Vad vinner terroristerna?

Bästa läsare!

Det har börjat lugna ner sig igen efter terrordåden i Paris där huvudattraktionen var de verkställda avrättningarna av en satirisk tidskriftsredaktion. Den politiska slutsatsen av dådet är att a) gärningsmännen inte agerat i islams namn, b) staten behöver mer massövervakning.

I beg to differ, men låt oss fundera lite rent allmänt om terroristerna i Europa. Och när jag säger Europa menar jag även Sverige.

”Det börjar med en knappnål…”

När jag började med bloggandet i mitten av det förra årtiondet skall jag i någon postning ha konstaterat att vara kriminell gängmedlem ger en speciell status, en status som baseras på makt och pengar. När det går bra för en person som är gängmedlem har denne gott om guld runt hals och armar, åker BMW och är avgudad av alla småkids i stadsdelen. Går det dåligt tar polisen en och skickar vederbörande på fortbildning i anstaltsmiljö. Går det ännu sämre så blir man som gängmedlem knivhuggen eller skjuten, fast detta är ju en del av romantiken. Och det är i regel ändå samhällets fel att det gick som det gick…

På senare tid har det uppmärksammats att en och annan ung svensk man stupat i Syrien eller Irak där personen ifråga deltagit i s.k. heligt krig (jihad). Jag räknar till en handfull döda hittills, och SÄPO säger att det finns omkring 150-300 svenskar i området som tjänstgör åt Islamska staten. När en av dessa svenskar dör fylls deras Facebook-konton med kondoleanser, och en inte alltför avlägsen släkting till den döde berättar för pressen att det egentligen var en innerst inne snäll kille som fick lida på grund av de infödda svenskarnas fördomar… Och slutsatsen blir än en gång att det är samhällets fel att grabben blev en ISIS-krigare.

”…och staten förser busen med silverskål”

Läsaren anar här kanske min poäng. Att vara gängmedlem är stort, men att vara jihandkrigare kan vara större. Så tycks i alla fall en del människor resonera. Och jag tror inte att det är ett fåtal som tycker så här. Busar lyckas ofta bli beundrade. De blir beundrade av skolgrabbar som tror att respekt är något man får genom att bära vapen, även om dessa har en pervers syn på konceptet respekt – de vill helst att andra skall vara rädda för en. De blir beundrade av intellektuella som kan filosofera fram et försvar (eller ”en förklaring”) till gärningsmännens agerande.

Vad är problemet?

Problemet är etiskt och moraliskt.

Kriminella gängmedlemmar respekterar inte skillanden mellan mitt och ditt. Man har bytt ut vissa värden som är grundläggande för en samverkan mellan enskilda människor. Men det är inte där problemet uppstått. Den som gör inträde i det kriminella nätverket äger redan en felaktig etik, och har sannolikt haft det sedan lång tid tillbaka, kanske ända sedan han som 11-åring såg en 25-årig gängledare glida fram i sin fjädringssänkta BMW genom kvarteret.

Läsaren skall inte förledas här till att jag insinuerar att vi står inför ett olösligt problem, i det att det ständigt kommer nya 11-åringar som drömmer om att bli gängkriminell som vuxen, även om det kan till synes verka som att detta är en självgående process. Men olösligt är det inte. Först en omständig förklaring:

Under sistlidna vecka blev halva världen förfärad över att en 8-årig fransk gosse tagits till förhör därför att han försvarat terordådet mot Charlie Hebdo-redaktionen. Visst, det låter lite underligt att man tar in en 8-årig till förhör för en gärning som han p.g.a. av sin ålder inte kan åtalas för, men utan att veta de exakta förhållandena för själva förhöret kan jag inte uttala mig om det verkligen var så illa som det lät. Sannolikt var polisen nyfikna på att få veta vem som planterat idén om att massakerna var berättigad i gossens huvud (eftersom det är ett brott att försvara terrorism i Frankrike, och yttrandet kan rendera i 5-6 års fängelse för vuxna).

Om jag gissar rätt här så har en vuxen i 8-åringens närhet försvarat attackerna i Paris. Om nu 8-åringen kom till slutsatsen efter ett eget tankearbete – vilket jag inte är bombsäker på, men jag vill inte utesluta det – så beror det på att han har en etik som försvarar mord på de som kränker islam.

