Bloggskribenterna är embryon till en libertariansk ny era!

sb jeffrey tucker

Bästa läsare!

Jag satt och lyssnade på ett samtal som Jeffrey A. Tucker deltog i. Det handlade om kläder och stil. Tuckers signum är att han klär sig i fluga. Men mest förtjänt av sin berömmelse är han för sina libertarianska och anarkistiska ideal. Här bör man dock omedelbart påpeka att med anarkism menas inte det som våra röda vänner anser är ”det nödvändiga verktyget för att riva det borgerliga och kapitalistiska patriarkatet”, alltså på ren svenska skadegörelse, utan om något så enkelt som att det saknas en statsapparat som talar om för dig hur du skall leva ditt liv. Dessvärre har socialisterna förstört anarkismens innebörd, varför jag är noga med att understryka att Tucker icke har något med dessa ligister att göra. Fast han pratade inte bara om sina kläder.

Som grundare av Liberty.Me vill Jeffrey A Tucker uppmana folk att leva frihetligt. ” – Förbered dig på den framtid som skall förverkliga friheten”, mässade han och gav några exempel på hur man själv kan börja innan den nya frihetstiden är inne. Bl.a. nämnde han att man kan t.ex. lära sig ett annat yrke som man inte ”tillåts” att bedriva idag. Med detta menar han att många yrken är reglerade och begränsade enligt beslut av staten, som t.ex. lärare, läkare och andra yrken som kräver av staten godkända certifikat. Gärna ett yrke som man har talang för och snabbt skulle kunna försörja sig på den dag regleringen upphävs.

När jag hörde Jeffrey nämna detta så slog det mig att vi redan har en kår av praktiserande libertarianer, nämligen i form av bloggosfären. Där finns ett yrke som praktiseras utan att det erkänns av samhället. Jag talar om medborgarjournalistiken.

Givetvis talar jag inte om etablerade journalister som skriver på privata bloggar/twittrar på sin fritid. Ni vet de där som journalisterna refererar till när ”det har skrivits på sociala medier”, när de i själva verket bara citerar sina egna kollegor för att få det att framstå som att folk i allmänhet håller med tyckareliten i Södermalm (sedan finns det ju ett gäng civila hang-arounds som delar allt som journalister twittrar, men det är ju bara folk som inte kan tänka egna tankar, och som älskar det digitala pöbelväldet för att man känner sig så god och kanske får en ”like” av en ”kändis”).

Nej, det jag tänker på är vanliga hederliga yrkesmänniskor som förtjänar sitt levebröd genom att torka rumpan på gamlingar eller barn, eller är poliser som fångar bovar, eller bankmänniskor som är intresserade av ekonomi eller kulturhistoria, men därtill sitter hemma efter jobbet och skriver på informativa texter som sällan eller aldrig skulle publiceras i en dagstidning eftersom vederbörande skribent har fel titel på sitt visitkort. I Sverige finns tusentals människor som gör mer än dagboksbloggar, och som lägger ner både tid och hjärta på att säga kloka saker. Om jag bara haft en egen förmögenhet hade jag startat en tidning med dylika alster från kunniga människor, och utmanat medieetablissemanget.

Nu vet jag att det givetvis reses invändningar mot mitt resonemang. Tar vi t.ex. frågan om publicering så förstår jag att en och annan journalist kommer hävda att en vanlig medborgare knappast kan förväntas producera lika kvalitativt som en skribent som gått journalisthögskolan. Ok, jag utmanar vederbörande och plockar fram senaste Expressen och Aftonbladet. Case closed; mitt resonemang vann! Fyra valfria chimpanser på Skansen skulle med hjälp av var sin skrivmaskin inom en vecka kunna skapa någonting som passar för Aftonbladet Kultur. Inget ont om chimpanser, men vi måste trots allt vara lite realistiska här…

Hur är det med läkare? Törs man anlita en doktor som inte staten godkänt? Ok, seriöst. Det finns doktorer som jag aldrig skulle vilja gå till trots att de är godkända av staten. Jag har själv varit på läkarbesök i Landstingets vårdcentral där jag uppmanats att själv försöka ställa en diagnos på mina egna krämpor som jag sökt för, och lämnat stället med en panikartad känsla av otrygghet. Men om en person visar på ett medicinskt kunnande, och dessutom har haft klienter som blivit behandlade/botade, varför skulle jag inte kunna konsultera denne person fastän staten inte gett sitt samtycke? Den som haft en gammelmormor som ordnat en huskur mot förkylning vet vad jag talar om; går du till vårdcentralen får du bara en lapp som talar om att du är sjuk. Gammelmormor och hennes likar gör skillnad.

Nu kan vi nog vara säkra på att även i ett libertarianskt samhälle kommer en kvalificerad läkare att vara noga med att hans eller hennes renomé är förstklassigt. Och den som går i god för denne läkare kommer förmodligen på ett bättre sätt än dagens offentliga sjukvård kontrollera att diplomet är någonting mer än ett tjockt papper med doktorns namn på. Sannolikt kommer dessutom försäkringsbolaget – som ju bekostar din vård istället för skattebetalarna – vara angelägen om att du blir frisk och slutar vara en börda för deras ekonomiavdelning. Jag vet, detta är ett hissnande perspektiv i skenet av en mer än en mansålder av socialdemokratisk indoktrinering. Men försök att föreställa dig världen utanför nanny-samhällets enväldiga box – en värld där frihet som ideal kan ge folk ett bättre liv utan att fråga politikerna om lov!

Sedan kanske inte alla bloggskribenter kommer bli libertarianer, men de har i vart fall smakat på friheten genom att ta sig rätten att säga det som de avlönade journalisterna förtiger eller förtränger. Det är en bra början.

Hälsar eder Peter Harold (som också använder fluga vid högtidliga tillfällen, som t.ex. under söndagspromenaden)

P.S.
Jag ber om ursäkt för mitt oregelbundna bloggande. Personliga skäl. Sorry.
D.S.

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Bloggskribenterna är embryon till en libertariansk ny era!

  1. Bara varat skriver:

    intressant synvinkel, ska jag tänka och fundera på lite grann så kanske jag har något jag tycker i sak

  2. Anna skriver:

    Case closed! Rowan Atkinson = min idol på tv. Peter Harold= min idol i bloggosfären!

  3. Bo Adolfsson skriver:

    Vad är en anarkist? En frihetstörstande människa eller en helt ansvarslös människa? Jafg läste Peter Kropotkin: En anarkists minnen och fick en helt annan uppfattning om en anarkist än det gängse skällsordet.
    1800-talets Ryssland var en spännande tid för nya åsikter!
    Civilingenjör Bo Adolfsson

    • Peter Harold skriver:

      Grattis! Jag köpte också den boken för att studera ”fiendesidan”. Och jag läste och läste för att finna var någonstans fiendskapet skulle börja. Det slutade med att jag läste boken två gånger innan jag förstod att det var en väldigt bra författare jag läst.

  4. Läsare skriver:

    by Dr. William Pierce.

    “And, although every law limits freedom in some way, the absence of laws clearly can limit it even more. The libertarian may long for a lawless society, with no government to tell him what he must and cannot do, but there will always be someone to assume that function where the weak are concerned. The strong, at least, may gain greater freedom in the absence of laws, but a weak person can be “free” in this sense only on an island by himself.”

    http://www.vanguardnewsnetwork.com/2015/04/the-idea-of-freedom/

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s