Kärnvapenavtalet med Iran – och ja till privata atombomber!

Bästa läsare!

Det har uppmärksammats att fredsängeln Barack Obama lyckats få till ett avtal med Irans regering så att det landet inte skall bygga en atombomb. Jag har synpunkter på detta. Många synpunkter. Och framför allt har jag synpunkter på reaktionerna mot detta avtal. Samt spridda tankar runt omkring ämnet.

Låt mig börja i rätt ände.

USA, eller vilket annat land som helst, har ingen rätt att tvinga Iran till att teckna ett avtal om att inte skaffa sig atomvapen. Detta betraktat ur både ett folkrättsligt och libertarianskt perspektiv.

Det andra är att det inte behövs något avtal som förhindrar Iran från att skaffa sig kärnvapen; landet har inte något sådant program. CIA vet att Iran inte har det. Mossad har till och med rapporterat om att Iran lagt ner alla sådana planer för länge sedan, till och med samtidigt som deras premiärminister suttit och visat upp en handritad skiss för att ”visa hur nära Iran nu är att ha en fungerande atombomb” för FN. Just därför kan jag inte förstå att Irans regering gick med på denna formulering i avtalets inledning:

[…] this historic Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), which will ensure that Iran’s nuclear programme will be exclusively peaceful, and mark a fundamental shift in their approach to this issue.

Detta avtal innebär inte att Iran från och med nu ändrat inställning; Irans inställning har varit klar sedan flera år tidigare, nämligen att man inte utvecklar kärnvapen. Detta gammelmedierna till trots.

SB Benjamin Netanyahu ritar bomber
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förklarar för FN hur hög nivå av osanning han far med ifråga om påståendet att Iran bygger en atombomb.

Det tredje skälet till min kritik är att Iran nu – om dess regering är hederlig, vilket man skall ha en sund skepsis mot – härmed förbinder sig att vara USA underdånigt. Vilket är dumt. Man begränsar härmed sitt utrymme att förändra sin styrka i händelse av att världssituationen förändras. Ja, redan idag och även sedan tidigare har israeliska regeringspolitiker talat om nödvändigheten att attackera Iran (innan den påstådda bomben är färdig). Dessutom har Israel kärnvapen (som ingen medges inspektera). Och som jag påpekat sedan tidigare har USA en first strike-policy avseende sina kärnvapen. Den som kan sin historia vet att USA är det enda land som använt kärnvapen i krig, och man har gjort det mot en nation som saknat vedergällningsförmåga. USA:s nya policy inbegriper också rätten att även attackera nukleärt mot nationer som saknar kärnvapen. Iran har nämnts som ett sådant mål.

Med detta sagt så kan man räkna ut att det inte är för USA:s skull som JCPOA tecknats med Iran, utan för kärnvapennationen Israels skull. Israel vill behålla sin dominansposition i regionen.

Jämfört med tidigare är dock Iran inte en förlorare eftersom avtalet innebär att omfattande sanktioner lyfts (d.v.s. västvärldens ekonomiska krigföring mot Iran upphör). Och EU – som tidigare bedrivit handel med Iran men fått avbryta på USA:s indirekta order via FN – får nu försöka ta tillbaka marknadsandelar som omhändertagits av kineserna… Lycka till.

Så hur kan jag vara så förlåtande och inställsam mot den islamistiska mörkerstaten Iran med sin teokratiska diktatur? Svar: det är jag inte. Men deras styrelseskick och religion är deras angelägenhet. Och historien visar också att Iran inte har startat krig på hundratals år, så vi bör vara artiga och lämna deras inre angelägenheter ifred. Gillar man inte islamska teokratier vänder man dem ryggen istället för att bjuda dem näven. Fungerar också på individnivå.

Så, nu några ord om reaktionerna på avtalet:

Låt oss hoppa över vad den israeliska regeringen anser, för vi kan nog gissa vad de tycker utan att behöva öppna en tidning. Däremot kan vi notera att flera kongress- och senatsledamöter i USA förklarar att de avser stoppa godkännandet av avtalet med Iran.

En människa som dykt upp i denna debatt är den republikanske senatorn Rand Paul som tydligen inte läst eller förstått vad hans pappa Ron Paul ägnat halva sitt liv åt. Rand Paul anser att avtalet inte kan godkännas förrän ”Iran visat upp bättre bevis”.

