Västukrainarna tröttnar på sin regim i Kiev – men inbördeskriget skall trappas upp igen.

Bästa läsare!

Medan utrikesminister Wallström tramsar med högläsning av texter som storbankskontrollerade Council of Foreign Relations lagt i hennes händer för att kritisera Ryssland med anledning av krisen i Ukraina vill jag passa på att uppmärksamma det som sker i verkligheten, och som kanske inte passar in så bra ihop med Wallströms CFR-styrda retorik.

Först av allt vill jag säga att jag fram tills för några år sedan var en hängiven kritiker av Ryssland i allmänhet och Vladimir Putin i synnerhet. Sovjetunionen var en fiende, och efter dess upplösning har jag förblivit kvar i synen av Ryssland som en ovän. Men på senare år har jag fått ompröva min syn på dagens Ryssland, och i skenet av USA:s utveckling mot en stat präglad av totalitärism så har min syn på tingens ordning ställts på prov. Ryssland är idag mer demokratiskt och liberalt än Sovjetunionen på dess tid. Men utvecklingen i USA påverkar även Ryssland negativt. Därför kan vi inte enskilt bryta ut Ryssland i kritiken av världsordningen såsom den enögda utrikesminister Wallström gör.

Min negativa bild av Ryssland förändrades i samband med att Vladimir Putin avstyrde en amerikansk invasion av Syrien 2012-2013. Sedan dess har jag fått ompröva allt mer av min negativa kritik – vilket gubevars inte betyder att jag applåderar allt som Putins regim gör. Men jag har i vart fall kommit så långt att jag betraktar Ryssland och dess förhavande med en mer nyanserad blick än vad svenska medier och ”experter” erbjuder.

Sålunda måste jag inkludera den senaste tidens händelser i Ukrainakrisen. När utrikesminister Wallström snackar om ”rysk aggression” och att ”Ryssland ritar om Europas gränser” så är det ordval som kan ifrågasättas starkt. Och hennes uttryck kan också vändas emot den andra sidan – den sida som hon själv företräder i egenskap av utrikesminister i ett land som tecknat samarbetsavtal med krigsmakten NATO.

Det som sker nu är att USA har militär personal på plats i den av Kiev kontrollerade delen av Ukraina. USA:s regering har visserligen haft personal på plats i flera år (bekräftat av Victoria Nuland), och NATO har haft militär personal på plats i Ukraina redan under 2014 (bl.a. under övningen Rapid Trident där NATO utbildade Kiev-regimens soldater som därefter sändes ut i strid mot separatisterna i öst). Men det är nu man förväntar sig att bli delaktiga i en konfrontation med Ryssland. NATO har distribuerat material till Kievs krigsmakt sedan ifjol, och USA har sålt krigsmaterial till Kiev via Saudiarabien innan dylik handel godkändes av den amerikanska kongressen. Amerikanska och brittiska specialtrupper är också på plats. Detta måste sägas då den allmänna mediebilden är att väst är passiva och Ryssland är offensivt.

Det finns inget politiskt ifrågasättande av USA:s/EU:s/NATO:s engagemang i Ukraina eftersom man beskriver sig som ”en partner till regimen som tagit landet in i den demokratiska sfären” efter maktskiftet ifjol. Det ironiska är att den nya regimen är utsatt för hård kritik från både dess egna medborgare, och till och med regimens egna partners som inte gjort sig kända för särskilt hög moral.

sb ukraina karta

Det sistnämnda exemplet manifesteras av att den högernationalistiska millisen Pravyi Sektor (Högra sektorn) under sommaren gjort uppror mot president Porotjenko. Man anklagar honom och hans regim för att vara lika korrupt som den regim man jagade på flykten. Pravyi Sektor misstänks för att vara den grupp som agerade under Euromaidan och besköt både polis och civila för att skapa det tumult som ledde till regimskiftet. Inom Pravyi Sektor finns både banditer och nationalistiska ideologer.

Pravyi Sektor har dock nyligen utfört väpnade attacker mot den regimkontrollerade armén. Om detta har inte mycket sagts i västerländska medier. Dagens Eko har förvisso talat om ”aktivister som protesterat på Maidantorget i Kiev, för att visa sitt missnöje med att regimen inte verkar för en utveckling i tillräckligt snabb takt som folk önskar” (ej ordagrant citat), vilket är ett ordval som skall få radiolyssnarna att inte tro att Kievregimens mål och medel alls är ifrågasatta. I själva verket är det protester både från högernationella och även från vanliga medborgare som anser att regimen ”säljer ut” deras land.

I västerländska medier beskrivs separatisterna i östra Ukraina som etniska ryssar/ryska soldater som tagit sin in i landet för att kriga mot Ukraina. Det finns sällan någon diskussion om vad separatisterna vill uppnå eller vad de utsatts för, utan man väljer att beskriva dem som en milis kontrollerad från Moskva, allt för att det skall passa bilden av Ryssland som en aggressor i regionen.

