Bästa läsare!
Sverige har blivit mer socialistiskt på bara en vecka. Det regerande vänsterblocket med ex-kommunistiskt stödparti vill begränsa vinstuttaget för privata företag inom den s.k. välfärdssektorn. Jag har många synpunkter på detta ämne, naturligtvis.
Det första är att de som styr den offentliga sektorn (politiker och tjänstemän) är urusla upphandlare (med några få lysande men i debatten frånvarande undantag). I vissa fall är handläggarna dessutom korrumperade. I några av de fall som kallas omsorgsskandaler har det framkommit att en entreprenör kunnat göra mer eller mindre som vederbörande själv önskar därför att förfrågningsunderlaget varit tunnt, och uppdragsgivaren har inte varit med i matchen när det gäller att ställa krav vid upphandlingen.
Den andra tanken är att många inrättningar som drivs i privat regi fungerar bättre. Man har bättre kvalitetsuppföljning och ett starkare ansvarsförhållande som entreprenör. Levererar entreprenören dålig service kommer kontraktet inte förlängas; kanske till och med avbrytas (beroende på vad kontraktet stipulerar i villkoren).
Tanke n:o 1 och n:o 2 är ganska fundamentala även om många debattörer gärna bortser från detta. Som skattebetalare borde man ju istället se privata alternativ som världens chans för oss att få bästa möjliga nytta av våra med tvång insatta pengar.
Tanke n:o 3 är kanske mer problematisk för många, men definitivt inte för mig. Nu handlar det om en viktig princip. Varför skall Sjukvårdsbolaget AB förnekas att gå med vinst medan alla tillåter att ICA-handlaren går med vinst? Om det är sådan stor skam för samhället att doktor Andersson tjänar pengar på att göra folk friska, hur kan det då komma sig att vi låter hans bror ICA-handlare Andersson tjäna pengar på ett så fundamentalt behov som mat till folket? Varför inte socialisera även livsmedelsproduktionen och handeln?
Den sista frågan var retorisk. Olyckligtvis finns det folk som utropar ett ljudligt ” – Bravo!” varje gång de hör någon tala om att ge politiker fullständig makt över vartenda steg i människans liv. Men vi andra vet varför ICA-handlaren och hans leverantörer måste vara fria företagare. Mitt favoritexempel är hungersnöden i Ukraina där kommunistledaren Josef Stalin fruktade att de sovjetiska industriarbetarna i de stora industristäderna skulle göra uppror och störta hans regim, varför hans regering gav order om att ”omfördela” spannmål och andra livsmedel från Ukraina. Kommunisternas koncept med 5-årsplaner slog nämligen helt fel med ödesdigra konsekvenser.
Jag är glad för att vi inte har människor med Jonas Sjöstedts ideologiska tilhörighet som ledare för Sverige. Inte för att jag tror att vi kommer att gå skadefria med 4 år av S+MP-styrelse, men ändå. Statsråd från S + MP + V hade varit värre.
Någon kanske påpekar att det är olika pengar som doktor Andersson respektive ICA-handlare Andersson tar emot. Fast egentligen inte. I båda fallen kommer pengarna från oss medborgare. Vi har jobbat ihop två nävar mynt, och innan de hälls i våra darrande och av hårt arbete såriga öppna händer har staten, kommunen och landstinget tagit den ena näven mynt för oss utan att ens säga tack. Därmed kan landstinget välja ifall de skall ha doktor Andersson på sin lönelista och ge hans avdelning pengarna med förhoppningen att de gör ett bra jobb. Eller också kan landstinget ge doktor Anderssons eget bolag en del av pengarna och kräva att han alltid skall göra ett bra jobb – annars skall han få se på fan…
I den bästa av världar, och den världen borde kunna uppnås med hederlighet, god moral och hög kompetens, kommer doktor Anderssons läkarfirma göra folk friska och hans personal lyckliga till en lägre kostnad för landstinget. Doktor Andersson själv kommer spendera pengarna som om de vore hans egna, och se till att de används så effektivt att han kan få ut en vinst. Eftersom landstinget fått en lägre kostnad skulle politikerna – och här är vi ute i fantasiernas illusiva värld – kunna ta mindre än en hel näve pengar när din chef betalar ut din lön. Alltså mer till dig, käre knegare.
