Krisen i Grekland: Landet där demokratin föddes och dog.

Bästa läsare!

Jag åkte i bilen på väg hem från Katrineholm och hörde Statens Radios extrainsatta program om Greklands-krisen efter Kvart-i-fem-ekot. Anledningen till extrasändningen var att EU:s finansministrar (jag förmodar att det var EMU som man syftade på, vilket borde betyda att den svenska nollan till finansminister stannade hemma). Och det var allt. Under en timma lyckades man töja och dra ut precis detsamma som sagts redan under föregående nyhetssändning.

Jo, man lyckades få med en dos av ”författaren och journalisten” Alexandra Pascalidou också. Den dag jag dör och måste möta Gud kommer jag fråga honom varför han skapade vinterkräksjukan, inälvsmask och Alexandra Pascalidou.

Jag lyssnade på hennes inslag med ett kvarts öra, och konstaterade att hon var lika briljant som vanligt. Hon var i Greklands näst största stad, enligt henne själv. Jag vet inte om det var lika viktigt att det var just Greklands näst största stad, eller om det viktigaste att hon befann sig där. ”Varhelst än i Sverige”, tänkte jag säga, men dessvärre har ju den italienskfödde Antonio Meucci uppfunnit telefonen och därmed gjort att vi aldrig kan slippa höra Alexandra Pascalidou var hon än befinner sig på jorden. Suck.

Det genomfördes en annan telefonintervju med en svenskspråkig kvinna från Grekland. Inte perfekt svenska, och intervjun hade nog vunnit ifall kvinnan försökt sänka sin formulering till en nivå som hon kunnat behärska, med den möjliga effekten att man kunnat förstå vad hon ville ha sagt. Jag vaknade till när hon började säga saker som inte lät alltför inställsamt om de europeiska potentaterna, men programledarens summering av samtalet gav vid hand att ingen uppfattat vad kvinnan i den andra änden av telefonlinjen ville ha sagt, allra minst programledaren.

Vi lyssnare upplystes till slut om att USA:s president Barack Obama var involverad i att försöka förmå de europeiska finansministrarna och den grekiska regeringen att komma fram till ”en lyckad och framgångsrik lösning”…

Den grekiske premiärministern som förvaltar en statsskuld som i mars månad låg på 177% av BNP, blev uppringd av den amerikanske presidenten med en statsskuld som bara ligger strax över 100%, och fick några manande ord på vägen. Typ: ” – Håll ihop Euro-samarbetet. Och fråga inte Ryssland om hjälp. För då åker du ut i havet med huvudet före.” Och den grekiske premiärministern svarade i stil med: ” – Det är lugnt, jag gillar att vara med i klubben. Jag föraktar mina väljare precis lika mycket som alla andra politiker.” Och Barack Obama log i bildrutan och sa: ” – Yay, give me five!”.

Krisen i Grekland handlar inte om ekonomi. Jo, till viss del, men ju mer jag hör hur man resonerar i dumburk och radioapparat, desto mer övertygad har jag blivit om att pengarna inte är det viktiga. Och har aldrig varit det heller. Låt mig ge en förenklad bild av hur jag uppfattar vad som skett och sker just nu:

REDAN DE GAMLA GREKERNA… och i Grekland kan man bli gammal redan vid 57 års ålder. I Sverige får man bryta av sig ryggen för att lyckas få gå i pension när man är så pass ung. Detta är kanske resultatet av en annan gammal påstått grekisk uppfinning som kallas för demokrati. Grekland har med all önskvärd tydlighet visat på demokratins avigsidor.

Sedan man gjort sig av med kungar och militärstyren har Grekland haft en rad socialistiska regeringar som förmodligen vunnit sina val på ärligt sätt, d.v.s. genom att lova guld och gröna skogar. Alltså att lova social trygghet och bekvämlighet i form av tidig pensionsålder samt möjligheten för familjen att åtminstone ha en familjemedlem stadigvarande försörjd som statstjänsteman. Det går skrämmande historier om att den grekiska regeringsadministrationen och underliggande myndigheter befolkas av folk som är allt annat än produktiva. Vilket i o f s är positivt ur ett frihetsperspektiv, men ack så skadligt för statskassan. Vi talar här om en malignt version av socialism och byråkratism. Släktskap med svensk socialdemokrati är uppenbar, ifall någon undrar.

