Politiken gör skillnad trots allt – nu BÅDE pest och kolera när vänstern ska regera!

Bästa läsare!

Jag hade egentligen tänkt att blogga lite om den nya svenska regeringen. Men saken är den att jag vet väldigt lite om den. Och inte heller känner jag för att förstöra min livslust och aptit genom att lära mig mer om den. Mina onda aningar är tillräckligt illa.

Istället tänkte jag reflektera över Annas kommentar i en annan bloggpost där hon fått beskedet att de allmännyttiga bostäderna (i Stockholms stad) som stått inför en omvandling till bostadsrätter nu kommer förbli hyresrätter p.g.a. maktskifte i staden. Om vi bortser från att det är ett personligt bakslag för Anna av de skäl som hon redogör för, samt alla i hennes situation, så är det bara att konstatera att det trots allt är en skillnad mellan vänster- och högerpolitik.

Henrik Alexandersson gjorde denna reflektion i sin blogg:

I ett grått och fuktigt Stockholm har Stefan Löfven presenterat sin regering och dess politik.

Byråkrati, regleringar och politisering. […]

Nu sätts politisk makt och byråkrati framför det civila samhället, marknaden, den spontana ordningen och människors egna val. Igen.

Det är lite tråkigt att den avideologiserade borgerligheten aldrig riktigt lyckades lyfta den aspekten i valrörelsen.

Detta är en klockren analys. Man skulle också kunna säga att ”detta är straffet för att så många moderater vände sitt parti ryggen till och valde Sverigedemokraterna – skyll er själva!”. Och även om det är sant (SD:s uppgång motsvarar delvis Alliansens nedgång) så kommer jag inte ifrån den dystra saningen att ont kan inte förgås med ont. Oavsett hur folk röstar är vi rövknullade, om min franska ursäktas.

För en väljare som jag är ju situationen direkt problematisk. Jag kan inte rösta på en borgerlig regering som vill använda mina skattepengar till att byta ut det svenska folket och ersätta det med folk som tyr sig till en kultur som inte är förenlig med mina frihetsideal (om det är muslimska afrikaner eller kommunistiska bolivianer är mig egalt; de må icke få ett öre av mig). Jag kan inte rösta på en borgerlig regering som försöker inbilla mig att svenska konsumenter påverkar planetens klimat så till den milda grad att allt skall beläggas med klimatavgifter och andra pålagor för att finansministern skall kunna sänka skatten för ekonomiska särintressen. Jag kan inte rösta på en borgerlig regering som säger sig bekämpa förmynderi och byråkrati men gör precis tvärtom. Jag kan inte rösta på en borgerlig regering som anser att individuell frihet bara är ett vackert ord som man skrivit på ett papper, och sedan argumenterar som en värsta sossekärring (moderata Rhama Dirie) från förr-förra årtiondet.

Det socialistiska blocket kan man inte heller rösta på eftersom de partierna helt ogenerat tycker att vi skall ha ännu mer av skattefinansierat folkutbyte, högre skatter och en expansion av både byråkrati och förmynderi. Och som anser att individuell frihet skall begränsas efter vad som är politiskt korrekt för stunden.

Det tredje alternativet, det som 87% av väljarna inte röstade på som det så fint heter, är inte konsistent. Dessa vill begränsa invandringen, och man säger sig vara – för stunden – emot ”vinster i välfärden”. SD tycker precis som vänstern att man inte skall få tjäna pengar genom att producera vård och omsorg. Enligt den logiken borde det partiet inte tillåta bussåkerier tjäna pengar på att köra folk på glesbygden på uppdrag av landstinget.

SD har ljuspunkter som t.ex. en viss skepsis mot klimatalarmism bland partiets företrädare, men i sitt valmanifest skriver man att man ”ser med oro på utsläppen av växthusgaser”. Vad gäller den populära frågan om fildelning ”står man upp för upphovsrätten” samtidigt som man säger att ”fildelning inte skall vara en prioriterad sak för polisen”. SD anser att gruvnäringens utveckling är en uppgift för staten att finansiera, fastän nämnda näring ”upplever en renässans”. Det korrekta vore ju att gruvnäringen står själv för den infrastruktur som den behöver om den nu är så lönsam och viktig. Und so weiter. Med andra ord; SD är lika pragmatiskt som den borgerliga alliansen och opportunistiskt som det röd-gröna vänsterblocket.

Sålunda finns det inom svensk inrikespolitik tre förvånansvärt snarlika politiska vägar att välja, och samtliga utgörandes grader i helvetet.

