2000 blogginlägg senare… Har medierna blivit bättre?

Bästa läsare!

Detta är min 2000:e publicerade bloggpost på Skrivarens Blogg. Inte för att jag varit överdriven produktiv, utan snarare därför att denna blogg varit i drift sedan mars 2008 (och ersatte min gamla blogg ”Läsarnas blogg” som jag inte har en aning om hur gammal den var när jag lade ner den). Med andra ord har jag haft rätt så många år på mig. (Vilket slöseri med tid, suckar kanske någon)

När man kommer till jubileumsnummer frestas man måhända av idén att titta i backspegeln. Men just nu har jag inget intresse för nostalgi. Jag är fruktansvärt medveten om att jag förändrats genom åren som bloggskribent; från att ha varit en trivselbloggande och kärlekstörstande skribent, till det cyniska vrak som hela tiden ser politik i allting och dessutom låter sig irriteras över detta. Jag vill försvara mig med att även om allt tyder på att jag börjat bli galen så är mina texter nog bara en återspegling av hur vår uppfuckad vår värld hunnit bli sedan min bloggstart.

I natt låg jag i sängen och funderade på en formulering som skulle kunna sammanfatta min utveckling som bloggskribent. Jag kom fram till att jag gått från att vara en reflekterande skribent, till att bli en skribent som reflekterar. D.v.s. jag förhåller mig mycket kritiskt till det som sägs och nämns i den allmänna debatten, och istället för att spegla den försöker jag – ibland utan nytta – föra debatten framåt, helst med nya kunskaper eller andra perspektiv.

Fast när jag ändå bläddrade bland mina inlägg från våren 2008 fann jag att jag varit ganska kritisk även på den gamla goda tiden. Jag tror att inlägget ”SVT är inte fri televison” angav den ton jag hållit under alla år sedan jag slutade försöka vara trevlig och artig mot mina läsare. Såvitt jag kan se har ingenting fått mig att försonas med mitt favorithatobjekt (statsmedierna) från 2008. Så här skrev jag då, och jag nickar instämmande till mina egna ord:

Och SVT är faktiskt rädda för att på lång sikt försvinna. Och när den nytillträdda borgerliga regeringen kom till makten fick SVT-folket skrämselhicka när det blev känt att den kända licenkritikerna Cecilia Stegö Chilò presenterades som ny kulturminister. Då skymtade SVT-ledningen sitt armagedon redan under sin sittande mandatperiod. Cecilias plan var att begränsa SVT:s möjligheter att binda upp sin verksamhet i former som inte skulle följa med den övriga utvecklingen i branchen. Hon satte genast igång med att begränsa SVT:s sändningstillstånd från 6 till 3 år. Hon lyckades. Ingen annan minister har utträttat så mycket på så kort tid.

Som svar på detta startades ett omfattande mediedrev, kanske ivrigast pådrivet av SVT:s egna journalister och reportrar, mot Stegö Chilò som i protest låtit bli att betala TV-licens under tiotals år. Den nytillträdde statsministern, med en ryggrad lika hård som en uppvärmd geleråtta, tog tre steg bakåt för att inte få hjärnsubstans och blodstänk på sin Armanikostym medan pressen avrättade kulturministern under de två veckor hon hann verka.

Min mediekritiska attityd kommer sig av att jag är en stor vän av yttrandefriheten. Men hur lagligt det än är för mig att stå vid havsstranden och med full hals skrika vad jag vill rakt mot stormvindarna så kommer vi inte ifrån att det som förmedlats via radio, TV och press är det som folk hör och ser. Av den anledningen har jag känt att jag som nyhetskonsument har rätt att kräva både objektiva och relevanta nyheter.

Men det är ett naivt önskemål. Journalister är inte objektiva. Redaktioner är inte konsekvensneutrala. Mediebolag är inte oberoende, inte ens när de är en stiftelse i statens och folkrörelsernas kontroll (SVT, SR, UR). Och lägg därtill att det finns många intressenter som berörs av alla utsända nyheter. Detta måste vi nyhetskonsumenter lära oss.

