Ska libertarianer ägna sig åt att analysera konspirationsteorier?

Kapitel ett:

”…det började med 11:e september. Eller…?”

—————————————————————

Följande är del av ett utkast till en nu längre text som ursprungligen var tänkt som en uppmaning till de goda podcast-pratarna Klaus Bernpaintner och Hans Palmstierna att göra verklighet av sitt löfte om att ta upp ämnet konspirationsteorier i någon kommande sändning av Radio Mises. Medan jag skrev på detta upprop i form av en bloggpost började texten strax anta formen av första kapitlet i en bok, vilket inte var min avsikt från början. När jag såg vart det började barka iväg åt för slags håll så stängde jag av datorn och tog en skön kvällspromenad.

Icke förty så anser jag att det är angeläget att man analyserar kontroverser som av etablissemanget och mindre pålästa människor avfärdas som konspirationsteorier. Den konspirationsteori som Klaus var inne på att granska specifikt i en kommande Radio Mises-sändning är ”11:e september”. I min text ligger fokus också på det ämnet, men medan jag skrev såg jag ganska snart att 11:e september hänger ihop med så många andra saker som både visat sig vara historiskt autentiskt men förträngt av medierna/intelligentian, eller som också är föremål för s.k. konspirationsteorier.

Nåväl, det jag ville göra var att föregå eventuella kritiker som kommer anklaga Klaus och Hans för att vara foliehattar, konspirationsteoretiker eller dylikt epitet. Och samtidigt är det min förhoppning att Klaus och Hans inte hänfaller åt RingP1-programledarattityden. Ni vet, ”det där vet jag ingenting om, så det är nog inte sant”. Så jag hoppas givetvis på ett avsnitt där programledarna (eller en eventuell gäst) läst på ordentligt. Nå, här kommer mitt presumtiva och oredigerade utkast på försvarstal till Klaus och Hans i händelse av att vissa proselyter i Mises-sällskapet ondgör sig över ämnesvalet. M.v.h. Peter Harold.

——————————————————————

Bästa läsare!

Ska libertarianer ägna sig åt att analysera konspirationsteorier? Ett skäl att svara nej på den frågan är att i ett libertarianskt samhälle står det fritt för enskilda och grupper att samverka för att få sina syften förverkligade, så länge som dessa syften inte avser att beröva någon annan individ eller grupps liv, hälsa och egendom. I ett första ögonkast kan man därmed tycka att libertarianer borde förhålla sig till saken med största passivitet.

Men i ordet ”konspiration” ingår att två eller fler personer planerar någonting som strider mot allmän moral eller rent av är olagligt. Historien är fylld av konspirationer. För svensk del är ju attentatet mot kung Gustav III ett av de första som dyker upp. Andra exempel är t.ex. kartellbildningar, där vi kan nämna bensinbolag som samverkar om prissättning i hemlighet. En annan hyfsat känd svensk konspiration var när nynazister på 1990-talet hade en plan på eskalerad våldsanvändning för att förstöra samhällsordningen.

Ett skäl till att svara jakande på frågan om konspirationsteorier är ett ämne för libertarianska forum är att ämnena ofta är kopplade till fenomen och händelser som resulterar i hot mot individuell frihet och mot det öppna demokratiska samhället – och att dessa hot mot alla frihetliga ideal ofta verkställs eller förverkligas av staten eller med dess benägna hjälp. Inte så sällan med argumentet att man utför dessa ingrepp för medborgarnas eget bästa som påstått mål.

En händelse som påverkat hela världen utifrån ovan angivna perspektiv är terrordåden som inträffade i USA den 11 september 2001. Genom denna händelse ägde en rad förändringar i samhället rum som går stick i stäv med libertarianska värderingar. Förmodligen också stick i stäv med många vanliga människors uppfattning om hur det ideala demokratiska samhället skall fungera. Ett tecken på det senare skulle kunna vara det folkliga stöd som den libertarianske presidentkandidaten Ron Paul fick när han försökte vinna det republikanska partiets nomineringsval 2008 och 2012. Det enorma gräsrotsengagemang som växte fram och bildade Ron Pauls följe är ett kvitto på att vanliga människor inte accepterar den utveckling som följt efter Nine-Eleven.

