Den tsar-ryska u-båten ”Сомъ” borde bärgas och göras till ett marinarkeologiskt museiföremål.

Bästa läsare!

Jag har skrattat färdigt nu efter alla töntiga uttalanden från Fredrik Segerfeldt och Joakim von Braun ang. den tsar-ryska u-båten som upptäcktes av vrakletarna Ocean X Team på uppdrag av isländska Ixplorer.

Visst, varken Segerfeldt eller von Braun visste väl knappast om att OXT hade i uppdrag att leta efter ett u-båtsvrak som legat i havet ända sedan farkosten kolliderade med ett svenskt fartyg. Men svenska ”experter” älskar att ta varje tillfälle i akt att försöka komma före alla andra när det gäller att tjuvnypa Ryssland. Speciellt von Braun som inte ens bemödar sig att följa logiska resonemang när han mumlar sitt svammel om grannen innanför Finska viken. Jodå, jag har träffat honom och hört honom föreläsa, så jag vet. Jag många träffande invektiv att beskriva honom med, men för trivselns skulle hoppar jag över det här.

Uppenbarligen var det en hel del människor som blev besvikna över att det inte var en miniundervattensbåt tillhörande den nuvarande ryska marinen, helst en dito som påstås ha observerats av marinen tidigare i år. Vissa av dessa människor har kompenserat denna prestigeförlust genom att lite smädande säga ” – Jaha, var den från 1916. Jaja, jag är inte förvånad över att ryssarna kört med u-båtar i vår skärgård i hundra år. Snart kommer landstigningsbåtarna också...”

Om man sorterar bort det politiska jollret så är faktiskt upptäckten av Сомъ riktigt intressant ur alla andra perspektiv. För det första – av undervattensbilderna att döma – tycks vraket vara mycket välbevarat. Just detta exemplar hette ursprungligen ”Fulton” (bilden) och var en prototyp av den irländske u-båtskonstruktören J-P Holland som fått i uppdrag att rita den amerikanska marinens första serie av u-båtsarsenal (tidigare exemplar byggdes som enskilda konstruktioner, men härefter ville flottan ha flera likvärdiga exemplar). Fulton byggdes i USA och sjösattes den 2 juni 1901 och fungerade som ett laboratorium för Electric Boat Company. Men den ubåtsserie som den amerikanska marinen beställde var inte helt identisk med Fulton utan en vidareutvecklad version.

sb fulton

I samband med det rysk-japanska kriget 1904 fick den ryska flottan ett akut behov av undervattensfarkoster. Man fick köpa ”Fulton” som skruvades ner i delar och skeppades med båt till Neva-varvet i Sankt Petersburg där den monterades samman enligt Wikipedia. För min egen del tror jag att den inte var i ett stycke förrän den fraktats vidare på järnväg genom Ryssland till Vladivostok (29 december 1904) där den sattes samman och sjösattes (1 februari 1905) med sitt nya namn (”Malen”, översatt från ryska ”Som”). Några dagar senare närmade sig den japanska flottan, men eftersom man fortfarande inte fått några torpeder levererade från Tyskland kunde inte farkosten gå direkt ut i strid. Dessa kom till Vladivostok först i slutet av mars månad. Under tiden undersökte man hur effektiv ”Malen” var på att forcera hindrande u-båtsnät.

”Malen”, liksom flera av de andra undervattensbåtarna som den ryska flottan förfogade över i Vladivostok användes frekvent för patrullering. Den 28 april var ”Malen” ute med tre andra undervattensbåtar då man blev iakttagna av japanska torpedbåtar. ”Malen” var långsammast och torpedbåtarna kom nästan ikapp. Befälhavaren beordrade dykning till modiga 12 meters djup (fast den kunde dyka ända till 30 m), och eventuella torpeder passerade förbi utan att träffa. Därefter gjorde man flera manövrar för att komma ur sikte. När man gick upp för att observera med periskopet var en av torpedbåtarna kvar, men dålig sikt (dimma) räddade den ryska farkosten.

Sommaren 1915, då 1a Världskriget brutit ut, skickades ”Malen” tillbaka västerut till Sankt Petersburg som nu bytt namn till Petrograd eftersom det passade sig illa med det tyskklingande namnet när man blivit fiende med Tyskland. Efter sjösättningen blev Mariehamn dess nya stationeringsort.

Härifrån utgick ”Malen” nästan varje dag på patrulluppdrag som varade från skymningen till gryningen.

Den 10 maj 1916, ungefär klockan 4 på morgonen, observerade kaptenen på den svenska ångaren ”Ångermanland” ett periskop som följde parallellt med fartyget på ett avstånd av 150 meter. Efter en stund började undervattensfartyget att svänga och närma sig ”Ångermarland”, och då kaptenen misstänkte att undervattensfartyget ville undersöka ”Ångermanland” slog han halt i maskin. Plötsligt försvann periskopet och några ögonblick senare slog undervattensfarkosten i skrovet på det svenska fartyget. Detta var det sista man såg av ”Malen” som gick till botten med 2 officerare och 16 matroser.

