Kommer gammelmedierna och twittervänstern att ge ordningsvakterna upprättelse nu?

Bästa läsare!

Jag satt ifjol och språkade med två ordningsvakter, en manlig respektive en mindre manlig. D.v.s. en kvinna och en man i nämnd ordning. Ja, det kryllar ju inte direkt av homosexuella ordningsvakter, men här har vi undantaget som bekräftar regeln.

Medan vi satt och språkade om tunnelbanor och krogköer samt färjehamnar så dök det upp en och annan flashback i mitt minne. Med ens kom jag på vad jag glömt att ta upp i mitt CV under alla år; jag har varit skyddsvakt i lumpen. Jag har blivit utbildad att banka på folk med batong och skjuta dem med k-pist. Med ens kände jag mig nästan lika maskulin som kvinnan i uniform på andra sidan fikabordet. Tänk vad man kan förtränga mycket av sina ungdomsförsyndelser. Tänka sig den fredsivrande Peter Harold iförd fältuniform M59 skrikandes ” – Halt eller jag skjuter!” och sliter bort den röda säkringsplåten från den svartoxiderade k-pisten av modell M45.  Nä, jag behövde aldrig göra det sistnämnda. Trots att Sovjetunionen påstods kunna invadera oss vilket ögonblick som helst så fick mitt objekt vara ifred (tanken var att jag skulle skjuta sabotörer som stigit i land). Ja, hela landet fick faktiskt vara ifred. Kanske inte enbart min förtjänst, men ändå…

Nå, nog med barndomsminnen och åter till nutid. Jag berättar denna hågkomst dock för att bestyrka att jag faktiskt har vissa erfarenheter av hur det är att vara uniformerad, beväpnad och delgiven ett uppdrag att värna och skydda.

Under alla omständigheter hade mina fikande ordningsvakter betydligt mer erfarenhet än jag om skarpa situationer. Men jag kunde ändå relatera till deras yrke. Inte minst den grundutbildning som jag genomgick.

Ja, låt mig nämna som parantes igen att vi gossar i 20-årsåldern hade humor. Vårt befäl instruerade oss noga att vi bara fick använda batongen mot armar och ben på angriparen. En spjuver i sällskapet (nej, det var inte jag) drämde till dockan i ansiktet, vände sig om och sade: ” – Fänrik, angriparen skallade min batong”. Nej, min lumparpolare var inte polis. Han var rörmokare tror jag. Fänriken ifråga har faktiskt frekventerat denna blogg, så om detta läses av honom kanske han minns hur jag för min del blev kritiserad för mina ”kärringslag” mot dockan. Ja, det var så härligt politiskt inkorrekt att göra lumpen; det gick att säga ”kärringslag” utan att få avsked på blankt papper. Jag tror att det är därför politikerna avskaffade värnplikten – det var sista chansen att göra karlar av pojkar. Och sådant går ju inte för sig idag när alla skall följa kommunisternas genderpolitiska regelverk. Fast rödingarna gör fortfarande sitt yttersta för att även den återstående resten av svensk krigsmakt skall bry sig mer om nagellack och hermafroditism än att sätta en kula i pannan på fientliga ”hen” som skramlar sig över vår nationsgräns med onda avsikter.

Tillbaka till ordningsvakterna än en gång.

I grundutbildningen som skyddsvakt fick vi lära oss att slå på rätt ställe med batongen och kalla på förstärkning. Jag tror att detsamma gäller för ordningsvakter.

Någon batong användes nog inte till att slå med vad jag minns i Malmö när en tjänstgörande ordningsvakt hejdade en 9-årig pojke som gick bärsärkargång på Centralstationen. Men Sveriges Radio rapporterade följande under den ursprungliga rubriken ”9-årig pojke dunkades i golvet av vakt”:

En nioårig pojke blev i fredags kväll brutalt nedbrottad på Malmö Centralstation. På en film som Sydsvenskan tagit del av syns hur en ordningsvakt sitter på pojken, håller för hans mun och dunkar hans huvud mot marken.

Detta var också den beskrivningen som tidningen Sydsvenskan basunerade ut. Man gav läsarna intryck av att vakten på järnvägsstationen använt övervåld mot den stackars lilla skolpojken. Det kunde knappt ha dröjt särskilt många minuter förrän samma videoklipp och fler artiklar spred sig som en löpeld över sociala medier, och från vänsterkanten av Twitter dundrade fördömandet hårt mot vakten som man krävde skulle sparkas och åtalas. Sydsvenskan bredde på med vittnesmål:

Enligt ett vittne dunkar vakten pojkens huvud i stengolvet så hårt att det ekar i hela vänthallen. Det är då vittnet och hans kompis rusar fram och börjar filma med en mobiltelefon.