Jag, den lilla amatören med Internetuppkoppling och ett bloggkonto, kan sitta och skriva mig blå i ansiktet och hävda att svensk press rapporterar om Ukrainakrisen på ett ensidigt sätt, men det är inte många som tar notis om det – i vart fall inte så många att det har någon direkt påverkan på förd politik (även om jag blir lite stolt när jag ser någon halvkänd tänkare med opponent läggning reflektera och dela mina artiklar på Facebook så att även deras vänner, vilka sitter i mäktigare instanser, skall se vad jag författat – vilket kanske ger ”många-bäckar-små”-effekt). Men det jag skriver om är faktiskt om sådant som inte krävt särskilt mycket energi för mig att avslöja (ok, mina blogginlägg om Ukraina brukar faktiskt ta halva nätter att skriva, men annars…) och som vanliga medier borde ha kunnat plocka upp – om nyheten inte utgjort ett hinder för deras agenda. Det som däremot skrämmer mig är det som vi aktivister i bloggosfären inte plockar upp i vår radar, och som passerar obemärkt förbi för att sedan brisera eller förändra våra liv i tysthet.

Jag har skrivit i denna blogg om hur svårt bloggosfären har att slå genom och påeverka agendan i nyhetsutbudet, och jag har förr även skrivit – om jag minns rätt – att det skulle behövas en bättre plattform som med sitt varumärke och goda renommé skulle kunna utmana mainstream media. Jag hade en vision om en plattform som skulle kunna fungera som en portal som lyser upp intressanta och viktiga blogginlägg, en portal som blir lika naturlig och självklar för oss intellektuella nyhetskonsumenter som för de dumskallar vilka börjar sin arbetsdag med att gå in på aftonbladet.se. Fast jag vill backa lite från denna vision.

Till viss del har mina tankar om ett starkt nyhetsdrivet socialt media besannats. Vi har en mängd alternativa nyhetssajter som Avpixlat, Fria Tider och Exponerat samt många fler. Och vi har portalen Riktiga Nyheter. Men här ser vi både välsignelsen och förbannelsen. Dessa sajter har politiska agendor (ni vet vilka), och tar vi t.ex. Avpixlat som är en av de större alternativa nyhetssajterna finner vi strax att inte ens de som klagar på public service bristande objektivitet förmedlar en alternativ skildring av nyheterna kan beskrivas i termer som ”förutsättningslöst” och ”neutralt”. Granskning: Hur många artiklar finns det på Avpixlat som är kritiska mot staten Israel och dess makthavare? Nej, det handlar inte enbart om rädslan att bli kallade för antisemiter, utan mer om att man valt att exkludera vissa aspekter i de nyheter som man förmedlar. Om jag får spekulera så sker det genom påtryck utifrån. Jag nämner detta som ett exempel eftersom det är så pass iögonfallande att sajtens egna läsare reflekterat över detta.

Det jag är rädd för är att när en nyhetsförmedling blir tillräcklig väletablerad kommer man att upphöra med den oförutsägbara nyfikenhet som en gång var orsaken till att man började försöka arbeta redaktionellt. Plötsligt blir det viktigt att vara finansiärerna till lags.

Nu finns det väl ingen frisk människa som påstår att de alternativa medierna ens låtsas vara objektiva. Och besynnerligt nog är det faktiskt deras styrka. Har vi nyhetskonsumenter bara klart för oss att Avpixlat och dessa sajter skriver som man gör så har vi en viktig parameter att ta hänsyn till när vi läser deras nyheter. Det kan t.o.m. vara meriterande för en alternativ nyhetssajt att vara partisk. Jag kanske vill veta vad den och den källan vill förmedla för exakt budskap. Det jag får genom SVT eller Sveriges radio är alltid urvattnat och tillrättalagt.

Så med andra ord är det kanske inte medieutbudet som behöver förändras särskilt mycket (vare sig det gäller bloggosfären eller gammelmedierna), utan snarare nyhetskonsumenternas vanor och förmåga till kritiskt tänkande som måste uppdateras. Om var och en gör sig till sin egen flitiga och närsynta bibliotekarie kommer man snart lära sig hur de verbala agnarna skall skiljas från det publicistiska vetet.