Inför valkampanjen 2008 hade Ron Paul modet att säga sin mening om varför USA drabbades av terrordåden den 11 september 2001: ” – De attackerade oss inte därför att vi har demokrati eller på grund av vår livsstil. De attackerade oss därför att vi är i deras länder med vår militär.”

Det Ron Paul sade var en obehaglig sanning för de flesta amerikaner. Men när han yttrade dessa ord inför TV-kamerorna var det inte uppenbart för alla tittare att påståendet var sant. Inte heller ens för hans medtävlande i valkampanjen. Rudy Giuliani försökte mästra Ron Paul och bad honom att ta tillbaka sitt uttalande under debatten. Men Ron Paul stod fast och hänvisade till experter hos FBI och CIA. Och senare kom Rudy Giuliani att erkänna att Ron Paul hade haft rätt om saken.

Hur kan det komma sig att Rudy Giuliani före TV-debatten i South Carolina i maj 2007 aldrig hört talas om det som Ron Paul sade, trots att nämnde Giuliani varit New York Citys borgmästare då Nine-Eleven inträffade, och själv kom att leda krisledningsarbetet den ödesdigra dagen då två trafikplan flög rakt in i tvillingtornen på Manhattan?

En förklaring till Giulianis bristande perspektiv kan vara att han precis som de flesta amerikaner uppfattar att terrordramat började med att det första planet flög in i den ena skyskrapan. Man saknar tydliga referenser bakåt – även om WTC några år tidigare utsatts för ett annat attentat – och är fokuserade vid detta händelserika dygn där det ena kapade planet efter det andra träffade sina mål eller hamnade på marken. Kröningen på detta drama var när landets dåvarande president, George W Bush, framträdde inför allmänheten och yttrade sin tolkning om det inträffade:
” – Amerika blev målet för attacken därför att vi är frihetens och möjligheternas klarast lysande fyrbåk i världen.” Detta omformulerades i allmänhetens ögon som att ”terroristerna angrep oss p.g.a. vår demokrati och vår frihet”.

På detta vis startade Nine-Eleven i den chockade allmänhetens ögon. ”USA under attack” stod det i skylten på CNN, och dessa ord upprepades flera gånger vid varje sändning och under flera dagar. USA:s regering pekade ut det i Afghanistan baserade terrornätverket Al-Qaida och dess ledare Osama bin Ladin som utförare av attentaten under 11 september 2001.

USA:s regering förklarade krig mot den globala terrorismen, och den 23 september 2001 höll George W Bush ett nytt tal där han gav alla nationer runt om i världen ett ultimatum: ” – Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Dessa ord kanske kunde uppfattas av kritikerna som yttrade av en försmådd president vars säkerhetstjänst inte anat att terroristerna planerat detta historiska våldsdåd, och sålunda inte heller lyckats avvärja hotet mot nationen och dess medborgare. Men världen slöt lydigt upp bakom USA i kampen mot den globala terrorismen. I synnerhet Tony Blairs Storbritannien, men även Vladimir Putins Ryssland. Ryssland menade att man själv led av samma slags problem som USA med de tjetjenska terroristerna. På den internationella arenan fick Ryssland klarsignal att göra vad de ville med tjetjenerna i det att Ryssland i stort sett gav USA grönt ljus att placera trupper där så erfordrades för att jaga efter al-Qaida.

Under en tid efter 11 september 2001 hade USA nästan hela världens sympati, åtminstone västvärldens. Och man visste inte heller om Nine-Eleven var den första vågen av terrordåd signerade Al-Qaida, och om fler länder ”med självklara värden som demokrati och frihet” skulle drabbas. Kort efter attacken dök antrax-smittade brevförsändelser upp hos olika myndigheter/institutioner i USA. Det talades om att i nästa steg skulle terroristerna förgifta dricksvattnet eller kanske spränga smutsiga bomber med radioaktivt material. Man fruktade att om terroristerna lyckades slå till igen skulle dödstalen inte räknas i tusenden, utan snarare i tiotusentals, kanske rent av hundratusentals.

