Lektion i fattigmans-astronomi

Bästa läsare!

Jag trodde först att datorns rättstavningsprogram skulle invända mot ordet fattigmansastronomi, men så här långt ser det ut att vara lugnt. Microsoft har med andra ord ingenting emot denna nya ordkonstruktion. Inga träffar på Google.

Tidigare under dagen kunde stora delar av Sverige uppleva en 80%-ig solförmörkelse. Många är väldigt fascinerade av detta fenomen och spejar livligt upp mot skyn, antingen med svetsglasögon eller CD-skivor, eller utan några skydd med varierande skador på näthinnan. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin, fast skydde min syn med hjälp av kontorsfönstrets solfilm. Plus ett schysst heltäckande molntäcke.

Jag berättade för en kollega att förra gången vi hade en solförmörkelse i Stockholm hade jag med mig min kikare till jobbet. Med denna kunde vi följa månens rörelse framför solen på ett papper på marken. Fast en åskådare avvek med kommentaren ” – Peter, jag blir sjösjuk. Kan du inte hålla kikaren stilla?!!”. Min kollega idag berättade för mig att i hennes gamla hemland gjorde man ungefär samma sak, fast någon kikare hade de inte. Istället tog man den största vattenskålen och fyllde den med vatten, och sen höll man upp den mot solen och projicerade det märkliga skådespelet på en vit duk med mycket tät väv som låg på marken.

Fiffigt. Jag har aldrig hört talas om den metoden, men logiskt sett måste det ju fungera eftersom det är ju samma metod som för kikaren som samlar ihop ljuset.

Jag skall för all del erkänna att jag var imponerad över att de kommit på ett så listigt sätt att studera solförmörkelsen, men sedan slog det mig att ”de” ju haft bra koll på detta astronomiska fenomen sedan urminnes tider. Inkaindianerna, liksom mayaindianerna, var riktiga kalendernördar. Olika sysslor var betingade för respektive dag/period, som t.ex. sådd. De hade en kår av astrologer/astronomer som trots att de räknade med kulor och snören presterade fantastiska uträkningar (mayaastronomerna roade sig med att räkna ut en veckodag för ett specifikt datum tiotusentals år tillbaka i tiden, så matematiknördar tycks ha funnits i alla tider).

Solförmörkelsen idag väckte ett barndomsminne. Jag tänker på hur jag som liten pojke läste Tintin-albumet ”Solens tempel”  tillsammans med min farsa. Ni som läst denna minns kanske att upplösningen av berättelsen bestod i att Tintin och kapten Haddock stod på bålet och Tintin beordrade gudarna att dölja solen. De vidskepliga inkaindianerna beslutade sig för att benåda de två belgarna ifall Tintin kunde förmå solgudarna att lämna tillbaka solen till folket. Min far var skeptisk och menade att indianerna i verkligheten borde ha haft koll på när solförmörkelsen skulle ha inträffat, och inte låtit sig ha överraskats. Min fars kommentar satte djupa spår i den blivande författarsjälen; just för att inte göra samma tabbe som Hergé kan jag tillbringa timmar och dagar med att leta fakta till mina romaner för att inte bli ertappad som okunnig.Därför kom jag att jaga efter kartor på bibliotek, antikvariat och internet för att placera ett vadställe över Nigerfloden rätt i min roman ”Med 12 stenar genom Afrika”. Jag vet, det låter lite autistiskt…

Åter till dagens solförmörkelse. Jag tyckte inte att skådespelet på himlen var så himla spektakulärt. Nej, det som var iögonfallande var i själva verket mörkret nere på marken.

Fick ni också samma känsla som jag att den skugga som bredde ut sig hade en speciell effekt på alla ytor? Jag kan tyvärr inte finna ord för att beskriva hur dunklet tedde sig. Det var som om mörkret kvävde färgspektrumet. En ljudlös kamp mellan natt och dag utan skymning. I skymningen reflekteras annars ju ljus från de övre atmosfärslagren, men här ”dog” himlen. Jag måste säga att min kropp och min själ reagerade med obehag. Man kan lätt föreställa sig den skräck som solförmörkelsen kunnat vålla en civilisation utan kunskaper i astronomi och historia.

Den 27 september är det dags igen för en total solförmörkelse över Inkaindianernas land och min kollegas forna hemland. Säkerligen har levnadsstandarden ökat i hennes gamla barndomsby så att man kan projicera solen med hjälp av en kikare. Frågan är dock om det kommer att finnas så värst många CD-skivor kvar i Sverige att använda som ljusfilter när det är dags för nästa solförmörkelse, vilket infaller 21 juni 2039. Redan 2015 tycks kunskap om historia vara på dekis i Sverige. Kanske kommer vi även ha glömt vår astronomi till 2039, och står där skräckslagna i mörkret och kräver att staten skall hjälpa oss att få tillbaka solen…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Litteratur, Naturvetenskap, Politik. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Lektion i fattigmans-astronomi

  1. Johan skriver:

    Vänsterns stora fördel. De låter aldrig okunnighet komma ivägen för en bra historia. Och om någon klagar så är ju det uppenbarligen en fascist, eftersom vederbörande klagar på vänsterns alster.

  2. Anonym skriver:

    Missade totalt det här… Var ute och handlade åt kunder i mataffären. Fick lust titta på zombiefilmen ”30 days of night”… Skitäcklig!

  3. judaspainkiller skriver:

    Dystert som november men vafan man är väl viking, Mars är en underskattad månad med sina ljusa små löften och gaphysteriska småfåglar.

  4. Peter Harold skriver:

    Sorry, vänner! Är på resa och har inte kunnat blogga under veckoändan. Vad gäller Arnstads beskjutning av solen önskar jag att han gjorde ett försök när den står i zenit. Vore nice om pilen vände tillbaka mot marken med spetsen mot skytten…

  5. Anna skriver:

    Jag såg dig i dag, Peter! Du gick bakom oss och sen framför oss (hade sonen med mig på väg hem från skolan)…

    ”Ibland går fantomen ut på stan som en vanlig man… ”

  6. Anna skriver:

    Vaa? Skojar du? Vi åkte från brommaplan men det var på blackebergs station du gick förbi oss…

    Eller så var det jäkligt likt! Du har en tvillingbror, kanske?

    • Peter Harold skriver:

      Jag skall fråga min morsa, ha ha! Jag var söder om Stockholm vid den tiden. Bärandes på en stycke bok och ett anteckningsblock som höll på att blåsa bort.😉

  7. Anna skriver:

    Vid 17.15 sådär…

  8. Anna skriver:

    Hmm- ser jag honom igen ska jag fråga om jag får ta en bild på honom!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s