Aktivisterna ordnade demonstrationståg i både Stockholm och Malmö, och startade en namninsamling för att anmäla den utpekade ordningsvakten (som om nu namninsamling skulle vara en adekvat metod för att anmäla en ordningsvakt för eventuellt tjänstefel; snarare är detta ett utslag för aktivisternas pöbelmentalitet – ge dem aldrig en majoritet, kära läsare).

Inte blev det bättre av att rikspolischefen kom med sitt klantiga uttalande om att ”filmen väcker känslor”. Återigen bevisades sanningen i ordstävet att ”Tala är silver men tiga är guld”.

Komikern(?) och programledaren samt satirprisvinnaren Özz Nüjen leverare via sin Facebook-sida och Expressen följande litterära styrkedemonstration – den starkaste sedan August Strindbergs dagar måntro – följande djupt grundade ord:

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.
Folk undrar vad han egentligen gjort för att förtjäna det?

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.
Folk undrar vad han egentligen gör ensam på ett tåg?

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.
Folk undrar om han egentligen ens får huvudet neddunkat?

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.
Folk undrar om det ens är en nioåring?

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.
Folk undrar varför nioåringen sparkat och spottat innan?

En nioåring får sitt huvud neddunkat i betonggolvet.

…och så vidare. Vi ser fram mot att Sebbe Stakset gör en rapp-låt av detta som spelas in av SVT och spelas upp vid varje tillfälle det finns ett soffpratarprogram, och Özz Nüjen får förklara hur det kändes det där magiska ögonblicket då han skaldade fram detta mästerverk. Nej, jag är satirisk. Självklart vill jag inte se vare sig Sebbe Stakset eller Özz Nüjen.

Som väntat förändrades bilden om den stackars lilla oskyldiga skolpojken som attackerades av Malmös brutalaste ordningsvakter efter något dygn. Med viss svårighet erkände gammelmedierna att pojken inte fanns kvar i landet. Han hade… *pinsam tystnad* rymt. Igen.

Genom de alternativa mediernas försorg fick vi nu höra andra ögonvittnen som berättade att pojken och hans något år äldre kamrat levt djävul ombord på tåget till Malmö. Medpassagerare som vågat be pojkarna att hålla sig i skinnet hade blivit attackerade. Eftersom vittnesmålet framfördes genom en privatperson på Facebook som var sambo med en ordningsvakt rubriksatte Aftonbladet detta som ”Falska rykten om Malmöpojker”. Vilket får mig att dra samma källkritiska slutsats som Aftonbladet och anse att alla nyheter som Aftonbaldet inte själva sett på plats också är falska nyheter. Vänta nu, när man talar om Aftonbladet kan man lika gärna utgå från att alla deras nyheter är falska, vare sig de klippt och klistrat från TT eller fabulerar fritt från första parkett…!

Nu idag konstaterar åklagare Ulf Hansson i Malmö att de två ordningsvakterna på Malmö Centralstation inte begått något brott vid omhändertagandet av den skogstokiga pojken. Vi andra som sett hela vidoklippet har redan kommit till samma slutsatssedan länge. Och åklagaren har dessutom intervjuat ifrågavarande nioåring. Det finns inget som tyder på att ordningsvakten agerat felaktigt, trots att pojken bet, sparkades och spottade.

Vi kanske skulle formulera oss mer taktfullt än andre vice talman Björn Söder, men visst, ungen gör sitt yttersta för att förtjäna ett kok stryk, och för den som inte har professionen att hålla rätt på folk så ligger det nära till hands att föreslå en käftsmäll för att bota gossens hysteri (om än att resulatet kanske inte blir vad vi hoppas på). Sveriges Radio berättar – kanske för att försöka få åklagarens beslut att framstå som felaktigt – att:

På filmen ser man hur den ene ordningsvakten sitter grensle på den yngste pojken och trycker ner hans huvud mot stengolvet – och man hör hur hans huvud dunsar mot golvet.

 På filmen ser man hur pojken slår sitt huvud mot golvet, och ordningsvakten lägger sin hand på pojkens huvud för att stoppa självsvåldet. Ska det vara så jävla svårt att skriva en objektiv artikel, Anna Bubenko, Sveriges Radio?!?!?

Åter igen. Ordningsvakten gjorde sitt jobb, och agerade med väl avvägd fysisk styrka för att hindra gossens destruktiva beteende tills polis kommit på plats för att ta hand om den oroliga varelsen. Vi har svart på vitt att ordningsvakten agerat korrekt.

