Politiska lögnare i historien: Abraham Lincoln

Bästa läsare!

Det är egentligen synd att jag lägger min näsa så djupt i amerikansk politik, men jag blev ”förstörd” redan vid mycket unga år, då jag drabbades av ett djupt intresse för presidentvalen och presidenterna där borta i Förenta staterna.

Jag tror att intresset väcktes första gången av en ledarspalt i Expressen 1980 där skribenten sade att världen skulle riskera ett tredje världskrig ifall Ronald Reagan blev vald till USA:s nye president. Och är man 10-11 år gammal blir man ju alert inför alla tecken på jordens undergång (på den tiden oroade vi oss för kärnvapenkrig, ozonhål samt den nya istiden i nämnd ordning).

Ronald Reagan blev president, och en tid senare blev han beskjuten och var på vippen att dö. Detta gav temat för en bisarr lek på skolgården där vi lekte presidentmord. Den president som besköts höll tal bl.a. uppe på skolkökets lastkaj och skulle segna ihop i armarna på sina livvakter. Denna lek pågick tills mattanterna klagade hos tillsynsläraren, och vi återgick till att spela kula.

Vid den här tiden var alltså dramat kring den amerikanska presidentposten ganska intressant. Låt oss säga att Sovjetunionen och deras presidentskiften knappast var någon förebild. Jag minns än idag hur nyheterna rapporterade om att ”inte i dag heller har Leonid Breznjev varit synlig vilket föranleder intensiva spekulationer om hans hälsa”. Maktskifte i grannlandet i öster föregicks härefter av tystnad innan dödsbeskedet kom. (Än idag blir journalister ganska nervösa när ryska presidenter håller sig undan). Ingen av oss barn kom på tanken att leka ”Generalsekreteraren är död”, eftersom det hade gjort leken extremt tråkig och händelselös. Det hjälpte inte ens att de ryska ledarna efter Breznjev dog i tur och ordning efter ett år vid makten; tempot var ändå alltför lågt för att vi skulle vilja leka gammal döende gubbe. Vi föredrog attentat mot amerikanska presidenter, och på så sätt blev jag bekant med den amerikanska historien såsom den kopplades till John F Kennedy och Abraham Lincoln. Sånt skedde aldrig i Ryssland. Trodde jag.

Först något år senare råkade jag faktiskt snubbla över ett ryskt attentatsförsök. Jag var vid denna tid intresserad av rymdfart, och läste om kosmonauten Alexei Leonov som var först i världen med att genomföra en rymdpromenad. I en bok stod det att en attentatsman försökt att beskjuta en kortege som han åkt i, och att målet varit Sovjetledaren. Jag letade i andra böcker (på den tiden fanns ju inte Internet) men hittade inget om det påstådda attentatet som jag bara kunde finna i en denna bok om rymdfart. Detta var ett av flera exempel på politiskt genererad mörkläggning i medierna, och därför har jag nog blivit en mediekritisk medborgaraktivist på äldre dar. Visserligen passerade de felriktade skotten omvärlden förbi obemärkt tack vare kommunistdiktaturens hårda kontroll, men alltjämt idag är politiker intresserade av att inte låta sig beskrivas ofördelaktigt. Och i de tider där politiker kan kopplas till mediebolag finns alla skäl i världen att uppmärksamma s.k. ”blackouts”.

På samma sätt som politiker är rädda för att deras byk skall exponeras så har de även en kärlek till legender som skall tolkas positivt. Därför bistår politikerna glatt med förhärligande mytbildning kring vissa personer – innehållande ord som ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter” – och hoppas att den positiva uppfattningen skall smitta av sig på dem själva. En våt dröm för en amerikansk politiker är att bli jämförd med den forne presidenten Abraham Lincoln. Och faktiskt, jag har hört människor tala om att Barack Obama i framtiden kommer att jämföras med just Lincoln som en sann och osjälvisk världsförbättrare.

Detta är ett bevis för att vad än politiker säger så ljuger de. Och helgonglorian över Abraham Lincoln fanns aldrig då han levde. Tvärtom. Ju mer man penetrerar myten kring honom, desto mer uppenbart är det att politik såväl nu som förr är impregnerad av lögner och vanföreställningar.

I historieböckerna heter det att Abraham Lincoln bekämpade slaveriet, och att de som försvarade slaveriet tvekade inte att föra in landet i ett inbördeskrig. Lincoln vann, men dödades av en lönnmördare som hämnd. Därför hyllas Lincoln så ofta det bara går, och varje sittande president älskar att ta till stora ord vid varje Lincoln-relaterat jubileum. Det tragiska är att dessa storslagna ord ekar falsk och föga i samklang med verkligheten.

Kunskapsförmedlande institutioner som Wikipedia kan inte heller sig ifrån att hylla Abraham Lincoln på felaktiga grunder:

sb wikipedia lincoln

Abraham Lincoln tillträdde som president 1861. I sitt installationstal den 4 mars var han tvungen att inleda med orden att han inte utgjorde ett hot mot sydstaternas medborgare, vare sig mot deras säkerhet eller deras egendom. Så redan innan han tillträdde sitt ämbete var han starkt ifrågasatt, och det uppenbarligen av flera anledningar eftersom han ansåg sig tvingad att förneka att han hotade sydstaterna.

