vara reglerad eller till och med dikterad – som den är i dagens samhälle där åtta partier bestämmer vem som skall vara din granne, vad du får stoppa i din kropp eller hur du skall göra rent hemma hos dig.  Den senare verkligheten bygger på en föreställning om att politiker vet bättre, och att din förmåga till egen myndighet är begränsad och måste övervakas. Det sistnämnda är en verklighet som de politiskt aktiva är stolta över – oavsett partikulör. Skrämmande.

När jag pratar så här, då tittar varje valarbetare på mig som om jag kom från en annan planet.

Kanske jag gör det också. I så fall önskar jag åka hem och slippa leva i åtta nyanser av socialism. Här har jag inte längre lust att vara.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Rädslan för ideologier är utbredd bland de som säljer sina partier i valstugorna

  1. Peter skriver:

    Så länge i princip 100 procent av alla asylsökanden kommer från Mellanöstern och Nordafrika så kan du aldrig få en bättre skola. Och även om du lägger oändliga resurser på dessa människor så kommer det att gå ut över andra elever. Nu verkar det faktiskt som om det är andelen riktigt duktiga elever som minskar mest under de senaste decennierna.

    • Peter Harold skriver:

      Japp, den socialistiska drömmen är på väg att förverkligas – vi kommer inte ha någon framtidens Jonas Wenström, Gustav de Laval eller John Ericsson. Jag menar, det stolta landets Selma Lagerlöf och Hjalmar Fröding har ersatts av Alexandr Pascalidou och Sebbe Stakset…

      • Peter skriver:

        Nu har du fel, Peter Harold!

        Erik Ullenhag – mannen som jämställer ett kristet dop med könsstympning och som anlitade Tobias ”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande” Hübinette till att utreda afrofobi – sade ju att vi kanske såg framtidens Ingvar Kamprad när han besökte Rinkeby på Nationaldagen.

        Så hav förtröstan, Peter!

        P.S. Jag har nått den punkt där man måste ersätta uppgivenhet och missmod med (svart) humor. Det är enda sättet att överleva numera plus faktumet att jag är tillräckligt gammal för att slippa se det värsta förfallet. Fast med den här takten på förfallet så vete tusan …

        • Peter Harold skriver:

          Det kommer gå snabbt mot slutet. Eller vad man nu skall kalla nästa skede för…

        • Anna skriver:

          Hur många Ikea kan där finnas? Tänk er att det skulle smällas upp 4 andra prisvärda möbelbutiker runt varje ikea- varuhus. Nej, det går ju inte. Inget annat företag kan börja med så många barnarbetare i indien. Det är något som måste byggas upp… Det kanske finns en och annan framgångsrik rappare där som kommer att flytta till annan ort eller land. Men inte lär det vara särskilt många eftersom det är misären som lär skapa äkta konstnärer. Sveriges förorter kryllart av misär- men den är mest upplevd sådan pga ett socialt utanförskap. I förorten bjuder utanförskapet invandrare i upp till 3 led 2014, på en gemenskap. Det är svenskarna i förorten som är de mest utsatta och satta i ett permanent utanförskap.

    • Anna skriver:

      Det är uppenbart att eleverna från de här familjerna, inte har en tanke på att vilja smälta in. Det är VI som är fel. Varför skulle de INTE tänka så egentligen, med tanke på vad våra politiker säger till de? Offerlammen- våra barn.

  2. Bengt B skriver:

    Rikspolitiken har blivit som kommunalpolitiken. Det handlar om teknikaliteter rätt och slätt (teknikaliteter i vid betydelse). Och till syvende och sist rör det sig enbart om att få makten eller att bli kvar vid makten. ”Jag har mina principer!!! … Men om inte de faller dig på läppen så kan jag fixa fram andra principer”. Fritt efter Marx. Alltså Groucho. För övrigt om vi går till Stockholmspolitiken så ett det EN högaktuell fråga som ligger mig och många andra väldigt varmt om hjärtat. Samtidigt har M, FP, C, KD, S, MP och V samtliga bestämt sig för att den frågan talar vi inte om i valrörelsen. Demokrati i sin prydno. Bedrövligt! Gissa vilken fråga …

    • Peter Harold skriver:

      Jag har sovit under större delen av valrörelsen, så jag har ingen bra lista över de kommunala stridsfrågorna. Är det dags för en ny OS-arena vid Hammarby (hoppas att du är emot!)? Eller trängselskatten där vi för miljöns skull skall prisa ner kreti och pleti i de underjordiska boskapsvagnarna?

      Det ”Marxistiska” citat som jag tycker passar allra bäst den här tid på året och mandatperioden är följande: ”De viktigaste egenskaperna är ärlighet och uppriktighet, lyckas man förfalska dessa kan man komma långt!” 🙂

  3. cark1 skriver:

    Jag gick förbi en valaffisch med Vänsterpartiets Jonas vad-han-nu-heter på och med en slogan som verkligen inbjuder till satir: ”Inte till salu”. Aldrig nån gång i mitt liv hade jag en sån lust att göra en parodi på den affischen som just då. Jag skulle behållit bilden och texten, men satt dit en streckkod längst ner på bilden. En stor jävla streckkod, för att belysa ironin i valbudskapet, för om det är nåt som samtliga politiker är så är det ”till salu”.

    • Peter Harold skriver:

      Ha, ha! Synd att jag inte har vägarna förbi. Jag har en rulle med etiketter med texten ”Rabatt 20%”. Fasen också! 🙂

    • Anna skriver:

      Jag har liksom säkert måååånga andra- också tänkt samma tanke när jag läst skiten. ”Inte till salu”? Nej, uppenbarligen har Sverige inte sålts bort. Det har SKÄNKTS bort. Alltså återstår ju inget att sälja.

  4. Anna skriver:

    ”Rädslan för politik och ideologier är utbredd bland de som försöker sälja sitt parti i valstugorna”.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s