Notera villkoren jag ställde upp: hederlighet, god moral och hög kompetens. Jag har läst om de s.k. vårdskandalerna härom året. Den slutsats jag kom till efteråt var att de som var minst hederliga i dessa ”affärer” var medierna. När det kommer till ”god moral” ser vi exempel på hur vissa aktörer hoppar in för att göra en kortsiktig men hög vinst. Det är dessa som kommer rensas ut av marknaden; uppdragsgivaren måste alltid ha en kvalitetsklausul för att kunna säga upp entreprenören med omedelbar verkan om den trots allt passerat upphandlingsfiltret. Och nu är vi inte på villkoret ”kompetens”, vilket är A och O i all näringsverksamhet, och som borde vara A och O även i andra brancher. Det är därför det är så farligt att vi låter politiker styra och ställa.
Sålunda finns det faktiskt inget ”kapitalistiskt” med att politikerna använder skattepengar till att ”betala för vård och omsorg”. Konceptet är snarare bara att betrakta som en annan variant av socialism.
Det är av just denna anledning jag så frekvent påpekar att det finns alternativ till att finansiera omsorgen medelst skattsedeln, och alternativ till att låta politikerna styra över det som medborgarna själva borde ha makt och kontroll över. Men den typen av debatt ser vi aldrig i medierna. Inte ens bara för skojs skull, om så för att låta tanken leka fritt för några sekunder.
Om välfärdsentreprenörerna inte gick med vinst, då skulle det vara något lurt med deras verksamhet. Och den skulle definitivt vara en förlustaffär för oss skattebetalare ändå.
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harold - Skrivarens blogg 
God kväll. Det här med privata vs kommunala företag inom vårdbranschen har jag rätt mycket erfarenhet av. Åtminstone på ”golvplanet” dvs har ju inte suttit och samordnat verksamheten eller tagit del av hur verksamheten sköts på kontorsnivå. När jag började var det vare sig kommunalt eller privat, utan det var landstinget som skötte all verksamhet inom all vård.
Det som slår mig först i och med ädelreformen, när kommunerna tog över ansvaret från landstinget, var hur kostsamt allting blev eftersom allt blev väldigt luddigt vem som hade ansvaret för vad. Det var då man började med att bolla runt alla patienter för att kommunerna ville slippa ansvaret. Så patientsäkerheten var med all säkerhet bättre då landstinget hade ensamt ansvar. Sedan blev det väldigt stor skillnad på service och kvalitet och bemötande, beroende av vilken kommun du tillhörde, och den skillnaden har bara blivit större med åren. Det är ju rätt belagt att det är så. Detta med kvalitet är ju ibland också helt omätbart. Hur mäter man samförstånd med varandra? Hur kan en enkät ge svar på hur någon vårdtagare uppfattar situationen när vårdgivare de möter, inte kan kommunicera på vårdtagarens nivå? Även om vårdgivarens personal kanske tom KAN tala samma språk som vårdtagaren, men saknar referensramarna för att förstå innebörden i kommunikationen, det blir missförstånd som lätt kunde ha undvikits om vårdtagaren bara blivit bemött av någon som själv vuxit upp under samma förhållanden och vet vad patienten behöver? Även den vänligaste människan i världen kan förstå vad min mormor hade velat ha, när hon dillade om ditten och datten- så länge den vänliga människan inte kan relatera till det hon säger. Kvalitet kan mätas när du kollar ett städföretag genom att kolla hur välstädat det blev. Apropå det; sedan städföretagen tagit över ansvaret för sjuhusstädningen har antalet smittor ökat obegripligt mycket. Eftersom städföretagen inte alltid har städare som förstår detta med baciller. Man använder samma trasa till allt. Bara det blir blankt är det skitsamma hur bakterierna frodar sig. Det är riktigt äckligt att tänka på. Och jättedumt. Ingen vet vad den andra gör längre. Det är inte mitt ansvar. Det var inte jag….
Jag tror inte att uppdelat ansvar ger bättre valuta för skattepengarna. Däremot hade det säkert kunnat göra det bara det funnes aktörer som verkligen kollat upp företagen och verksamheterna, som har rätt fokus. Detta med sjukhus MRSA bakterier vore verkligen det bästa att börja med att kolla upp. Det är ”besparingar” som kostar liv och pengar, helt i onödan.