Är det då inte på sin plats att ge honom detta erkännande? Är det kanske inte rent av på sin plats med en ursäkt, ni alla som krävt att han skall sparkas, polisanmälas och straffas? Visa nu att ni har ett uns av anständighet nu, era jävla trollande Twitter-kommunister!

Hälsar eder Peter Harold

 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/9-arig-pojke-dunkades-i-golvet-av-vakt

 

 

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff. Bokmärk permalänken.

45 kommentarer till Kommer gammelmedierna och twittervänstern att ge ordningsvakterna upprättelse nu?

  1. stefan skriver:

    Riktigt härlig läsning Peter

    Slöjupproret,Branden i eskilstunamosken,DNs Romregister,DNs vinkling av intervjun med Björn Söder ang folkgrupper,protest marschen med linje 17 mot nazism rasism där bandet sjunger att dom ska skära halsen av alla SDare
    Ryssland Ukraina rapporteringen

    Detta är helt sjukt för det finns hur mycket skit som helst så vad i helvete håller media på med och hur mycket får dom enl lagen hålla på.
    Jag ska sätta mig ner vid datorn vid tillfälle och samla ihop så många av medias avsiktliga vinklingar och lögner som möjligt och skicka till EU och fråga dom om det verkligen inte ingår i dom mänskliga rättigheterna att få sann och objektiv nyhetsrapportering!!
    Sanning och rätt betyder tydligen ingenting för dom ryggradslösa kräken

  2. Anna skriver:

    Eftersom jag de första åren av min sons liv, försökte upprätthålla mitt tidigare liv som arbetande undersköterska, efter att min föräldrapenning tog slut när min son var 15 månader gammal- kommer jag att minnas hur det var då. Jag bodde ju med sonen på knivsöder till en början, och hade plats på dagiset i Skanstull som var det enda dagiset som var ”nattis” dvs där barnet kunde få stanna även efter vanliga kontorstider. Då var det överkomligt obekvämt att ta bussen till Hornstull. Efter att vi flyttat till förorten blev det outhärdligt. Det var då stackarn började att få de här utbrotten på tunnelbanan hem. Liknande det jag såg i det här klippet jag såg i G.W Perssons dokumentär vad det nu heter. Min son dunkade skallen i väggen och var liksom inte kontaktbar. Han gjorde så här rätt mycket under den här tiden som jag envisades med att jobba oregelbundet och gav upp det här efter nästan ett år av det här livet. Jag fick helt enkelt välja mellan hans välmående och att kunna fortsätta arbeta.

    Barn kan inte ha det så här. Jag kan tänka mig att den här killen inte fick samma chans till förändring i sitt liv. Han betedde sig givetvis överjävligt. Det ännu mer obeskrivligt överjävliga är att han inte tycks ha någon vuxen alls som fattat hur dåligt han mår. Det är äckligt hur livet kan te sig för vissa. Rent överäckligt!

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror mig ha fått information om att den här 9-åringen inte alls hörde hemma i Sverige, och att han inte var utsatt för vanvård eller tvingades till långa pendlingsresor. Det faktum att han var efterlyst innan vakterna omhändertog honom talar för att han befann sig i en situation som man hanterat fel, men att det inte har med ordningsvakterna att göra.

      • Anna skriver:

        Aha- då förstår jag. Har inte läst ngt om händelsen utan bara sett händelsen. Det såg ut som att killen fått ett riktigt psykbryt och att fasthållningen fick honom att bryta ihop ännu mer. Men, alternativet är ju att släppa killen och det hade ju vakterna fått order om att inte göra…

  3. Vauen skriver:

    Kpisten var väl grönmålad?

    Nostalgitripp:

    • Peter Harold skriver:

      Inte min. Den var svart. Utom insidan, som glänste p.g.a. frekvent vapenvård (under de första månaderna, fast senare blev det lite si och så med det eftersom jag inte sköt alls det sista halvåret).

  4. Erik skriver:

    Nordfront har rapporterat att Sebbe har blivit kristen och dragit sig tillbaka från gangsterrappandet. Så kanske lämna honom utanför det här så länge? Det var en rätt pissig värld vi lät honom växa upp i.

    • Peter Harold skriver:

      Jag kan inte påstå att Sebbe gjorde världen bättre, även om han utgav sig på den tiden för att stå på den goda sidan (bl.a. genom hat mot vissa politiker). Nu har han ändrat på sitt varumärke. Det är vad jag kan notera.

  5. Anna skriver:

    Alltså- vad faan GICK folk på på den här tiden? Snarkar efter 2 minuter… Är det den magnetiska miljön som våra hjärnor genomsyras av nuförtiden? Till skillnad från innan mobilmasterna och trådlös teknik? Ja, vi består ju av sådär 80% vatten så det är väl inte så märkligt att människor påverkas av elektroniken. Fan, vad röksugen jag blev iaf av att se på den här Marlboro-reklamen… Ska gå o köpa lite mintsnus.

