Liberaler pratar kritiskt om massinvandring – vad kommer SD svara med?

Bästa läsare!

När jag scrollar genom min egen blogg upptäcker jag hur motvalls jag är mot min egen omgivning i allmänhet och kring samhällsdebatten i synnerhet. Jag har en del åsikter som går stick i stäv med vad vi lär oss i gammelmedierna.

Jag har framför allt en egen syn vad gäller migrationspolitik – en syn som får mig att framstå som en särling i de flestas ögon, vare sig meningsmotståndarna är godhjärtade helyllemiljöpartister eller dödsknarkarrasister från SD. Visst, jag ska inte sticka under stol med att det är betydligt lättare att resonera med den sistnämnda gruppen än den föregående i olika forum på Internet. Men alla åtta partier i Sveriges riksdag står för en kollektivistisk värdegrund (om bruket av det kulturmarxistiska epitetet ”värdegrund” ursäktas).

Migrationsfrågan är het numera.

Just migrationsfrågan – eller invandringspolitiken som den benämns i ett mer dramatiskt uttryck – tycks vara den absolut hetaste potatisen i vårt land. Vissa anser att vi aldrig hade kunnat göra pommes frites utan invandring. Andra anser att pommes frites inte behövs när vi har så goda kroppkakor i vårt eget land. Jag själv anser att folk skall betala själva för sina pommes frites och kroppkakor som de äter, och inte skattebetalarna.

I min bekantskapskrets finns det flera hardcore-liberaler. Vissa mer kända än andra. De av dessa som gillar att vädra sina åsikter (och andras) i de sociala medierna får ofta kommentarer. Och förvånansvärt ofta läser jag numera kommentarer från folk som tycker i stort sett precis som jag. Efter lite forskning finner jag att dessa människor uppfattar sig ha olika politisk tillhörighet; de flesta är liberaler i någon utsträckning, andra stoltserar med att vara konservativa, någon utger sig för att vara socialkonservativ (så där socialkonservativ som en KD-are är, inte en SD-are; jag nämner inga namn…). På senare tid har jag noterat att en del människor också är ganska oblyga med att kalla sig för anarkister. Jag tror att den alltid vältalige och charmante Mr. Jeffrey Tucker kan ha ett inflytande i detta, ty väldigt få orkar nog kämpa sig genom ett 1½-timmes föreläsning med Hans-Hermann Hoppe (jag gör det dock).

Med andra ord, den politiska debatten är vitalare i sociala medier, även om den inte har samma genomslagskraft som de fostrande gammelmedierna fortfarande har.

Till och med liberalerna kan…

Jag har iakttagit Den Store Liberalens insatser i sociala medier under ganska lång tid. Och jag noterar att när denne lägger upp länkar till hyfsat politiskt korrekta bloggposter, eller ännu värre länkar till gammelmedierna, så kommer minst hälften av de påföljande kommentarerna att beskriva ungefär samma syn på verkligheten som jag själv äger. ”Nej, vi kan inte bjuda in hela världen att bo i Sverige på skattebetalarnas bekostnad”. ”Nej, du får knappast flyktingarna ut i produktiva jobb på flera år efter att de kommit till Sverige”. ”Sorry, men Putin har inget behov av att invadera Sverige”. ”Om folk behålla sina pengar och betalade för det de använder skulle priserna snart börja återspegla de faktiska kostnaderna istället för att blåsas upp genom offentliga anslag”. Und so weiter.

Migrationsfrågan förtjänar ett större perspektiv än frågan om rasism

Även om det burit mig emot så har jag skrivit en hel del om migrationspolitik på denna blogg. Jag har haft flera motiv till detta.

Dels anser jag att det är fel at byta ut ett folk mot andra på skattebetalarnas bekostnad. Både fel och oartigt. Sådant är värdigt makter som Sovjetunionen, och vi såg hur det gick.

Jag anser att det är fel att skapa ekonomiska frizoner bara för att det finns många invandrare i dessa områden; detta är detsamma som att staten säger att du är svensk och ditt företag skall missgynnas för att andra grupper skall kunna ta över dina kunder. Hade förhållandet varit det omvända hade det kallats för rasism – intressant nog är det rasim även på detta sätt.

Jag skäms inte heller för att jag inte finner tanken särskilt trivsam när jag ser min miljö förändras och fyllas med kulturella inslag som jag inte alls finner attraktiva. Jag vill inte behöva handla mat som är halal, och som genom märkningen visar att producenten betalat si och så många ören för varje vara till en organisation som stödjer en religion har som mål att utplåna den västerländska kulturen.

Vilket Sverige vill vi ha? Ett Nordarabien?

Det finns säkert många som kallar mig trångsynt inför ”mötet” med islam när jag deklarerar min uppfattning. De kvicktänkta säger åt mig att köpa andra varor än de halalcertifierade. Och det är precis det jag försöker göra. Men det finns en sådan iver över att tjäna pengar. Det är ju – som Halalcertifiering AB påpekar – 400’000 potentiella kunder för den som halalcertifierar sina matvaror. Och vi som protesterar förväntas handla ändå.

