Död ex-finansminister i USA varnar för dåliga ministrar (Sverigeaktuellt, så att säga)

Bästa läsare!

Jag höll ett improviserat föredrag i helgen om tingens ordning – eller oordning – i världen. Föredraget byggde på mitt favorittema, nämligen att folk är extremt vilseledda av medierna.

Jag skulle kanske också kunna säga att folk är vilseledda av politikerna, men det påståendet är så uppenbart att det inte behöver sägas. Jag har dock också i åtanke att medierna och politikerna samverkar för att förvränga verklighetsbilden. Förr stod medierna på folkets sida (eller borde ha gjort det). Idag upplever man som nyhetskonsument att medierna står sig själva närmast.

Det jag betonade under mitt improviserade framförande var att även om det ser ut som motsatsen så finns det enormt mycket kunskap tillgängligt här och var. Och detta fastän vissa fenomen tycks ramla ner från en klarblå himmel när man läser dagstidningarna. Ett exempel är finanskriserna som drabbar intet ont anande människor, man ser börskurser rasa och besparingar gå upp i rök. I efterhand förklaras orsaken, och det hörs röster om att ” – Vi bara väntade på detta”.

Just nu är det en massa tjatter om Grekland, trots att man måste ha väldigt dåligt närminne om man inte kan komma ihåg att det landets ekonomi varit föremål för mycket vånda i bra många år nu. Många nyheter är kända långt i förväg – utom hos allmänheten.

Ett annat exempel som jag tog upp är sådant som har stor betydelse för hela världen, men som trots detta inte ens ingår i allmänbildningen trots att vårt välstånd påverkas av utlandet. Föreställ dig att du ser ensam person med plakat vid Drottninggatan i centrala Stockholm, ropandes att ” – USA:s riksbank ägs av storbankerna i en hemlig kartell och försörjer sig på skattebetalarnas bekostnad…! ”. Då tror du – ifall du inte besökt Skrivarens Blogg tidigare – att vederbörande demonstrant är en sån där… ja, hur skall vi uttrycka det snällt? En konspirationsteoretiker…? Låt oss säga att 11 av 10 (sic) förbipasserande inte kommer uppfatta demonstranten som trovärdig.

Vad är anledningen till detta?

Ja, det kan bero på att han står där med slitna jeans, Palestina-sjal, är orakad och att skylten han håller i ser ut att falla i småbitar. Fast även om man stoppar honom i badkaret, klär honom i kavaj och ersätter den hemmatillverkade skylten med en snygg roll-up från ett tryckeri, och låter demonstratören vara tyst och istället dela ut flygblad, så kommer ändå de flesta att rycka på axlarna och tro att det rör sig om en konspirationsteoretiker. Om än en dito mer välluktande.

Så anledningen till ignoransen är nog inte att finna hos budbäraren. Det är mottagaren som har problem med att ta emot budskapet. Och orsaken till detta vill jag återigen klandra just medierna för.

Om det aldrig skrivs i pressen eller berättas på TV och i radio att Federal Reserve Systems i USA är en privatägd bankinstitution som givits tillstånd av den amerikanska staten att producera landets pengar, och att Fed’s affärsidé är att tjäna pengar på att låna ut pengar som skapats av tom luft till staten (och andra stater numera) genom ränta, då vill nog de flesta flanörer på Drottninggatan inte uppfatta att den ensamme demonstranten har fog för sitt budskap. Men trots omgivningens skepsis så har demonstranten rätt.

Nu hade jag i helgen lyckan att möta en intresserad publik. Och jag gjorde klart redan från början att jag inte var förberedd på att lägga fram konkreta bevis, men att jag ändå ville presenterade några exempel som de skulle kunna titta på själva om de fann mina insinuationer om att medierna ger en ofullständig bild av verkligheten. Det faktum att det redan skrivits litteratur om Federal Reserves tillkomst (jag rekommenderar G Edward Griffins ”The creature of Jekyll Island”) och som skildrar hur storbankerna i hemlighet lade upp projektet är ett bevis för att medierna har ett aktivt ointresse för vissa frågor. Man mörkar och blundar.