  6. Anna skriver:

    Jag råkade på en härlig äldre dam som gick förbi oss i trappan i Kristineberg en vinterdag när jag var tvungen att stiga av tåget med sonen som fick ett utbrott. Hon sa några tröstande ord: ”jag har ett barnbarn som brukar vara så där och jag har lärt mig ett trick för att få henne på andra tankar; Jag har en burk med (sorry men hittar inte ordet just nu- kallas ”coldcream” på engelska) i barnbarnets panna när det blir så där hysteriskt.

    Man måste hitta ngn avledningsmanöver när ett barn (eller tonåring eller vadfaan en människa – eller när det gäller ett djur så får man helt enkelt låtsas att inte titta på djuret, men det är ju i djurens värld där det inte står en massa andra ”meddjur” och stirrar) tappar fattningen. Det som saknas i vår värld är anderum. Det finns vare sig tid eller utrymme för att vara människor. Ingen paus i det ”liv” som sköra människor måste utstå. ”Sköra” betyder inte att vara svag, utan mer ett uttryck för att vara emottaglig för känslointryck.

    Det betyder inte att ordningsvakter som inte fattar detta, gör det de är anställda för att vara. Det jag säger är att hade jag varit ordningsvakt, med mina erfarenheter i dag- hade jag kunnat kommunicera annorlunda än vad vakten gjorde här i klippet. Jag gör det i jobbet i hemtjänst varje dag faktiskt. Har själv jobbat som väktare men tyckte det var rätt trist eftersom jag pga körkortsbristen- inte fick jobba i tunnelbanan.

    Tänk vad samhället hade vunnit på att ha mig där istället för i hemtjänsten…!

    Kvinnor i medelåldern innehar en sjuhelvets spetskompetens som samhället går miste om!

    • Peter Harold skriver:

      90% av en väktares jobb är kopplat till psykologi. 9% till att fika. 1% ligger i handfängslet. Intressant erfarenhet du har!

      • Anna skriver:

        Tricket är att man ska fika MED busarna. Inte stå framför näsan på de och utmana…. Hehe. Väkteriet var rätt trist- jag var mer som en receptionist eftersom jag inte hade körkort och fick ”rond och ryck”- tjänst. Jag fick bannor för att jag inte kunde sitta stilla. Och för att jag en gång släppte in en höggravid kvinna i receptionen för att gå på toa. Jag är inte bra på att fyrkantigt följa regler. Jag tänker för medmänskligt. Jag tror att alla vinner på det i längden, samt att jag kan inte vara annorlunda. Då dör själen.

  7. Anonym skriver:

    Kpist M45 var nog bara svart(fosfaterad). När slarvigt hopsatta M45 började kasta rekylfjäder, slutstycke och fjäderhållaren i pannan på skytten så kom M45B försedd med en klo för fjäderbottnen (som hakade i en klack på fjäderhuset nitad för att sätta p för denna olat) M45B kunde vara svartfosfaterad eller grönmålad i senare varianter. M45 licenstillverkades i arabvärlden mest i Egypten så det finns många varianter som är mindre kända här i ursprungslandet. Jag vann regementsmästerskap, skyttemedaljen i guld och penningpriser med min M45B. I inre tjänst i sambandscentralerna bar vi Pist M07 (världens sista reguljära kastvapen i någon armé, När piloterna fick S&W Snubnose .38spl kom det loss en del ”Järnspisar” Pist Lahti M40 licensbyggda av Husqvarna. Whalter P38 var väl den enda halvdugliga pistolen i den samlingen).

  8. Risto Matinen skriver:

    Man blir trött! Förbannat trött, på att invasionspacket i antisvenska fulmedia alltid framställs som offer, även när de är förövare, som vanligt.

    Tur/skicklighet att jag inte är ordningsvakt, för då hade nog inte det vidriga arabslynglet andats nu. Tur/praktiskt att jag inte var på samma tåg som arabslynglen. Beteende jag inte accepterar…

    Själv vägrade jag värnplikt, för varför skulle män tvingas betala skatt i natura som kvinnor slapp, samt dåtidens ”försvar” såg mest ut att utbilda kanonmat, enligt WW2.

    Ingen/få kunde då ana när jag tvingades mönstra (1969) att staten skulle kunna bli antisvensk. Hade jag ens sniffat att det var en möjlighet, hade jag blivit ”stridsk*k och satsat stenhårt på vapenträning.

