Visst gillar jag Jeremy Clarkson i Top Gear – men det är bättre att han slår mot vänstern än mot sina medarbetare.

Bästa läsare!

Jag ser att det är enormt många människor som delar och stödjer James Mays och Richard Hammonds kampanj för att få tillbaka kollegan Jeremy Clarkson till deras program BBC Top Gear. Låt mig först av allt berätta att trots det motorfokuserade ämnet är programmet uppenbarligen sevärt då jag ertappat Mrs Harold zappa sig genom de 25 TV-kanalerna på dumburken och slutligen stannat vid Top Gear. Skall TV:n stå på så må det tydligen vara med det mest uthärdliga programmet.

Jag personligen anser att programmet är minst underhållande när trion + The Stig kör med sportbilar och öser superlativer eller hänger upp sig på petitesser. Jag skall erkänna att jag egentligen aldrig haft bilar som är dyrare än 600’000 i mitt garage, så jag är kanske lyckligt ovetande om tjusningen med sådana bilar (Och då var det bara en lånebil). Jag har ingen böjelse för dessa snabba men ack så opraktiska vagnar. Nej, för mig gäller less is more. Man kan ha skitkul med en C1 eller Aygo på kurvig men slät landsväg. Go-kart med kaross som jag brukar säga. När Top Gear däremot ger sig iväg med dylika bilar, eller risiga vrak, då blir programmet riktigt underhållande.

Några höjdpunkter under programmets existens är mopedrallyt genom Vietnam, resan genom Burma och brobygget över Kwai (man råkade dock bygga bron över fel flod p.g.a. att någon läste fel på kartan). Jag vet, mycket av dramat är regisserat, men en hel del är det inte tack vare ett omfattande inspelat filmmaterial. Redigeraren gör faktiskt ett jobb som är mer heroiskt än vad The Stig presterar.

Nu kommer jag in på det som inte syns i TV-rutan. Det är ju uppenbart att det ligger mycket arbete bakom varje program. Med tanke på att man har en budget på hundratusentals kronor för att förstöra linjebussar på bana, jagas med stridsvagnar eller bygga om skåpbilar till amfibier så kan jag ana att det också läggs ner en massa pengar på dem som står bakom kamerorna.

Dessvärre höll producenten budgeten nere och hade inte fixat varmt krubb efter en dags inspelning. Enligt medierna lackade Jeremy Clarkson ur och lappade till producenten. För detta har hans arbetsgivare stängt av honom från jobbet som programledare. Om någon dag skall man meddela huruvida han får komma tillbaka eller ej. Med tanke på att han redan fått varningar för så oskyldiga saker som att prata om saker som en vanlig britt tycker, så ser prognosen inte lovande ut.

Min personliga åsikt är att om det stämmer att Jeremy Clarkson slagit till en medarbetare måste det få konsekvenser. Jag kan inte komma på någon arbetsplats där det är accepterat att man slåss. Jag kan inte trycka ”like” på uppmaningen om att återinstallera Clarkson i programledarskapet eftersom det – i dess atider då två tankar inte får existera samtidigt – är att förlåta honom för vad han gjort. Fast min kritik stannar där. Andra går längre. 

C-kändisen Andreas Lokko som krönikerar på SvD ondgör sig över hela personen Jeremy Clarkson och programmet. Han beskriver TopGear som ”det så svårt omoderna och ärkekonservativa bilmagasinet Top gear som BBC har visat och exporterat sedan strax före hjulet uppfanns”. Fyfan vad jag är glad över detta. Jag tror att det är därför som även uttröttade kvinnor kan stanna upp vid programmet efter det slitsamma jobbet och slippa få dessa jävla moraliska pekpinnar från halvmän som Andreas Lokko uppkörda i nyllet.

Lokko är inte sen med att säga varför han tycker illa om BBC Top Gear. Han beskriver programmet som ”ett kroniskt flöde av ‘lättsam’ xenofobi, småputtrig radhusrasism, en rabiat avsky mot alla former av miljöaktivism. För att inte tala om socialister, feminister och vegetarianer”. Ja, vad hemskt att inte ens detta program följer SVT:s värdegrund, bu-hu. Lip-Pelle!

Jag anar att TopGear strider mot allt som Lokko står för. Men se, det skiter jag fullständigt i. Varje gång som en sån där Lokko dyker upp och gnäller blir jag automatiskt lycklig över att det fortfarande finns saker som irriterar honom tillgängligt för oss verkliga människor . What’s bad in Lokko’s eyes is perfect in mine.

Det är märkligt att man kan få hata kapitalister/företagare, förakta medelålders vita heterosexuella män, hota sverigedemokrater, förtala folk som heter Svensson och Andersson och få betalt för detta och lyfts upp. Men att tycka illa om socialister, feminister och vegetarianer, det får inte ske, vare sig ostraffat eller över hubud taget. Och man får definitivt inte visa sympati för den som framför kritik mot den poliska vänstern, för då blir man nerspydd av medietroll som Lokko.

Jag försvarar gladeligen Jeremy Clarksons raljanta kängor mot PK-etablissemanget. Men jag kan inte försvara att han pucklar på folk i sin omgivning. Finns bara en lösning: polisanmäl karln, låt han sona sitt brott efter sedvanlig rättegång. Om han sedan inte svultit ihjäl i fängelset kan han komma tillbaka och göra det han är bra på, prata om bilar med ett vokabulär som vanligt folk uppskattar. Typ oss som hellre slötittar på TopGear än läser någonting av Lokko och ändå känner oss som dagens vinnare.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Visst gillar jag Jeremy Clarkson i Top Gear – men det är bättre att han slår mot vänstern än mot sina medarbetare.

  1. Anna skriver:

    Faaan jävlar – vad jag skrattat åt den här bloggposten! Och ingen kommentar? Jag bara MÅSTE få kommentera? Älskar Top Gear. Har ställt in tv:n att stänga av faktiskt på just den kanalen. Och att sättas på på disneykanalen cartoon network klockan 5.45. Jag anser numera att VADSOMHELST som befriar mig från att behöva bli hjärntvättad från framtidens krav på etikmärkt tv- innebär ett befriande i sig- även om jag har NOLL koll på bilar, fotboll, tvättmaskiner och kravmärkta hus… Jag finner en enorm tacksamhet i allt jag kan vila min blick på- som inte också innebär att min överarbetade hjärna måste ta ställning till vad jag ”väljer” att se på.

    Jag säger som jag sagt i rätt många år hittills: Verklig frihet innebär frihet från att behöva välja. Ibland behöver man bara KÄNNA friheten ifrån att slippa bli hjärntvättad. Ska man verkligen behöva argumentera varför man väljer sin mamma och pappa? Ja, det är kanske trist ibland- men lik förbannat så är det faktiskt HEMMA man befinner sig! Det är PRECIS HÄR man får vila och sover- fastän pappa skriker högljutt av glädje när hemmalaget vinner i fotboll. Det är MYSIGT!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s