Dock kan man se att många fenomen som påverkar vår vardag och framtid – och som vissa bara tror är konspirationsteorier – finns nogsamt presenterade i akademiska alster och officiella rapporter. Som t.ex. professor Carrol Quigley’s 1300 sidor långa studie av mänsklighetens historia ”Tragedy and hope” där han knuffar in en och annan information om hur dagens imperiebyggare arbetat och vad de vill med världen under sin kontroll (t.ex. Rhodes-Millner, sedermera Rockefeller). Och det är fakta som ”experter” och åsiktsmaskiner på radio och TV avfärdar som konspirationsteorier.

På hemvägen snubblade jag över ett annat exempel som jag kommer använda då jag påstår att det finns dokumentära bevis på att staten och politikerna medvetet begår stora fel, men som bortförklaras som enskilda misstag om de ens kommer upp i nyheterna. Folk brukar avfärda ”konspirationsteorier” med argumentet ”- Om det vore sant så skulle det ju läcka ut till allmänheten redan”. Och i många fall så är det som så att sanningen kommit från insidan, men att medierna mörkat eller på annat sätt försökt skada uppgiftslämnarens heder och trovärdighet.

Mitt nya exempel på detta är den forne finansministern under presidenterna Richard Nixon och Gerald Ford, nämligen William E Simon som efter sina år på finansdepartementet tillsammans med den libertarianska journalisten Edith Efron författade boken ”A time for thruth”.

William Simon beskrev för Efron att duktiga ministrar ersattes med mindre kvalificerade, och att det gick att tala om en stagnation i regeringarnas utveckling. Men värst av allt var att de svaga ministrarna hamnade i klorna på personer som skaffade sig ett starkt inflytande trots sina underordnade positioner:

Worse, the declining quality of cabinet-level officials had allowed a contingent of presidential aides—especially Chief of Staff Donald Rumsfeld, his assistant Dick Cheney, and Press Secretary Ron Nessen—to dominate policymaking.

[…]

There “was a Rumsfeld-Cheney-Nessen cabal putting all these things out to the newspapers about me, designed to kill me as a person,” Simon confided in Efron. But it was also, in part, a conflict over principle. Simon relished his job as a free-market “truth-teller” in a Republican Party too ready to compromise. His opponents painted him as divisive.

Källa: Jefferson Decker [länk] (Citat med artikelförfattarens medgivande)

Donald Rumsfeld och Dick Cheney är namn som man fortfarande minns, båda kopplade till krigen i Irak och Afghanistan och allt som följt med det. De är för all evig tid – nåja – kopplade till den neo-konservativa politik som gjort USA till ”exceptionell” (hänsynslös) världspolis med eget mandat att sprida demokrati och mänskliga rättigheter i länder som vill sköta sig själva. En politik som fortskrider med Barack Obama som använder samma rådgivare som sin företrädare.

Rumsfeld och Cheney fick luft under sina vingar och syre till sina konspirationer tack vare att Nixon och Ford utsåg svaga ministrar som inte förmådde att försvara de principer man haft. Detta är tankeväckande. Jag tror att samma problem finns även här i vårt eget land.

Sverige har under statsministrarna Göran Persson och Fredrik Reinfeldt haft ministärer där det inte utkristalliserats några potentiella kandidater som statsministerns ersättare i händelse av att denne skulle avgå. Både Perssons och Reinfeldts regeringar bemannades med färglösa och tämligen politiskt fega ministrar. Persson hade Anna Lindh som kronprinsessa. Och Reinfeldt hade Anders Borg som inte ville bli partiledare. Men båda statsministrarna bedrev en internpolitik som försvårade för nya kvalificerade kandidater att komma fram.

