”Född fri – skattad till döds” (en 80-talsnostalgi)

 

Foto från mitt periodvisa vattenhål Omnibus-forumet.
sb vl 111

Bästa läsare!

Nope, jag är inte alls inaktiv som bloggskribent. Kruxet är bara det att jag har börjat på ett antal långa texter som kräver sin research. Så de ligger en bit i framtiden för sin publicering. Därför blir det en nostalgitripp idag istället…

Det här hände under första halvan av 1980-talet. Förmodligen 1984 för Olof Palme hade blivit statsminister igen (1982) och jag var redan en politiskt medveten ung tonåring. Dessutom hade Västmanlands lokaltrafik börjat köra ledbussar med VanHool-karosser på landsortstrafiken, men ännu inte fått någon boggie-buss levererad.
Ja, jag vet… intresseklubben antecknar… men jag tänkte att denna skildrings trovärdighet ökar med detaljen att jag satt över hjulpar 2, d.v.s. framför det knarrande och ristande dragspelet på bussen. Här ser man över axeln på de framförvarande.

En ung man, kanske i 20-25-årsåldern med slätkammat hår och en svart attachéväska – av den typ som på den tiden kallades för ”intelligensprotes” – satte sig på andra sidan. Bussen var sannolikt 111 till Hallstahammar (övre bilden). Min mor tittade gillande på den unge mannens väska, ty den bar en dekal med texten ”Född fri – skattad till döds” (nedre bilden). Min mor avskydde Olof Palme.

sb född fri
Dekalen finns fortfarande till salu här! (Provisionsfri reklam, hö hö!)

Vad är då så sensationellt med detta skattekritiska slagord?

Jo, minns här att vi talar om 1980-talet och Västmanland. Det är ett ganska rött landskap. Man kunde vid denna tid se att många bilar åkte omkring med en socialdemokratisk ros på bakrutan eller bakluckan. Ingen behövde skämmas skämdes för att den denne var socialdemokrat. I sällsynta fall kunde man dock se SAF:s runristning med texten ”Fri företagsamhet – bra för Sverige”. Fastän den ristade gubben i hjulet var symbol för en kampanj från 1977 så kunde man än i mitten av 80-talet iaktta dekalen på bilar som tillhörde ”överklassen” som en farbror i min hembygd uttryckte det.

”Född fri – skattad till döds” var sålunda betydligt mer rebelliskt än ”Fri företagsamhet” i det genomröda Västmanland.

I natt låg jag vaken utan att kunna sova, och minnesbilden av attachéväskan med den antisocialistiska dekalen dök upp för min inre syn. Visst var jag politiskt medveten, men jag gick vid denna tid inte i sådana tankar att jag föreställde mig en värld utan skatter. Socialdemokraterna var välvilligt inställda till höga skatter, medan de borgerliga däremot – eller åtminstone moderaterna – ville sänka skatterna. Farbrorn i min hembygd formulerade det till och med som att ”Moderaterna vill bara sänka skatten för de rika”, och det var faktiskt så partiet presenterades i skolan av våra lärare. Skatt är självklart för alla och beskrivs som nödvändigt ont för att komma åt de rika jävlarna. Typ.

När jag var aktiv i den moderata rörelsen var det ganska lätt att förhålla sig till skattefrågan. Vi ville alltid ha lägre skatt. Ville sossarna ta ut 29:90 per intjänad hundralapp krävde vi att löntagarna skulle få behålla minst 75 kronor istället för bara 68-70 kronor som sossarna tillät. Den som är finurlig kan här fråga sig hur vi moderater skulle ha reagerat om sossarna skulle gått med på att sänka skatten med 5 kronor. Det skulle givetvis aldrig komma att hända, men tankeexperimentet roar mig så här på äldre självkritiska dar. Vi moderater skulle givetvis ha krävt att skatten sänktes till 19:90, jävlar anamma!

Född fri, skattad till döds… tänk om man skulle ta bort skatten helt och hållet? Jag undrar hur den slätkammade unge mannen – sannolikt en student från snobbiga Zimmermanska skolan – med sin svarta attachéväska resonerade? Umgicks han med tanken om en värld utan skatt? Eller var det även en kamp om procentenheter även i hans tankevärld?

Min nästa kontakt med en ”revolutionerande” syn på skattefrågan kom några år senare där Expressen – tror jag – oförsiktigt reciterade musikern Frank Zappa som ansåg att all inkomstskatt skulle avskaffas, och att man istället skulle belägga varor och tjänster med skatt. På så sätt skulle man kunna beskatta de kriminella då de handlar enligt Zappa som jag tror ville bli presidentkandidat.

Sedan dess har mycket vatten runnit under Svartåns broar i Västerås.