Enda glädjen är att Sverige sannolikt får en politiskt mycket svag regering. Statsminister Lövins mandat är faktiskt svagare än vad Reinfeldt hade. Moderatledaren hade ju i alla fall en sammanhållen kvarett som tjänade honom utan att trilskas. Måtte bara den nya statsministern sköta sina hälsokontroller, ty det var inte alls upplyftande att se att Åsa Romson (MP) blivit utsedd till vice statsminister! Just detta faktum är nog den största skandalen, fastän statsministern – vad han nu heter i efternamn – utsett både bidragsfuskare (f.d. SSU-basen Ardalan Shekarabi) och antidemokrater (Margot ”fostra irländarna att rösta rätt” Wallström ) till ministrar. Romson tar helt enkelt priset – alla kategorier.

Om inte Sverige skäms så gör i vart fall jag det å nationens vägnar.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Jag ber om ursäkt för att jag varit oflitig i att besvara kommentarer under veckan, men jag har suttit i Gamla stan och jobbat med dålig uppkoppling och ringa tid till min favorithobby. I gengäld har jag fått nya kunskaper som jag hoppas skall komma till glädje inför framtida bloggposter.
D.S.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Politiken gör skillnad trots allt – nu BÅDE pest och kolera när vänstern ska regera!

  1. Majsan skriver:

    Nog tänkte jag vid valet att det handlade om pest eller kolera (eller SD). Som du säger så blev det både och. De nya ministrarna letas det fram mer eller mindre anmärkningsvärda göranden och låtanden genom åren, men det står just inget om den nya finansministern. Jag minns hur jag hajade till då Anders Borg i Riksdagen tog upp den anmärkningsvärda siffran att medeltiden för invandrare att komma i arbete var sju år, det var för länge och dyrt. Är det något som Anders B gjort sig rätt känd för så är det att hålla ordning på finanser. Jaja, det kan ändå diskuteras, men på det stora hela så. Det var siter som Tino S som gjorde mig medveten om att det där med sju år är … rätt mycket av en skröna.

    Vår nya finansminister fyfyades så sent som för några veckor av Tino, för hennes överoptimistiska syn på invandringens vinster.

    Kaplan med sin jämförelse av de som åker ned till typ ISIS med de som reste till Finska Vinterkriget hamnar tack och lov på bostäder.

    Talibanmuppen Romson är vice statsminister ?! … det börjar bli rätt spritt åtminstone inom försvarskretsar, helt anonymt givetvis, det vore ju mot värdegrund annars … öka personskyddet av Löfven för BÖFVELEN ! ! ! ! !

    Fridolin och skolan …. no comments

    Ingen integrationsminister. Löfven har helt rätt i att det omspänner många områden så alla ska vara med. Frågan är om vi nu får flertalet Ullenhagare som pratar ”utmaning”, men mer troligt är nog att det kommer att skyllas på varandra om det pratas alls. Vare sig kommer inga problem att lösas och SD växer vidare.

    Och några till.

    Väntar med ickespänning på budgetpresentationerna.

    • Peter Harold skriver:

      Jag har haft en tredjedels drömregering i mitt huvud, men jag har känt det varit lite alltför drömmässigt resonerat från min sida. Men efter Lövins prestation – hm – känner jag att jag lika gärna kan fortsätta att försöka jobba för ett tredje alternativ i svensk politik och se det projektet med tillförsikt.

  2. cfr skriver:

    Det är ogörligt att dyka ner i diverse partiprogram och försöka få fatt i något som smakar tillräckligt gott i tillräckligt många delar, paketköp har nästan alltid den karaktären.

    Fokusera istället på möjlig verkningsgrad avseende den eller de frågor som betyder mest för dig, även om det innebär att en massa dravel och rena dumheter följer med på köpet.

    Om det råkar vara antalet pappamånader eller vinster i välfärden eller beskattningen av inkomster över 30 000 kronor eller antalet kärnkraftsreaktorer eller lärarlegitimationer eller glesbygdsstödet eller bensinskatten eller byggande av järnväg för höghastighetståg eller höjd koldioxidskatt eller kvotering av styrelseledamöter i börsbolag…………….så finns det partier som fokuserar på dessa frågor och är det viktigast med någon av dessa frågor så väljer man ett sådant parti.

    Min stora oro – som jag förefaller dela med dig – är omfattningen av den invandring som vi ser idag. Precis som Arnstberg konstaterar på sin blogg så når denna en vacker(?) dag en numerär omfattning som riskerar göra situationen irreversibel. Det kommer inte att finnas en möjlig väg tillbaka och då är det svenska samhället som vi känner det oåterkalleligen förändrat.

    Önskvärt?

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att det finns ett ord som beskriver konsekvensen i slutänden: Inbördeskrig. Dock inte yttrat i den betydelsen att svenskar kommer att slåss mot invandrare – nej det kommer bli mer komplicerade konfigurationer än så.