Jag vet vad Rand Paul säger på riktigt: ” – Jag vill till skillnad från min pappa bli nominerad till presidentkandidat på riktigt, och därför måste jag stå på god fot med AIPAC…”. Men just detta med att kräva ”bättre bevis” av Iran att de inte skall utveckla en atombomb är så främmande om man betänker att både amerikansk, israelisk och rysk säkerhetstjänst påpekat att Iran inte haft såna planer på flera år, samt att FN:s atomenergiorgan inte längre kan hitta något som väcker misstankar om att det skulle finnas ett kärnvapenprogram i Iran.

Rand Paul får i detta fall illustrera dumstrutsexemplet på reaktioner mot JCPOA, men han är dessvärre långt ifrån ensam. Hans motkandidat Donald Trump skramlar ännu värre. Och ingen annan är heller ett bättre val.

Nå, vad är nu då det libertarianska perspektivet ifråga om atombomber?

Mitt intresse för frågan väcktes när jag lyssnade på en inspelning av podcasten Radio Mises, den riktiga libertarianska svenska podcasten till skillnad från andra varianter. Jag blev dock inte riktigt nöjd med det resonemang som duon Bernpaintner-Palmstierna förde, även om det kanske inte var planerat att man skulle försöka bottna i frågan ” – Vad gör man om grannen skaffar en atombomb?”. I Radio Mises värld var detta en ickefråga eftersom det är högst osannolikt att någon människa skall skaffa sig en atombomb. Och därför blev det ett suckande ickesvar.

Jag tar saken på lite större allvar.

Även om det osannolikt att Bertil Andersson i Kvarghult bygger en atombomb i sitt garage så är det faktiskt fullt möjligt att en organisation eller ett stort företag gör det.

Ty betänk ändå det faktum att atomenergitekniken finns hos privata aktörer. Även om man inte kan ladda ner kompletta ritningar över en fungerande atombomb från Internet så finns det tusentals personer med kompetens om hur dessa tillverkas och hur de skall underhållas. En del av denna kompetens finns faktiskt inom den privata sektorn; Storbritanniens regering har nämligen överlåtit skötseln av landets kärnvapenarsenal till ett privat företag (även om stridsspetsarna är och förblir regeringens egendom). I sfären finns också det amerikanska Lockheed Martin. Ofta behövs bara ett litet antal nyckelpersoner.

Kan en privatperson ha råd med att skaffa sig en atombomb?

USA:s regering avser enligt uppgift spendera runt 350 miljarder dollar under den kommande tioårsperioden på att uppgradera eller byta sina befintliga atombomber. I detta ingår förutom verkstadskostnader (tänk inte på en oljig bilverkstad här, kära läsare, utan mer som Ferraris fabrik i Milano där montörerna går omkring i vita overaller och monterar mekanik med silkeshandskar, typ) även underhåll och utbyggnad av förvaring och avskjutningsramper, och nya forskningsanläggningar. En gigantisk summa, men vi vet också att regeringar är duktiga på att få pengarna att rulla.

En privat organisation, som vill ha en atombomb för egen räkning, torde däremot kunna komma ner på betydligt lägre kostnader. Det hela beror på huruvida man måste ta fram allt material själv på egen hand, och starta från allra första början, d.v.s. allt från att förstå E=mc2 till att fylla på raketbränsle till missilen och allt däremellan.

Sverige vandrade hela denna långa väg när vi fick kalla handen av Eisenhower att köpa atombomber av USA (men med all rätt; lita aldrig på en sosseregering!).

Därför byggde vi ett antal reaktorer för att ta fram eget vapenplutonium. KTH:s anläggning R1 droppade ett halvt gram plutonium om dagen, och även om en sådan anläggning säkert skulle kunna byggas för privata pengar idag så är den takten för långsam. Istället skulle det behövas en anläggning som den i Ågesta. Denna kostade 200 miljoner kronor att bygga på 1960-talet, vilket borde vara ungefär 6 miljarder i dagens penningvärde. Alltså någon miljard mer än Handelsbankens rörelsevinst för Q2 2015. Inte en omöjlig summa. Och med åren fick Sverige ihop sitt nödvändiga vapenplutonium. Jag har själv varit där på plats i Ursvik och tittat på förvaringen.

Att bygga själva stridsspetsen är en komplicerad historia, som säkert kräver sin egen fabrik. Fast även här vore det ju möjligt att använda en befintlig anläggning. När USA uppgraderade sina u-båtsbaserade W76-stridsspetsar kostade det ungefär 2 miljoner dollar per enhet. Detta inklusive modifiering av bärraketerna. Så har man redan plutoniumet, och har tillgång till en anläggning där stridsspetsen kan sättas samman, då behöver det inte bli oöverstigligt dyrt.