De intellektuellt svaga och integritetslösa ministrarna klarade inte av att mäta sig med sin chef. Och i vissa fall inte ens med sin egen personal. I fråga om regeringen Reinfeldt såg vi väldigt snart att ministrarna föll offer för sina departements inarbetade dogmer. Den f.d. MUF-ordföranden Beatrice Ask började låta som om hon representerade socialdemokratiska kvinnoförbundet. Och vi såg även att beställningsjobb från USA (t.ex. FRA-lagen) rullades genom av regeringen trots stort politiskt motstånd (och trots att man i oppositionsrollen kritiserat Bodström-samhället). Detta gällde även också för Persson som förstörde återväxten av ledare för sitt parti.

Tanken går osökt vidare till dagens röd-gröna röra till ministär – Löfvén 1 – som har Sveriges i särklass mest inkompetenta politiker som vice statsminister. Det råder ingen tvekan om att Åsa Romson är kapabel att uppskatta vilka stolligheter som helst från sina rådgivare. Hon är exakt den typ av minister som William E Simon syftade på som en risk för att regeringens politik kapas av ideologiska krafter som verkar i bakgrunden, oåtkomliga eller svåråtkomliga för den tredje statsmakten.

Nu är denna bloggpost redan onödigt lång, men i skrivande stund får jag underrättelser om att Lotta Gröning uttryckt sig kritiskt mot den svenska politiken i Expressen. Och hennes kritik har till viss del samma tema som mitt blogginlägg idag. Jag klipper ut ett par rader från hennes krönika:

Bristen på kompetens inom politikerkåren märks tydligt när det gäller landets utveckling och långsiktiga strategi. När kompetensen saknas kommer inte långsiktiga strategier. Politikeryrket har blivit en karriärstege som i första hand handlar om makt. Det innebär att en långsiktig politik handlar om att vinna nästa val. Det näst viktigaste målet är nästa budget

Ja. Du får vad du röstar på, Lotta. Beklaga dig inte. Men vad är det du är ute efter? Du klagar bl.a. på att ” i takt med den ökande globaliseringen, nationernas minskade betydelse och den marknadsliberala ekonomiska politiken som allenarådande blir de folkvaldas maktlöshet och inkompetens allt tydligare”, men faktum är att den globala marknaden är allt annat än marknadsliberal.

Jo, förvisso, de svenska politikerna är helt off och vet oroväckande lite om den politik de för i sitt eget namn (men oftast för andra särintressens räkning). Det enda dessa politiker kan är att diktera och reglera, och lyda partiordföranden. Ty det är vad lagstiftningsarbetet i riksdagen handlar om. Och i EU-parlamentet. Och i EU-kommissionen. Och i alla internationella överstatliga samarbeten, där lobbyistgrupper har förtur till information medan förhandlande regeringar kommer tvåa, och parlamentsledamöterna ombeds att votera i enlighet med anvisningar från partigruppens ordförande utan några djupare studier i ämnet.

Jag är rädd för att Lotta Gröning bara är ute efter journalistiskt underhållande impulshandlingar av riksdag och regering. Impulshandlingar som ger sken av ”att nu händer det något”, men utan att det är till någon egentlig nytta. Handlingar som bara kostar skattebetalarna pengar. Jag är på allvar rädd för att det Lotta Gröning helst av allt vill se mer av i Sverige är ytterligare sosserier. Och tro mig, det behöver vi verkligen inte. Vi behöver politiker som demonterar den maktkoloss som har övertro till politisk makt via statsapparaten och misstro mot medborgarnas vilja att skapa framtiden utan politiska diktat.

Hälsar eder Peter Harold

Bonus:

The American citizen must be made aware that today a relatively small group of people is proclaiming its purposes to be the will of the People. That elitist approach to government must be repudiated.

William E Simon (1927-2000)

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Död ex-finansminister i USA varnar för dåliga ministrar (Sverigeaktuellt, så att säga)

  1. Sofia skriver:

    Väl talat!
    Om någon skulle fråga mig skulle jag också rekommendera dessa böcker.

  2. Martin skriver:

    Lyckligtvis verkar ju alla de strukturer som de här läbbiga typerna utövar makt igenom falla sönder av sig själva.

