En bra idé, Svenskan. Skilj kulturen från politiken!

Bästa läsare!

Jag läser i SvD där man publicerat en argumenterande artikel av TT (osignerad journalist). Svenska kulturknuttar och kulturknutteakademiker angriper politikerna som de tycker lägger sig i alltför mycket i kulturlivet. Man frågar sig om lokala beslutsfattare förmår att verkligen hålla sig på en armlängds avstånd från kulturen. Och eftersom det är TT så levererar man ju givetvis ett svar som man anser skall utgöra facit. Man frågar Arbetarbladets kulturredaktör Bodil Juggas om hennes åsikt när politiker sagt att ett museum ställer ut skräp:

– Det är några gapiga politiker som vill plocka poäng genom att vara folkliga.

I SvD-artikeln ger man några exempel på dessa ”gapiga” eller ”klåfingriga” politiker:

”Din målning är fin och har vackra färger, men vi är inte nöjda med motivet. Är det möjligt för dig att komma hit och måla om det till något mer subtilt?”

Mejlet från Nyköpings kommun nådde graffitikonstnären Carolina Falkholt efter att hennes väggmålning på en ny högstadieskola blivit klar.

Eleverna hade önskat sig en graffitimålning, men kommunen tyckte att den färgstarka och stiliserade kvinnokroppen med vagina var stötande. […] Carolina Falkholt sade nej till att måla om och kommunen byggde en vägg framför målningen.

Ok, det är TT, och det är Svenska Dagbladet, och det är svensk nyhetsförmedling enligt rådande reglemente för hur ett budskap skall vinklas rätt: För allt i världen, låt inte läsarna själva bilda sig en uppfattning om vad som är rätt eller fel. (Det jobbet får vi bloggskribenter utföra istället – gratis).

Det är ett stilprov på Carolina Falkholts konstnärliga repertoar:

sb carolina falkholts fitta 1

Jag säger inget nedvärderande om konstnärens teknik. När jag tittar på hennes övriga alster börjar jag associera till illustratören Hans Arnold som fick sina avbildade människor att se sjuka ut, men på ett sympativäckande sätt. Och vissa andra alster för mina tankar till den tidigare i år bortgångne konstnären Hans Rudolf Gegir som kunde konsten att skapa sensualism av stål och olika nyanser av stålfärg.

Däremot väcks ett ungdomsminne till liv i mitt huvud när jag ser den här ”tavlan”. Har du tid att lyssna? Gott, hör här…

Det hände när jag börjat i sjuan och någon tagit en bred tuschpenna och ritat en egen förstorad tolkning av en kvinnas underliv på väggen i högstadieskolans övre uppehållsrum. Mitt minne är lite oklart eftersom jag sett en massa andra illustrationer och ett och annat av den riktiga varan under åren som förflutit efter detta, men jag tror att den anonyme konstnären inte anammat det ideal som brett ut sig inom pornografin där ”rakat är bäst”. Det är möjligt att konstnären bara haft sin pappas bortglömda gamla Fibban som utgångsmaterial. Usch, vilken djungel. Dock var detta en utveckling av det lokala klottret eftersom objekten vanligtvis utgjordes av penisar i varierande grad av erektion och utsöndring av kroppsvätskor.

I vilket fall som helst tvättades det i uppehållsrummet med tunga lösningsmedel och målades från den ursprungliga kulören som var mellan citron och apelsin till violett á la Löfbergs. Vaktis lade på två överstrykningar. Tusch löser tydligen upp målarfärg.

Någonting säger mig att vår annars flegmatiske studierektor skulle fått mustaschen att darra lika indignerat vid granskning av Carolina Falkholts vagina som den som M****** L**** tecknade. Jag minns ännu hans vredgade ord: ” – Det där otyget får vi försöka tvätta bort”. Ok, jag vet att läsaren inte uppfattar detta som vredgat, men vår studierektor var den mest flegmatiska människa som gått i ett par suckande inomhustofflor – även om han faktiskt oftast gick i strumplästen när han jobbade i rektorsexpeditionen. Så när han använde ordet ”otyg”, då förstod man att han var arg. Eller besviken. Eller i vart fall inte så jätteglad.