Ett av världens fattigaste länder – Nordkorea – lyckades faktiskt få ihop en halvduglig atombomb. Jag har inte hittat några uppgifter på hur mycket pengar de lagt ner, men deras kostnader skulle kunna ge en fingervisning om hur mycket Bertil Andersson i Kvarghult måste inteckna sin villa med för att få råd att skaffa sig en alldeles egen atombomb. Han kommer dock billigare undan om han skippar missilen eller köper bättre begagnat.

Så…

Låt oss ponera att Bertil Andersson i Kvarghult kammar in 1 miljard dollar i arv från en avlägsen släkting i Texas. Och Bertil Andersson surfar in på Flashback och ber på forumet om tips på var man kan köpa en atombomb. Tre timmar senare kommer ett privat meddelande om han kan få en alldeles egen kärnstridsspets utan raket för just denna summa (inklusive frakt). Bertil slår till och lägger handpenning, och 14 dagar senare dyker DHL upp och lastar av bomben. Vi står härmed i teorin inför faktum att det finns en privatägd atombomb i Sverige, inknuffad i en friggebod intill familjen Anderssons gula trävilla. Vad gör vi?

Ingenting.

*konstpaus*

Jag anar att detta svar tarvar en beskrivning av den filosofi som jag använder här. Och jag skall göra ett försök till att ge min tolkning av hur ett libertarianskt samhälle bemöter problemet.

 -LIBERTARIANISMEN OCH ATOMBOMBEN I KVARGHULT –

Den första principen är icke-aggression. Bertil Anderson har sin atombomb i sin friggebod. Han står inte vid sitt trädgårdsstaket och gastar ilsket ” – Om ni kör som vettvillingar med era mopeder och skrämmer mina höns kommer jag att spränga min bomb, och då skall ni allt få för ert moppesmatter.” Nä, Bertil Andersson har den bara där inne i friggeboden och går in till den några gånger i veckan för att putsa och eventuellt byta olja. Ja, det är så lugnt och fridfullt i Kvarghult att dess like inte tycks finnas någon annanstans där det bor människor. Med andra ord, det finns inte något skäl att göra någonting. Bertil är en snäll farbror.

” – Men tänk om han inte sköter sin bomb? Eller att den exploderar av sig själv?”, invänder opponenten kritiskt.

Ja, hur hanterar vi atombombens like? Det finns kärnkraftverk på hundratals platser runt om på jorden. Visserligen alla underställda statlig kontroll (vilket inte är någon 100%-ig garanti). Men inte ens danskarna förklarade krig mot oss för att vi  satte upp tre reaktorer mitt emot deras huvudstad, fastän det finns en mikroskopisk risk att de havererar och gör Köpenhamn till en ödetrakt.

Här skall jag erkänna att den libertarianska principen har sina nackdelar när det kommer till praktiken. Ändå är den korrekt och tillämpningsbar. Om Bertil Andersson ofrivilligt råkar få sin atombomb att detonera, t.ex. genom att på senhösten knuffa in trädgårdsmöblerna i samma friggebod som bomben står i, och olyckligtvis få parasollet att falla ner på den röda knappen… och baa-doff… …då har Bertil vållat invånarna i Kvarghult skada på både liv, hälsa och egendom. Enligt det libertarianska perspektivet är Bertil då skyldig att kompensera för den skada han åstadkommit. Vilket kan bli lite svårt när det enda som återstår av Kvarghult är glasliknande slagg i botten av den grop som plötsligt uppstått med familjen Anderssons tomt som Ground Zero.

Lösningen: De som drabbas skall då stämma Bertil och kräva skadestånd, enligt den libertarianska principen.

Och om Bertil varit förutseende skall han ha skaffat sig en bra försäkring för att kunna betala det han är skyldig. Vilket inte behöver vara ett särskilt stort belopp; för några år sedan blev en yngling ihjälskjuten och domstolen krävde att gärningsmannen skulle betala 80’000 kronor i skadestånd. Ingen av villorna i Kvarghult var värt mer än 1 miljon, så i denna fiktiva historia behövde försäkringsbolaget bara ersätta med mindre än 50 miljoner. Ja, plus att bekosta saneringsarbetet; med det kravet  hamnar slutnotan kanske på 100 miljoner till (dyrt att sätta upp staket och skyltar, vet ni!).