  3. Sofia skriver:

    I det här läget när MSM gör mer skada än nytta är det väl att vi kan få info och höra intressanta diskussioner på nätet. Denna bloggens läsare lyssnar nog inte gärna på Ingrid Carlqvist men lägg dig i hängmattan och lyssna åtminstone en gång;

    • Peter Harold skriver:

      Jag gillar resonemanget om att var och en har sin egen tolkning av sin tro. Problemet är som sagt när det finns någon i övergripande ställning skall forma denna tolkning till en konsensus. Då blir det som i arabvärlden fundamentalism.

  4. Sofia skriver:

    Jag lyssnade just på en intervju med Kjell Albin Abramsson. Mycket intressant. Han har varit utlandskorre hela sitt vuxna liv och han var inte nådig i sin kritik av debattklimatet i Sverige. Hans erfarenheter av många års rapporterande från ”bakom järnridån” måste tas tillvara.
    Hans analys på slutet av intervjun av det nuvarande politiska läget håller jag däremot inte med om.
    http://www.ltz.se/jamtland/krokom/kjell-albin-visst-gullas-det-med-kommunistiska-politiker

    • Peter Harold skriver:

      Jag misstänker att det är många av hans vänsterorienterade kollegor som inte saknar hans röst i radion. Jag minns för flera år sedan när jag lyssnade på honom och fann till min förvåning att han inte sade saker och ting på samma sätt som de andra på radion.

  5. Cello Jr skriver:

    ”Just nu är det en massa tjatter om Grekland, trots att man måste ha väldigt dåligt närminne om man inte kan komma ihåg att det landets ekonomi varit föremål för mycket vånda i bra många år nu. Många nyheter är kända långt i förväg – utom hos allmänheten.” Precis. Jag kan inte personligen fastställa årtal för när jag i DN läste om Greklands kreativa bokföring. Lite googlande däremot ger vid hand att den kris som man nu talar om var lika akut 2010.

    http://www.vansterekonomerna.se/artiklar/emu-forvarrar-krisen

    Minns hur SvD:s gamle finansexpert Peter Malmqvist på den tiden i en tv-intervju avfärdade krisen i Grekland och Portugal och Spanien med att deras ekonomier var för små för att skada EMU. Denne man tillfrågas fortfarande av tv-journalister. Detta om journalisters svek mot sin roll i en fungerande demokrati. Det sveket lämnar allmänheten i sticket, för tyvärr är den av olika skäl utrustad med guldfiskminne. Dess huvudsakliga intresse tycks vara vädret, semestern, allsång på Skansen, grillpartyn, och sedan räcker inte tid eller koncentrationsförmågan till för seriös informationsinhämtning trots ett historiskt unikt mediautbud via internet. Angående förklaringen till att EU-kommissionen och centralbanken trots varningssignaler redan 1999 släppte in detta sänke i EMU 2001 gör mig konspirationsteoretisk: man ville skada EMU för att på den vägen framtvinga en hårdare centralstyrning av samtliga medlemsländers ekonomier. Något som förre ordförande Barosso också föreslog när krisen blev märkbar för fem år sen.

    Lite historisk bakgrund:
    http://www.masecoprivatewealth.com/iq/issue11/economics.php

    • Peter Harold skriver:

      Tackar för länkarna. Japp, det heter ju ”don’t waste a good crise”, och med tanke på att storbankerna och centralbankerna går skyddade genom stormarna så är det fullt tänkbart att det ligger i systemet att skapa kriser (med aktörer som Grekland). Sedan är det ju som så att Greklands budget lär visst vara i bättre ordning än den franska, och att det nuvarande underskottet består av räntebetalningar.

    • Vauen skriver:

      Det är knappast dålig koncentrationsförmåga och tidsbrist som gör att folk inte inhämtar adekvat information om hur ”landet ligger”. Man blir tränad till att inte inhämta sådan information som anses subversiv. Gör man det iaf så kallas man ”konspirationsteoretiker” ”foliehatt” eller ”nazist” mm.

