”Wo ai ni” – några rader i grubblandet kring kärlekens mysterier.

Bästa läsare!

En vän till mig har bett mig att skriva om kärlek. Det är inte den texten ni skall få läsa här. Men uppdraget fick mig att börja fundera kring konceptet ”kärlek”. Det är faktiskt ett fascinerande ämne. Man kan faktiskt skriva hur mycket som helst om kärlek. Därför blev jag lite förvånad över att den svenska Wikipedia-artikeln om kärlek består av en artikel med punkterna 1 samt 2.1-2.4; i praktiken är det två korta stycken med rubrikerna ”Kännetecken” samt ”Olika former”, båda högst summariskt formulerade.

När jag läst den svenska Wikipedia-artikeln på minuten kände jag mig förvånad över hur lite som sades om ett så annars extremt iögonfallande stort ämne. Visst, korta och koncisa svar har också sitt värde, men det känns lite ovanligt att ett ämne som dyker upp om man googlar efter ”Vad är kärlek?” beskrivs på mindre än en halv A4. Jämför uppslagsorden ”kärlek” mot ”feminism” om hur mycket som skrivits. Fast jämförelsen kanske säger mer om svenska Wikipedia än om kärlek…

För skojs skull klickade jag på länken till den engelskspråkiga versionen om kärlek. Och där fanns mer att läsa, både ur ett kulturhistoriskt perspektiv liksom ur ett kemisk hänseende.

Den engelska texten kopplar kärlek till sexualitet, och vi läsare informeras om att sexualdriften har samma slags grund som hunger och törst. Vår lust att ha sex styrs av nivåerna på testosteron och östrogen. Genom attraktion gör vi vårt urval av potentiella partners som vi vill föröka oss med, och attraktionen bygger på individuella preferenser som skapar romantik. Så när vi blir kär i någon så är det underförstått att vi även i förlängningen har en önskan om att ha sex med personen. Om det sedan blir så eller inte är en annan femma; det kan föreligga både fysiologiska, moraliska och juridiska hinder.

När man tänker på saken ur detta perspektiv kan man fråga sig ifall kärlek finns på riktigt såsom den definieras i allmänhet. Att vilja ha sex är i grund och botten en personlig önskan. Och ändå beskrivs kärlek som en osjälvisk handling, d.v.s. du är villig att offra utan att få någonting tillbaka. För den som drabbats av obesvarad kärlek är detta synnerligen påvisbart. För den som drabbats av brusten kärlek är kärlekens kemi också påtaglig i det att våra kroppar uppför sig som hos en sjukdomsdrabbad människa. Men i båda fallen reagerar vi negativt därför att våra handlingar inte belönats. Jag är därför inte övertygad om påståendet att kärlek är osjälvisk; det skulle innebära att jag begår en handling som inte är till gagn för mig. Och i så fall handlar det om att naturen bara vill lura mig till att bli kär (för artens fortlevnad).

Min vän som jag skriver för har sagt sig själv att hon inte har lust att bli kär. Ensamheten gör henne mindre sårbar. Det finns en logik i den tanken. Men om vi nu har jämställt kärleken/sexualiteten med hunger och törst, är då inte valet av ensamhet detsamma som att låta bli att äta och dricka? Är inte det mentala eller det fysiska celibatet en källa till undernäring för personens själ?

Jag känner mig som en skäggig grekisk filosof under antiken, insvept i vit mantel sittandes på en stol av sten med hakan i handen och grubblande över detta spörsmål samtidigt som ögonen stirrar drömskt ut över havet. Att tänka på kärleken gör oss alla till filosofer. Därför är jag så förvånad över att den svenska Wikipedia-artikeln om ämnet var så tunn. Jag kan i vart fall inte finna den som källa till att ge min vän goda råd. Och jag har ingenting annat att gå på än min magkänsla när jag vill övertyga henne om att det är fel att sätta själen på diet. Men jag kanske bara säger det för att tilfredställa mina egna önskemål?

”Wo ai ni” betyder ”Jag älskar dig” på kinesiska. Man kan höra uttrycket i kärlekssånger (till och med thailändska!), men man hör det inte lika ofta yttras av en kines på riktigt. De föredrar det mindre förpliktigande ”I love you”, utom när det är ”på riktigt allvar”. Så att korrrespondera med en kines kanske inte alltid säger vad som råder i verkligheten när man talar engelska. Mm, där ser vi istället ett exempel på hur handling säger mer än ord. Men det får jag ta i en annan postning.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Romantik. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till ”Wo ai ni” – några rader i grubblandet kring kärlekens mysterier.

  1. Majsan skriver:

    För många år sedan hade vi en inneboende, en ung tjej som uppenbarligen bytte kille ungefär vartannat år. Då hon hörde hur länge jag och bättre hälft hållit ihop så frågade hon ”Men blir det inte tråkigt?”. Så talar nog de som lever på testosteron/östrogen kicken som normalt inleder ett förhållande (”kaninstadiet”) och tror att ett förhållande bygger på detta.