Kommunala verksamheter jämfört med privata aktörer utgör inte alls särskilt stor skillnad att jobba för. Det är HELT beroende av cheferna som styr verksamheterna. Fördelen med privata, har jag märkt- är att de har så otroligt slimmad budget att de skiter i det mesta. Jag säger fördel eftersom man då på golvplanet får bättre inflytande eftersom de faktiskt är tacksamma för inblandning då de annars hade missat det totalt. Ett företag jag jobbat för hade missat att betala lokalhyran i flera års tid. Tror faktiskt att de fortfarande inte har betalt hyran då de hoppas på att slippa undan. Dessvärre har de inte förstått att det är deras ansvar och att värden NÄR de märker detta, kommer att låta de betala med ränta retroaktivt.
Vet man sånt om ett företag kanske de låter en bestämma lite mer för att man liksom är insyltad på ett vis man inte blir i ett kommunalt.
Kommunerna anställer också i mycket högre grad invandrare genom SFI. Privata låter alla oavsett ursprung- jobba på lös basis på timmar år ut och år in. De har inte tid för pappersarbetet det innebär att anställa folk på lönebidrag osv… Men bara för att man större ansvar innebär det INTE att man får högre lön eller något. Det innebär bara att man ska vara glad att ha ett jobb.
Jag tror inte att skattepengar sparas genom att driva vård och omsorg i privat regi. Det är nog precis detsamma. Det är min erfarenhet åtminstone.
Intressanta synpunkter!
En sak som jag tror har väldigt stor betydelse är att det är så mycket dyrare att ha folk anställda idag jämfört med hur det var t.ex. 30-40 år sedan, då man hade råd med många sjuksängar och sjukhusen ägde sina egna lokaler istället för att hyra dem dyrt av ett landstingsägt dotterbolag som tar ut samma hyra som om lokalen använts till biosalong eller varuhus.
Kvalitet är säkert lika mätbart i sjukvården som på andra ställen. Det gäller bara att ta relevanta värden, och dessutom ha något att jämföra med, liksom stämma av trender. Hur upplever patienten behandlingen? Mår man bättre? Mår man bättre snabbare med behandling si eller så i förhållande till omfattning av sin sjukdom. Samspelet mellan patient och vårdande personal är också mätbart. Förstår sköterskan normal svenska? Uppstår komplikationer i behandlingen (t.ex. får patienten sjukdomar på sjukhuset)?
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/patienter-pa-privata-vardcentraler-ar-nojdare_6483072.svd
Däremot BORDE omsorg i offentlig drift vara billigare eftersom de – av naturliga skäl – inte behöver lämna någon avkastning. Men som i debattartikeln här ovan är den privata vårdgivaren utsatt för krav, och om vi bara hade offentliga alternativ skulle det inte finnas en välbehövlig konkurrens som får aktören att vara skärpt.
Ja, ja, vi får väl se om jag har egna erfarenheter att gå efter. Jag har så jäkla ont nu så jag tror att jag måste åka till akuten. Känns inte alls bra. 😦
Aha- Boultbee-syndromet. Visste inte att det var uthyrt på det sättet. Borde vara förbjudet. Kommunala skolorna, minns jag- att de såldes ut oförskämt billigt till privata aktörer. Men det har väl glömts bort… Hur många oseriösa blev miljonärer på kuppen där? Som vanskötte skolor och elever som inte ens fick lunch…
Det är inte mätbart, Peter. Eftersom enkäter inte är utformade på det sättet egentligen. Tänk dig själv; DU är berest och har ordförråd många avundas dig, DU kan säkert med detta i bagaget svara på en enkät på konkret sätt genom att du kan tänka dig in i ett annorlunda scenario. En gammal gubbe eller tant som är dement och helt plötsligt får bo i ett ehelt annat område pga brist på boende på hemorten- hur tror du att den ens en gång har möjlighet att svara på enkäten? De får hjälp med detta av personalen.
Stackare- hoppas du snart mår bättre. Undvik elektromagnetisk strålning (värst är decttelefoner bredvid sängen) , se till att kroppen får basiskt ph-värde och drick vatten. Du kanske knarkar och dricker för lite alkohol (vet att du är nykterist?)
Verkar som att de som missköter sig mest står pall för mer (tänker själklart på mig själv nu)
Kram och krya på dig!
Vad är det som fattas dig?
