Tillbaka till de gamla kungarnas tid – från den tid då vi högg huvudet av dem ifall de gjorde ett dåligt jobb

Bästa läsare!

Ibland är det kul att få sin världsbild omkullrunkad. Det har väl knappast gått någon förbi att vi står i färd med att genomföra demokratiska val till kommun- och landstingsfullmäktige, samt till rikets riksdag. Vissa är – beroende på opinionssiffror – mer lyckliga än andra. Men alla är vi lyckliga över att vi har rätt att göra våra röster hörda, och att det demokratiska statsskicket är civilisationens ännu oöverträffade höjdpunkt.

Demokrati är inte perfekt, erkänner många av oss, trots att vi låter oss dras med i valruset och räknar staplar som rör sig uppåt och neråt från den ena dagen till den andra. Och det skall gudarna veta att demokrati inte är perfekt. Detta system är ett verktyg där majoriteten kan förtrycka minoriteten. För att reducera möjligheten till detta missbruk har vi en grundlag som påstås stå solid mot tillfälliga försök till maktmissbruk (fast det förutsätter att vi har medier som är pigga på att diskutera grundlagsändringar innan de antagits). Den som är påstridig och upprepar att demokrati inte är perfekt får ofta svaret att det inte vore så trevligt att behöva leva under en Adolf Hitler eller Josef Stalin, vilket tycks ses som enda alternativet till demokrati.

I 9 fall av 10 tar nog diskussionen slut i och med detta argument. Därför känns det – åtminstone för mig – så upplyftande att det finns människor som gör sig besväret att fundera lite kring ämnet längre än näsan räcker, och skapa ett underlag för det tionde tillfället där man kan diskutera demokratins underlägsenhet gentemot andra samhällsordningar utan att vifta med Hitler och Stalin.

Jag har nämligen nu i morse suttit på tåget och lyssnat på ett föredrag av filosofen och historikern Hans-Hermann Hoppe. Låt oss säga så här; jag har väldigt svårt att föreställa mig att Sveriges Radio eller Sveriges Televison skulle sprida hans tankar. Ty de formulerar nämligen alternativ till vår demokrati med parasiterande partier och politiker. Samtidigt så är Hoppes studie inte alls en presentation av renodlad antidemokratisk ondska. Nej, snarare talar han om vad som kan bli nästa steg av demokratins utveckling. Och han tar i sitt föredrag avstamp i historien – den glömda och den förnekade.

Utgångspunkten i Hoppes resonemang är att det finns ingen eller bara existerar en obefintlig stat (även om man är geografiskt avgränsade och har en folklig samhörighet definerad som en nation). Det betyder att – och han hänvisar nu till svunna tider som ligger omkring tusen år tillbaka i tiden, ända till romarrikets upplösning – grundbulten är den personliga egendomen (pengar, fastighet, verktyg, etc). Var och en är sin egen härskare. Blir det tvist med annan person om egendomen avgörs detta genom en person som valts att vara opartisk domare.

Här presenterade Hoppe olika metoder som av oss ”demokrativänner” skulle kunna betraktas som elitistiska; han pekade på adelsmän och kungar med rätt att avgöra tvister utifrån den grundläggande naturrätten. Detta scenario – som enligt Hoppe var verklighet innan stater och kungadömen konstituerades så att nationer och folk blev staternas och hovens personliga egendomar – skiljer sig från vår egen rättsskippning där vi byggt ett komplicerat väv av regler och förordningar, och där staten ofta kan själv vara en intressent i ett mål, fastän det är statsapparaten som utför rättsskippningen.

I Hoppes filosofi väljer folket (eller de som har rätt att rösta) en kung som är värd sitt uppdrag, och som har till uppgift att vara opartisk och vis när han dömer i tvister. Kungen är vald till detta med den meriten att han själv inte får vara partisk, d.v.s. själv göra anspråk på de egendomar som hans folk äger (t.ex. han får inte ta ut skatt). Hoppe säger själv att inte heller detta är en perfekt värld emedan maktmissbruk är mänskligt, men det är inte systemet i sig som orsakar den bristen.

I sitt föredrag jämför Hoppe de valda kungarna (”ädlingarna”) med våra folkvalda politiker. Hans iakttagelse är att när en kung fallerade och inte längre dömde opartiskt eller i enlighet med den grundläggande naturrätten avsattes han med omedelbar verkan (med huvudet kvar på halsen eller inte). Våra folkvalda politiker skall teoretiskt sett kunna avsättas genom allmänna val, men vi har en helt och hållet annan samhällsordning idag där politikerna ”köper” sina platser genom att garantera en välfärdsstat som ger folk mat och tak över huvudet (för de flesta) samtidigt som politikerna kan fortsätta att sko sig och försörja sina sponsorer och tillgodose särintressen. Och väven av lagar och förordningar blir allt tätare.

Jag vet att de flesta människor ställer sig främmande inför Hoppes vision av demokrati. Men det som glädjer mig är att det trots allt finns alternativ till det system vi har idag, där folk förleds att rösta på en kandidat som påstås stå för fred och välstånd, men inte levererar något av detta, och ersätts av nästa person som lovar samma sak och levererar lika illa.

Det skall dock sägas att även om Hoppe refererar till det kungliga ämbetet som domarväsende så identifierar han det kungliga statsskick som regleras genom konstitution som något lika förkastligt som demokrati och formell diktatur. Det han exemplifierar är att en vis och klok person ges uppgiften att tolka rätten och tillämpa den i ett samhälle där grundbulten är just den personliga egendomen. I det samhället finns skillnad mellan fattig och rik, men ingen kan äga mindre än sin egen kropp. I vårt demokratiska samhälle av årsmodell 2014 har vi inte ens rätt till våra egna kroppar.  Det tål att tänka på.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Filosofi, Historia, Politik. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Tillbaka till de gamla kungarnas tid – från den tid då vi högg huvudet av dem ifall de gjorde ett dåligt jobb

  1. G. Frigolit skriver:

    I vilket avseende har vi inte rätt till våra egna kroppar?

