Pilla inte på grundlagen – gör om den på riktigt istället!

Bästa läsare!

Min nära vän – jag skall inte gå in på hur nära vi är – var lite bekymrad över hur mycket tid jag skulle kunna ha med henne i framtiden när min politiska karriär tar fart. Detta var en oro baserad på en serie missförstånd, bl.a. att jag ö h t skulle vara livsduglig i framtiden.

Men oräknat den omständigheten har jag ett oöverstigligt hinder i vägen för denna hypotetiska karriär inom politikens smutsiga bransch. Jag är nämligen partilös. Fett partilös. Jag tror att jag till och med inte ens är välkommen i vissa partier. Inte bara avvisad med en kall hand, utan kanske också med en knytnäve.

Jag har lekt lite med tanken på att gå med i (M) igen och försöka surfa på en ”Gammelmoderaterna strikes back”-våg. Ni vet ”Moderat Classic” á la ”Välj valfrihet” och andra frihetliga slogans.

Men just nu vill ungmoderaterna bli ett blåblodigt alternativ till FIMP (Feministiskt Initiativ + Miljöpartiet), och moderpartiet vill ingenting annat än att förvalta Fredrik Reinfeldts arv, men med några nya namn i garnityret. Jag har hört rykten om att en gammal bekant skall vara på ingång; människan hör till de genuint nymoderata i den bemärkelsen att hon blir sur varje gång jag påpekar att det hon säger är forntida retorik från sossekvinnornas förbund. Till svar får jag att man faktiskt måste följa med sin tid. Och jag svarar till hennes ryggtavla (eftersom hon ansåg att hon skulle haft sista ordet) att om hon nu gillar gammal sossepolitik borde hon väl ha gått med i det partiet. Obs! Denna (M)-stjärna är ej samma person som jag refererade till i början av denna post.

Nåväl, anledningen till att jag är partilös beror på att jag efter många års grubblande kommit till den tragiska slutsatsen att det idag inte finns ett riksdagsparti som står för mina värderingar. Jag har frågat mig själv om det är jag som förändrats i mitt tänkande, eller om det är partierna det är fel på. Detta har föranlett mig att bläddra i den dammiga delen av min bokhylla och dra ut gamla broschyrer och blekta valmanifest.

Det (M) som jag attraherades av var det parti som omformulerade sin politik några år före mitt uppvaknade intresse, och gick från att vara ett högerparti till ett allmänborgerligt parti. Gösta Bohman höll i maj 1980 ett anförande där han angav tonen för vad som han faktiskt skulle ha kunnat kalla ”de nya moderaterna”: I sitt berömda tal i Uppsala den 30 maj 1980 framhöll Gösta Bohman de liberala idéernas roll i sin tids högervind. Jag citerar Hans Zetterbergs sammanfattning av Bohmans tal i en artikel han skrev 1987:

[…] Det slags reaktion som ligger i de senaste årens högervind är framför allt en liberal revolt mot offentlig maktfullkomlighet, mot växande byråkrati, mot den pågående politiseringen av samhällslivet och mot tendensen att begränsa spelutrymmet för enskilda människor.

Gösta Bohmans parti har haft makten i Sverige under de åtta senaste åren. Bohman har dock varit död sedan 1997. Ändå känns det som att man skulle vilja gräva upp honom ur hans grav och låta Frankenstein göra ett nytt försök och se ifall det går att liva upp den gamle stöten. Den liberala revolten mot offentlig maktfullkomlighet blev istället en nymoderat statsminister som gett oss den integritetskränkande FRA-lagen, som envist höll kvar i den tele- och datalagring som EU-domstolen underkänt, och som förvisso lyckats lägga ner några myndigheter men som också skapat nya med politisk agenda.

Nu ämnar (M) att tillsammans med sina borgerliga systerpartier och (S) ändra i regeringsformen för att kunna manövrera riksdagen så att (SD) blockeras från inflytande. Jag är inte förvånad. När jag läser Thorbjörn Nilssons artikel i Fokus om moderaternas fornstora dagar finner jag några rader hur (M) under de borgerliga regeringsåren 1976-1982 lade grunden till dagens tvåpartisystem genom att klå de två systerpartierna (C) och (FP) och sno en väsentlig andel av deras väljare (och sedan 1988 haft en strategi för att bli största riksdagsparti). Det är helt uppenbart att (M) och (S) vill göra det möjligt för dem att kunna bilda minoritetsregeringar eftersom inget av dessa två partier har en chans att kunna vinna egen majoritet i riksdagen. De övriga partierna hänger med eftersom de måste visa ett aktivt avståndstagande mot (SD).

Men väljarna ser ut att gruppera sig i tre block istället för två. Ett vänsterblock, ett mittenblock och sedan ett missnöjesblock. Detta innebär att två av blocken bestämt sig för att förhindra det tredje från att få inflytande. Och så skall förbli ända tills missnöjesblocket vinner egen majoritet. Det är en farlig strategi. Visserligen tror jag inte att politiken i allmänhet kan bli mer vansinnig med ett (SD) som får 50,1% av rösterna och bildar regering än vad politiken är idag med nuvarande tokjönsar till regering, men det är lätt att förstå vilket haveri det skulle vara för de två andra blocken om de fick tvingas ner till var sin fjärdedel av väljarkårens stöd. Det skulle inte finnas utrymme för partier som (C), (FP) och (KD) längre.