Lite hälsoproblem. Inte värre än vad riddaren i Monty Pythons film led av, men ändå…
För 45 år sedan ägde socialisterna själva Nordens största industrikoncern. Skogar, oljeraffinaderier, gummifabriker, pappers- och massafabriker och mängder av matproducerande verksamheter. Och affärer, massor av affärer. Sedan blev de utkonkurrerade av det privasta näringslivet och har på några årtionden sålt av allt. Nästan allt i alla fall. Jag har alltid arbetat i privata företag. När vi har kunnat mäta oss med kooperativa eller skattefinansierade företag har vi alltid sett att vi varit effektivare.
När jag letade runt hittade jag detta, HSB Omsorg:
https://www.hsb.se/stockholm/omsorg/om-hsb-omsorg
Ser man på, socialisterna gör vinster i välfärden. Fast vinsterna har sjunkit betydligt de senaste åren, inte mycket kvar faktiskt. Utkonkurrerade av det privata näringslivet kan man tänka.
Jag har jobbat i både privat och offentligt företag. Det händer oftare i den offentliga sektorn att dumbommar befordras bort från de positioner de misslyckats med än i det privata näringslivet. Jag tror att detta faktum är väldigt talande.
Alla våra kommunala, statliga och kooperativa konkurrenter har lagt ner verksamheten.
Anställda i den ofantliga sektorn vill inte ha privata alternativ för de anar att de kan bli av med jobbet eller tvingas arbeta hårdare.
Njae, det kan finnas några inom den offentliga sektorn som kanske hoppas att de skall få jobba under en arbetsgivare som uppskattar dem och vill ta tillvara på deras talanger. Kanske inte så jättevanligt, men är man tillräckligt ung och oförstörd så… 😉
Jag ser att du gör samma misstag som jag ibland, när du skriver? Menade du att de INTE bort”placeras” när de misslyckats med uppdraget inom det offentliga, medan de privatanställda som gör bort sig- befordras bort? Jag förstår vad du menar. Mina erfarenheter är att det kan vara tvärtom. Företaget jag jobbar för nu för en svågerpolitik utan dess like. Ingen där placeras bort, utan de anställda får istället ta större och större ansvar eftersom de ovanför inte klarar av ansvaret. Rätt många är aktieägare och hur sparkar man de?
Jag har enbart jobbat i privat sektor (IT) och kunderna har enbart varit privata. Jag har sett hur dumheten brett ut sig. Det är alls icket enbart inom offentlig sektor som dumbommarna kan befordras, ju större företag desto troligare att det kan hända, i synnerhet om kunderna till de företagen i sin tur är stora jättar eller offentlig sektor. Det klias ryggar rent förtvivlat och pengarna rullar. Visst, jag ser att några av de värre jag haft att göra med, äntligen börjar ”straffas” för sin tro på sin egen förträfflighet.
Det är inte för inte jag med vett och vilja ”backat” ordentligt och föredrar att röra mig med små till mellanstora företag, med några år på nacken och erfarenhet därefter. Jag har väl inträtt eller närmar mig medelåldern och om det är det eller min person, jag klarar helt enkelt inte längre taskspeleri, oändliga möten om ingenting och onödig pengarullning.
Ungefär samma syn som jag har på politiker/journalister. Jag föredrar raka rör och fakta, där egna fel erkännes utan krumbukter, på samma sätt som andras rätt. Att man faktiskt lyssnar på varandra och gör ett ärligt försök att vara intellektuellt hederlig.
Varje fel som man bekänner är en lärdom. Det är ett kvitto på att man förstått eftersom man inte lägger ner en massa kreativ energi på att försöka urskulda sig.
Bra synpunkter Majsan. I företag som växer sig stora och saknar starka ägare, kan tjänstemannakadern bli de egentliga makthavarna och de tenderar att gynna sin egen grupp i strid med företagets intresse. Ett sådant företag kommer att likna ett allmännägt. Skillnaden är att det privata kan gå omkull, medan det skattefinansierade kräver nya pengar tills det blir politiskt omöjligt att ge mer subventioner.
Sen nämner du ett av mina hatobjekt – oändliga möten. Typiskt är att man samlas tre timmar och lyssnar till en talare och två veckor senare minns inte någon någonting av vad som sagts. I ett hungrigt företag får de anställda ämnet sig utskrivet att läsa vid tillfälle, kanske hemma, och sedan hålls ett möte för att lösa problem om de berörda anser att det behövs. Det eventuella mötet löser ett faktiskt problem och ökar företagets vinst.