Jämför här med 11-åringen som blir imponerad av den 25-årige gängledaren som glider fram i en fjädersänkt BMW; 11-åringen väljer en etik som försvarar brott för att själv kunna ha rasslande guldarmband och vara fruktad av andra.

Problemet är sålunda etiskt och moraliskt i varje led.

Nu kan vi verkligen snacka värdegrund…

Oförmågan att skilja mitt från ditt skapar kriminalitet. Och det handlar inte bara om ägodelar, som cyklar, mobiltelefoner, kontanter, bilar, smycken, etc. Det etiska spörsmålet handlar även om att skilja mitt liv och mina värderingar från ditt liv och dina värderingar. När olika grupper med fundamental skillnad ifråga om värderingar skall samexistera på en angiven plats (stad, samhälle, stat) uppstår en friktion som bara kan lösas genom hänsynstagande eller fullbordad konflikt, om man inte väljer att separerera grupperna.

Ingenting tyder på att vi kommer att separerar olika grupper från varandra i Europa, förutom den fysiska separationen för de mest resursstarka som kan isolera sig från omvärlden. Vi kommer även framledes – på order av politikerna och andra makthavare – att mixa den judeo-kristna västerländska kulturen med andra kulturer (t.ex. den islamska), och många människor kommer leva efter detta med glädje. Andra inte.

De etiska grundvärden som präglar den västerländska kulturen har gett oss ett samhälle med förhållandevis hög grad av yttrandefrihet. Vår etik är att du kan tycka vad du vill, men du får inte skada andra. Denna etik är ganska ung, ty det är inte många hundra år sedan guds lag var rikets lag. Och Gud var inte nådig på den tiden. Därtill är vår etik även ung på så sätt att den inte är tillräckligt vuxen att erbjuda fullständig yttrandefrihet. Men det är en annan sak som dessvärre bekymrar alltför få.

Denna förhållandevis frihetliga etik ställs mot en annan som säger att du inte får tycka vad du vill, för då kommer du att skadas eller förintas.

Den sistnämnda etiken är densamma som praktiseras av jihadisterna. Det vi kan reflektera över är alltså att hundratals svenskar – och ni vet vad jag menar när jag säger ”svenskar” – är villiga att offra sina liv för det heliga kriget. Men jag misstänker att det finns en koppling till filosofin hos den som aspirerar för inträde i ett kriminellt gäng; det är en merit att medverka i jihad på samma sätt som det är en merit att ha varit springpojke åt gängledaren, fast med andra proportioner. I fallet med den kriminelle ynglingen är jakten på den personliga vinningen uppenbar. Men jag är osäker på vad vinningen är för den hemvändande jihadkrigaren?

Vad vinner jihadisterna?

Det är här min tankebana vandrar över till en ren spekulation. Vad jag vet är att jihadkrigare är avlönade. Jag vet inte hur mycket, men jihad är kostnadsdrivande (för alla parter). Det sägs att lokala ungdomar får en månadslön på motsvarande SEK 1000. Vissa krigare med specialkompetens kan tjäna tiotusentals kronor per månad. Och visa dödar idéellt. Men tittar man på hela jihadrörelsen så måste även denna ha ett ekonomiskt incitatment till att den agerar som den gör.

Nu skall jag beröra frågan jag ställer i rubriken. Vad vinner terroristerna?

Ifråga om kriget i Syrien och Irak är det ganska uppenbart att man vinner pengar. Förutom stödpengar från Saudiarabien (och smuggelbidrag och resurser från CIA som passerat suspekta mellanhänder) så bedriver man en omfattande handel med olja till väst. Makt och pengar, det är den gängse drivkraften för såväl terrororganisationer som Islamska staten, som för ”världsförbättrande” organisationer som Council on Foreign Relations i USA.

När det nu uppdagas att det skapats islamska terrorceller i Europa (islamska i den meningen att de inte har något med islam att göra i våra europeiska politikers ögon…) så kan det vara på sin plats att grubbla över vad deras vinning består i. Vi kan låta lura oss själva att tro att soldaterna nöjer sig med martyrdöden som jackpot, men trots det måste jihadrörelsen som sådan sträva efter en vinning. Och denna vinst måste vara långsiktig.

