Rötmånad på redaktionen – allt om tragedierna efter filmerna om Jönssonligan…

Bästa läsare!

När det är semestertid och landet tycks befinna sig i koma så är läget som allvarligast i tidningsredaktionerna. Nej, jag tänker inte säga någonting om SVT:s nyhetsbevakning från IKEA i Västerås vid 19-tiden på kvällen där både nyhetsuppläsaren i studion och reportern på plats pratar långsamt och allvarstyngt om… ingenting. Man upprepar gång på gång att ”man vet inte”. Inte en tillstymmelse till spekulation eller exponering. Det enda man vet är att det rör sig om ett vansinnesdåd som bara plötsligt hänt.

Någon timma tidigare får jag ett SMS: ”En somalier och hans svenska tjej dödade av en annan somalier som är hennes ex-kille.” Jag skulle i o f s ha skickat ett ”Hur vet du det?” tillbaka men nöjde mig med ett ”Tack”. Det är så här att jag har dåliga minnen av knivar i Västeråstrakten, och jag hade dessutom för några år sedan ett varsel om ett knivdåd på Myrorna i Västerås. Ja, just det. Jag gick in i Myrornas butik med den hemska visionen att det plötsligt skulle storma in en person och hugga ner kunderna. Ett år senare hände någonting snarlikt i just denna butik; en man högg ihjäl sin fru där. Efter detta har jag alltid känt obehag när jag gått i varuhus där de haft knivar framme i exponering. Fast det är klart, ingen skulle väl få för sig att slita till sig en kniv och hugga ner folk, har jag försökt att tänka tröstande.

Nä, som sagt, jag tänker inte beröra detta med ett ord i denna bloggtext. Jag behåller denna personliga ångest för mig själv. Den är plågsam, men jag lider i det tysta. Jag skall inte säga ett ord om att jag ofta grubblar över om andra oroliga tankar jag har skall besannas.

Istället tänker jag ta upp trams.

När jag skulle läsa min mejl på Yahoo! ville de att jag skulle först läsa Expressens artikel ”Tragedier och sorg efter Jönssonligan”. Den största sorg jag förknippar med den filmserien är att filmbolagen mjölkade konceptet med de tramsiga ”Lilla Jönssonligan” samt försökt spela in en ny omgång, eller i vart fall åtminstone en film. Även om det känns lite plågsamt att se gamla skådisar att försöka gestalta sina forna glansroller på nytt (”Dödligt vapen 3” och senaste ”Dum och dummare”), i det att åldrade barndomshjältar påminner om ens eget åldrande, så skulle jag gärna se Björn Gustafsson, Ulf Brunnberg och Gösta Ekman återförenas. Tyvärr har Sickan ingen plan längre.

Och tyvärr har Expressen inte mycket till en historia.

”Jönssonligan” blev en svensk kultklassiker. Men inspelningarna kantades av avhopp och obehagliga scener – och efter filmserien har tragedierna avlöst varandra.

Med denna ingress föreställer jag mig att det som följde efter inspelningarna av ”Jönssonligan” är att jämföra med de mystiska dödsfallen efter öppnandet av Tutakanons grav i Egypten, där den ena egyptologen efter den andra dog i sviterna av okända sjukdomar.

I själva verket är det att sedan den första filmen om Jönssonligan visades på biograferna 1981 har ett antal av de medverkande skådespelarna dött, och nämner bl.a. Nils Brandt (Rocky) och Per Grundén (Wall Enberg). Konstigt nog missar Expressen att eskalera tragiken genom att nämna att Gunnar ”Knas” Lindgren (brovakt), Gösta Söderberg (äldre polis), Mille Schmidt (hamnvakt) och Sten Ardenstam (hotellportier) från samma ”Varning för Jönssonligan” är icke mer, har upphört att existera, blivit ex-skådespelare.

Sedan nämns att den härliga Birgitta Anderssons ex-makar dött. Det är givetvis tråkigt, och hon har mitt fulla medlidande. Men folk dör tyvärr. Så även Margareta Krook som rycktes från denna världen i en ålder av 75 år (Jönssonligan på Mallorca). Det finns länder där folk sällan upplever sin 45-årsdag, men det är givetvis en tragedi som vi givetvis för alltid kommer förknippa Jönssonligan med att fru Krook försvann så pass tidigt som hon gjorde tack vare Expressen som chockas över naturens gång.

Visst, jag kan hålla med om att det var tråkigt att Gösta Ekman lämnade Jönssonligan för att spela in den vedervärdiga serien om kommissarie Beck. Seriöst, vem vill frivilligt medverka i sega polisfilmer med usel dubbning? En galning! Beck-filmerna var ju inte ens spännande.

Nä, nu skall jag inte säga mer innan någon blir förbannad. Men tänk om Expressens medarbetare fick chansen att ägna sitt utrymme åt att skriva om mer angelägna saker än… ja, det här reportaget om Jönssonligan kan väl inte ens kvalificeras som skvaller heller. Får jag kalla det för ”skit”?

För att muntra upp er äkta fans av Jönssonligan kan jag berätta att jag mötte Dynamit-Harry i förra veckan. Och han såg riktigt pigg ut för att vara gammal. Det förtjänar han.

Hälsar eder Peter Harold

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Rötmånad på redaktionen – allt om tragedierna efter filmerna om Jönssonligan…

  1. Majsan skriver:

    http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.3103459-mor-och-son-offer-for-vansinnesdad

    Alltså inget svartsjukedrama eller hedersrelaterat (om inte något annat kommer fram ändå, men det tror jag inte nu). Tror inte vänstern kommer att starta något fackeltåg mot vare sig rasism eller våld den här gången heller.

    Vill man ha trams så rekommenderar jag annars plåsterdebatten som pågår. Fick även lära mig att Biltema säljer transparenta plåster, uppenbarligen riktade till transparenta personer🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s