      Vår tids religion är mer förtryckande än någonsin. Den inkorporeras i allas sinnen så att folk censurerar sig själva. Och på vissa platser (främst inom Europa) åker man i fängelse om man går in på detaljer.

      • Peter Harold skriver:

        Japp, jag är själv lite smått orolig, om än att jag försöker undvika att bli paranoid. Men vissa saker som jag skrivit på denna blogg kan inte sägas i t.ex. Tyskland och Österrike.

        • Cello Jr skriver:

          Teoretiskt skulle du (och jag) kunna utlämnas till Tyskland och Österrike.

          http://www.samtiden.com/node/240
          Så sovjetiskt illiberalt är EU p g a ramlagen mot ”rasism och förintelseförnekelse” i kombination med den europeiska arresteringsordern. Frågan är om inte totalt godtycke råder. Om inte till och med kritik av förbud mot förintelseförnekelse kan leda till anklagelser om förintelseförnekelse, för vem kan vara emot ett sådant underbart förbud om han inte själv är en förintelseförnekare? Sedan finns det säkert planer på att kriminalisera förolämpning eller kränkning av EU-representanter. Med tanke på Greklandskrisen är jag därför kluven: om Euron skadas, så påverkas indirekt mitt aktiekapital (min trygghet) och mina fondplaceringar, å andra sidan,. EU är Leviatan. Världen är just nu så tilltrasslad på grund av neokonservativa krig, massinvandring och manshatande fjortisfeminism, att jag inte kan se hur slutet på den här historien kan bli lycklig.

          • Peter Harold skriver:

            Ja, jag känner mig också uppgiven. Jag tror att vad som skulle behövas är att folk med vår politiska läggning blev mer vokala, och vågade ta plats i debatten. Jag har funderat på att börja plantera små ideologiska från i lokaltidningarna. Visserligen med risk för min personliga trygghet, men… det måste göras.

            • Cello Jr skriver:

              Lycka till. Förresten är din blogg förmodligen inflytelserikare än vad du tror. När man väl upptäckt den återvänder man. Samma åsikter? Nja, i stort och mångt och mycket, men jag röstar SD och även om jag är för individen framför kollektivet och verkligen gillar mångfald (inom rimliga gränser :-)), så är jag nog inte lika utrerat libertariansk som du (utrerat lät snällare än dogmatisk .-)). Ibland kallar jag mig pragmatisk libertarian. Fast det där med politiska etiketter, ack. De är väl snarare som fingervisningar än tillförlitliga innehållsdeklarationer (där fick jag till det!).

              • Peter Harold skriver:

                He he, jag önskar att jag hade en klar bild av vad jag själv står rent ideologiskt. Kanske är det så att jag bara är ute efter en enkel formel på hur saker och ting borde fungera, bara för att vara säker på att jag har ett rättesnöre att följa.

                Om SD säger jag bara att allt som berövar S, V, MP, C, FP, KD och M partistöd skall uppmuntras…😉

                • Vauen skriver:

                  Är dom värda att uppmuntras även om dom älskar att vifta med stora israeliska flaggor?

                  https://en.wikipedia.org/wiki/The_enemy_of_my_enemy_is_my_friend

                  Jag vill nog påstå att din fiendes fiende, har stor risk att även var din fiende. Den som gör sig ovän med den ena går det troligen med andra!?

                  • Peter Harold skriver:

                    Absolut, att göra sin fiendes fiende till vän kommer i slutändan sluta bittert, men eftersom staten skall slösa bort skattepengar på partistöd så hoppas jag att förlusterna svider så pass mycket att partierna tänker om. Fast å andra sidan kan de ju höja totalsumman för att kompensera det som SD tagit. Nej fy fan, politik är snuskigt.

                    Det skall bli intressant att se hur länge till som SD kommer kunna prisa Israel. Visst, vi kan mycket väl hamna i en situation som liknar den i USA – om vi rent ut av inte redan är där. Men vänstern får i alla fall ganska ostört krama araberna utan att de straffas i pressen för detta.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s