Ett tråkigt exempel från ett sådant privatsocialistiskt företag var när kollegerna skyddade en anställd som utreddes för mutbrott så effektivt att polisen la ner utredningen. Sedan sa VD för den divisionen att det var viktigt att företaget ”ställde upp för den anställde”. Det var bittert att höra när jag visste att han sålde kontrakt.
Nåväl, vinsten är Gud i kapitalismen och om man inte tillber profiten kommer Djävulen och tar en, men i socialismen är det ännu värre, där är det Djävulen som äger kasinot.
Mmmmm, något sådant som mutor har jag inte ens hört talas om där jag rört mig, men skydda dåliga säljare (med välsmort munläder då det gäller allt utom försäljning) på de såldas (‘prostituerades’) bekostnad har jag hört allt om. Min bättre hälft ser sig numera om efter annat han med, då det börjat gnällas om att han kostar mycket trots 97% konsultbeläggning sedan två decennier. Unga nyanställda är ju så mycket billigare … samt anser sig inte veta bättre eller ha mer erfarenhet än ‘cheferna’ 🙂 Det är väl för kränkande då han rings direkt istället för att gå över chefen eller ackrediterad säljare.
Det som lär bli intressant inom IT-konsultande, är om de högavlönade snickelisnackarna kommer att bli utkonkurrerade av t.ex estländare. De är just ”hungriga” och kostar som konsulter bara lite mer än vad vad en äldre högavlönad fast anställd kostar. Detta fenomen ser jag med blandade känslor på. Jag förstår ‘utlänningarna’ och ibland hade jag önskat att jag var en av dem dom nu gör inbrytningar på den svenska stormarknaden. Å andra sidan kan de drivas hårt, de är ju ‘billig’ arbetskraft ju. Inte fel i sig, med hård drivning, om det inte vore för att det sannolikt är dumbommarna jag nämnt ovan som driver…. i Estland blir man ‘rik som ett troll’ på halva konsultarvodet som kan utgå i Sverige.
Tyvärr, som trenden går i Sverige rent generellt så lär snickelisnackarna sitta kvar och kan hålla vinsterna upp genom att köra de unga och ‘utlänningar’ i botten.
I ditt exempel ser problemet ut att vara svaga ägare och/eller dålig konkurrens.
Tidigare ruinerade kapitalet arbetarna genom att flytta industrierna till låglöneländer och nu äts även medelklassen ut genom att de lågbetalda kommer hit. – Globaliseringen rullar på.
Ja, det här med hur mätbart allting ÄR egentligen, har jag en del funderingar över… Även om det är dyrare varor hos statliga affärer- kan det tänkas att det sparas in på annat när den som är anställd på det företaget mår bättre genom att ha ett tryggt jobb där den inte går med hot om uppsägning när han eller hom blir förälder, tar ut vab eller kanske tom samhället SPARAR in på att INTE utsätta anställda för samma stelbenta arbetsider oavsett fas i livet?
Jag tänker på att många lågpriskedjor som Lidl, tvingar sina anställda att jobba samma tider, börja 6.30 på morgonen, sluta 22.30 osv med rullande schema. Kostar inte den påtvingade arbetslösheten för exempelvis ensamstående föräldrar samhället något? Kostar inte dagis och barntillsyn på OB-tider något för samhället? Kostar kanske inte bristen på föräldrakontakt något i längden, då ungdomarna med föräldrar med dåliga arbetstider och noll inflytande på familjens semesterdagar, samhället något? Man måste tänka på såna aspekter också. Inte bara tänka på vad man SJÄLV har att välja på. Man ska inte tala om samhällets kostnader och företagens vinster, utan att tänka på att allt hör ihop i samhället. Det man sparar på karusellerna…?
Mycket klokt, tack! 😉
De företag som tar sådant ansvar som tanken bakom det man förlorar på gungor, men vinner på karuseller … jag vill gärna tro att just dessa får oerhört lojala anställda som prioriterar företaget högt.
Jag vet att det finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas, personer som utnyttjar ett ‘företags svaghet’ om de tänker i sådana termer. Vad företag som stenhårt kör sitt eget race, dvs oavsett period i livet passar det inte så sluta, inte förstår, är att om de är goda arbetsgivare så har de en absolut majoritet lojala arbetstagare där den’ slöe illojale’ inte kommer att trivas, utan söka sig vidare. Eller bli utsparkad pga ngt totalt illojalt.