Numera är det där med skatter inte en tävling om procentsatser. Istället handlar det om principer. Med vilken rätt får politikerna ta nästan en tredjedel av din lön ur lönekuvertet? Genom lagstiftning, svarar de själva. Låt oss inte fråga politikerna varför de tar pengarna, för de kan då hålla på i oändlighet och tala om var de måste spendera dina pengar. De förstår inte innebörden av frågan varför de tar dina pengar istället för att du själv får spendera dem enligt eget önskemål.

Genant nog har jag inte heller förrän nu på äldre dar ifrågasatt denna heliga sanning att politikerna över huvud taget måste ta ut skatt. I takt med att jag sett politikernas missbruk av våra skattepengar har jag öppnat mina ögon för alternativen. Jag har haft tur; jag har inte behövt vandra från socialdemokrati och över till moderaterna för att konstatera att det handlar om grader i helvetet, utan jag har gått en mer rak väg från moderaterna till…

…till?

Ja, här måste jag förbanna mina SO-lärare i skolan. Fastän jag gjorde ett särskilt elevarbete som gav mig en 5:a i betyg kom jag aldrig i kontakt med libertarianismen. Jag hittade min gamla SO-bok, och libertarianismen nämns inte alls. Fast ett samhälle utan skatt är egentligen inte i sig ett libertarianskt samhälle, utan ett anarkistiskt. Och anarkism fanns benämnt i skolboken; anarkisterna dödade presidenter, kungar och tsarer och alla andra som inte tyckte som dem.

Jag är glad att jag fått bli gammal nog att på egen hand upptäcka de sanningar som skolan förtigit. Anarkisten är ute efter ett samhälle som vill avskaffa den statsapparat som konsumerar folkets tillgångar via skatten. Därför beskrivs de som en bunt mördare i skolböckerna. Men det räcker med en snabb titt på Wikipedias överskådliga artikel för att inse att anarkismen, liksom många andra i tanken goda -ismer, kapats av vildhjärnor och våldsverkare. Och ju våldsammare, desto mer uppmärksammade (och av andra idioter avgudade) blir anarkisterna. Den anarkist som lugnt och fint ber staten att fara åt helvete blir varken bönhörd eller uppmärksammad.

Jeffrey A Tucker är en anarkist av den moderna och civiliserade arten. Han har genom sin vältalighet och sina studier av tidigare trista men viktiga tänkare populäriserat synen på att staten är en parasit som lever på sina medborgare istället för att leva för deras skull, och att det finns ett problem med att staten stiftar lagarna samtidigt som den också har dömande rätt även när staten själv är en part i målet. Den moderna anarkisten angriper staten (verbalt, skall här understrykas) utifrån viktiga moraliska principer.

Nu vet jag att filosofi inte hetsar upp alla människor och kanske inte heller min gode läsare, så därför ber jag att få avsluta denna bloggpost med något mer påtagligt om hur staten (kommun och landsting inkluderat; jag talar så gott som alltid om denna treenighet i ondska som staten) parasiterar i större omfattning än vad man kan tro.

Jag har tagit sajten hurmycketskatt.se till hjälp för detta exempel. Jag vill inte förolämpa någon, men jag tror att en månadslön på SEK 25’000 i månaden inte är en ovanlig lön.

Löneslaven får behålla mindre än SEK 20’000, och över 5 laxar gick bort i skatt i samband med att lönekuvertet skickades ut. Men arbetsgivaren har haft en lönekostnad på nästan 37’000 kronor. Nästan 8’000 kronor är ”sociala avgifter” och till detta kommer tjänstepension (och det din arbetsgivare betalar in går till dagens pensionärer, inte till dig).

Lek med tanken att du skulle få dessa 8’000-10’000 kronor själv att fördela på dagis, skola, sjukförsäkringar, kultur, boende, etc, eller att ge bort i välgörenhet. Lek med tanken. Jag tror många skulle vilja säga ja tack till denna möjlighet, inklusive de som har en ännu lägre lön. Det finns faktiskt sätt att erbjuda vård, skola och omsorg till alla utan att politikerna är de som dikterar vilka alternativ medborgaren skall få välja.

Tyvärr är detta sätt att se på saker och ting lika revolutionerande som att bära en dekal med texten ”Född fri – skattad till döds” i 1980-talets Västmanland. Men med tiden kanske vi… får se?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Bil & trafik, Politik, Privat. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till ”Född fri – skattad till döds” (en 80-talsnostalgi)

  1. Läsare skriver:

    Idag var det en äldre kvinna framför mig som köpte en karta med tio frimärken. Jag frågade tjejen i kassan om ett frimärke kostar sju kronor? Sist jag köpte ett frimärke kostade det 5:50.