Även om man tror att man skall få 72 oskulder i belöning om man dör martyrdöden så kan inte islamisterna vara hur korkade som helst. Allra minst deras ledare. De borde kunna använda enkel matematik. En jihadist kan ta med sig 1-100 personer i döden. Ser vi till Paris så lyckades varje gärningsman döda nästan 10 personer innan de själva stupade. Om det finns 3000 islamistiska hemvändare i Europa (under förutsättning att de inte dör i strid under utlandstjänstgöring) skulle de kunna likvidera 30’000-300’000 ”otrogna hundar”. Detta förutsätter att de har tillgång till vapen. Så rent matematiskt sett skulle de kunna ställa till med ett blodbad. Men sen…?

Terroristernas vinst finns bortom medlet.

Kampen mot dessa islamister (som inte har nåååågonting med islam att göra…) är dock inte fokuserad på att skydda den europeiska civilbefolkningen. Det ena skälet till att jag drar denna slutsats är vad islamisterna själva säger. Som bekant gjorde den ena Charlie Hebdo-skytten ett uttalande i franska medier om att islam förbjuder dem att angripa civilbefolkning (Vänta, terrordåden hade ju ingenting med islam att göra nyss…?). Det andra skälet är att islamisterna inte har mycket att vinna på att skjuta ner herr och fru Dupond/Smith/Svensson. Att döda vanliga människor ger inte samhället särskilt mycket smärta.

Nej, islamisternas mål är då sannolikare de funktioner i statsapparaten som är ”nödvändiga” för det offentliga samhället. Regeringschefer, ministrar, parlamentsledamöter, domare, generaldirektörer, medierna.

I fallet med terroristerna från Islamska staten torde de följa i stort sett samma mönster som tidigare terrorister som drivs av ideologisk övertygelse. När islam står i konflikt med de västerländska idealen är det destruktiv terrorism som är medlet. Vi ser i fallet med Charles Hebdo-massakern att det finns en acceptans/förståelse för gärningsmännens motiv hos vissa grupper (Ok, lika bra att säga ”muslimer”, även om det inte är politiskt korrekt, och knappast gäller för alla muslimer). Vi ser nu också att det uppstått en debatt om att ”det är inte ok att häda islam”, vilket i sig är en delseger för de islamistiska terroristerna (som inte alls har nåååååååååågonting med islam att göra…).

Nej, det faktum att vi har ett antal konstaterade terrorceller i Europa (på kontinenten griper och dömer man de misstänkta till skillnad från svenska SÄPO som bara glassar med att de ”avstyrt” si och så många terrordåd för att få behålla sina anslag) med beväpning och erforderlig utrustning talar för att man är redo för ganska omfattande dåd.

Ett aktullt exempel är den terrorcell i Belgien som sprängdes för inte så länge sedan. Efter en kort eldstrid (där ett par av de terrormisstänkta sköts ihjäl) kunde polisen konstatera att det fanns gott om vapen, men också polisuniformer. Den officiella slutsatsen är att terrorcellen planerade ett dåd mot polisen, men min egen misstanke är att tungt beväpnade terrorister iförda polisuniformer skulle kunna ge sig i kast med vilken offentlig inrättning som helst, t.ex. en regeringsbyggnad eller ett mediehus. Vi talar här om en insats som är tänkt att lamslå eller åtminstone skapa kaos i statsapparaten. Men återigen, vad är terroristernas förväntade vinst? Det måste finnas ett rationellt skäl till en sådan kupp.

Vad består vår egen seger i kampen mot terrorismen av?

Min gissning är att Islamska staten vill med sina celler lära regeringarna i Europa att ompröva sina geopolitiska ställningstaganden (d.v.s. sluta vara tjänare åt USA/Israel). Sett ur denna synvinkel har vi två alternativ: 1) Överlåta åt staterna i Mellersta östern ta kol på varandra efter egen förmåga och eget tycke. 2) Göra tvärtemot vad Islamska staten vill, och beblanda oss ännu mera i allt som sker runt om i världen, för att ge ännu fler muslimer chansen att tycka illa om vår inblandning i deras egna angelägenheter.

Hur bra har det gått hittills i kampen mot terrorismen, i huvudsak i enlighet med alternativ 2? Mm, inte så bra.