Om jag får säga det själv i all ödmjukhet, så ägnar jag inte denna blogg åt att trycka upp det jag anser vara sanningen i läsarens nylle. Nej, mitt syfte är att göra er intresserade av att försöka tänka som jag, George Carlin och Kurt Vonnegut gör/gjorde. ”Lita inte på staten”, sa de. Samt mitt tillägg: ”Och lita inte på medierna heller”. Jag ser att jag har massor av bloggkollegor som har samma intresse, fascination och ibland frustration, och det gläder mig. Jag har skrivit 2000 blogginlägg. Och mainstream media har i vart fall inte blivit bättre.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till 2000 blogginlägg senare… Har medierna blivit bättre?

  1. Rune skriver:

    ”Men det är ett naivt önskemål. Journalister är inte objektiva. Redaktioner är inte konsekvensneutrala.”

    Nej, det är nog omöjligt? Särskilt om man inte ens försöker. Men en strävan till objektivitet skulle vara en stor kvalitetshöjning i medierna.

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror inte att vi kommer få se någon kvalitetshöjning hos gammelmedierna. Vi kommer kanske komma se att gammelmedierna skall få bättre resurser genom riktade statsbidrag (den s.k. obligatoriska medieavgiften som skall delas ut även till public service i pappersform; de är lömska våra politiker). Men jag tror inte att det hjälper med snygga tidningshuvuden, flotta foton och layout. Enda nackdelen med tidningsdöden är att pappret är bra när man skall torka stövlar och våta skor. Alla reklamblad man får är tryckt på glatt papper, och det suger inte lika bra.

  2. Peter skriver:

    Du har gjort ett strålande arbete! Men tyvärr går det inte att prata invandringspolitik eller Rysslandsfrågan med släktingar och vänner (OK, det finns några undantag bland mina vänner, men när det gäller släktingar så får det bli munkavle), eftersom hjärntvätten är total.

    När det gäller Avpixlat så blir det smått parodiskt ibland, även om jag har en känsla av att sajtens moderatorer var mer hårda förr i tiden med att radera kritiska kommentarer om Israel.

    • Peter Harold skriver:

      Det är svårt att tala om de där ämnena, och det tar lite tid eftersom många redan har en förutbestämd bild, och i regel blir chockade när de möter någon som rubbar cirklarna. Fast den reaktion jag mött har ofta varit försonlig. Kanske sätter man ett litet frö i deras tankar.

  3. cfr skriver:

    Din stora insats – tillsammans med många andra bloggar – är den kontrast som ni många gånger utgör till MSM. Print minskar för var dag vilket i förlängningen leder till att MSM över tid förlorar den edge som det mediet utgör. En dag finns bara en plattform (nätet) och oddsen har därmed jämnats ut mellan MSM och andra och DÅ blir Helin, Mattsson, Karén och Wolodarski inget annat än bloggare med stor redaktion och det blir bara en fråga om storlek. Och hur intressant man är.

    Bara genom att finnas så sätter ni bloggare redan idag någon lätt form av strypkoppel på MSM, de kan inte bli hur vansinnigt tokiga som helst för då sprids det med vindens hastighet, så kallad twitterveloicitet, och det stänker alltid något ofördelaktigt på MSM.

    Keep up the good work!

    • Peter Harold skriver:

      Merci! Fast jag tror att Wolodarski är benägen att bli ännu galnare än han är. Skulle jag se honom på krogen skulle jag nog avbeställa min middag, för min personliga säkerhets skull. Han har en otäck blick, en som man inte vill skall bli det sista man ser i livet.

    • Peter skriver:

      Jag är nog lite mer pessimistisk. Under dessa år har jag lärt mig att inget är omöjligt när det gäller att bevara PK-strukturen, så därför skulle det inte förvåna mig om politikerna kommer att ge MSM mer ekonomiskt stöd i takt med att antalet läsare sjunker.

      Vi har dessutom en kulturminister som anser att Nya Tider är en rasistisk tidning (typ) och därför inte ska ha presstöd. Tja, sätter man likhetstecken mellan kritik av invandringspolitiken och rasism eller avfärdar alternativa artiklar om situationen i Ryssland och Syrien som icke demokratiska artiklar, så är som sagt inget omöjligt.