För att förhindra nya attacker mot USA upprättades tillfälliga lagar i syfte att skydda nationens säkerhet; lagändringarna samlades i det som allmänt kallas för The Patriot Act. Den antogs av kongressen och senaten under oktober 2001. FN upprättade en kommitté som fastställde en påtvingade resolution om hur medlemsländerna skulle agera i kampen mot terrorism. Bl.a. statens rätt att konfiskera misstänkta terroristsponsorers tillgångar utan rättslig prövning.

Väljarna, som knappt ett år tidigare valt George W Bush till president, var alltjämt i chock och befann sig i ett tillstånd av paranoia, men också i nationell sammanhållning. Man skulle slå tillbaka mot terroristerna. Och ropen på hämnd ekade högre än en önskan att få förklarat varför USA angripits. Den frågan hade ju presidenten redan besvarat, så nu gällde att ge sig efter de kvarvarande terroristerna.

En sak försvårade den omedelbara önskan efter hämnd; dels var de direkta gärningsmännen döda, förintade tillsammans med sina offer i flygkrascherna; dels befann sig Al-Qaida på andra sidan jorden. Tills dessa var infångade eller utplånade accepterade folkopinionen samt de flesta politikerna att The Patriot Act verkställdes, fastän den var i strid med landets grundlag. Bland de friheter som staten tog sig var att kräva access till läkarjournaler, granska vilka böcker folk lånat på bibliotek och ekonomiska transaktioner. The Patriot Act möjliggjorde även husrannsakningar utan föregående domstolsprövning samt telefonavlyssning.

Den frihet som lyste över världen från den amerikanska fyrbåken – och som sades vara föremål för terroristernas avsky – hade på några få veckor beskurits och reducerats på ett sätt som aldrig varit möjligt om inte terrordåden inträffat. Men folk sade sig vara villiga att göra denna uppoffring ”nu när Amerika har attackerats, och befinner sig i krig”.

Med Nine-Eleven följde ett krig mot talibanregimen i Afghanistan som inte avsåg att lämna ut Osama bin Ladin och Al-Qaida till USA. Talibanregimen slogs sedermera ner och Osama bin Ladin tvingades i flykt; nätverket Al-Qaida sades ha spridit sig över flera andra länder. Som en konsekvens av detta följde Irakkriget 2003, då landets diktator Saddam Hussein störtades efter påstått samröre med terrornätverket samt innehav av massförstörelsevapen som hotade Israel.

Nine-Eleven ledde till en rad saker som man i egenskap av libertarian måste ifrågasätta.

Terrordåden fick politikerna att nästan helt ge upp begrepp som rätten till privatliv och personlig integritet. Edward J Snowden och andra källor har avslöjat att NSA och liknande organ (som t.ex. svenska FRA) kan lyssna av och övervaka större delen av medborgarnas elektroniska kommunikation. Amerikanska tullmyndigheter har nu rätt att kopiera hårddiskar på datorer som tillhör resenärer. USA tar del av alla europeiska banktransaktioner. Militären(!) har idag rätt att göra husrannsakan utan föregående domstolsbeslut, och de har även rätt att föra bort människor utan rättslig prövning, och på obegränsad tid. Det amerikanska polisväsendet har i praktiken militariserats i det att den federala staten överför militära fordon och annan utrustning från armén till polismyndigheten i flera delstater. Vid offentliga tillställningar filmas evenemangsdeltagarna av agenter med handkamera eller obemannade luftfarkoster. Och USA:s president sammanställer regelbundet en lista på individer som hans krigsmakt får i uppdrag att döda utanför landets territorium. Det talas inte längre i futurum om USA som en polisstat – man talar om den i presens.

Hur gick det här till?

Svaret på den frågan kräver att vi inte sätter 11 september 2001 om startdatum för händelserna som förändrade världen. Och det är här analysen av de s.k. konspirationsteorierna kommer in.


Kapitel två:

Den officiella Nine-Eleven-rapporten – den första konspirationsteorin.