    • Peter Harold skriver:

      Staten accepterar inte att vi äter, dricker och röker vad vi vill. Vi får inte ha sex med vem vi vill. Vi har inte rätt att avsluta våra liv med hjälp av assistans om så önskas.

  2. Anna skriver:

    Du vet att jag gillar dig, ”Peter”. Som person är du verkligen den man skulle vilja hamna på en öde ö tillsammans med om ett plan kraschat eller en båt förliste. Du utgör ändock en av de förklaringar till varför det här landet har löpt amok (varför i helvete har du instiftat de här reglerna för språkbruk som borde tillhört historien) ? Jo- just därför en av anledningarna till att jag läser din blogg. Det är rätt najs med att få använda fler ord i ordboken….

    Livet är inte enkelt. Det finns inga enkla förklaringar till folks beteende. Särskilt INTE när man försöker ge sig på ämnet Sverige och dess politik och den extremt snabba förändring vi svenskar har fått uppleva det senaste decenniet.

    Svenska mäns dragning till asiatiska kvinns. Det har blivit en helt normal företeelse. Detta vill jag såsom kvinna påpeka, har sin början till sin förklaring. Jag kan redan nu känna att jag dragit över min gräns för det jag klarar av rent intellektuellt… Jag har inget att dra inför skranket med förutom det jag tillskriver härmed.

    I USA där jag sammanbodde med några min släkt i nästan ett år, vilket jag ju förstår inte kan jämföras med hur vi i Sverige har det- kan jag ju lätt ändå inse hur svårt de hade haft det att vilja söka sammanboende med thailändskor…

    Jag är faktiskt ingen vidare adoptionsvänlig röst, precis just DÄRFÖR som jag sett hur det funkar i praktiken. Min sons pappa är adopterad. Och har sett hur svårt han har och har haft det med ”anknytningen”. Nej, säger jag. Jag blir mer och mer förankrad i det här dilemmat i att se ut som, känna sig som, svensk. Eller åtminstone som europeisk.

    Jag röstar för att bevara den västerländska identiten. Om den nu ens en gång finns kvar att känna igen?

    • Peter Harold skriver:

      Fast jag har sett massor av svenska tjejer och kvinnor som är ihop med svarta killar, och vi skulle aldrig våga manifestera våra ”fördomar” lika öppet som svenska kvinnor gör om svenska män och deras asiatiska fruar. Och tro mig, det finns massor av skoj att säga om 50+-kvinnor med svarta toyboys, som t.ex. ”med negerk*k så märks det inte att f*ttmusklerna blivit slappa”, und so weiter. Jag tror att dragningen är biologisk. Både män och kvinnor vill ha något annorlunda. Det är väldigt få kvinnor som gifter sig med sina fäder, så att säga.

      Risken att hamna på en öde ö med mig är mikroskopisk. A) Vore vi där skulle den inte vara öde. B) Jag avskyr att flyga. C) De flesta som störtar i havet dör antingen i kraschen, drunknar eller äts upp av hajar.🙂

  3. Anna skriver:

    Tack för svar. Eftersom vi här behandlar ämnen av rent hypotetisk karaktär, utgår jag ifrån den frågeställningen när jag lämnar kommentar. Nej, hade vi hamnat där hade den inte kunnat vara öde- förutom i en skräckfilm eller som i den gamla mjukporrklassikern, den blå lagunen. Jag skulle gärna vilja hålla med dig om att dragningen har en biologisk förklaring. Men det tror jag inte. Dragningen handlar om livets lag för övrigt. Det handlar om att ”man” gör det som är möjligt. det här med att göra det som är möjligt kontra din övertygelse om att friheten hos människan gör oss mer ansvarsfulla- inte alls stämmer med människans natur. Vi är väldigt lika djuren egentligen. Men djurens parande är inte likställt med vårt parande. Det har sin förklaring i att vi människor har lagar och regler som måste finnas för att kunna para oss från någon utanför flocken. Hade Sveriges lagar varit likställda med USA och dess lagar- hade troligtvis inte så många här kunnat välja den parbildningen. USA är ju ett land du nämner att du gillar som förebild. Svenska män i medelåldern väljer ofta asiatiska kvinnor att bosätta sig här och få barn med. Svenska kvinnor i medelåldern väljer afrikanska (gambianska) män att förlusta sig med. Eftersom kvinnorna redan nått klimakteriet vid den tidpunkten har de inte kunnat fortplanta sig.

    Jag tror inte det handlar om att dras till det som är annorlunda. De flesta dras till sin likhet. Kolla bara på vilka hundar hussar och mattar väljer… (Att umgås med- inte att kn..a med förhoppningsvis)

    • Peter Harold skriver:

      Undrar varför det blivit gambianska män?

      • Anna skriver:

        Ja, jag är inte vidare insatt i ämnet. Antagligen för att Gambianska män gillar svenska äldre kvinns? Har själv aldrig varit sexuellt attraherad av någon som jag inte kunnat ha intellektuellt utbyte av så jag vet inte. Det mer intressanta vore väl att fråga alla svenska män varför just thailändska kvinnor är så populärt bland svenska män? Har 2 gamla jobbarkompisar som varit ihop länge med thaikvinnor, trots att de inte kan kommunicera. Jag liksom undrar vad fasen de gör? Spelar pingpong?

        Hint hint…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s