Intressant – folk i det sjunkande Venedig vill bryta sig loss från Italien.

*host, snörvel*

Bästa läsare!

Jag är lite ambivalent till Venedig som turiststad. Visst, jag skulle gärna vilja se hur det ser ut på riktigt. Man har ju sett en och annan detektivfilm som spelats in i staden. Frågan är om Venedig är en säker stad i skymningsljus? Och samtidigt vet jag av erfarenhet att de mest uppmärksammade turistattraktionerna – i det här fallet en medeltidsstad som sjunker allt djupare ner i Medelhavets dy – sällan brukar leva upp till sitt rykte (Eiffeltornet undantaget; det är en magnifik konstruktion). Gamla hus har vi gott om här i Stockholm (Gamla stan, ni vet…).

Det finns andra som är lika skeptiska som jag. De poängterar det där med att Venedig sjunker, och säger att enda anledningen att resa dit är att hinna se husen innan de försvinner ner under vattenytan. Typ om 200-300 år. Och jag som alltid är en sista-minuten-person…

Nu nås jag av nyheten om att det bildats en självständighetsrörelse i provinsen Veneto där Venedig ligger. Den som läst de gamla historiska skolatlaserna minns kanske att kartan över Medelhavet under 1500-talet visade staden Venedig med en röd streckad ring runt sig, d.v.s. försedd med en nationsgräns. Japp, ända tills för mindre än 150 år sedan var Venedig en stadsstat, precis som många andra städer i Europa (framför allt i Tyskland).

Venedigs önskan om självständighet är något jag missat tidigare – jag har haft fullt upp med Ukraina, månntro. Man har redan haft en icke bindande folkomröstning. 89% röstade för att lämna dagens Romarrike. Frågan är ifall politikerna kommer ta till sig denna signal från medborgarna i Veneto.

Ett självständigt Venedig är intressant. Det visar att de som kan – det vill säga de provinser som får inkomsterna att gå ihop med utgifterna – vill slita sig från de tärande landsdelarna. I fallet med Veneto är det ganska uppenbart; provinsen betalar in mer än vad man får tillbaka. Ungefär som Sverige till EU. Mer intressant är frågan sedd ur det perspektivet att Venedig inte får lämna Italien p.g.a. landets konstitution. Det hela kan leda till att den italienska regeringen – som inte vill avstå från rikedomarna från den nord-östra välmående provinsen – kommer förhindra separationen. Med vilka medel kommer separatister respektive regim kämpa för sin sak?

Med tanke på hur den av Vita huset supporterade regeringen i Kiev bär sig åt mot sina forna landsmän i de Öst-ukrainska utbrytarrepublikerna så finns det all anledning att studera folkrätt ett litet tag.

Det här med att nationer spricker är inget nytt. Inte heller att det får blodiga konsekvenser. Igår läste jag en krönika av fil.dr. Brion McClanahan där han drog fram lite historiska fakta om ett annat tillfälle då en nation delade sig i två hälfter. Jag vill citera ett längre avsnitt ur hans artikel eftersom den ger en mer nyanserad bild av den annars så glorifierade Abraham Lincoln. McClanahans tes är att nämnde Lincoln är den sista man skall efterapa när en nation skall samlas (och självfallet varnar McClanahan för att Barack Obama faktiskt är inte så lite inspirerad av Lincolns sämre sidor):

Certainly, Hurst has correctly assessed Obama’s chosen path. His post-election press conference was little more than a doubling down on the King Barack agenda. Unfortunately, Obama is doing what Lincoln would do. That is what makes him dangerous. Lincoln did not unite anyone except those who insisted on the complete annihilation of the South and the shredding of the Constitution as ratified by the founding generation. Consider Lincoln’s actions before the firing on Fort Sumter in April 1861:

1. Lincoln privately wrote Republican Senators urging them to reject all compromise measures, including the famous Crittenden Compromise of 1860.

2. Lincoln publically insisted that compromise was not an option in several speeches before his inauguration.

3. Lincoln refused to meet with commissioners from several Southern States who were sent to Washington in an effort to settle issues related to federal property and debt. He, in fact, wanted Secretary of State Seward to feign sick to stall negotiations. He did and negotiations never took place.