Jag vet inget om Lidl, men som du beskriver det, så lär de ha gott om illojala. Är de så oviktiga som arbetstagare lär de göra vad de kan för att sko sig. De med.
Tack. Om du svarade mig, Sofia. Jag hoppas att du mår bra Peter? Hoppas att du inte blivit inlagd på sjukhus? Någon som vet får gärna uppdatera mig. Det känns olustigt att inte få mothugg!? Spöklikt kusligt.
Jo, Anna jag tackade dig för att du delade med dig av dina erfarenheter och de slutsatser du dragit.
Jag har besökt denna blogg många gånger idag för att få information om vad som hände Peter. Förr eller senare får vi veta.
Tjaba!
Jag mår bättre nu, men min mobil tillåter inte mig att blogga på WordPress. Nå, jag är snart nära en on-line dator igen.
*kram till dem som önskar det*
Hälsar eder Peter Harold
Till alla kloka människor med hälsoproblem:
(man behöver vara vetenskapligt sinnad och bra på engelska)
http://www.youtube.com/user/NutritionFactsOrg
🙂 *bugar*
Tack själv, Sofia. Det är bara befrämjande för både själ som ländrygg (enligt metro jag läste i morse kunde ryggont bero på dåliga chefer) och det är ju ändå inte särskilt konstigt. Lyssnar ingen på en och ens egen situation på väldigt lång tid- är det väl ett under snarare om detta INTE sätter sig i kroppen på det ena eller andra sättet…
Härligt att du är tillbaks, Peter! Du har faktiskt utgjort FRIHETEN för mig under den rätt annars ensamma tiden de senaste åren som ensamstående förälder och ingen att ha roligt tillsammans med… Det jag tycker är så befriande med dig är att du låter även meningsmotståndare få göra sig hörda. Du personifierar därmed friheten för mig. Frihet att få göra sig hörd, även för folk med helt motsatta uppfattningar. Friheten att få vara som man är, måste väl vara det första budordet i den libertarianska tankevärlden… Friheten att få leva sitt liv utan inskränkningar, utan ett ständigt ifrågasättande och krav på att modifiera sin livsstil av hänsyn till andra i omgivningen, en omgivning som förändrats så mycket att den inte går att känna igen för någon som legat i koma i ett decennium…
Väldigt få har bestämt över väldigt många, vilket jag aldrig någonsin kommer att begripa eller ens VILL begripa. Jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva be om ursäkt för det. Det verkar som att den här samtiden vi lever i inte kommer att gå med på att någon av oss får kommunicera i framtiden. Det här kan mycket väl vara det sista årtiondet folk gjorde så här. Sitter och byter meningar om samhället utan vidare. Klankar ner och mobbar vissa grupper i samhället. Uppmuntrar till osunt leverne. Får vatten på sin kvarn. Vem VET hur många Breivikar där ute som detta meningsutbyte skapat? Hugaligen.
Faktiskt så är jag rätt övertygad om att väldigt många psykbryt hade kunnat undvikas om bara fler vore som du: Peter. Och alla andra som kommenterar och läser här.
Det som är det genuint svenska för mig, är just att hålla ett öppet sinne. Det är tyvärr alltför ovanligt i dag. Sverige har för mig blivit väldigt osvenskt. Skjut mig för att jag säger det. Jag säger det ändå…
Det är bättre att hoppas på ett skjut än att vänta på att bli skjuten (Haroldskt djungelordspråk) 🙂
Den här bloggen skulle vara urfattig utan läsarkommentarer. Tyvärr är jag lite småblind vissa dagar, och då tar ögonen slut innan jag ens hunnit skriva klart mina egna texter.
Eller som min pappa säger; Skjut dig själv och skit i andra! Din blogg är väl helt enkelt för svårläst. För många ord och alltför ointressant för de som vill hänga med i svängen och bara kommenterar och bloggar för att klättra vidare i karriären… Alla vet ju att dina ideal aldrig blir realiserade, ändå. Men jag vet väldigt många kollar in din blogg för att spionera på löst folk. Hur länge har du bloggat egentligen?
Tror att jag började 2005 men jag är inte säker. En sommardag satt jag kvar på jobbet och försökte klippa och klistra blogginlägg från när jag skrev på Passagen bara för att spara dem i eget arkiv. Är ganska intressant att gå tillbaka och se sin personliga utveckling. Eller inveckling. Vissa saker borde jag nog radera för att kunna behålla rester av min ringa heder… 😉