Vore kul om politikerna slutade förstöra pengarna i min plånbok

Bästa läsare!

Om det inte redan har avslöjats så kan jag erkänna att jag inte har några fina examina i mitt CV; definitivt inget som har med nationalekonomi att göra. Ändå har jag under större delen av mitt liv funderat på pengar som koncept. Jag har åldern inne att ha kunnat köpa 5- och 10-öreskolor, så jag börjar denna bloggpost med lite nostalgi. En gång i tiden var det möjligt att äta sig mätt på godis före maten genom att kolla under dynorna i vardagsrumssoffan efter småmynt…

10-öreskolorna köpte jag i Konsumbutiken vid torget. De var dubbelt så dyra som 5-öreskolorna hos den lokala godisgrossisten, men därvidlag också mycket godare och större. 10-öreskolan tillverkades av Nordchoklad och jag minns smakerna nöt (favorit 1), lakrits (favorit 2), hallon eller jordgubbe (som jag bjöd kompisarna på, de få jag hade eftersom jag var ett väldigt eget barn).

Men en dag gick priset upp och kolorna kostade istället 15 öre styck. En näve hade kostat 1 krona; nu fick jag betala 1:50 för samma mängd. Jag hade kommit i kontakt med inflationen

Man tror att inflation är när priset går upp…

Idag finns inte Nordchoklad kvar. Och 50%-iga prisökningar är inte så supervanliga längre. Ja, det finns till och med de som tycker att priset ökar för lite. Riksbanken tycker det. Jag är förstås av annan åsikt; när jag ser min lokale handlare höja priset på varor, t.ex. smöret från 27:95 till 28:95, så blir jag lite irriterad över detta. Gör juicen, några hyllor längre bort, samma prisökning känner jag mig personligen utmanad. Och ger inte butiken mig ett mervärde med höjningen, då ser jag mig om efter en annan handlare.

Vem vill betala mer för mindre? Inte väljaren!

Över tid ser man på kvittona att man får betala allt mer för varorna i butiken. En lösning på detta dagligt upprepade obehagliga problem skulle kunna tänkas vara att säga åt handlaren att sluta höja priset. Och vissa skulle nog faktiskt föreslå att man förbjuder handlaren från att höja priset. Ja, tänk om man vore politiker och kunde lova låga priser på mat och annat… Vad röster man skulle få! Yay!

Faktum är att detta var man inne på när jag var liten. Det talades om s.k. prisstopp. Och tydligen har jag varit med om ett par sådana tillfällen; när jag kollar på nätet hittar jag ”Förordning (1987:23) om allmänt prisstopp, m. m.” [länk]. Denna lag sade att:

Den som frivilligt säljer en förnödenhet eller frivilligt utför en tjänst får ej utan tillstånd överskrida det pris på förnödenheten eller tjänsten som han tillämpade den 28 januari 1987 eller, om han vid denna tidpunkt inte sålde förnödenheten eller utförde tjänsten, det pris som då var att anse som gängse pris eller som han dessförinnan senast tillämpat (stoppris).

Prisstoppet varade mellan 30 januari och 12 juni 1987. Under den tiden var det alltså olagligt för en näringsidkare att höja priset på alla varor utan statens medgivande (tillstånd av Pris- och kartellnämnden) som inte reglerats i lagen. Jag hittar även uppgifter om prisstopp 1980 också. När staten införde prisstopp gällde det inte för staten själv som fortfarande kunde införa nya skatter… Ständigt denne stat.

Staten vill inte att du skall få mer för pengarna.

Det faktum att jag inte hittar särskilt mycket skrivet om prisstoppen under 1980-talet på Internet idag torde väl vara ett bevis på att denna problematik är bortglömd nu tre årtionden senare. Idag handlar det istället om att få upp inflationen till 2%.

Se, det där är en sak jag inte förstår, och som min SO-lärare (numera grundskolechef i Eskilstuna) inte kunde förklara för mig. Han sade att inflation är när priserna går upp, och deflation är om de sammantagna priserna sjunker. Och deflation är verkligen inte bra. Varför inte? frågade jag. Hans svar var: ” – Det är inte bra för ekonomin”. Tänk vilket bra argument: gör bara det som är bra för ekonomin!

Och riksbankschef Stefan Ingves (f.ö. svensk representant i Bilderberggruppen, om nu någon tänder på en dylik upplysning…) vill få upp inflationen till 2%-nivån. Inte ner.