De riktigt listiga påpekar att om jag nu avskyr religiöst sanktionerad föda så måste jag ju även undvika kosher-märkt mat. Men här kan det bli lite tricky. Mitt ärliga svar är att jag även här undviker sådana märkningar, men i 11 fall av 10 får jag givetvis antisemetit-frågan.

Jag påpekar att jag även undviker Fairtrade och Eco-märkta produkter. Alla företagare som säljer sig till ideologier istället för att geniunt tillfredställa kundens begär ifråga om smak och utseende på maten vill jag helst bojkotta i möjligaste mån. 

Fler börjar förstå att politik har konsekvenser…

På senare tid upplever jag att mina tankar inte alls är så sällsynta. Tag bara en sådan sak som att liberala opinionsbildare i gammelmedierna nu börjar tala om att vi tar emot alltför många människor i det svenska asylmottagandet, vilket är en indikation på att tankebanorna börjar gå i en mer kompetent riktning istället för emotionellt ”öppna hjärtat”-tänkande.

…och andra har förstått det sedan länge.

Med tiden kanske man gör de kopplingar som jag gett uttryck för på denna blogg i ett par års tid (och andra människor gjort i decennier); det är den geoplitik som formas av en ljusskygg elit i USA och Europa som skapar alla dessa flyktingflöden som resulterar i att betydande delar av Sveriges storstäder idag präglas av främmande kulturer, utom där offentliga medel (skattepengar) fortfarande inte hundraprocentigt anpassats till samhällenas nya herrar (t.ex. logotypen till Folktandvården). 

Det krig som Dick Cheney och hans neokonservativa vänner hos både Republikaner och Demokrater startar i Mellersta östern leder till att Bert Karlsson gör miljonklipp och de svenska kommunerna gör enorma underskott i sina socialbudgetar. Orsak och verkan är viktigt att studera och belysa. Det saknar jag hos pratfåglarna i gammelmedierna. Men så är ju snuttifieringsjournalistik praxis utom när folket skall läras att tänka rätt…

Sverigedemokraternas kommande kris…

De som har anledning till att vara allra mest oroliga över denna utveckling är faktiskt Sverigedemokraterna. När Miljöpartiet och Vänsterpartiets extrema flykting- och invandringspolitik isolerats från inflytande i riksdagen (t.ex. genom ett samarbete mellan S och det borgerliga blocket) och när ett kritiskt tänkande kring invandringspolitiken blivit kutym och signerat av legio gissar jag att en hel del av väljarna ”vänder hem”.

Här uppstår en intressant situation. Även om jag inte tillhör SD (men däremot har bekanta som är aktiva där) så kan jag inte låta bli att reflektera lite över hur det partiet tänker förvalta sitt pund. Jag delger er här en amatörs analys.

Med 10% och mer samt en vågmästarroll så har partiet en potential att kunna påverka svensk politik – och man har ju bevisligen påskyndat den process som fått svenska liberaler att återgå till en mer förnuftsbaserad syn på ”välfärdspolitik” kontra ”migrationsfrågan”, även om skadan redan är skedd (d.v.s. vi har fler som skall utnyttja trygghetssystemen som blir kvar utan att ha uppnått dess sammanbrott som skulle ha lett till ”befrielse” från skattebaserade omfördelningspolitik, som t.ex. jag ogillar).

…och partiets teoretiska väg förbi den.

Om SD bara håller sig till sitt enda trumfkort (invandringskritik) kommer de att vara ett 4%-parti igen till valet 2018. Om man däremot tar ett steg längre, och börjar pedagogiskt resonera om orsak och verkan i alla politiska frågor, och därtill presenterar ännu en idé som de sju andra partierna inte har, då finns det en chans att man kan vinna nya väljare som ersätter de ”hemvändande” sossarna och moderaterna. Och slutar att PK-fjäska.

Den som följt Skrivarens Blogg under en tid anar nog vilka tankebanor jag har här. För att förenkla mitt resonemang summerar jag detta med orden: SD borde snegla på och lära av brittiska UKIP och norska Framskrittspartiet. Och framför allt sluta försöka framstå som Israels bästa vän i utrikespolitiken. Det går att sköta den relationen med det landet på ett respektfullt sätt ändå. Det är inte en myt att Israel är en av de betydande faktorerna till att Mellersta östern ser ut som den gör, och därmed skapar de flyktingströmmar som slutar i Bert Karlssons förläggningar. Och det handlar inte om att alla grannländerna hatar Israel och därigenom frågan om Israels rätt att försvara sig, för den rätten har de alltid. Problematiken handlar om att Israel använder sina allierade (främst USA men även Saudiarabien) till att få problemen att eskalera. De ständigt okritiska hyllningarna till Davidsstjärnan inom partiet är ett alibi mot rasism som SD inte behöver.

Jag tror inte på en förvandling i denna riktning för SD. Man kommer försöka leva vidare på att de två stora blocken uppvisar oduglighet i regeringsutövandet. Synd. Vi skulle behöva nya principer i svensk politik.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Liberaler pratar kritiskt om massinvandring – vad kommer SD svara med?