      • Anna skriver:

        Du kan ju alltid ta mig som exempel, Peter. Jag befinner mig redan där. Jag har hamnat mitt i ett sånt inbördeskrig du nämner, beroende på den konflikt som uppstår när någon som jag hamnar bland såna som är här i kvarteret. Eftersom jag bara bott i närförort eller stan efter jag flyttat från familjens hus, har jag aldrig varit utsatt för något liknande förut. Jag vill ogärna tro att det här fenomenet uppstår överallt numera beroende av att den politiska agendan har ändrats genom åren. Jag tror att den här situationen, den här extrema stigmatiseringen vi hamnat i beror just på sammanställningen i kvarteret. Det är folk som sitter med rätt kontakter i mediavärlden, stadsdelen och som delar sekretessbelagd information. Det är inte invandrare som utgör konflikten. Det är bättre bemedlade svenskfödda som sitter inne med information om mig då de sitter på poster i storkyrkliga småborgerliga Bromma ibland kompisar som skvallrar hejvilt med sekretessbelagda uppgifter. Det blir bara värre och värre, nu när det är belagt att vi inte kommer härifrån på egen hand då ingen vill byta lägenhet med oss.

        Jag har heller inte brytt mig särskilt om att skaffa mig vänner bara för att jag behöver de. De som mobbar andra har jag aldrig ens varit intresserad av att lära känna eftersom jag tänkt att mobbar den där någon så där, varför skulle den inte göra samma sak mot mig? Det som verkar kutym i det här samhället (åtminstone i förortshålan jag lever i) är att tänka: Jag gör nog bäst i att vara vän med den där människan, annars kommer den att skvallra lika mycket om mig…

        Att tänka självständigt är inte populärt ibland populistiskt folk. Jag tycker rätt synd om de faktiskt. Vad för sorts liv har den som måste prata om andra för att känna sig viktig? Jag kan tänka mig att det enda som de här människorna GÖR på sin fritid är att skvallra om andra. Jag menar, varför säga till sin man att ”Men vem skulle väl vilja leva med en sån kvinna?” istället för att ha kul med den man hon aldrig har sex med? Jag tror på något vis att alla de här politiskt korrekta människorna egentligen är att tycka väldigt synd om.

        Utan SD, Libertarianer, nazister, nationalister, framstegsparti, ultralallapartiet osv- VEM hade de DÅ kunnat använda som smörjmedel, som det kitt som behövs- för att känna samhörighet med varandra? Det är synd om människorna. Särskilt i det andefattiga samhälle vi lever i samtidens Sverige. Inte undra på att ungdomarna knarkar ner sig. Med de förebilderna.

        • Peter Harold skriver:

          Ja, det påminner mig och skämtteckningen där tanten sa att hon måste gå på syjuntan annars skulle de skvallra om henne…

          I grund och botten tror jag att många människor innerst inne är politiskt inkorrekta, kanske till och med cyniska. Jag märker hur vissa människor i min omgivning är mer öppenhjärtiga ensam i mitt sällskap än tillsammans med andra. Så de med fin fernissa är nog egentligen ganska skitnödiga över att de kanske säger något som tas mer illa upp än när t.ex. en frispråkig människa som du säger vad du tänker.

          • Anna skriver:

            I samtidens Sverige tycks det vara enbart 3 faktorer som kittar ihop en del av oss:

            1: Desperationen. Vilket alla upplever som är utbytbara i Sveriges moderna arbetsmarknad eller som är hotade av att stå utanför försäkringssystemen. Det berömda och nyligen av Moderaterna myntade begreppet ”utanförskapet”. Oavsett ursprung är det desperationen som kommunicerar. Det är ett torftigt och ”skämmigt” sätt att vara tillsammans på och det mynnar ut i ett ingenting eftersom relationen baseras på grunda orsaker. Så fort deseperationen avklingar, dvs dne ena fått det bättre, antingen ekonomiskt eller socialt genom att sluta vara singel- upphör relationen och gemenskapen.

            2; Genetiken; Att genom att visa upp stamtavlor på eget släktträd kunna bevisa sin naturliga och nedärvda rätt till sitt medborgarskap, uppvisa nedärvd naturlig intelligens eller nedärvt adelsträd och därmed kunna få inträde till gelikarna som kan uppvisa detsamma. De som hänvisar till det här har nog blivit rätt många färre efter att vetenskapen kunnat påvisa att de blivit färre i och med naturlig utgallring eftersom kunglig släkt lidit av inavel vilket i sin tur tagit kål på de flesta.

            3: Medelklassen: Alla övriga ubermensch som inte behöver befatta sig med kategorierna nämnda i ovanstående kategorier. Vilka är upptagna med sina liv bestående av att umgås med andra ubermensch. Alla i detta samhälle strävar efter att tillhöra kategori 3. De befinner sig inte alls ens på samma planet, medan de bestämmer över alla andras liv som de påstår sig förstå sig på. SD tillhör numera ubermensch. Det gör alla egentligen, som inte inordnas under kategorierna ovan.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s