    Det fanns dock redan på den tiden, somliga som anande vart det var på väg. Kan därför inte låta bli att citera :

    Runt 1900-talets mitt dök vänsterliberalerna upp och började predika skuldbefrielsens evangelium för folket. De utropade att människorna underkuvades, hämmades och tyngdes ner av skuld när de gav efter för sina naturliga drifter och impulser. Vi kommer till er för att vittna om en glädjefylld befrielse från den skuld som prästerna hamrat in i er. Vi predikar hedonism, skuldens slut, att låta lusten styra, eller för att använda en vanlig fras från 1960-talets sexuella revolution: om det rör på sig, kela med det. Dessutom är sex endast som ”ett glas vatten”, helt naturligt och ofarligt.

    Om jag inte missminner mig varade denna vänsterliberala ”skuldbefrielsens tidsålder” endast i sex månader. Nu kännetecknas hela samhället av en omfattande kollektiv skuld, och om någon offentligt misslyckas med att ge läpparnas bekännelse till en lång rad av högtidligt vördade skulder fördrivs han bokstavligen från det offentliga livet. Skulden är överallt, den tränger igenom allt, och dess upphovsmän är samma skurkar som en gång i tiden lovade oss en enkel befrielse från den. Kort sammanfattat ska vi känna skuld för slaveriet, för att kvinnor våldtas och förtrycks, för förintelsen, för de handikappade, för att vi äter och dödar djur, för fetma, för att vi inte återvinner vårt avfall, för att vi ”förstör planeten” etc.

    Värt att notera är att skulden aldrig begränsas till de specifika individer som faktiskt förslavar, mördar och våldtar. Jag vågar faktiskt påstå att det inte finns särskilt många slavägare i dagens USA. Skapandet av skuldkänslor är så effektivt just för att skuldbeläggandet inte är specifikt, utan kollektivt, och det sträcker sig över hela världen, tydligen för all framtid.

    Förr i tiden hatade vi nazisterna eftersom de hade en doktrin som baserades på kollektiv skuldbeläggning; nu har vi tagit över samma nazistkoncept och gjort det till en integrerad del av vårt eget etiska system. För vi kan ju inte begränsa skulden till specifika brottslingar eftersom det inte skulle passa det som Joe Sobran så briljant har kallat vår doktrin om Ackrediterade Offer. Vissa grupper får en status som Officiella Offer; alla som inte tillhör denna Offer-grupp måste således vara brottslingar och Officiella Förövare. Förövarna förväntas känna skuld inför offren och därför betala – för det är ju meningslöst att skuldbelägga folk utan att få betalt för det – allt de har i form av pengar, privilegier och makt, i all evighet. Amen.

    Det går inte att komma undan, och det är detta som våra befriare har förlänat oss med. I utbyte mot kristendom och skuldkänslor om sex har de givit oss en ny offerreligion och en ny Gud: Naturen. Inte ens sex, som var hedonismens sista bastion, är längre skuldfritt; med tanke på allt vi får höra om hur ”sex exploaterar kvinnor” och hur viktigt det är med ”säker sex” kanske det vore bättre att skrota det hela och återgå till den gamla hederliga kristna skulden. Det skulle i varje fall vara enklare och fredligare.

    Som med allt annat i vårt ruttna samhälle är det enda som vi kan göra att hålla fanan högt och attackera den här typen av nonsens. Det är endast på detta sätt som vi kan hoppas ta tillbaka våra liv och vår kultur från dessa ondskefulla otyg och tyranner.

    Den heliga skulden, Murray N. Rothbard 1990

    • Sofia skriver:

      Rothbard var ovanligt klarsynt!

    • Peter Harold skriver:

      Jag roade mig med att googla efter ”rothbard” + ”sveriges radio”. Bara för att se någgra exempel på ifall den vise Rothbard uppmärksammas av statsmediet. Och resultatet var inte särskilt imponerande. Det fanns en artikal från 2008, där Johan Norberg gav ett läsartips.

  9. Anna skriver:

    Jag tror att det som blir icke kompatibelt är programvarorna: Alla de här sakerna och händelserna är av individer uppståndna, medans regelverket och riktlinjerna är avsedda för massorna. I det här systemet finns inga individer och de skillnader som individerna utgör. Det är ju rätt uppenbart att vi består av individer i ett samhälle, medans det i systemet inte finns ngt utrymme för individuella skillnader.

  10. Majsan skriver:

    Svar: Nej

    Jag har hängt runt i kommentarsfälten och det är tydligt att de som resonerar och kan kroppsspråk ser ‘rätt’. De som fokuserar på att det ska vara en liten(!) nio-åring (killen ska ha sagt i intervju att han är något äldre) och han tvingas av stor vuxen karl, de missar detaljerna.