Den första konspirationsteorin som handlar om Nine-Eleven är faktiskt den officiella rapporten som sammanställdes av National Commission on Terrorist Attacks Upon the United States. Denna utredning började i slutet av 2002, alltså mer än ett år efter dådet. Kommissionen fick till uppgift att genomföra en omfattande utredning som skulle granska alla omständigheter kring attacken den 11 september 2001. Kommissionen hade även i uppdrag att se över hur framtida attacker skulle kunna undvikas.

Kan en officiell rapport vara en konspirationsteori? Ja, i det här fallet kan vi – trots den tyngd av byråkratisk prosa och auktoritet den är behäftad med genom sin örnprydda bård – hävda att vissa inslag i dokumentet måste betraktas som en sammanställning av teorier kring den konspirations som yttrade sig i de utförda terrordåden den 11 september 2001.

Ingen av de ombordvarande gärningsmännen har av naturliga skäl förhörts eller ställts inför rätta. De sägs vara döda, och det är uppenbart att de avled tillsammans med de övriga passagerarna ombord på de kapade flygplanen. På uppdrag av den amerikanska regeringen har kommissionen (eller snarare FBI) med hjälp av passagerarlistorna samt bildsekvenser från flygplatsernas övervakningskameror försökt att utröna vilka som kan misstänkas ha utfört gärningen, och sedan arbetat sig genom de misstänktas bakgrund för att se om någonting bestyrker misstankarna. Och i några fall hittar man komprometterande uppgifter, som t.ex. att vissa av de misstänkta genomgått men ej fullbordat pilotutbildningar. Dock ej för trafikflygplan utan enbart mindre propellerplan. De skall även ha praktiserat i flygsimulatorer.

Men den officiella rapporten kan inte erbjuda några konkreta bevis för att den och den gjorde si och så ombord. Man kan i stort sett bara konstatera att personer som uppgett ett namn befunnit sig ombord. Vittnen ombord på planen bekräftar att kapare var ombord och tilltvingade sig kontrollen över luftfartyget för att sedan flyga mot terroristernas mål. Men några namn har inte vittnena pekat ut (och vittnesmålen har dessutom kommit via anhöriga som andrahandsuppgifter, eller i ett fall spelats in av växeln på ett flygbolag). Dock är det bara indicier som pekar ut enskilda personer – om än att indicierna i några fall är mycket starka.

Indicierna förstärks av det faktum att FBI redan under sommaren 2001 underrättades om ett antal suspekta flygelever som – enligt instruktörerna – inte var särskilt intresserade av momenten start och landning utan bara ville lära sig flyga uppe i luften.

Samtidigt har 911-kommissionen sina brister. I ”berättelsen” har man namngett utpekade gärningsmän ombord på de olika planen, fastän personerna som bär dessa namn levde så sent som fem år efter terrordådet, och dessutom framträdde offentligt i medierna där de förnekade inblandning i attentaten, än mindre att de skulle ha varit ombord på de kraschade planen. En av dessa var Abdul Aziz al Omari, som påstås ha stigit ombord på planet i Portland, Maine, och som sägs ha rest med den sedermera omtalade Mohamed Atta. FBI pekade ut Omari med namn och korrekt födelsedata. Den enda möjligheten till förväxling var att gärningsmannen bar på ett pass som saudiarabiern fått stulet ett antal år tidigare när han studerat i Denver. Detta var känt redan i slutet av september 2001, men uppgiften om att Abdul Aziz al Omari var en av de misstänkta gärningsmännen står kvar i 911-kommissionens rapport. Man beskriver också att han tjänstgjort som imam i sin gamla hemtrakt (i området mellan Saudi-Arabien och Jemen) och även studerat radikal islamism. Hur har 911-kommissionen fått dessa uppgifter emedan den verkliga namnbäraren är en elektriker som studerat till elingenjör i USA?

De personer som pekats ut av FBI som gärningsmän har träff fram i medierna och erbjudit sig att bli förhörda, men myndigheterna skall vad jag erfar inte ha visat sitt intresse (eftersom man ju fastställt att gärningsmännen redan är döda). FBI har sålunda behållit namnen i sina rapporter. 911-kommissionen har alltså bara en (felaktig) teori om vilka som verkligen kapade trafikplanen.