Och slaveriet som nämns i Wikipediaartikeln här ovan då? Ja, även den frågan berördes också i Abraham Lincolns installationstal med bl.a  dessa ord:

[…] I declare that I have no purpose, directly or indirectly, to interfere with the institution of slavery in the States where it exists. I believe I have no lawful right to do so, and I have no inclination to do so. […]

Med andra ord, Abraham Lincoln avsåg inte att avskaffa slaveriet när han tillträdde som Förenta staternas 16:e president. Slaveriet var inte heller den stora frågan. Vad det istället handlade om var hur pass mycket den federala regeringen skulle kunna bestämma över medlemsstaterna. Grundarna av USA (the Founding fathers) lät konstitutionen bygga på vetskapen om att en stark stat leder till totalitärism, och därför måste staten vara starkt begränsad för att sådan situation inte skall uppstå (med andra ord torde USA:s grundläggare rotera i sina gravar nu). Abraham Lincoln var av annan mening, och han hade personliga intressen i att den federala regeringen skulle vara mäktig.

Ett exempel är att han i det civila var jurist och företrädde de järnvägsbolag som fick kontrakt av den federala regeringen (den federala regeringen kunde t.ex. inkorporera mark för järnvägsbolagens räkning, och därmed åsidosätta den enskildes äganderätt enligt dekret). Sydstatsfolket ville inte att Lincoln skulle kunna ta deras mark och dela ut den till sina vänner i järnvägsbolagsstyrelserna. Plus en rad andra ämnen.

Låt mig fortsätta tala järnväg. Även socialister och kommunister vill hävda att de var med och skapade miljörörelsen i Europa under 1960-talet (det är ärligare att säga att de kapade miljörörelserna istället för att skapade dessa). I själva verket fanns det flera folkliga anslutningar som arbetade med miljö redan hundra år tidigare, och här handlade det om att hela samhällen inte ville ha de rykande tågen inne i bebyggelsen, och att enskilda markägare inte medgav att förlägga järnvägarna på deras marker p.g.a. rök, buller och fara för djurhållning. Men de köpta politikerna lagade till så att den federala regeringen kunde ogiltigförklara de lokala intressena. Och Abraham Lincoln var en av dessa frihetsfientliga aktörerna.

Denna attityd föranledde ett flertal delstater att lämna USA och bilda Amerikas konfedererade stater. Lincoln svor att han skulle återföra dessa stater till hans federation, och detta ledde till det amerikanska inbördeskriget som bröt ut kort därpå. Jag har redan i ett äldre blogginlägg beskrivit hur Lincoln eliminerade sina meningsmotståndare som ville förhindra kriget, samt vad som orsakade detsamma [länk].

Lincolns påstådda kamp mot slaveriet är en missförstådd myt som bara syftar till att legitimera överstatligt maktutövande i vår egen tid. Barack Obamas ”Obamacare” beskrivs av hans efterföljande propagandister som en reform som kommer ta sin plats i historien jämte Lincolns avskaffande av slaveriet, nämligen Emancipation Proclamation. Det intressanta är att denna kungörelse – som aldrig antogs av den amerikanska  kongressen – riktar sig mot utbrytarstaterna, över vilka Lincoln inte hade någon formell makt. Hans ”emancipationsproklamation” var alltså riktad mot hans fiender, men innehöll också en klausul som tillät vissa delstater att behålla slaveriet!

Så det minsta man kan säga är att det är ganska problematiskt att utmåla Abraham Lincoln som det helgon man torgför honom som.

Nu mer än 150 år efter hans död så är det inte mycket av hans arv som har relevans med vår egen vardag; men det faktum att politiker, experter och medier ger en osann och förskönad bild – alla nu tillgängliga fakta till trots – av en man som definitivt var en frihetsfiende, är problematiskt för oss. Kan de idag inte skildra Lincoln ärligt och med erforderlig kritik, hur skall vi då kunna lita på att de klarar av att granska dagens regerande makthavare? Fast svaret på den frågan har vi. Och det förklarar varför medierna håller falska legender vid liv. De medverkar till att skapa dagens myter, sida upp och sida ner.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia, Medierna. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Politiska lögnare i historien: Abraham Lincoln

  1. Läsare skriver:

    Sann historia är väldigt enkel. All ”media”, alla bokförlag, alla skolböcker, alla ”Hitlery Channel” som SvT, TV4, Fox News, New York Times, lokalutgåvan kallas för DN, BBC, CNN, … you name it och de ägs alla av judar.

    Allt och alla som höjs till himlen i jude”media” är bra för judar och dåligt för alla icke-judar.

    Alla som jude”media” pratar skit om och drar i smutsen är dåliga för judar.

    Om Hitler hade vunnit – hur många blatteghetton hade vi då haft I Sverige?