Ja, betrakta ovan angivna scenario som högst hypotetisk. Jag har inte stämt av med någon åsiktsfrände om den skulle stämma, eller vilka andra mekanismer som skulle bryta in här (och jag talar alltjämt enbart om ett libertarianskt synsätt). Jag är helt medveten om att det skulle vara väldigt olyckligt om Bertils bomb gick av.

Frågan är om just vapnets farlighet skulle vara ett skäl att förbjuda honom att vara innehavare av ett dito?

Den sistnämnda frågan är provocerande intressant. Vi libertarianer försvarar individens rätt att skydda sig, företrädesvis med ett skjutvapen. Är det någon skillnad i principen mellan ett skjutvapen och en atombomb?

De flesta skulle säga ja. Jag säger nej, och ser kaxigt tvärsäker ut.

Du skaffar dig en pistol för att kunna skydda dig mot en pistolbeväpnad gärningsman. De flesta libertarianer säger nog ”bifalles” till detta koncept. Du skall ha din rätt att kunna försvara dig om du ställs inför ett hot, menar libertarianer som försvarar rätten att bära vapen. Så, detta var för att avvärja sig från ett hot från en snubbe som dyker upp i en park på kvällen, iförd hood-jacka och viftar med en revolver. Borde inte principen till denna rätt till självförsvar också gälla om Bertil Andersson i Kvarghult hotas av t.ex. en statsapparat?

Låt oss vara lite realistiska.

Bertil Anderssons amerikanske släkting är fortfarande kvar i livet och bor i Texas i USA. Han heter i detta exempel Berry Anderson och har blivit miljardär på att pumpa upp olja. När hans brunnar börjat sina har han ändå hunnit tjäna en ohyggligt massa pengar. Han har röstat på Ron Paul i alla år och dunkat Lew Rockwell jr i ryggen vid tre olika tillfällen, och anser att den amerikanska regeringen inte har rätt att ta hans pengar eftersom den federala inkomstskatten strider mot den amerikanska konstitutionen. Han väljer också att betala sina anställda med guldpolletter som han låtit prägla på eget initiativ. Han har en stor sydstatsflagga på sin 100 meter höga flaggstång som myndigheterna vill att han skall fälla. På sin stora farm, större än 50 stycken Kvarghult, har han djur och spannmål och är självförsörjande på allt, inklusive energi (han har ett par gnisslande vindsnurror samt klätt ladugårdstaken med solcellspaneler). Berry Anderson säger att han inte vill ha någonting med staten att göra, utan säger åt regeringen att fara åt helvete.

Som om inte detta vore nog så provocerande för de styrande i Washington så blir den rebelliske Berry Anderson lite av en folkhjälte i Texas. Ja, i hela södra USA faktiskt. Nästan hela landet till och med. Det dyker upp skyltar med texten ”Berry Anderson for President” och det debatteras i TV om hans principer. Washington och SVT kallar honom för extremist…

Den federala regimen accepterar inte Berrys uppträdande. De bevakar hans farm med hjälp av en drönare. Berry ser detta och går ut med hagelbössan och skjuter en svärm med bly upp i luften. Drönaren flyger därefter högre. Berry har anat vad som komma skall, och tar nu fram ett raketgevär som schwiiiiiich-ka-bom förvandlar FBI:s drönare till metalldamm.

Detta kommer FBI inte att acceptera, och på 5 timmar mobilseras både tungt beväpnad polis, en armé av kostymklädda och solglasögonsförsedda agenter samt ett medieuppbåd av olympiskt mått. I horisonten skvallrar ett dammoln att kavalleriet är på G.

Berry anser sig ha rätten på sin sida att be staten att gå och skruva sig själv. Han skickar per fax ett budskap där han deklarerar att den amerikanska konstitutionen står på hans sida, och visar paragraf för paragraf att FBI inte hade rätt att kränka hans luftrum med en drönare. Presidenten säger – med allvarsam uppsyn – att regeringen inte kommer acceptera extremism, och att Berry Anderson får 24 timmar på sig att överlämna sig till myndigheterna.

Påstående: Berry Anderson har inte varit aggressiv mot någon, och nedskjutningen av den obemannade övervakningsdrönaren skedde i självförsvar mot den federala regeringens överträdelse av fjärde tillägget i Bill of Rights. Nu står de federala staten i en järnring runt familjen Andersons farm och meddelar att om han inte ger upp så kommer någonting att hända honom. Det mildaste Berry kan förvänta sig är att regimen kommer beröva honom hans frihet, och sannolikt konfiskera hans egendom. Han har fortfarande inte varit aggressiv mot sina medmänniskor. Han har inte kränkt andras frihet eller rättigheter. Han har bara uppfört sig på ett sätt som staten inte tycker om,  och nu vill staten hindra honom att leva i frihet.

