När en enda person är effektivare än en hel stat – nu flyr tiggarna från Kista!

Bästa läsare!

Jag har skrivit lite om tiggeriet utanför våra butiker. Jag har till och med vågat använda mig av termen ”tiggarplåga”, även om jag anser att fenomenet har en viss komplexitet som ger upphov till handlingsförlamande resonemang. Även från min sida.

Ur ett libertarianskt perspektiv vill jag inte förbjuda folk att be om pengar. Det vore en inskränkning i individens frihet och rätt. Samtidigt så är det uppenbart att tiggeriet är besvärande, liksom allt det som följer med tiggarna, såsom bajs i parker, sovande människor i tunnlar, tjatiga individer på tunnelbanan, etc. Så ur en ideologisk princip har jag bara en lösning: vill man inte ha tiggare så låter man bli att ge dem pengar.

Andra är mindre nogräknade när det gäller frihetliga principer. Vissa anser att staten skall ta pengar av mig och andra skattebetalare för att sedan dela ut till tiggarna. Denna grupp kallar agerandet för ”rättvisa”. Andra grupper anser att det skall skapas speciella jobb för tiggarna så att de kan försörja sig själva. Även i detta fall med inslag av statlig finansiering. Båda modellerna kan bli en framgång under förutsättning att inga nya tiggare tar de gamla tiggarnas platser, medan de första avlönas av staten.

Det finns också grupper som vill förbjuda tiggeriet. Till dessa kan vi räkna bl.a. kommunfullmäktigeledamöterna i en rad kommuner som redan fått godkänt av respektive länsstyrelse att få angivet i den lokala ordningsstadgan att insamlingsverksamhet kräver förhandsgodkännande (tillstånd). Och detta saknar nog de flesta tiggare som vi ser ligga utanför butiksentréer eller utföra sitt ambulerande muggskramlande från ena tunnelbanevagnen till den andra.

Vad jag kan konstatera är utifrån statens engagemang i tiggarfrågan så har inget vettigt skett.

Däremot tycks vissa områden numera vara rensade från tiggare. Kista sägs visst vara förhållandevis fritt från tiggare, trots att området tidigare i år hade en hög koncentration av dessa (och det fanns visst ett tiggarläger där). Orsaken? Jo, en ”ensam galning” jagar och hotar tiggarna.

Det rör sig om en 25-årig man som cyklar omkring och sätter eld på tiggarnas tillhörigheter och uppträder i övrigt hotfullt mot dessa. Enligt uppgifter i medierna är tiggarna så rädda att de reser hem till Rumänien…

Detta är kvittot som kommer när staten inte har en lösning på ett extremt fenomen (för man måste ändå säga att det är extremt med romska tiggare utanför varje större livsmedelsbutik eller köpcentra i större delen av landet jämfört med hur det sett ut tidigare). Och det är också ett kvitto på att svenska folket inte ser konsekvensen av det egna agerandet.

Händelsekedjan är komplicerad. Det börjar med romernas egen kultur där de inte vill assimilera sig till den stat de själva bor i (med inslag av en viss ömsesidig motvilja även från statsapparaten i Rumänien, Bulgarien och Moldavien). Det fortsätter vidare med ett svensk folk med stor empati för människor i nöd, och eskalerar till en nivå där problemet blir föremål för en handlingsförlamad statsapparat som bara kan leverera varm luft, och vars eventuella åtgärder hindras av politiska aktivister på vänsterkanten som ser tiggarna som en resurs för att vinna folkets kärlek(?) i kampen mot de ondskefulla kapitalisterna (”kampen mellan de som har och de som har inget”).

Som Sverige är konstruerat, och på det sätt som svenskar tänker, torde vi aldrig kunna bli av med de hitresta tiggarna så länge som inte andra länder börjar bli lika generösa och toleranta mot tiggarnas närvaro. Vilket jag inte tror kommer att hända.

Därför är det inte förvånande att någon enskild person bestämmer sig för att på egen hand ”rensa upp” och vilja återställa ordningen när en situation blivit så här påfrestande. Detta är dock ett tecken på att fascism kan skapas i ett land som ändå är genomsocialiserat. Detta är mer än att en enskild hatisk medborgare tar lagen i egna händer; det som sker nu är att någon skapar lagen ur ett vakuum där folk trott att staten skulle ha kunnat göra någonting.

Jag säger inte att det är den cyklande 25-åringen som etablerar en framtida våg av fascism; det kan lika gärna ske genom en motreaktion av sådana som kallar sig för ”anti-fascister”, men som dessvärre i handling har mer med det förstnämnda exemplet att göra (vilket vi nu blev varse i Östermalm där aktivister saboterade en felstavad SD-reklam om just tiggeriet i huvudstaden). Det är alltså på sin plats att vara vaksam nu.

När olag visar sig starkare än lag, då raseras förtroendet för samhällsmaskineriet. Hur väl detta än kan låta för mig som statsfientlige libertarian så är jag ändå medveten om att många andra inte delar mina ideal om individuell frihet och ömsesidig respekt mellan människor. Och det kan öppna för otäckheter.

Hälsar eder Peter Harold