4. Lincoln ignored the Washington D.C. Peace Conference of January 1861, convened by some of the most respected men in the United States for the express purpose of avoiding war.

5. Lincoln’s First Inaugural Address was combative and defiant and placed the burden of compromise on the South, a section which had already left the Union, and not the North, a section which had relentlessly agitated the bonds of Union over the previous eighty years.

6. Lincoln began polling his cabinet the week after taking office about provisioning Fort Sumter. All except his Postmaster General were against the move. Lincoln supported sending a fleet knowing it would lead to war. As he later wrote in his diary, the action had the desired effect. The South fired first and Lincoln could call for troops by insisting the South started the War.

7. The highest ranking general officer in the United States, Winfield Scott, argued against any action that might incite violence. He was quickly dispatched from any advisory councils and later made irrelevant by the Lincoln administration.

Remember also that Lincoln was elected with less than forty percent of the total popular vote, was not on the ballot in several States, and did not receive one Electoral College vote south of the Mason-Dixon. He was a minority president with an agenda that sixty percent of the American population rejected in 1860.

Lincoln’s partisanship and resolute dedication to the ”party line” led to the War in 1861. He refused to compromise, refused to work with those who opposed him, refused to listen to those who wanted to avoid war, and refused to deviate from his agenda. Sound familiar?

Jodå, även för en europé är det bekant. Det är inte länge sedan som folket i Grekland och Italien demonstrerade – ja, nästan bokstavligt talat slogs för ett utträde ur EMU-samarbetet. Resultatet blev att EU utsåg en ”teknokratregering”. Men det finns en skillnad mellan 2010-talets Europa och 1860-talets Förenta stater; viljan att lämna ett sjunkande skepp finns inte hos staternas ledare. Det är bara folket som vill. Och vad folk vill törs man knappt fråga om därav dessa icke bindande folkomröstningar (Venedig), och upprepade folkomröstningar tills folk röstar ”rätt” (Irland) eller låter nästa gång bli ifall de röstar ”fel” (Sverige).

Hälsar eder Peter Harold från sjuksängen

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Intressant – folk i det sjunkande Venedig vill bryta sig loss från Italien.

  1. Läsare skriver:

    US civil war and the Jews. Mid page:

    http://www.tomatobubble.com/fh2.html

  2. Läsare skriver:

    Judarna kräver sanktioner/bojkott av Ungern. Judarna har inte full kontroll över Ungern.

    http://www.friatider.se/new-york-times-kr-ver-sanktioner-mot-ungern

    Minns du Franco Spanien? När Franco levde gick det inte en dag utan att Franco anklagades för att vara facist och Spanien var ett facistland som var bojkottad/sanktionerad under årtionde.

    Facist är judiskt kodord för att det landets ledare har slängt ut judarna och att judarna har noll politisk makt i det landet. När du väl förstår vad judarna vill och förstår deras kodord, då är judarna helt förutsägbara.

    Judarna försökte ta över Spanien på 30-talet men Franco slängde ut judarna.

    Vet du när Spanien blev en ”demokrati”? Judarna älskar ”demokrati” och skälet är enkelt, demokrati för judarna är när en minoritet kan styra majoriteten.

    Sverige är ett glasklart exempel. Det har gjorts undersökningar sedan 60-talet och 65 procent av svenska folket har konsekvent varit emot massinvandring och idag har Sverige världens högsta per capita invandring. Sverige och USA är jävligt mycket ”demokrati”.

    Det judiska reklambladet Dagens Nonsens, DN proklamerade stolt att nu var Spanien minsann en demokrati. Det hade blivit lagligt att spela in porrfilmer i Spanien.

  3. elina skriver:

    Jag besökte nyligen Venedig, en trevlig stad men ack så många turister. De vill bryta sig loss, är trötta på korruption i Rom och att bidra till svart hål i söder. De vill rösta och rösta om, men de jag pratade med insåg att det skulle ta tid, var dock övertygade om att de hittar en väg ur Italien. Turismen är nu större än i Rom och nog kunde man gå ute på kvällarna, lugnare än här hemma, om man borträknar turisterna som hojtade i gondolerna med glas i handen.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s