Fråga: Har då inte Berry Anderson rätt att försvara sitt liv och sin egendom inför detta övermäktiga hot? Och på vilket annat sätt skulle han kunna försvara sig effektivt från statens löfte om våldsanvändning med annat än en atombomb?

Min tolkning av de libertarianska principerna – som den lekman jag är – är att Berry Anderson skall ha lika stor rätt att försvara sig från en aggressiv stat med en atombomb som han skall ha rätt att försvara sig från en aggressiv rånare medelst ett skjutvapen.

Författaren och den f.d. affärsmannen Jim Davies, New Hampshire, resonerar också kring detta i en text från 1999. Han anser också att ett privat innehav av en atombomb är försvarbart från ett libertarianskt perspektiv. Hans argument består av två delar; dels i att ett förbud skulle sakna relevans och vara verkningslöst, och dels därför att ett förbud skulle skapa en farlig situation där innehavaren skulle kunna frestas att använda sin privata atombomb:

It would be irrelevant because (like gun prohibition) if some malefactor is set upon holding the world to nuclear ransom, he will not be deterred by a piece of paper telling him not to. It’s ludicrous to imagine that he would!

And it would be highly dangerous because if the enforcement leads to an armed confrontation, and if the suspect reckons that all is lost, what is he likely to do? – he is likely to hit the button, so vaporizing several hundred thousand of his innocent neighbors along with his miserable self.

Jag vet inte om detta resonemang varit till någon nytta. För min egen del tyckte jag att det var lite skrämmande att under tankeprocessen komma fram till att frågan om privata atombomber har relevans. Det finns ju även ett till scenario kring Bertil Andersson i Kvarghult, och det är om han inte alls var den teknikintresserade mysfarbror som jag beskrivit här ovan, utan en psykiskt instabil individ som gjort sig känd för många dumheter under årens lopp, till stort förtret för de andra invånarna i Kvarghult.

Den libertarianska principen bygger på icke-aggression. Om Bertil Andersson är aggressiv och hotfull kränker han sin omgivnings frihet och säkerhet, och då tarvas en lösning. Den lösningen kan bestå i ett ingripande. Men tillåter libertarianismen ett proaktivt ingripande? Väldigt sällan.

Här kan man ju vrida lite på perspektivet. Vilket ansvar har den som säljer en atombomb till den folkilskne Bertil Andersson? Genom att sälja ett vapen till en person som agerar aggressivt och fientligt har säljaren gjort sig medskyldig till arge Anderssons eventuella dåd och nukelära illgärningar i Kvarghult. Det är precis sammafrågeställning som ”kan jag ställas till svars för att jag ger person A en pistol ifall jag är väl medveten om att denne skall skjuta ihjäl person B?”, vilket jag med min magkänsla vill besvara med ett ”ja”. Svaret blir däremot ett frikännande ”nej” om jag ger person A en pistol för att skydda sin liv och sin egendom mot person B som är en bov.

Ok, den här blogposten har passerat 3000 ord. Bäst att avrunda med en vänlig och fredlig tillönskan om en fridfull helg till dig, min käre läsare.

Hälsar eder Peter Harold

Referensmaterial vid sammanställningen av denna bloggpost: 

http://takelifeback.com/oto/otoh194.htm

http://mondoweiss.net/2015/07/turned-libertarians-burning

http://anotherangryvoice.blogspot.se/2012/11/uk-nuclear-weapons-privatisation.html

https://en.wikipedia.org/wiki/Joint_Comprehensive_Plan_of_Action

http://www.ucsusa.org/publications/ask/2013/nuclear-weapon-cost.html#.VbjAwJjvrDc

http://whatreallyhappened.com/WRHARTICLES/trinitite.html

http://www.nattvakt.com/online/recensio/26schwartz.htm

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Kärnvapenavtalet med Iran – och ja till privata atombomber!