Ok, nog med barndomsminnen. Till min poäng.

Jag ser inga problem i att en beställare talar om för konstnären vad man vill ha. Visst, man kan säga till konstnären ” – Överraska mig”. Och det är möjligt att kommunen sagt så till Carolina Falkholt. Jag skulle inte bli förvånad att så skett, ty svenska kommuner har fortfarande en bit kvar att gå innan de behärskar konsten att göra en fördelaktig upphandling. Det kan man bara lyckas med om man vet vad man vill ha. De flesta vårdskandaler brukar orsakas av att entreprenören ”Ättestupans Seniorservice AB” frågar kommunen ” – Hur vill ni att vi skall ta hand om era gamlingar? ”och kommunen svarar ” – Överraska oss!”. Dålig upphandling ger dåliga avtal vilket ger dålig service. Det gäller i alla branscher. Jag tror inte att Albertus Pictor hade fria tyglar – den som betalar får bestämma.

Däremot tycker jag att det är lite underligt att en skola beställer graffitti. Om det inte var en osedvanligt liten skola borde det finnas en stab av graffittimålare att rekvirera via elevrådet. Istället lägger kommunen via skolenheten ut massor av pengar på att köpa grafitta – sorry, jag kunde inte låta bli – som man döljer med en vägg som i sin tur kostar en massa extra pengar, hade man kunnat tillgripa ekonomisk in-sourcing. Varför gjordes inte dekorationsarbetet till ett elevprojekt? Eller är svenska kids så jävla lata numera att de inte ens orkar måla vulgäriteter på väggarna i skolan?

Dock håller jag med slutsatsen i SvD – men med en Haroldsk tvist som går stick i stäv med vad TT vill: Ja, skilj kulturen och politiken åt.

Har ni sett skyltarna under de gamla statyerna i städernas parker? ”Denna staty restes med donationer från si och så samt den och den”. Statyer är en del av bildkonsten. De är dyra, men ganska bestående. Uppenbarligen fanns det någon eller några som gladeligen offrade en del pengar för att se sin idol erigerad på stadens torg eller ute i en park. Varför kan vi inte låta kulturen fungera på samma sätt igen?

Det finns bevisligen hundratusentals begåvade människor runt om i landet som är fenomenala konstnärer, men de är inte kända, och deras alster betingar inte höga priser trots kvalitet. Varför? Tja, det kan bero på att vi i Sverige har skapat ett samhällsfinansierat skråväsende för konstnärer. Är du inte invald i kretsen (eller har kompisar inom media som kan hjälpa din karriär) så får du nöja dig med att ställa ut hos hembygdsföreningen och sälja dina tavlor för två tredjedelar av vad materialet kostade.

Tänk om vi kunde rasera det skattefinansierade privilegiet inom kulturmarknaden och släppa konsten fri att stå på sina egna ben! Med tanke på att det konsumeras en hel del porr på nätet och från tobakshandeln/bensinstationen finns det säkert en marknad för erotiserad konst av Carolina Falkholts kaliber. Fast jag tror att det finns bra många andra motiv som är att föredra.

Här är en bild som jag bevisligen gått igång på en gång i tiden. Jag skrev en hel roman med hjälp av känslor som denna bild väckte hos mig.

sb dore

Jag anar mer kärlek och åtrå i denna bild av Gustave Doré än i Carolina Falkholts graffittikonst, trots att hon skapar bilder av nakna människor som utför cum-swap och annat smått och gott.

Nå, törs vi hoppas på en hetsig kulturdebatt nu under valrörelsens sista vecka? Någon som vågar utmana kulturmaffian?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna, Romantik, Sex. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En bra idé, Svenskan. Skilj kulturen från politiken!

  1. Anonym skriver:

    Gilbert Noir

  2. kallepelle skriver:

    Ett svart hål?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s