(I ärlighetens namn togs detta upp i SR:s extrasändning, men med något neutralare formuleringar än de jag valt här…)

Man behöver inte vara fil.kand. i nationalekonomi eller professor i statskunskap för att kunna räkna ut att denna socialt omhändertagande samhällsmodell är kostsam för statskassan. Och med tanke på att Greklands ekonomi alltid byggt på oliver, fisk och sandstränder (det blir så när länder envisas med att ha ett språk som är rena rama grekiskan) så har man fått låna sig uppför välfärdsstegen.

Jag misstänker starkt att pengarna som lånats – det påstås vara europeiska banker som givit krediter den grekiska staten – är resurser i enlighet med ”fiat money”-konceptet. D.v.s. pengar som skapats genom att banken noterat ett belopp på den grekiska statens konto att disponeras av dess centralbank eller finansminister. Man har inte hanterat några fysiska pengar. Det är faktiskt så här pengar skapas i vår moderna tid. Pengarna finns inte förrän det skapas en skuld. Och bankens profit består av de pengar som kommer in som ränta. Sedan är det en formalitet om den enskilda banken har rätt att skapa skulden eller om det är en riksbank som gör det.

(Hade man hanterat fysiska pengar eller tillgångar, som t.ex. mynt av guld eller silver, hade utvecklingen av den grekiska statsskulden aldrig kunnat uppstå, i vart fall inte om finansinstitutionerna och regeringsadministrationen varit bemannade med friska hjärnor)

Ett tecken på att min misstanke stämmer är det faktum att när det sket sig för grekerna år 2010 så skrev man av en stor del av den grekiska statsskulden. Trots det, och trots att den grekiska statens budget numera är i balans om man räknar bort räntekostnaderna, så måste Europeiska Centralbanken, Internationella Valutafonden och EU-kommissionen skjuta till pengar efter denna skuldavskrivning. För att de skall fortsätta göra detta även i framtiden kräver de att pensionärerna får mindre betalt eller måste jobba högre upp i åldrarna (i ett land med 25% arbetslöshet, good luck!), med mycket mera.

Den grekiske premiärministern har sagt till sina kollegor i EU att detta går man inte med på, och för att hans poäng skulle bli förstådd i Bryssel höll man en folkomröstning på några få veckors varsel (notera att man i Storbritannien behöver flera år på sig för att folkomrösta om fortsatt medlemskap i EU…!). Den grekiska folkomröstningen resulterade i vad man kunde ana, d.v.s. nej till obehagliga reformer för att blidka finansdemonerna. Och nu gör den grekiska regeringen precis vad man kan ana att en regering gör när den frågat folket: man gör som man själv vill. Oklart vad. Förmodligen tvärtemot vad majoriteten av väljarna röstade på…

Och det är här jag misstänker att mer står på spel än den grekiska folkopinionen. All logik och heder talar för att den grekiska staten skall försättas i konkurs. Vaktmästaren skall låsa regeringsbyggnaden och få sin sista lön utbetalad på fredagen. Sedan äter man en god måltid på lördagen, dricker något uppfriskande, kontemplerar, går till kyrkan på söndagen och sen ser vad livet erbjuder på måndagen.

Grekland post-Euro behöver inte vara så illa. Man skickar några mejl till ECB och Valutafonden och förklarar att ”Ni har sett era pengar för sista gången”. Och ett vykort till EU-kommissionen och ber dem att skicka tillbaka medlemsavgiften. Japp, det blir en massa tandagnisslan, men man har fått en alldeles unik chans att göra om och göra rätt.

Det första steget man bör ta är att sluta ta upp skatt. Idag kan man som grek mot en smärre dusör till skattmasen slippa betala in sin skatt. Slopa skattmasen, låt Aristoteles söner och döttrar få ha sina pengar ifred. Finns det något som greker är bra på så är det att ta hand om varandra. I Grekland är det fortfarande socialt accepterat att ta hand om familj och släktingar. Vilket kommer att behövas nu när var fjärde arbetande grek inte längre kan titulera sig som statstjänsteman (om det verkligen är så illa att så många varit anställda av den grekiska staten).

Fast jag är övertygad om att det kommer gå bra. Jag känner flera greker, och de är – om situationen kräver – både arbetsamma och intellektuella. I vart fall kan man ha dem i möblerade rum. Vem vet, kanske har den grekiska byråkratismen inneburit att tusentals begåvade och innovativa greker hållits borta från den produktiva delen av arbetsmarknaden genom den bekväma lockelse som statslönen erbjudit. I så fall är ju en grekisk statskonkurs rena rama välsignelsen för landet.

Det är i alla fall väl värt att pröva. Om inte annat för att visa andra EU-länder att det finns ett liv utanför den kvävande och dysfunktionella Euro-zonen. Sverige bör teckna ett frihandelsavtal med det frigivna Grekland; avtalet får vara på max 50 ord och bara innebära att ingen skatt eller restriktion skall beläggas på varor och tjänster.