  1. Sofia skriver:

    Korrekturläsning behövs nog i sista stycket: ”två stora bloggen…” 😉

  2. Grreger Hoffa skriver:

    Väl skrivet och jag håller med om att SD inte behöver hylla Davidstjärnan som en annan C.B. Orsak och verkan var ordet!🙂

  3. Martin skriver:

    Israelalliansen är användbar till mycket. Bland annat att göra sig till ett hatobjekt för Islam. SDs och contrajihadisternas analys är att Islam måste bekämpas. Där har de en ideologisk konflikt som kan samla alla människor, till och med människor med en muslimsk bakgrund.

    • Peter Harold skriver:

      Kruxet är att man bara kommer att vilja bekämpa ”islamism”. Vilket innebär att allt som inte smäller eller luktar blod flyger under radarn, som t.ex. kvinnoförtryck, böghat, kvalificerat judehat, krav på att samhället skall anpassas efter sharia, etc etc.

  4. Anna skriver:

    Hi 5- smacka min dödsknarkarrasistiska handflata! (Får det verkligen heta ”flata”- är inte det en skymf mot homosexuella kvinnor?)

  5. Anna skriver:

    Jag vet att SD vunnit mer mark om de bara hade lyssnat på såna som jag istället för att bemöta såna som jag- som något katten dragit in. Jag har sagt det förut och säger det igen; Ensamstående morsor med svensk ”bakgrund” är mobbade från alla håll och kanter. Såna som jag har gjort de en rejäl tjänst medan jag själv gjort mig själv och sonen, en rejäl björntjänst. Bara genom att vara öppenhjärtig, genom att vara ”sig själv”.

    Vara sig själv ska man nämligen bara vara som svensk när man har druckit sig full med sina kompisar. Annars är man konstig. Nej, jag har verkligen inga vänner någonstans. Jag hade verkligen velat tillhöra ett annat folk. Ett folk som ställer upp för varandra och inte prioriterar folk från andra sidan jordklotet.

  6. annacarlbro skriver:

    Jag hör till dem som …”har förstått det sedan länge”. och jag blir uppriktigt sagt förbannad. De yrvakna journalisterna och debattörerna framstår plötsligt som förnuftiga och resonerande. Jag har lust att skrika ”håll käften!” åt dem. Det de ”plötsligt” har kommit till insikt om har folk med lite kunskap och vilja att se verkligheten insett för flera decennier sen. Jag blir förbannad, men framförallt blir jag sorgsen. För det är försent.
    När jag talar med unga människor förstår jag att det som för mig är anomalier – bilbränder, skottlossningar, våldtäkter, rasistiska glåpord mot svennar, skolor i upplösning, bötning m.m. – det är det normala för dessa unga människor. De tror att det alltid har varit så i Sverige.
    Jag håller helt med dig i din analys av vad som är det verkliga problemet. Det perspektiv du framför saknas nästan helt i den svenska debatten, men jag tror att det börjar lossna.

  7. Majsan skriver:

    Tills för ungefär tre år sedan hade jag slängt mig i armarna på vilket annat parti som helst som besinnat sig och insett vart samhället i är på väg och börjat JOBBA emot detta, strikt efter principen KISS, Keep It Simple Stupid. Enkla saker som att göra som så många andra länder. Ytterst få ska få PUT, och definitivt inte de som kommer ID-lösa, försörjningskrav ska gälla, betald tolk endast i ett par år efter påbörjad SFI utbildning, ålderstester, AF och facken ska ha något att säga till om då det gäller arbetskraftsinvandring till vissa sektorer. Samkörning av bostadsregister för att hitta fuskare och mycket annat. Enkla saker, vad än de mjäkiga invändarna än säger i sina smaltmetrar av osande godhet.

    Nu …. föraktet för sjuklövern är så stort att det vete farao om jag kan svälja om någon eller flera av dem återgår till verkligheten och inser att det är inget svårt alls att göra som andra länder….

  8. cfr skriver:

    Uppvaknandet som man kan börja skönja på diverse ledarredaktioner kommer tyvärr nog försent. Politikerklassen är ännu långt ifrån beredd att ompröva sina dogmer om mångkultur och den humanitära stormakten som sprider svenska pass som konfetti. Hur skall de kunna vända från detta, de har målat in sig i ett retoriskt hörn utan dess like med sitt rasistskällande i tid och otid.

    Börjar bli rädd för att Sverige närmar sig en situation som är irreversibel. Även om Sverige skulle ändra sin inriktning så är skutan så trög att kursomläggningen tar år innan det ger effekt och då har ytterligare några hundratusen med anhöriga tagit plats här.

    Inbördeskrig?

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att det blir någon form av inbördeskrig. Ett utdraget slitage av hela samhällskroppen tills den stora motreaktionen kommer. Och då kommer ledarredaktionerna ha svängt 180 grader igen.

  9. Sofia skriver:

    När vissa PKjournalister börjar antyda lite försiktigt att ”vi borde se lite grand på volymerna” så är det en nödvändig anpassning av sin roll i teaterpjäsen.
    De kan inte HELT bortse från väljaropinionen!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s