  11. Anna skriver:

    Peter: Har du något tips om var jag kan vända mig för att få tag i någon juridiskt kunnig person som gärna tar på sig att lägga orden rätt i rättssal? Jag har blivit polisanmäld för olaga hot och försöker få tag i någon bra människa. Har ju tyvärr inga pengar för att köpa advokat och litar inte på statens rättshjälp…

    • Peter Harold skriver:

      Har du ingen rättshjälp via ditt försäkringsbolag? Annars kan du kolla via biblioteket:

      https://biblioteket.stockholm.se/bibliotek/service/Juridisk%20r%C3%A5dgivning

      • Anna skriver:

        Jag har rättshjälp i hemförsäkringen. Men vad jag minns står de bara för ca 25% av kostnaden för advokat. Ska kolla bibblan. Var där och frågade en dag men när jag nämnde mitt ärende hade hon inget svar att ge, tyvärr.

        • Peter Harold skriver:

          Jag vet inte vad som sker, men var du bara osams med en granne så lägger väl polisen ner ärendet i brist på utredningsuppslag, såvida inte din antagonist tillhör en minoritet.

          • Anna skriver:

            Det är Svenska bostäder som passligt nog plockat fram det mail jag skickade till svebo mitt i natten efter att ha blivit väckta nattetid av gruppbostadens autist ovanför, flera dagar i sträck. Därpå fick jag reda på att svebo gett direktiv till störningsjouren att ignorera mina påringningar. Gruppbostaden själva svarade inte heller och det är en låst avdelning.

            Jag skrev att de ansvariga på svebo ska få ett skott mitt i pannan. Och så vidare. Det intressanta är att de väljer att anmäla detta som hände för ett år sedan, just NU då vi har ett ärende i hyresnämnden pga att det bytet vi har på gång, blev nekat av värden. Hatkärlek? De hatar mig så mycket att de vägrar se mig gå? Jag har polisanmält de också som svar. Störningsjouren, svebos rättsansvarige, förvaltaren samt bovärdarna som spridit förtal- har jag anmält. Samt alla instanser jag gått till och som falktiskt VELAT hjälpa till då de insett hur jävligt vi har och haft det. Men svebo är sadister- de verkar njuta av att sätta dit hyresgäster! Det hela bottnar förmodligen i att svebos rättsjurist sett att jag är listad som medlem av svenskarnas parti och han är tydligen jude.

            Tydligen kan mitt straff bli ett års fängelse. ”Tjänstemän” är tydligen värre att hota än privatpersoner, vilket jag inte håller med om. Jag visste inte ens om förvaltaren jag skrev till var en man eller kvinna. Det är ju inte personen jag ville skjuta mitt i pannan, utan hela organisationen då de de facto är barnmisshandlare och förtalande fega kräk.

            • Anna skriver:

              Svarar mig själv igen; Förtydligar att jag angett ett flertal vittnen till hur vi haft det sedan 2 år och att så pass många försökt att hjälpa oss, men att lagen inte är på vår sida… DEt handlar om personer som chefen på bostadsförmedlingens förtur som jag pratat med länge och väl men som pga lagar som ändrats inte får hjälpa till och som ringt och pratat med svebo som självklart har vägrat samarbeta, det handlar om vittnen från familjeenheten som jag kontaktat för att de ska hjälpa sonen få en dräglig uppväxt utan elcentraler, muppar som väcker oss, grannar som skvallrar om att jag är psykiskt störd som inbillar mig elpåverkan (men som själva aldrig velat bo här intressant nog) att slippa allt surrande och tjutande i väggar samt att lägenheten är hela 6 kvadrat mindre än angivna ytan på kontraktet vilket medfört att alla upplevt den som lite för liten för den hyran… Hela husets grannar som har likadana lgh har mätt och kommit fram till samma slutsats som jag. Men ingen vågar be svebo att mäta, för de vet att de ändå kommer fram till att ytan stämmer, och då får var och en betala mätningen själva.

              Svebo är verkligen värda all skit de kan få. Men de får ingen förutom av övertrötta tourettesmorsor i underläge, som jag själv…. Det är väl därför som bovärdarna garvar åt en- för att de vet att jag aldrig kommer att vinna mot de. Vad jag inte fattar är hur de kan stå på benen och rakryggat gå till sina jobb varenda dag. Vad är de för människor?