Jag vet, det här var en onödigt lång tankegång, men jag tänkte att det kunde vara underhållande att väva samman komplexiteten i den terrorfrågan. För svensk del kan det ju vara på sin plats att diskutera utrikespolitik lite mer än vad vi gör normalt eftersom västmakternas ”demokratiarbete” i omvärlden mest resulterar i att våra egna demokratiska grundvärderingar undergrävs [länk].

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Vad vinner terroristerna?

  1. Vauen skriver:

    Vad är det i denna video som du inte förstår?:

    Men jag håller med om att jihadturismen drivs med kariärkåta slödder från förorten som vill förbättra sin ställning i sitt ”hood”. märk väl att den enda gången en yrkeskriminell person kan framställas som djupt religös är när han är ”muslim”.

    • Peter Harold skriver:

      Vad gäller skottet på polismannens huvud tycker jag att det ser ut som att skottet träffar nacken av det upplyfta huvudet, och att skottet förmodligen går genom och träffar marken och skapar dammolnet till höger om skallen (framför polismannens huvud). Jag har väldigt svårt att tro att man arrangerar en falsk beskjutning av polismannen. Om Charlie Hedbo-attentatet är ett ”false flag” så ligger det i vem som var uppdragsgivaren, inte hos de som genomförde. Det är fullt möjligt att leda fanatiker att begå gärningar.

      Jag skall titta på det längre klippet lite senare. Tack för länkarna!🙂

      • Jern skriver:

        Äntligen skriver någon det uppenbara att konspiratörerna(om de finns) sitter längst bakom och sätter bollen i rullning. Varför spela upp en gatuteater med hundratals deltagare? Minsta lilla fel och det avslöjas. Tack Peter, klart att det blev du som ställde sakerna på rätt ände. Jag har försökt på andra forum men många är som besatta av att göra ”det stora avslöjandet”.

        • Peter Harold skriver:

          Jag har faktiskt ströläst lite om de här arrangemangen, men allt är på engelska (och en del tyska), och jag behöver dubbelchecka lite. Men jag har tankar på att skriva någonting om detta mer i detalj.

      • Vauen skriver:

        Om man spelar från 1:09 så ser man att bössan inte ens pekar mot motspelaren när den går av. Och det rökmolnet färdas i en riktning snett uppåt från perspektivet, dvs helt onaturligt.

        Ber om ursäkt om mitt inlägg var lite otrevligt.

        Ett skott i nacken borde gett ett klart skottecken då det slår ut CNS.

  2. Vauen skriver:

    http://www.veteranstoday.com/2015/02/01/zio-charlie/

    Intressant artikel om den flyktväg som dessa Mossadagenter valde.

    • Peter Harold skriver:

      Jisses, det där såg jag inget om vare sig på Rapport eller Aktuellt. Fast jag har ju inte tittat på dessa kanaler särskilt noga.

      OM jag mår bättre senare i år skall jag och mitt sällskap åka till Paris till hösten. Jag är lite nyfiken på att se dessa platser.

  3. Sofia skriver:

    Jag tror att du gjort en riktig socialpsykologisk analys av incitamenten för de enskilda individernas val.

  4. Rune skriver:

    Det ser illa ut när du kallar dessa invandrade gängmedlemmar och terrorister för Svenskar. Svenskar är ju Andersson ,Pettersson, Lundström och Jag som det heter i Karusellvisan.

    • Peter Harold skriver:

      Njae, som jag skrev: ”[…] och ni vet vad jag menar när jag säger ”svenskar” […]” så menar jag dels de som har en etnisk koppling till dessa kulturer, men även de som konverterat eller som är osäkra på sin nationella tillhörighet. Fast framför allt för gör jag en ”Fria Tider”, d.v.s. gör PK-vulgariteten extra tydlig.😉

  5. Anna skriver:

    Rune: Det är ju det som Peter så klockrent ringar in här; ”Svensk” är något som blivit en allmängiltig rättighet, även om du är jihadistligist. Det ser illa ut i omvärlden så pass att ett svenskt pass inte längre ger fördelar när du reser. Det är väl tack vare de här SVENSKARNA, som pass utfärdas endast 5 år i taget istället för 10 år som det var brukligt för inte så länge sedan.