”Ångermanland” var ett olycksdrabbat fartyg; första kollisionen ägde rum 6 juni 1912 då hon kolliderade med en bogserbåt, vilken förliste och 7 man omkom. 15 november 1935 kolliderade hon med ännu en bogserbåt, denna gång i Värtan och 2 man dog.

Jag har inte haft tid att läsa genom den stökiga Flashbacktråden om ”Som”, utan har istället förlitat mig på en till engelska översatt hemsida som baseras på en numera otillgänglig rysk sajt. Sajten Fakta om fartyg har en bra historik över Ångermanland.

Till detta måste jag ju som Jules Verne-entusiast lägga till att ”Malens” ursprungliga namn – ”Fulton” – sannolikt var en hyllning till den amerikanske uppfinnaren och konstruktören Robert Fulton som var verksam i Frankrike under slutet av 1700-talet. Där i Rouen konstruerade han sin ”Nautilus” (samma namn som undervattensfarkosten i Jules Vernes roman ”En världsomsegling under havet”) som han år 1800 testkörde i Seine och året därpå i Le Havre (ombyggd). Även om kejsar Napoleon inte nappade på idén så bidrog Fulton till vetskapen om att kompassen fungerar även under vattnet, vilket man inte vetat tidigare. Han lyckades dessutom komma ner till 7 meters djup utan att något gick åt pipan.  Det skall tilläggas att ”Nautilus” drevs för hand av vevar som fick en propeller att rotera i aktern. Under testerna visade det sig att två man fick Nautilus att åka snabbare än en roddbåt på ytan med två roddare. Bara så ni vet!

Eftersom ”Malen” har en så pass intressant bakgrundshistoria och förmodligen är i hyfsat gott skick (av filmklippen att döma) skulle det vara kul om t.ex. Ryssland bärgade sin förlorade farkost och ställde ut den på något marinmuseum. Och därtill skulle de ombordvarande kunna få en anständig begravning i sitt hemland (eller hemländer om det nu även var finnar med ombord).

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia, Krig & fred. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Den tsar-ryska u-båten ”Сомъ” borde bärgas och göras till ett marinarkeologiskt museiföremål.

  1. Martin skriver:

    Riktigt bra läsning! Tack!

  2. kallepelle skriver:

    Gå in på Klimatupplysningen (Jacob Nordangårds skriv om galne Rockström nr 59-60)om MH17. Slabadang som utbildat luftvärnare hos Bofors fastslår att planet sköts ned av ett Suchojplan med dess 30mm AKAN. Hela BUK-köret är en bluff. Han visar bilder som tydligt anger att det inte är splitterhål nedifrån utan rundade kulhål från ett jaktplan som befunnit sig på samma höga höjd som trafikplanet.

    • Benny skriver:

      Naturligtvis är det hela med BUK en bluff! Planet dirigerades ner 1000m av Kievs flygledarkontroll så att SU25:ans missiler kunde nå den lättare. Splitter från missilen slog sannolikt ut en av motorerna vilket gjorde att planet fick gå ner på lägre höjd där piloten i SU25 gjorde processen kort med direktskott mot cockpitten på MH17. Det finns inga vittnesuppgifter av att någon BUK-missil avfyrats i området och en uppskjutning av en missil av BUK:s kaliber både syns och hörs vida omkring. Storyn man hittade på från USA och Kiev med att rebellerna från Ryssland skulle släpat dit en BUK över gränsen genom ett krigsområde och sedan lyckas få detta komplexa system att fungera och träffa något hör hemma i sagornas värld. Och hör och häpna, lyckades släpa TILLBAKA den till Ryssland utan så mycket som ett spår…Fantastiskt! Fast i USA är man ju världsmästare på att hitta på sagor t ex om varför Irak, Libyen m.m måste bombas till grus så det förvånar inte. Det märkliga i sammanhanget är att så många tror på denna saga….men jag tror nog att det är för att man vill tro, för många anser att USA krigar, mördar och ljuger för vårt eget bästa. Resultatet av alla dessa krig ser vi dagligen med alla asylsökande som dräller omkring i samhället och i brist på sysselsättning ägnar sig åt ljusskygg verksamhet.

      • Peter Harold skriver:

        Samtidigt finns det indikationer på att den ukrainska sidan hade ett aktivt BUK-system igång (trots att rebellerna inte har något eget flyg) just denna dag (17 juli 2014). Och om det nu kan ledas till bevis att den amerikanske ”journalisten” var involverad som Natali skriver i en kommentar i ett tidigare blogginlägg om MH017 så…

        En sak är klar, det finns en rikedom av desinformation ifråga om MH017. Och myndigheterna gör inte mycket för att få fram sanningen.

    • Peter Harold skriver:

      Förbaskat, jag hittar inte postningen. Jag vill gärna läsa. Slabadang är så härligt uttrycksfull.

    • Peter Harold skriver:

      Kul med reaktioner. Jag minns f.ö. att jag satte mig vid datorn och sparade ner skärmdumpar av Flightradar just för att visa att MH017 leddes in över krigszonen just denna dag till skillnad från tidigare överflygningar av regionen. Jag missade en dag under den föregående veckan p.g.a. den här skitdatorn med WIN8 som jag använder.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s