              • Anna skriver:

                Sist men inte helt obetydligt: Det är total radioskugga i hela skithuset. Vilket gjort att jag måste ha en fast telefon hemma vilket kostat mig ytterligare flera hundra utöver hyran. Mitt hemnr har jag inte velat ge ut till särskilt många, så jag har även gått miste om en del samtal. När beskedet om att ombildningen inte skulle bli av förra sommaren- och det fantastiskt härliga bytet vi hade skrivit på byte med gick förlorat- fick jag totalt frispel och hinkade drinkar och varvade med några imovane för att jag helt enkelt inte stod ut längre. Jag sms:ade till en person (som jag inte ens minns nu) att jag verkligen ville avsluta mitt liv varpå farbror blå knackade på hemma, vilket jag inte ens hörde för att jag låg i badet med hörlurarna på, sonen sov gott i sängen och när jag gick ut ur badrummet ser jag en ung polisman stå på min balkong och banka på min balkongdörr! Polisen hade stått och försökt ringa mig (men det går ju som sagt var. inte så bra här i huset) och nästa steg var tydligen att lyfta bort ytterdörren. Eftersom jag inte har täckning på mobilen hemma så stod sedan en högljudd och skitjobbig poliskvinna på min balkong och pratade högljutt om mig och mitt personnummer och allt- inför öppen ridå för mina härliga skvallrande grannar och hela gruppbostaden. Hepp! Så kul är detta. Och jag fick åka till psykakuten (där jag dessutom jobbat) för att utesluta psykostillstånd. Nej, det var inget fel på mig. Jag var ”bara” desperat och jäkligt slut i nerverna, vilket ju inte är särskilt konstigt…

                Ja, så kul har jag haft det. Nej. Svenska bostäder är verkligen inte mina kramkompisar direkt. När man läser om svebo och vilka som toppat listan på dåligt bemötande – är det just svebo. Svebo verkar sätta prestige i att mobba ut hyresgäster som enligt de inte passar in i normen.

            • Peter Harold skriver:

              Ja, det är så rättsystemet fungerar idag. Det är den berömde kardinalens fiffiga uträkning att sex skrivna rader av den oförvitligaste människan kan räcka för att kardinalen skall få sitt offer hängt.

              Om du inte kan förneka gärningen kan du ju säga i förhör att du skrev i fyllan och påpeka att du inte har vapen varför man borde bedöma hotet som osannolikt.

  12. Anna skriver:

    Om du råkar i tvist som kan leda till
    rättegång kan försäkringen betala dina
    advokat- och rättegångskostnader.
    Den högsta ersättningen som försäkringen
    betalar är 3 prisbasbelopp.
    Försäkringen gäller inte för tvister som
    har samband med arbete eller förvärvsverksamhet,
    för så kallade småmål,
    eller för brottmål med mera.

    Gäller tydligen inte för brottmål. Bara för tvistemål.

  13. Syster skriver:

    ” jävla trollande twitter-kommunister!” Ha ha!!!😄😄Skrattar högt ibland när jag läser dina formuleringar!

  14. Varg i Veum skriver:

    Jag har varit på båda sidorna av denna historien, dels har jag varit ordningsvakt och dels har jag varit den lilla pojken. Jag har förvisso aldrig behövt ingripa mot små pojkar och jag har aldrig blivit ”misshandad” av nån ordningsvakt, men ändå kan jag relatera till båda.

    När jag var ett barn, ungefär i samma ålder som dessa två, så var jag en ”ligist”. Jag var oregerlig och kunde inte gå i normal skola utan gick på ett skoldaghem. Jag vet inte om såna finns kvar fortfarande, men på 70-talet hamnade jag i en sån. Det var för elever som man då ansåg störde de normala eleverna såpass att man inte kunde vistas ibland dem (OBS-klasser funkade inte heller). Det var ett hus på landet, långt ifrån stan som man fick åka taxi till.

    Där hade man specialutbildade lärare som, enligt den tidens filosofi i alla fall, visste hur man handskades med värstingar. De var väldigt snälla egentligen men skulle lära oss oregerliga att förstå vad gränser var. Det var väldigt medmänskligt och med stor respekt för oss som gick där. De dömde aldrig utan förstod vår situation och agerade utefter det (återigen, enligt dåtidens filosofi)

    Jag var bara 11 år men lärde mig snart hur jag kunde utnyttja denna snällhet. En gång var vi på en resa till fjällen i Norge och jag bröt benet efter att ha lånat lärarens skidor, som inte var inställda på min vikt, och åkte utan att vänta på honom. Och bröt naturligtvis benet eftersom jag aldrig stått på slalomskidor förut.

    Väl tillbaka i skolan lärde jag mig att man var rädd för att jag skulle få ont pga. mitt gipsade ben. Så när jag inte ville studera de få timmar per dag som vi skulle ägna oss åt skolan ”i vår egen takt” så använde jag benet som vapen för att få min vilja fram. Jag kunde t.ex. ramla och låtsas att jag fick ont i benet när de med milt våld försökte få mig att förflytta mig till lektionsrummet.