    Kärlek eller inte, djupaste respekt, 100% förtroende, för varandra och målet att ha bästa möjliga framtid tillsammans, i ”nöd och lust” (ingick inte i vår borgerliga vigsel) … jag vet inte var det ena börjar eller det andra slutar. Sex i all ära, det är definitivt inte det som håller ihop oss, det går så mycket djupare än så.

    • Majsan skriver:

      Var för snabb … ”brustna hjärtan” ingick ju. Det har jag aldrig varit med om. Visst, killen man spanade på som ung, han kanske valde någon annan, men det är nog inte det som menas. Det handlar väl mer om svek. Eller snarare att den med brustet hjärta ignorerat vibbar, som borde fått personen att samla ihop sina hormoner och nyktra till INNAN svek kan begås fullt ut.

      Nej, personligen tror jag inte att avstå från kärlek/sex, som i ett förhållande behöver nödvändigtvis jämställas med att svälta sig. Det handlar om vad man fyller sitt liv med som ersättning. Som ‘asätaren’ människan som avstår kött och blir vegetarian/vegan, för att ta en dålig liknelse. Grundläggande behov kan fyllas eller ersättas på olika sätt.

      • Majsan skriver:

        Och för den som undrar varför jag sitter är en *sen fredagkväll* och skriver … NU ska jag iväg och hämta min bättre hälft på flyget, ingen taxi duger till det uppdraget😉

        • Peter Harold skriver:

          Lyxigt, den bättre hälften har egen chaufför!🙂

          Japp, ett förhållande behöver mer än sex. Jag blir fascinerad av gamla par som inte grälar fram på vägen, utan går och puttrar småmysigt tillsammans. Jag brukar möta den forne skådespelaren Björn Gustavsson och hans fru, och de ser ut att vara ett sånt par.

  2. Anna skriver:

    Eller så kan man skita i alltihop. Jag vet inte, men det där med kärlek är något som hör ungdomen till. Har man inte hittat rätt vid 40 så kommer det med all sannolikhet inte drabba en. Kärleken alltså. Det är väl bara gubbar med fet inkomst eller åtminstone en fet villa, eller lya- som får napp. Vid samma ålder alltså. Finns det över huvudtaget NÅGON över 40 bast som fortfarande letar efter kärlek i vårt land?

    Jag tror faktiskt på kärleken. Jag tror på att du fortfarande kan vara lika jävla dyngkåt på killen du träffat 30 år sen, om det är den rätte killen. Men de flesta håller på ,med en massa pinsamma krusiduller för att hålla lågan igång- swingersklubben, s/m klubben, snubben med blöjan-klubben, vi som tänder på att se andra knulla-klubben. Varför tar de inte bara några E eller lite GHB om de nu tvunget måste ha något tillskott till sexualiteten? Funkar nog bra mycket bättre. Mindre pinsamt också.

    Måste man hålla på med kinky grejer så kan man lika gärna lägga ner, anser jag. Då kanske enkronan fallit ner liksom, om man måste jobba så hårt för att få ballen att stå eller för att få muttan att kännas som den finaste sidan av sandpapperet…

    Då ÄR ju liksom inte hjärnan med längre. Själv kan jag inte låta bli att gräla med någon- grälar med min 7-åring också. Han har ju blivit fena på att analysera fastän han bara är 7. Men DET är kärlek det, om du frågar mig. Inget gräl= ingen kärlek. Att aldrig gräla betyder att man heller inte bryr sig.

    • Peter Harold skriver:

      Hm, jag vet inte om jag skall berätta det, men jag testade något so liknande cybersex i helgen. Över sex tidszoner dessutom… 😉

      Jag är medveten om att gräl kommer just av att man blir ilsk över att förlora det behag som relationen förväntas ha. Samtidigt så blir jag så trött på gräl. Är bättre om man försöker förstå varandra istället.

      • Anna skriver:

        Haha- hellre sex i rymden än att ha ett rymligt sex… ! i 2D eller 3D? Jag har bara sex med tv:n. Båda sätten ger ju åtminstone inte Ebola, eller annat heller. Är DET det mest kinky du gjort i sexform, är du inte särskilt kinky. Du är så gullig!

  3. Anna skriver:

    Jo, det där med osjälviskt. Det är själviskheten i en nötkärna, att söka efter kärleken. Det kan omöjligt vara en osjälvisk handling att skaffa barn eller att skaffa en partner. Det är höjden av själviskhet. Eftersom det också innebär att man kräver bekräftelse hos den som är föremålet för kärleken. Den som ger något helt anonymt borde vara osjälvisk. Och utan att någon uppmanat till denna uppoffring. Finns det någon sådan handling över huvudtaget? Om inte GUD uppmanat till handlingen, vem har då det? Media? Ditt samvete? Och varför? Och hur?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s