  2. cark1 skriver:

    En liten sidonot eller två: Booth hade inte behövt skjuta Lincoln då presidenten var döende i cancer. Booth visste kanske inte om detta eftersom det hölls ganska hemligt. Det var för övrigt Lincolns efterträdare, hans vicepresident Andrew Johnson, som såg till att Nord och Syd slogs ihop igen. Något skydd för slavarna erbjöd han inte. Han var ju demokrat.

    • Peter Harold skriver:

      Det där med att han var dödligt sjuk visste jag inte. Jag har bara hört att han led av depressioner.

      På den där tiden var det väl fortfarande den som förlorade presidentvalet som blev vicepresident? Konceptet är lite oroväckande, om man betänker hur lätt det var att få fram en mördare.

  3. Läsare skriver:

    Contrary to popular history, the American Civil War is not really about slavery. Only 2% of southerners hold slaves, and 4 of the Northern states are actually slave holding states. Lincoln does indeed oppose slavery, but he mainly uses the issue as tool to maintain popular moral support for his main goal; saving the Union.

      http://www.tomatobubble.com/fh2.html

  4. Läsare skriver:

    One of these men is generally regarded as a cold-hearted monster; the other, a warm-hearted champion of ”the common man”

    What do you think?

    Feeds baby deer

    http://www.tomatobubble.com/id797.html

  5. Sofia skriver:

    Ämnet avhandlas ur ett annat intressant perspektiv här 19:40 in i filmen:

  6. Läsare skriver:

    Perhaps no American president has been a greater friend of the Jewish people than Abraham Lincoln, whose birthday we celebrate today.

    Lincoln was the first American president to become officially involved in questions of Jewish equality when he urged Congress to change the chaplaincy laws to permit rabbis to become military chaplains.

    http://www.jewishworldreview.com/herb/geduld_lincoln.php3#.VSoz48kbiBY

    Här har du det med judarnas egna ord. Lincoln var en billig judehora! America’s nationalhjälte, en judehora.

    http://www.nps.gov/linc/index.htm

    • Läsare skriver:

      Judarna började ta över Amerika runt 1850.

      Du kan se de första minuterna, sedan vid 56 min. Hela videon är 2 timmar. Finns fler avsnitt, alla är sevärda.

      The Jewish Americans (1 & 2): They Came to Stay & A World of Their Own

      http://m.youtube.com/watch?v=M52S1A6k4c0

      • Läsare skriver:

        Sedan kan du se med början 1 timme i videon. År 1881 mördade judar ryske kungen. Det var början på den första judiska ”revolutionen” i Ryssland. Efter det flydde judarna i miljoner till Amerika.

        Jews were … involved in many of the most visible and spectacular frauds of the post-Civil War period,” notes Benjamin Ginsberg, ”as well as in economic dislocations and financial manipulations that characterize the era.” [GINSBERG, p. 75]

        In one much publicized scandal for instance, the Jewish governor of South Carolina, Franklin Moses, oversaw the issue and selling of $6 million in fraudulent state securities, as well as funneling hundreds of thousands of dollars in public funds into his own pocket. [GINSBERG, p. 75]

        It was the Jews, by and large,” says Norman Cantor, ”not the Italians, who created what was later called the Mafia.

          ”In 1908,” notes the Jerusalem Post, ”Jews were 25 percent of the four million residents in New York City but 50% of the prison population.”

        [HENRY, M., 10-4-01] That same year, the police commissioner of New York City, Theodore A. Bingham, publicly noted that half of all the criminals in his city were Jewish. ”

        http://holywar.org/jewishtr/09crime.htm

        http://en.wikipedia.org/wiki/Jewish-American_organized_crime

  7. Vauen skriver:

    Intressant ämne som kommer fram i sammanhanget ”fractional reserve banking”. Jag har inte tillgång till mina länkar just nu, men jag har postat filmer om det ämnet förr. Webster Tarpley brukar tala om detta oxå, han är en mycket intressant historiker. Dock ganska vänster.

    Jag växte också upp på 80talet, inte spelade man kula på den tiden?😉

  8. cfr skriver:

    – Hur vet man att en politiker ljuger?

    – Nä?

    – Läpparna rör sig.

  9. Benny skriver:

    Politiker ljuger eller glider med sanningen hela tiden, det ingår i ”jobbet”! Att vara politiker innebär att man har vidlyftigt samvete och att kunna strunta i följderna av ens eget handlande eller beslut. Man kan nog med fog misstänka att för att bli en toppolitiker måste man ha en ordentlig släng av psykopati och narcicissm i bagaget. Och detta gäller nog i alla länder oavsett styrelseskick.

    • Peter Harold skriver:

      Faktiskt vaknade jag upp ur en mardröm i morse. Jag drömde att jag var nominerad till riksdagen och stod på valbar plats, men att en förutsättning för mig att få stå kvar var att jag höll tyst med vad jag tyckte och tänkte, och istället pluggade in det budskap som de lokala valledarna instruerade oss med. Innan jag vaknade upp kände jag mig så förolämpad att jag nästan höll på att gråta, samtidigt som alla nära och kära sa ”Sumpa inte den här chansen nu”.

      Mardröm var ordet.

  10. Ping: Träffa Tarantino? Då tappar SVD-reportern all historisk sans. | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s