Skyddad verkstad – amerikanska politiker skall få lättare på jobbet (och förhoppningsvis tjänar folket på det)

Bästa läsare!

Jag nås av nyheten att den libertarianske kongressmannen Justin Amash (utpekad som Ron Pauls andlige efterträdare) fått genom sitt förslag om att alla propositioner och motioner som innehåller hänvisningar till befintlig lagtext måste ha denna inskriven i själva förslagshandlingen.

I de flesta demokratier hanterar parlamenten en stor mängd ärenden. I Sverige är riksdagsmotioner ofta bara på en eller två sidor; man lägger inte gärna ner alltför mycket energi eftersom de flesta kommer ändå att avslås. Även motioner som kommer från de regeringsbärande partierna brukar avslås. Det är sedan upp till regeringen att ”plocka upp” innehållet i de avslagna motionerna och integrera dessa förslag till kommande politik om partiet vill. T.ex. att bygga en ny väg mellan städerna A och B eller tvinga alla butiker att ha hjärtstartare. Svenska riksdagsledamöter skulle egentligen kunna ha en automatisk NEJ-knapp, utom när regeringspartierna skall rösta på sin egen regerings propositioner.

Men det kan vara farligt att alltid rösta JA till de förslag som en regering eller en ledamot i det egna partiet läger fram.

I USA har det uppmärksammats att de flesta ledamöter i kongressen och senaten inte läser de förslag som läggs fram. Och vi har uppenbarligen samma kultur här eftersom det är gruppledarna som håller ordning på att ledamöterna röstar ”rätt”. Ni vet, ”transportkompaniet” och allt det där.

Om parlamentsledamöterna mot all förmodan tar sig tid att läsa en proposition eller motion så finner de ofta att förslagsställaren vill förbättra världen, och att man gör det med stöd av lag si eller dokument , och med ens kommer skogarna blomma och alla barn vara glada och friska, säger förslagsställaren.

Häri ligger det förrädiska. Parlamentsledamöterna tittar inte efter så noga vad som står i lag si eller dokument . Henrik Alexandersson har bloggat från EU-parlamentet om diverse byråkratiska slamkrypare i olika förslag som EU-parlamentet skall ta ställning till. Det kan vara en till synes oskyldig formulering – ditskriven som om det bara var ren formalia att den fanns där – där man inkluderar en hänvisning till laggrundande text i ett annat dokument. Men det dokumentet kan vara en rapport som parlamentet redan röstat ner. Konsekvensen av att parlamentet röstar ja till det nya förslaget som har en ”slamkrypare” är att man därmed i alla fall bifallit det man en gång röstat ner.

Genom den ändring som Justin Amash initierade är nu förslagsgivarna i kongressen tvingade att presentera all relevant befintlig lagstiftning som det nya förslaget berör. Poängen är att parlamentsledamöterna skall kunna bilda sig en mer adekvat uppfattning om vad det är man tar ställning till, utan att behöva gå till arkivet och bläddra i lagboken eller leta efter andra dokument.

Nu vet jag inte om det sker några förändringar till det bättre i Sveriges riksdag och i EU-parlamentet, men det vore tacknämligt ifall man fick en ordning där beslutens omfattning exponerades i förslagsdokumentet. En slags varudeklaration skulle vara på sin plats: Vem ligger bakom förslaget? Vem har levererat underlaget till förslaget? Vem har förmån av att förslaget bifalles? Till vilken kostnad eller samhällsnytta? Vilka befintliga lagar strider förslaget emot?

Ja, faktum är att både propositioner och motioner borde ha denna varudeklaration. En person som är mer insatt i denna miljö än undertecknad påpekade att flera av regeringens (den tidigare och säkert också den nytillträddas) propositioner stoppades av lagrådet, och det är samma sak i USA. Politikerna beslutar ibland om sådant som faktiskt är olagligt och därför inte kan genomföras.

Här fungerar nog systemet och korrigerar i efterhand (utom där de försåtliga ”slamkryparna” smygit sig in vilket ligger utanför lagrådets mandat). Men vi skulle behöva förbättra ordningen så att det arbete som riksdagen blir lättare att granska, även för vanligt folk. Med tanke på att de etablerade medierna avvecklar eller reducerar sin samhällsbevakning kommer medborgarjournalisterna att spela en större roll i framtiden (innan den totala polisstaten etablerats), framför allt för att upptäcka brister som sedan kan exponeras via alternativa och sociala medier (för att därpå plockas upp av någon självbelåten kvällstidningsredaktör som tar åt sig äran).

Hälsar eder Peter Harold

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Skyddad verkstad – amerikanska politiker skall få lättare på jobbet (och förhoppningsvis tjänar folket på det)

    • Peter Harold skriver:

      Det kom några ilskna insändare i några tidningar. Det var nog allt. Jo, by the way. Jag är säker på att bloggosfären uppmärksammade Lissabonfördraget. Jag gjorde det! 😉

  1. Sofia skriver:

    Varför skrev jag om Lissabonfördraget?
    Jo, därför att det är en katastrofal sammansvärjning mot de Europeiska folken. De politiska företrädarna har smugit bakom ryggen på sina folk och avskaffat folkstyret som vi åtminstone trodde att vi hade.
    Visst behövs tydlighet i propositioner och motioner så ingen röstar fel av okunnighet men Lissabonfördraget visade att den politiska ”eliten” är adel som utnyttjar folken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s