Men vänta lite nu, gode läsare. Smöret blir dyrare, liksom juicen. Extrapriset på revbensspjäll är numera aldrig nere i 29:90 kr/kg. Vill man ha fläskkotletter för 79:00 kr/kg får man kånka hem ett 3-kilostråg. Min handlare höjer inte priset på varorna med några tioöringar för att harmonisera en 2%-ig prisstegring; priset ökar med kronor. Och ändå är inflationen inte tillräckligt hög för Ingves! Hur förklarar man detta? Jag har en idé.

Det är inte priset som går upp – det är värdet på dina pengar som sjunker.

Den låga inflationen beror inte på att priset på våra förnödenheter knappt blir dyrare. Nej, i själva verket är det våra bolånekostnader som håller ”inflationsspöket” sovande fastän maten blir dyrare. Och detta därför att riksbanken håller reproräntan låg. Väldigt låg till och med. Eftersom tidens melodi är att varje medborgare skall vara skuldsatt upp över öronen (den som är satt i skuld jävlas inte med staten och andra makthavare, för då ryker hans jobb och vederbörande ställs på bar backe) så håller banken räntan låg. Kanske för att lura in så många som möjligt i en nationell skuldfälla… men det får vi resonera om en annan gång.

Stefan Ingves har alltid sagt en sak men gjort annat, och sålunda vill han se till att folk fortsätter att låna pengar billigt. Men det här är ju en dålig affär för staten att vi spenderar pengar på boende istället för konsumtion. Så vad återstår för staten att göra i detta läge? Jo, se till att inflationen ökar.

En gång i tiden uppfattade jag att 2%-målet handlade om att priserna inte skulle stiga fortare än så. I själva verket vill staten att din hundralapp varje år skall bli minst 2 kronor mindre värd. För det är vad inflation handlar om. När jag var liten kånkade min mamma hem två stora ej nedbrytningsbara Ica-kassar med mat som hon köpt för en 50-lapp. Idag är plastkassarna nedbrytningsbara, men det går att handla för 200 spänn utan att bryta sönder ryggen. Maten är inte dyrare – det är pengarna som är mindre värda. Och värdeminskningen känner även handlaren av, så det är inte denne som är problemet.

Inflation – statens dolda skatt!

Riksbankschefen Stefan Ingves är statens förlängda arm, även om det påstås lite skämtsamt att riksbanken är självständig. Men eftersom vi undersåtar inte kan agera utan att påverkas av riksbankens (och riksgäldskontorets) beslut – t.ex. genom att byta ut kronan mot annan valuta eller betalmedel – så betraktar jag riksbanken som en politisk funktion.

Vad är då den politiska poängen med högre inflation? Jo, du kommer att inse att dina pengar förlorar i värde i allt raskare takt. Och då kommer du att spendera dem snabbare. Och när du spenderar dina pengar kommer (förhoppningsvis) produktionen i landet att snurra snabbare. Men eftersom det är ”miljödumt” att tillverka saker i Sverige (enligt miljöpartisterna och liknande stollar) så kommer vi att importera det vi vill konsumera. Fast det skiter staten i eftersom staten alltid kommer tjäna pengar när medborgaren konsumerar.

Om någon med fin examina eller med enbart gott förnuft har invändningar mot min tes här ovan mottages vederbörandes åsikt tacksamt i kommentarsfältet som vanligt.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vore kul om politikerna slutade förstöra pengarna i min plånbok

  1. Sofia skriver:

    Jag uppskattar verkligen din humoristiska ton och enkla förklaringsmodeller! Det känns hemtamt och mysigt…
    Emellertid får ämnet mig att tänka i större banor, högre upp…
    Pengar och makt hänger samman. Översittarna högst upp i maktpyramiden har alltid sett till att öka den egna förmögenheten och hålla folket fattigt. De trixar med propagandaknep för att få oss att arbeta för dem.
    Vi arma fattiga arbets/skuldslavar!

    • Peter Harold skriver:

      Absolut! Jag har faktiskt funderat en tid på om man skulle sätta ihop en text som beskriver tingens ordning, d.v.s. hur vi påverkas direkt och indirekt av t.ex. en beslutsfattare på andra sidan jorden. Jag tror att jag skrev någon liknande post om kaosteorin och fjäril i Brasilien. POlitik kan vara riktigt underhållande om man lyckas förklara saker begripligt.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s