    -Det var många år sedan ett frimärke kostade 5 å 50, säger tjejen.

    April 2013 höjdes portot med EN krona till sju kronor.

    För ett halvår sedan var portot alltså sex kronor och skillnaden mellan 5:50 och 6:00 kronor är vadå? Ingenting. Men det är ”länge sedan ett frimärke kostade 5:50”?

    Peter H: ”Dessutom hade Västmanlands lokaltrafik börjat köra ledbussar med VanHool-karosser på landsortstrafiken, men ännu inte fått någon boggie-buss levererad.
    Ja, jag vet… intresseklubben antecknar… ”

    Ledbuss, oj Peter det var LÄNGE SEDAN ledbussar kom i trafik! Ironi. Första gången jag åkte ledbuss var i Göteborg. Minns inte vilket år men det borde vara på 80-talet. Hade punch card på Swedbank eller vad banken då kallades. Jodå, så ”gammal” är jag.

    Jag är extremt intresserad av tidslinjen, timeline.

    År 1990 hade kompisen sålt en jeepdunks”mobil”. Då var det high-tech, snurrsladd, bakelitlur å allt. Jag frågade varför han inte hade frågat mig? Han svarade inte och jag förstod snart varför.

    Vi hade söpit till kvällen innan och var naturligtvis sena till jobbet. Detta är år 1990. Kompisen har en ny mobil, storlek som en mexitegelsten. Låg i framrutan på kompisens Volvo 142.

    -Får jag låna mobilen och säga på jobbet att jag blir sen?

    -Javisst, säger kompisen.

    Jag ringer som den naturligaste saken i hela världen. Jobbet svarar. Går en liten stund, sedan säger hon: – Ringer du från bilen?

    -Javisst, säger jag.

    Sedan vänder hon sig om och håller för luren och säger:

    -Han ringer från bilen!

    Året är 1990, och det är ju väääääldigt länge sedan? Det är 25 år sedan jag ringde från en mobil och skälet till att jag minns det väl är en mening: -Han ringer från bilen.

    Jag köpte min första mobil 1998 … Oj, det är ju typ 15 år sedan. Minns du din första mobil?

    År 2006 visade jag min mobil för alla som ville se.

    -Jag har internet i den!

    De flesta tittade skeptiskt på mig. -Men du känner väl igen Google? Frågade jag. Sen tog jag fram Google, lämnade över mobilen och uppmanade dom att söka på sidor som de kände igen.

    År 2000 hade jag fiber,10 MB nerlänk, obegränsad Gig att ladda ner. Märk väl året, timeline, än idag 15 år senare kan de flesta bara ha våta drömma om att ha ett stabilt 10 MB nerlänk.

    År 2006 var det 2G och att ladda ner en gig kostade 15.000. En gig kostade 15, femton papp.

    Alla sitter och glor i deras mobil. Går du tillbaka tio år, då var det ingen som glodde i mobilen. Faktum är att de flesta inte ens hade en mobil för tio år sedan.

    Vet du vad jag gjorde för åtta år sedan? Jag postade en kommentar från en helikopter 100 meter upp i luften.

    -Why?

    -Because I can.

    Minns du första gången du ringde i en mobil?

    • Peter Harold skriver:

      Jag kommer mycket väl ihåg mitt första mobilsamtal. Jag ringde hem till mig själv för att kontrollera att telefonen fungerade.😉

      Ja, några 2% i inflation på porto tycks inte gälla.

      Ledbussarna kom dock sent till Västerås, och de första vagnarna gick bara i landsortstrafik. Sedan kom boggiebussarna. De var en utmaning i korsningarna under vintern.

  2. Sofia skriver:

    Detta faller nog under rubriken ”konstigt sätt att förbruka svenska folkets pengar”;
    http://www.uvell.se/2014/12/26/vad-gör-mehmet-kaplan–24743326

    • Sofia skriver:

      I och för sig är det inte resekostnaderna som är upprörande utan hemlighetsmakeriet och de konstiga turerna som säkert inte innebär något konstruktivt för Sverige.

      • Peter Harold skriver:

        Sverige, landet med den mest transparenta demokratin, har begåvas med dyslektiker i de offentliga förvaltningarna som ”missuppfattar” vad medborgarna frågar efter när man vill ha ut information.

    • Peter Harold skriver:

      Skitbra artikel, om min franska ursäktas. Värst av allt är att de borgerliga bestämt sig för att inte ge väljarna en chans att rösta bort äcklet…

      • Sofia skriver:

        Skönt att vi som bryr oss om Sveriges framtid kan diskutera eländet i alla fall. Att diskutera det som man funderar på verkar vara ett grundläggande mänskligt behov.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s