Och kanske är det dit (M) vill att vi skall gå att allianskollegorna försvinner? Att man härskar genom att söndra (jag tänker här på den riksdagsmotion som den tillträdande partiledaren Anna Kinberg-Batra var medundertecknande till där man skrev att ”[…] den svenska välfärdsstaten inte [är] anpassad och designad för global ekonomi och fri rörlighet” samtidigt som man i allians med (MP) bedriver massinvandring) visar på att man gladeligen knäcker alla ägg i korgen för att få till en liten omelett.

Jag själv är i denna fråga vän av tanken på en global ekonomi och fri rörlighet, men (M) jobbar i helt omvänd ordning. Man bygger upp för en överbelastning av välfärdssystemet och kommer låta det braka samman på det mest inhumana sätt som kan tänkas för svenska folket, samtidigt som man kommer att beskatta dem högt för att få råd med folkutbytet. Mitt parti – om det funnits – skulle ha sänkt skatten först och växlat från välfärdspolitik till välståndspolitik (d.v.s. att skattebetalarna får behålla sina surt förvärvade pengar och köper försäkringar och betalar fullt pris för vänstertomtarnas kulturtidskrifter).

Tyvärr är det partiet olagligt. Den svenska grundlagen anger att Sveriges riksdag skall verka för en välfärdspolitik. Där har vi en anledning till att se över grundlagen. ”Välfärdspolitik” är ett begrepp som konserverar en kollektivistisk värdegrund i parlamentet. Välfärdspolitik är både (S) och (M):s mantra. Och (SD):s.

Men att skriva om grundlagen (regeringsformen) bara för att (S) eller (M) skall få regera i lugn och ro som minoritetsregering (med 30-35%-igt väljarstöd) är inte bara ett hån mot väljarna, utan också en oförsiktig åtgärd som påminner oss om ett liknande arrangemang; jag tänker här på hur den tyska riksdagen lät ett 30%-igt parti styra landet under 1930-talet. Det gick inte bra.

Vi skall inte ha en regeringsordning som skall medge att 30% av väljarna skall styra över resterande 70%. Däremot skall vi ha en konstitution som tillåter 100% av medborgarna att leva utan att politikerna har verktyg att utöva sin maktfullkomlighet. Den lyckliga dagen då det målet är uppnått lär jag inte få uppleva, men jag bidrar gärna med att torgföra tanken om ett sådant samhälle. Sverige behöver Konstitutionspartiet Libertarianerna!

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Pilla inte på grundlagen – gör om den på riktigt istället!

  1. Risto Matinen skriver:

    Kan bara hålla med! Dock är ju överenskommelsen helt rubbad, även om SD inte fanns. De lovar (varandra?) att en minoritetsregering alltid ska få sin budget igenom med blankofullmakt. Vilket skit som helst kan gå igenom. Kan toksossarna och miljöfacisterna stå emot frestelsen att nästa gång se till att förstöra våra och statens finanser irreversibelt?
    Kortsiktigt vinner den nuvarande (”inte min”) regeringen, men vad händer med alliansens väljare? De borde betrakta detta som förräderi. Å andra sidan är skillnaderna nästan försumbara när det gäller politik, men att bara lägga sig på rygg?

    Vidare bäddas för att enorma frustrationer triggas, när det inte längre ens går att rösta emot en förändring av den vansinniga hypermassinvasionen. Så då återstår i princip endast våld eller att gå i exil. Till och med jag som nästan är/varit pacifist kan tycka att nu är våld berättigat, främst mot den antisvenska staten men även dess utländska legoknektar som väller in i ökad takt…

    • Peter Harold skriver:

      Helt klart är att Alliansens hat mot SD förblindat dem och att de fattat ett av den moderna tidens absolut sämsta beslut. Vi har nu formellt två politiska block; 7-partikartellen som visserligen kommer orera om sina skillnader i lagfrågor, men som kommer att stödja varandras budgetar, kontra SD samt eventuellt ett nytt parti som tar vid 2018 där de borgerliga tog slut.

    • Peter Harold skriver:

      Det förrädiska är att de borgerliga och socialisterna gjort ett ”handslag” på att stödja varandra fram till 2022. Detta handslag är inget som vi kan gå till Högsta domstolen eller Europadomstolen med. Och någon konstitutionsdomstol har vi inte heller, men det hoppas jag att det nya partiet vill jobba för. Nu skall man veta att inte ens ett avtal på papper är värt någonting när politikerna huserar runt, men avtal med handslag är icke förpliktigande, och kan snabbt brytas upp.

      Vi kan nog snart se att det kommer lyftas fram någon eller några politiska frågor som de två största blocken kan låtsas bråka om för att underhålla sina väljare.

      P.S. Jag anser dock att signaturen Visionären gjort en korrekt tolkning av Regeringsformen. En riksdagsledamot kan aldrig förhindras från att rösta emot eller för efter eget tycke. D.S.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s