Med andra ord, charaden du ser på TV och hör i radion och läser om i tidningarna handlar inte om en finansiell skuld. Det handlar om att bevara en makttrust kallad EU, och förhindra att medborgarna får tillbaka makten över sina liv och sin egendom. Därför Barack Obamas hastiga inhopp. Och här står medierna på maktelitens sida.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Krisen i Grekland: Landet där demokratin föddes och dog.

  1. Majsan skriver:

    Jag har halvt om halvt följt turerna kring Grekland.

    Så vitt jag förstått så saknar man datorsystem över befolkningen och vad de tjänar. Då det är det offentliga som kostar, så vet man inte hur många som jobbar inom det offentliga och vad de gör. Om de gör något. Man vet inte om änkan som får änkepension verkligen lever eller inte. Man vet inte vem som hämtar ut pensionen ….

    Man vet väldigt lite om sådant som skulle hålla ned utgifterna men även upp inkomsterna och på flera år och under trycket av kris har de inte lyckats ordna detta.

    JAG är då inte tillräckligt insatt för att veta om detta misslyckande beror på slöa politiker eller om problemet är för stort för dem. Synd om den hederlige greken dock. Kan inte vara ett lätt liv att inte ha några vettiga politiker att rösta på.

    Vilket får mig att tänka på migrationsproblemet (och skolan och försvaret och energipolitken… i Sverige). Även här har vi politiker med huvudet i sanden på vissa områden.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, jag hörde det själv häromdagen att dokumenten är riktiga papper som är sorterade på skattekontoret. Papper!!! Jag häpnade. Å andra sidan skulle Grekland faktiskt kunna – utifrån denna primitiva byråkrati – kunna avskaffa denna apparat och bilda en ny stat där medborgarna får skapa egna verktyg för omhändertagandet av samhällsservicen.

      Om min kaffesump visar rätt kommer vår migrationspolitik att leda oss in i samma fördärv som Grekland. Hur snabbt? Det är en öppen fråga.

    • Peter Harold skriver:

      He he! Ja, jag läste detta och skrattade hjärtligt. Jag misstänker att Sveriges regering nu kommer satsa 20 miljoner på en upplysningskampanj för att bekämpa grekernas ”fördomar”…😉

  2. Cello Jr skriver:

    Tack för frågan till Gud (varför han ”skapade vinterkräksjuka, inälvsmask och Alexandra Pacalidou”). Den hör hemma bland klassiska spydigheter som när en kvinna sa till Churchill ”om ni var min make skulle jag förgifta ert te” och han svarade ”om ni vore min fru skulle jag dricka det”. En reflektion: du är bra på att säga ”rasistiska” saker som inte låter ”rasistiska”, som till och med skulle få den som skämtet gäller att skratta. Om greker: ”I vart fall kan man ha dem i möblerade rum.” Vilken grek skulle bli sårad av det?

    Nå, Greklandskrisen. Som redan jag kommenterat på denna blogg medels citat så visste EU-kommissionen hur illa ställt det var innan landet släpptes in i eurozonen 2001, när det nekades 1999? Så frågan blir varför? Något syfte måste funnits! Varför släppte man på kraven för medlemskap när det gällde Grekland?

    En sak till: vad exportera Grekland? Behöver inte ett land exportinkomster för att kunna finansiera sin välfärd? Italien tillverkar åtminstone en rad fina bilar och har en enorm vinexport. Plus att de är bra på parfymer och kläder. Grekland? Oliver? Fetaost? Vad?

    Nej, jag är inte så insatt, men mig förefaller det som om att landets främsta utländska inkomstkälla är turismen. Eller har jag fel?

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att man kan tjäna väldigt bra pengar på turism. Teknisk industri tror jag inte är Greklands grej, men livsmedel som du nämner vore faktiskt möjligt. Men det hänger ju också på ifall ett Grekland utanför EU bestraffas med tullar av EU. I gengäld finns ju Ryssland som vill utöka sin handel med grekerna.

      Fast vi skall inte räkna ut Grekland som en industrination. Jag satt precis och läste om Namco Automobiles som skall återuppta produktionen av fritidsfordonet Pony. På 1970-talet byggdes den på chassi från Citroën 2CV, för att under 1990-talet övergå till mekanik från Ford. Och nu skall man försöka börja bygga en modern variant av Pony. Så vem vet…?😉

  3. Egon skriver:

    Ha det så trevligt bland myggen i Dalarna, Peter!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s