  6. Cello Jr skriver:

    Röstar för det första alternativet. Deras samhällen är inte vårt ansvar. Eller. . . är hela världens länder vårt ansvar? Hur mycket kan man ”bry sig”? Är inte risken att man försummar dem mot vilka ens primära solidaritet borde gälla? Att ens ”solidaritet” ökar och minskar med det geografiska avståndet? https://morklaggning.wordpress.com/2015/02/02/pekariatets-diktatur/
    http://riksforbundetmotpolitiskkorrekthet.blogspot.se/2015/02/david-cole-fritankande-forebild.html

    • Anonym skriver:

      Ja, det där med hur pass solidariska svenskar är gentemot sina egna är ju jag ett tydligt exempel på. Vi ensammorsor med svensk bakgrund mitt i livet ( som det så tjusigt kallas) är inte särskilt prioriterade vare sig på arbetsmarknad eller bostadsmarknad. Har sökt större och bättre lgh och ett fast arbete sedan 2007. Inte ser det ljusare ut heller… Rätt trött på att bli klassad som bitter när jag bara beskriver hur vi lever sonen och jag… Tänk om man vore invandrad kille istället- då hade jag fått ett körkort betalt av AF och ett lönebidragsjobb. Istället för att vara livegen timanställd inom hemtjänst åt företag som tjänar storkovan på såna som jag.. . Men det är sant: jag utgör ju inget hot för samhället då jag troligtvis inte går och blir terrorist utan riktade åtgärder…. Hepp!

      • Peter Harold skriver:

        Det är bara att knyta näven hårdare i fickan…😉 Skämt åsido, det är tyvärr som du beskriver. Lite lättare att vara ensam svensk pappa mitt i livet, men sådana är ganska hatade. Har ännu inte vågat utmana ödet genom att köpa en SUV, för då blir man nog skjuten.

        • Anna skriver:

          Ensamma pappor blir inte långlivade. Ensammorsorna slukar de så gärna med en gång så de behöver inte jobba särskilt hårt på att ragga (om man själv inte väljer singellivet, men tror inte att någon egentligen vill det som förälder eftersom allt blir så mycket enklare när man är 2 vuxna i en familj) emedan morsorna aldrig får tillgång till karlar då de jobbar i fel bransch, träffar bara kvinnor eller äldre i sin vardag och så går allt sin gilla gång… Om man inte har turen att ha föräldrar som är i livet och pigga på att vara mormor och morfar…

          Ensampappor är lika sällsynta som giraffer i Sibirien. Eller lika vanliga som snygga asiatiska tjejer i kortkort i arabländer. Det som borde bekymra ”samhället” är hur de barn till oss illa behandlade beter sig som vuxna eller innan de blir vuxna.

          Tror du på det omtalade ”utanförskapet” Peter? Vad är din definition av det? Min definition handlar inte om ekonomi. Den som aldrig blir bjuden på kalas lever i ett utanförskap. Oavsett ekonomiska status.

          • Peter Harold skriver:

            Jag anser att ”utanförskapet” är ett politisk begrepp som skall väcka sympati hos både dem som uppfattar sig vara i utanförskapet, och dem som inte är det. Man erbjuder väljarna möjlighet till både självömkan och medlidande, vilket kan ge partiet poäng på valdagen så att de kan ta mer av skattebetalarnas pengar under de följande fyra åren.

            Men vad är då utanförskapet i verkligheten? Där skulle jag säga att utanförskap finns för alla. 25-åriga Lisa har hyrt i tredjehand i Skärholmen ända sedan hon flyttade hemifrån, och skulle avundas min närförortslya och min helvägg med inbundna läderband. 19-årige Johan avundas Lisa, för han har inte ens råd att betala en tredjehandslägenhet, utan måste bo hemma hos mamma och pappa.

            Vissa har inte någonting eget, andra har inte ens något, och själv har jag inte råd att köpa en villa för att kunna plocka upp hela min boksamling i bokhyllor, och ha plats för vänners glada lag (eller för att bjuda in mina medkonspiratörer). Samtidigt är vi alla livrädda för att hamna ett eller två pinnhål lägre i statusstegen för att vi en dag kanske inte längre förmår att prestera för samhället.