  1. Jan Milld skriver:

    Hur gick det till, när Israel skaffade sig egna kärnvapen?
    En informativ länk:
    http://www.john-f-kennedy.net/mossadandtheassassination.htm

  2. Det gick ju bra för finnarna och deras projekt Iron Sky med mestadels crowdfunding. Vad sägs om Kalabaliken i Kvarghult? Peter får bli manusförfattare och regissör. Vi kanske rent av slår ut Göta Kanal som Sveriges populäraste komedi? Peters synopsis är klockrent mycket bättre än den usla Åsa-Nisse-filmen som komm för ett par år sedan med Kjell bergkvist i huvudrollen.

  3. Risto Matinen skriver:

    Va ska man säga/skriva om detta? Visst, om det bara gällde det Peter H skriver om, så skulle det kanske vara så enkelt. Tyvärr är verkligheten betydligt mer komplicerad, än så.

    ”Bertil Anderson” och hans släkting i USA vore nästan OK, men vad sägs om alla psykopater? Typ Måna Muzlim och Fredrik den Onde, Obama, för att nämna några. Vem skulle vilja att de har massförstörelsevapen, även privat?

    Om jag hade en sådan granne, skulle jag döda fanskapet, åtminstone om det var en psykopat som de flesta politiker är.

    Det värsta i kråksången är väl att Israel har kärnvapen. Ett land/folk som är hyperrasistiskt och hyperetnocentriskt. De kan nog inte bara tänka sig att förstöra världen om de känner sig för hotade, utan även göra det. Jag skulle gissa att Israel har sina kärnvapenmissiler riktade mot Europa, och inte mot sina semitiska kusiner i MÖ…

    • Peter Harold skriver:

      Barack Obama har redan atombomber idag…! Mona och Freddan har migrationspolitik som sitt massförstörelsevapen…!😉

      Ja, libertarianismen medger ju att man får försvara sig när liv, hälsa och egendom hotas. Jag ville bara belysa att en ideologisk princip kan väcka vissa frågor om den i alla lägen är att föredra.

      Vad gäller Israel så är det just detta jag menar med att Iran utsätter sig för en oerhört stor risk när de förklarar sig inte ha planer på att ha kärnvapen. Det är exakt samma situation som Syrien försatt sig i nu när det landet gjort sig av med sin stridsgas; nu vet NATO att hälsoriskerna är lägre vid en invasion.

      Eftersom Israel inte kommer acceptera avtalet med Iran kan vi nog räkna med att det kommer dyka upp ”nya uppgifter” som ”avslöjar” att Iran arbetar med andra massförstörelsevapen. Men jag skulle inte se det som helt otroligt att väst kommer försöka öka sitt inflytande även internt i Iran.

    • Läsare skriver:

      Judarnas Samson option.

      https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samson_Option

      Judarna har minst två ubåtar som bär kärnvapen. Judarna har kärnvapen riktade mot Västeuropa och ledande judar har sagt att de inte tvekar att använda kärnvapen.
      _________

      Samtidigt är det uppenbart, om man håller sig till ledande judar – sådana som företräder andra judar och/eller ges utrymme i massmedia – att bilden blir entydig. Dessa judar är som regel – eller helt undantagslöst?! – anhängare av det mångkulturella projektet.

      https://janmilld.wordpress.com/2015/07/31/judisk-makt/

  4. Vauen skriver:

    Jag läste en artikel som förklarade att Iran inte hade något intresse av kärnvapen, dels för att de anser dem vara haraam, dels för att dom kan fimpa Israel med konventionella vapen. Israel har ju kärnkraftverk som man kan bomba sönder tex. Iran är öht mycket bra på teknik, USA sänder ju drönare till dom att kopiera tom!😉

    Vad det gäller möjligheten att skaffa kärnvapen privat så är väl risken störst att nån gör en ”smutsig bomb”. Krävs ju inte mycket för att ödelägga en storstad. Störst risk är väl att Mossad eller annan säkerhetstjänst gör det.

    Sen resonemanget om att det är meningslöst att förbjuda ”X”, för en person som är motiverad skaffar ”X” i alla fall. Om det inte är förbjudet så kan ju inte polisen spana och förhindra personen att skaffa ”X” !?

    • Peter Harold skriver:

      Ja, jag tror att en smutsig bomb blir vad som kommer i en framtida false flag-operation. Vi får hålla utkik efter planerade övningar i den inriktningen. Det brukar ju kunna gå över i skarpt läge ganska snart (till och med samma dag).

  5. Janne D. skriver:

    säger detta igen, atombomber funkar inte och har aldrig gjort, det är mycket positivt, fearmongering är det inte så skriv gärna om Anders Björkman vid tillfälle.
    Why A-bombs don’t work

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s