      • Peter Harold skriver:

        Många människor köper dessa epitet som ”rasister” och ”främlingsfientliga”. Bara en bråkdel av de som hör det här som kollar upp vad politikerna och de politiskt korrekta åsiktsgeneratorerna skriver och säger. Dessa blir ofta chockade eller åtminstone förvånade när de ser att de utpekade organen inte alls motsvarar svartmålningen.

  4. Finskan skriver:

    Tack Peter Harold att du finns och bloggar.
    Intelligent, rolig, orädd, jämt med ny kunskap och kan också skriva bra! Egentligen allt detta med versaler. Ropat mot inland i medvind.
    Tyvärr finns det ingen officiell intelligentia i Sverige.
    I de senaste hundra åren. Men då var den inte heller så populär.
    Din blogg är nr 1.

  5. Anna skriver:

    Några amerikanska släktingar är här på besök just nu och tänker att jag hade velat svara på frågan de ställde om vad som pågår i Sverige de senaste åren. Jag hade velat översätta din blogg för de. Vet du, käre Harold- om det finns någon översättningsguide att referera till? Det vore, om något- en jäkligt bra start på att sprida din blogg. Svenskar är tyvärr rätt tröga på att tvätta fria från SVT-(S)löddret…

    • Peter Harold skriver:

      Man kan få fram de mest häpnadsväckande texter med hjälp av Google Translate. Jag har avsiktligt hållit mig ifrån att blogga på engelska eftersom jag tycker att det finns så många svenskar att väcka upp.

  6. Anna skriver:

    Min son frågade mig i dag varför det finns invandring. Jag svarade att invandring alltid funnits och att min mormor invandrat från Norge och träffat morfar och så blev min mamma till- att svågern också är invandrare och kom hit efter att han träffat min syster. Båda kom från länder väldigt lika Sverige och kom hit för att jobba och blev en del av samhället. Men att invandringen som Sverige haft den senaste tiden är en helt annan sak och inte egentligen borde få kallas för invandring. Det rätta ordet här är egentligen flyktingmottagning eller anhöriginvandring. (Ja, jag pratar så här till honom för att han faktiskt ställt en vuxenfråga och dessa frågor kräver vuxna svar. Barn ÄR inte dumma). Hucklekvinnorna som kommer hit nu och de gamla, kommer inte hit för att jobba och de lär sig inte ens svenska här.

    Tjejen som går bakom oss utbrister då: ”Men herregud- lär du din son sånt? ” ”Ja, varför skulle jag inte lära honom det- det är ju sant!” ”Ja, med tanke på din son borde du väl inte säga så, du är ju rasist”! ”Man får faktiskt tycka vad man vill”, svarar jag medan hon pinnar iväg på sina klackar och vajande blonda hår. Hon var förmodligen socionom. Ingen annan ung tjej kan så godmodigt avfärda mina sakliga argument, tänker jag.

    Det jag också ser är att det är PRECIS de svenskar som EGENTLIGEN är rasister per definition. Tjejen hade förmodligen kunnat sätta mig i ett annat fack som bättre ursäktat mitt uttalande enligt henne. Om min son inte hade haft gener som ger honom bruna ögon och ljusbrun hy. DÅ hade hon förmodligen kunnat stoppa mig i hillbillyfacket och inte behövt tillrättalägga mig.

    Svenskarna (bevisligen alltför många åtminstone) är ett mycket rasistiskt folk- jag ser den här tjejen som mycket mer rasistisk än någon från svenskarnas parti jag träffat. Skillnaden är att de är medvetna om varför de känner som de gör. Det är däremot svenskarna överlag- smärtsamt omedvetna om.

    • Peter Harold skriver:

      Faktum är att min dotter också börjar ställa frågor om det här. För henne som född till invandrare så är det uppenbart att det finns skillnader i hur olika människor bär sig åt, och vilka avsikter de har (samt vilka problem de möter). Till och med Mrs Harold är ganska vred sedan hon varit ledsagare åt praktikanter som bara dykt upp för att fylla jobbkvot så att de skall få ut ersättning och åka till hemlandet på semester.

      Det är en komplex fråga. Jag brukar säga: Ge mig tid att vara nyanserad.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s