            Sen tar vi modet och åker till ”no-go”-zonen. Vandrande tält som knuffar barnvagnar och har ett eget dagis i släptåg. Vad är de utanför? På torget sitter män och röker och pratar. Vad är de utanför? Så du har nog rätt. Där man inte möter ett ärligt leende, där är man rejält utanför.

            • Anna skriver:

              Själv flyttade jag hemifrån vid 16,5 år. Bodde i ett år i min systers etta i stan, flyttade sen runt i andra eller tredje hand hos kompisar som bodde i studentlyor eller själva bodde i andra hand och hyrde ut till mig i tredje hand då de hittat killar att bo hos. Fick mitt första andrahandskontrakt som 22 åring, nästan 23. En etta på gärdet. Det skiljer inte så särskilt mycket på kötiden ändå, har jag sett när jag själv gått in vareviga dag på bostadsförmedlingens kö… När jag klickar på intresseanmälan på en etta i stan 24 kvadrat hamnar jag på i stort sett samma köplats. Skillnaden är nu att dessa lgh kommer ut en gång per år istället för en gång i månaden. Man undrar var de försvinner… Jaja. visst- de flesta har nog blivit omvandlade till BR. Men de allra flesta försvinner på svarta marknaden. Nu har jag glömt vad jag började skriva på. Sorry. Aha. Terrorister var det ja. Ja, terroristerna vill man nog inte ha på gärdet. Sorry. Usch vad trött jag är. God natt.

      • Ron (GB) skriver:

        Har du övervägt möjligheten att jobba utomlands nån gång?

  7. Cello Jr skriver:

    Post Scriptum:
    One “thought experiment” in the recent — but not yet concluded — debate on freedom of speech surrounding the Charlie Hebdo massacre particularly impressed me:

    Here is a thought experiment: Suppose that while the demonstrators stood solemnly at Place de la Republique the other night, … a man stepped out in front … carrying a placard with a cartoon depicting the editor of the magazine lying in a pool of blood, saying, “Well I’ll be a son of a gun!” or “You’ve really blown me away!” or some such witticism. How would the crowd have reacted? Would they have laughed? … He would have been lucky to get away with his life.

    Masses of people have turned the victims of a horrific assassination … into heroes of France and free speech. The point of the thought experiment is not to show that such people are hypocrites. Rather, it is to suggest that they don’t know their own minds. They see themselves as committed to the proposition that there are no limits to freedom of expression… But they too have their limits. They just don’t know it.

    Perhaps because he’s a philosopher and by profession he’s obliged to analyse the logical consistency and theoretical validity of statements, Brian Klug here encapsulates the problem with the default mainstream “Je Suis Charlie” position.

    There is no such thing as absolute freedom of speech.

    http://www.theoccidentalobserver.net/2015/01/have-we-carefully-thought-of-the-consequences-of-absolute-free-speech/

    • Peter Harold skriver:

      Jag funderar på om det där Förintelseexpot i London kommer att kunna rekrytera fler oppositionella när skolbarnen råkar läsa något revisionistiskt och upptäcker att det slutsatser de kom till vid utställningen inte alltid rimmar med historiska fakta. Visserligen blir de flesta indoktrinerade, men det bör ju generera ett antal individer som blir kritiskt inställda till Förintelseindustrins propagandistiska institutioner.

  8. Läsare skriver:

    Rebel Chief: The Ukraine is Run by Miserable Jews

    Andrew Anglin
    Daily Stormer
    February 3, 2015

    http://www.dailystormer.com/rebel-chief-the-ukraine-is-run-by-miserable-jews/

  9. Anonym skriver:

    Den här videon säger så mycket: https://www.youtube.com/watch?v=0hYK6Kkn0wE
    (Om hur sagobetonad vår historieskrivning och verklighetsbild är.)

  10. Cello Jr skriver:

    I videon på länken ovan talar Seymour Hersh om presidenters ”plausible deniability”, dvs. man håller dem medvetet okunniga om vissa statsorgans aktiviteter. Kanske en förklaring till varför Hitler inte fick veta allt? Han visste, eller anade, men ville inte veta.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, detta är bl.a. David Irvings teori. Men det skulle innebära att det fanns en konspiration inom det nationalsocialistiska partiet mot den tyska staten, och HItler hade i så fall sett till att dessa blev hängda för sina brott.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s