911-kommissionens rapport beskriver vad de flesta av oss envar kunde se i våra TV-apparater den 11 september 2001. Två flygplan flög in i WTC-skyskraporna 1 och 2 och ett tredje flygplan flög rakt in i försvarshögkvarteret Pentagon. Ett fjärde plan kunde inte hållas i luften av kaparna och störtade i marken. Enligt TV-bilderna och 911-kommissionens rapport kraschade de två första planen in i WTC och utlöste bränder som förstörde byggnaderna så att dessa rasade samman.

Detta är förvisso vad vi såg på TV, men att just omständigheten med flygplanens krockvåld i kombination med det brinnande flygbränslet och den antända inredningen i kontorslokalerna orsakade de två byggnadernas kollaps är faktiskt också en teori, om än till synes ganska uppenbar för en lekman. Vad vi anser bestyrker denna ”teori” som ett faktum är att a) luftfartygen kolliderade med byggnaderna, b) byggnaderna fattade eld, och c) att byggnaderna föll samman. Men byggnaderna skulle också – teoretiskt sett – lika gärna ha kunnat falla samman genom en kontrollerad demolering. Och det är här de andra konspirationsteorierna kommer in i bilden. Anledningen till att vi måste analysera dem – gärna från ett libertarianskt perspektiv – är att den officella förklaringen till Nine-Eleven är behäftad med så många märkligheter att inte heller denna kan accepteras som en fullvärdig sanning om vad som hände före, under och efter 11 september 2001.

Det är ett grundläggande problem att kommissionens ledamöter var politiskt tillsatta (av president George W Bush). Det är också uppseendeväckande att delar av rapporten sekretessbelagts (de avsnitt som visar på kopplingar till Saudi-Arabien; det land från vilket 12 av 13 misstänkta flygkapare kom från, även om siffrorna varierar i olika material). Vidare har det uppdagats att CIA förstört viktigt utredningsmaterial för att förhindra att kommissionens medlemmar fick ta del av det. En del av materialet som man fått ta del av har tagits fram under tortyr från CIA:s eller andra säkerhetstjänsters fångar, vilket kommissionen inte fick veta i förväg (rent generellt anses information som kommer genom tortyrliknande förhörsmetoder som mindre trovärdig). Enskilda ledamöter av kommissionen har också ställt sig kritiska till dess organisation och uppdrag, och menar att det var regeringens mening att kommissionen inte skulle kunna fullborda utredningen.

Som libertarian eller anarko-kapitalist gäller den alltid tillämpliga testen att anse att det staten säger är att betrakta som en lögn tills motsatsen är bevisad. Sålunda anser jag att det är fritt fram – och i högsta grad behövligt – att svenska libertarianer börjar granska den officiella versionen av Nine-Eleven, och även offrar energi åt att analysera alternativa scenarier till vad som hände i verkligheten.

————————————————-

Logiskt sett borde det följa kapitel tre, fyra, fem och så vidare, men tyvärr… mycket har redan skrivits på andra ställen om 11 september, och jag har inte mer att tillföra det ämnet än vad andra redan sagt. Och jag är mer sugen på att skriva en generellt berättande bok om individens frihet.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Blogg, Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ska libertarianer ägna sig åt att analysera konspirationsteorier?

  1. Läsare skriver:

    911 var planerat många år innan av judar. Sök på PNAC. Neo-con = judar

    PNAC på svenska

    http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Project_for_the_New_American_Century

  2. Sofia skriver:

    Ole Dammegård verkar vara helt ärlig i sitt uppsåt att vaska fram sanningen;
    http://lightonconspiracies.com

    Enligt min mening är det meningslöst att fantisera om hur denna värld borde vara om det aldrig går att genomföra.
    Därför är det nödvändigt att utforska hur denna världen verkligen är, först.

    • Peter Harold skriver:

      Tyvärr blir min dator helkonstig när jag surfar runt på den där sidan. Verkar vara något skript som blockerar. Måste starta om datorn för att öppna web-läsaren efteråt också. Mycket mysko. Man jag kan bara uppmuntra Ole Dammegård att fortsätta exponera.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s