    Jag har som sagt jobbat som ordningsvakt också, och då också i tunnelbanan. Där lärde jag mig att jag inte var den enda som förstått det här med att var offer för en övermakt. Nu träffade jag inte på så unga personer som i det här fallet, men väl i tonåren och de kunde göra märkliga saker för att påkalla uppmärksamhet och få slippa bli omhändertagna. Dunka huvudet i väggen var inte ovanligt när de inte kunde slita sig loss. Och naturligtvis kom det fram nån allmänhet och hade åsikter. Men på den tiden fanns det inte mobilkameror så man kunde ignorera dem och man använde det våld som behövdes för att föra ungen till vaktrummet där polisen kunde plocka upp dem.

    Vad vill jag då säga med denna långa harang? Jo, att verkligheten inte alltid är så enkel som man vill att den ska vara.

    • Sofia skriver:

      Dina erfarenheter har stort värde när det gäller att göra rätt tolkning av nyhetsflödet.
      Om du deltar i ”ordningsvaktsdebatten” kan du tillföra relevanta fakta.
      Är det inte så att debatterna förs mer och mer på Twitter och Facebook? Det är nog mest där som vi vanliga kan påverka.

      • Peter Harold skriver:

        Eftersom vänstertwittrarna kan blockera oliktänkande är jag rädd för att man inte kan debattera med dem i dessa kanaler, såvida inte man själv ingår i ett nätverk som kan hjälpa till med att sprida budskap. Själv har jag bara varit med om detta i samband med den sparkade Röda kors-kvinnan i Falun då jag såg arbetskollegor sinsemellan länka mina texter. Det var ganska underhållande att se…😉

    • Peter Harold skriver:

      Verkligheten är extremt komplicerad, det är så sant. Det där med att dunka huvudet i väggen/golvet ser visserligen destruktivt ut, men jag är ganska säker på att det finns en vetenskaplig förklaring till det beteendet som hör till urgamla instinkter. Jag skulle vilja dra likheter med djurvärldens katalepsi, även om beteendet yttrar sig på ett helt annat sätt.

      • Vauen skriver:

        Folk med psykiska problem sysslar ofta med stimming:
        http://en.wikipedia.org/wiki/Stimming

        • Peter Harold skriver:

          Jag bugar. Det var någonting liknande jag tänkte på.

        • Anna skriver:

          Aha- så de som runkar eller masturberar mycket gör det för att kunna fokusera på andra intryck som är alltför oförutsägbara? I så fall är väl alla män autister… Hehe.

          Nu ska jag inte vara elak. Jag var ständigt masturberande som yngre. Med eller utan sällskap… Skämt åsido- jo ju jobbigare miljö det är desto mer dunkar sig min sons klasskompis sig i skallen (lätt med handflatan) och alla fattar ju att den killen är rätt autistisk- förutom hans föräldrar som tog honom till skolan utan att ens ha noterat detta- och började anklaga hans klasskompisar för att mobba honom. Jösses- det märks att i den här klassen finns inget vidare sunt förnuft… Suck.

    • Anna skriver:

      Jag tycker ju själv att det hade varit en lätt uppgift att göra skolor till en plats där alla får sitt. Så länge eleverna har stärkts i sina identiteter. Problemet i dag är ju att alla intutas att tro att alla är likadana med samma förutsättningar. Det har man ju inte. Det är fröken som avgör elevens roll. Passar man inte in ska man medicineras in i samma mall som de andra. Det är ju helt befängt då de borde satsa på att anpassa miljön till eleverna istället för tvärtom. De känsliga kan inte sitta i en matsal med en decibel som på en rockkonsert, men det innebär inte att de är störda och behöver medicineras. Fick alla bara lugn och ro och en plats i sammanhanget skulle alla kunna finna frid i sin roll- alla är inte klassens ljushuvud- vissa är praktiskt lagda och andra tänkare. Somliga genier. Det gäller bara att prioritera rätt. Det är en skam att dagens skolor lägger ner stora summor på tolk och hemspråk- medans adhd och andra diagnoser som faktiskt mest beror på miljöfaktorer- ges en enda Quick fix: Medicinering för att dämpa upp och nerigheten. Låt folk vara det de är. Det måste vara ok att få vara sig själva i skolan. Tar man bara vara på energin hos eleverna ser man oftast (en del ÄR djävular beroende på hemmet men inte alls många) märker man rätt snabbt att energin blir till positiv energi istället för destruktiv om man med alla medel försöker dämpa den.

  15. Läsare skriver:

    En skjuten med automatvapen i Stockholm (2015-04-22)

    https://www.flashback.org/t2558211

    Det går bra för det Nya Swedistan.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s