Låt oss inte glömma Odessa-massakern 2014

Bästa läsare!

2014 var ett händelserikt år för mig som bloggskribent. Ukrainakrisen var ofta i mitt fokus. En anledning till detta var att jag kände mig förpliktigad att som medborgare upplysa mina medmänniskor om vad som skedde och berätta om det som våra medier förträngde. I synnerhet när det gäller krisen i Ukraina visade medierna vad de går för. Eller snarare, de visade klart och tydligt vems intressen de går för.

Minns ni massakern i Odessa? Jag är rädd för att många börjat glömma den. Jag följde utvecklingen on-line via social medier framför min dator, samtidigt som jag lyssnade på SVT:s nyhetssändningar. Jag darrade av ilska. Medan jag fick in det ena meddelandet efter det andra om att Kiev-regimens huliganer omringat en offentlig byggnad där Anti-Maidandemonstranter tagit skydd mot beskjutning och Molotov-cocktails så berättade SVT Rapport att ”pro-ryska demonstranter ockuperat en byggnad som satts i brand”. Jag kunde bara sitta där vid min dator och stöna ” – Vad i helvete…?!?”. Dagen därpå försökte SvD ge sken av att det hela bara varit ett fotbollsbråk som spårat ut.

Det skall sägas att detta inte var en unik engångshändelse där medierna levererat undermålig nyhetsjournalistik från Ukraina. I stort sett hela tiden har svenska nyhetsmedier följt Kiev-regimens version om vad som händer. Och detta trots att det finns mängder av andra källor. Och man rättar inte sig heller när man haft fel.

De andra källorna avfärdas ofta som ”rysk propaganda”. Ja, det är sant att många av anti-Maidandemonstranterna är pro-ryska. Det är också sant att de tillhör den ryska kultursfären. De flesta av dem är etniska ryssar. Det är också lika sant att ryssar och ukrainare på individnivå kan samexistera. Men när EU och Barack Obama-administrationen tvingade den ukrainska federationen att klippa sina naturliga band med Ryssland skapade man en situation som ledde till inbördeskrig. Och väst gav bokstavligt talat order om att största Ukraina i detta inbördeskrig då Internationella Valutafonden ställde som villkor att Kiev måste återerövra de östra utbrytarrepublikerna.

Det har nu gått över ett år sedan massakern i Odessa. Den officiella versionen om Ukrainakrisen börjar med ”Rysslands invasion” och har nedskjutningen av MH017 som en milstolpe, och berättelsen handlar ständigt om att beskylla separatisterna och Vladimir Putin för situationen.Vi fick alltid höra Vita huset och EU framföra anklagelser mot Ryssland, men vi fick sällan höra vad vad Ryssland svarade.

Vi fick emellanåt se bilder på upplopp och krigsliknande situationer i nyhetsmedierna, men vi fick aldrig veta vad som skedde på riktigt. Bildmaterialet blev alltid en dekoration till den Kiev-vänliga berättelsen under nyhetsrapporteringen. Jag frågar mig varför det blir så här? Är journalisterna medvetna om vad de rapporterar om? Jag sände denna fråga till en journalist på DN, men fick aldrig svar. Det tolkar jag som att mina misstankar är berättigade.

Kanske är det så att journalisterna inte vet särskilt mycket. Redaktionerna får filmklippen från nyhetsbyråerna, och ”krigskorrespondenterna” sitter och läser in sina rapporter från något hotell miltals från krigsskådeplatsen. Ja, de är kanske inte ens i samma land. Kanske vågar de inte ens rapportera något som avviker mot Kiev-regimens budskap av rädsla för att få problem med att röra sig i landet, kanske till och med nekas inresetillstånd nästa gång? Eller också klipper och klistrar man bara rakt av från CNN och BBC av ren lättja.

Oavsett vilket så kan man – om man vet och vill – se att nyhetsrapporteringen är ensidig och vinklad. Och det går att få en mer nyanserad bild genom alternativa nyhetssajter, eller via sajter som är specialiserade på att analysera vad som sker i omvärlden.

Följande filmklipp lades upp i maj 2014, och filmklippets skapare var precis som jag frustrerad över den föga objektiva nyhetsrapporteringen i västmedierna. Jag tycker att klippet är sevärt, och tar inte längre än 11 minuter att se.

När Sovjetunionen föll samman på 1990-talet trodde jag precis som forskaren Francis Fukuyama att vi hade nått historiens slut, och att vi härefter skulle gå in i ett skede i mänsklighetens historia där krigen tog slut. Fred var enklare och mer framgångsrikt. Jag trodde på en blomstrande framtid. Fukuyama menade att 1900-talet präglats av kampen mellan kommunism, fascism och liberalism, och efter även om han skrev sin text innan Sovjetunionens upplösning så menade han att liberalismen nu stod som ensam segrare. Ja, han hade en passus också; Fukuyama menade att vi inte skulle få slut på krig, för vi har fortfarande oroligheter mellan enskilda nationer och olika etniciteter. Han nämnde stater och folkslag  som genom historien alltid varit i konflikt. Och detta har vi sett en hel del av sedan ”historien tog slut”.

Men de kriser vi har idag är egentligen inte drivna av etniska konflikter per se. Istället handlar det om att en kraft i världen vill förena den till en enhet, d.v.s. en global enhet. Denna kraft strävar efter att eliminera de små självständiga staterna och göra dem beroende av förbund. Detta är inte någonting nytt, utan har skett genom historien. En stor granne hotar en mindre granne som bildar förbund med en jämstor och bekämpar sin fiende som därmed hamnade i underläge. Ja, detta under förutsättning att man inte väljer en civiliserad samexistens. Det valet verkar tyvärr sedan 2001 inte finnas med, emedan den kraft som vill skapa en global enhet – en ny världsordning – härskar och söndrar genom att hälla bensin på lågorna vid världens oroshärdar.

Historien är inte slut. Den är inne i ett nytt kapitel. Ett kapitel med mycket drama och sorg. Precis som förr. Skillnaden är att det här kapitlet handlar om oss. Och vi kan inte se att slutet blir lyckligt.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Låt oss inte glömma Odessa-massakern 2014

  1. J skriver:

    Gud vad bra skrivet!!!
    Har saknat att få läsa din analyser av Ukraina och de inblandade där, de är mycket djupa och insiktsfulla tänk om alla folk i väst kunde se samma saker och inte vara indoktorerade den sjuka världsbild vår media bedriver!

  2. bernys skriver:

    Mellanösten, Ukraina och Ryssland. Kamp om marknadsandelar, naturtillgångar och makt är vad det handlar om idag liksom för 100 år sen. Läs gärna Antony Suttons bok Wall Street and the Bolshevik Relvolution.

  3. Ping: Odessa massakern | SvenskaLedaren

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s