Det är därför som det tydligen inte passat västmedierna att rapportera om att samma självstyrande strömningar som finns i Donetsk och Luhansk – med hög andel etniska ryssar – också förekommer i andra delar av Ukraina där etniska ukrainare är missnöjda med regimen i Kiev (röd ring på kartan). Och det var just därför som Donetsk och Luhansk (gul ring) ville lämna den ukrainska federationen efter den USA-stödda statskuppen; det var inte alls efter påbud från Moskva (i själva verket har Vladimir Putin sagt nej till att annektera dessa provinser) som man förklarade sig självständiga.

Nu har invånarna i västra Ukraina också bildat en folkrörelse för regional autonomi (vilket är separatisternas nuvarande mål i Donetsk och Luhansk, men som president Poroshenko i Kiev vägrar att förhandla med dem om).

Det är gruppen ”Autonomi för Galicia” som agerat. Man har sitt säte i staden Lviv (blå ring) som gränsar mot Polen. Ironiskt nog har också de ukrainska högerorienterade nationalisterna – som samtidigt strider militärt mot utbrytarrepublikerna i öst – också haft sitt säte i denna stad. Provinsen Galicia var till 1918 ett eget kungarike, men anslöts till det återbildade Polen. Sedan dess har befolkningen utsatts för en trefaldig etnisk rensning som resulterat att folket idag efter kommunistdiktatorn Stalins välde i huvudsak är ukrainsk. Idag riktar de ukrainska galicierna kritik mot sin egen regim: ” – Vi vill inte fortsätta betala skatt till den korrupta regeringen!”.

Pravyi Sektor försökte stoppa den Galiciska gruppens manifestation som ägde rum rätt så nyligen (eftersom man inte accepterar att provinser strävar efter autonomi), men de kunde endast göra ett halvhjärtat försök eftersom huvuddelen av Pravyi Sektor befinner sig i skogarna vid Mukacheve (brun ring) där man varit i väpnade strider mot Kievs armé. Japp, du läste rätt!

Pravyi Sektor riktade ett uppenbart hot mot demonstranterna i Lviv som kan vara väl värt att uppmärksamma eftersom det avslöjar en hel del om den syn som en av Ukrainakrisens våldsammaste aktörer ger uttryck för:

The Pravyi Sektor calls on the Lviv SBU and the Ministry of the Interior to prevent manifestations of separatism in Ukraine and, in particular, in Lviv. We would like to remind you that in the Donbass everything also began under the guise of “peaceful protests”, which were orchestrated by the Kremlin propagandists and then escalated into a war. If you do not stop such displays now, it may be too late tomorrow. In case of inactivity on the part of the SBU and the Ministry of the Interior, we reserve the right to fight all manifestations of separatism in Western Ukraine.

Sedan demonstrationen i Lviv – som Högra sektorn inte lyckades förhindra – har regimen i Kiev signalerat att man kan tänka sig att utplåna sin nationalistiska forna vän. Ledningen för Pravyi Sektor inser att de inte kan vinna mot den USA-stödda reguljära armén, och vill nu istället få amnesti och i gengäld få ansluta sina soldater till den ordinarie armén.

Hur president Poroshenko kommer agera är ännu inte känt; han har redan bekämpat två andra miliser som hotat hans regims välde. En förstärkning av hans trupp är nog dock välkommen eftersom han avser att genomföra en ny offensiv mot utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk. Denna offensiv skall vara så omfattande att han räknar med en seger.

Om Ryssland möter detta med passivitet är inte känt, men från amerikanskt håll är man medveten om regimens plan, och det är även tal om en eskaleringsplan som inbegriper närvaro av NATO-trupp som skall fungera som ”fredsbevarande styrka” för att inte rysk militär skall frestas att gå in i provinserna. Scenariot är att pro-ryska separatister skall attackera mål på Kiev-kontrollerat område, och amerikansk personal skall drabbas, vilket skall kunna vara en utlösande faktor för ett ingripande från NATO:s sida. Om detta skall ske medelst en föregående provokation eller genom false flag-operation återstår att se.

Trots tystnad i medierna så bryts vapenvilan som framförhandlades enligt Minsk 2-avtalet dagligen. Där utbrytarrepublikernas trupper backat tillbaka sitt tunga artilleri (i enlighet med avtalet) har Kievs armé fortsatt att beskjuta med både granater och raketer, företrädesvis de senaste dagarna runt städerna Starognatovka och Belaya Kamenka. Även området i närheten av Donetsk flygplats har beskjutits. Regimen i Kiev menar att det är separatisterna som beskjuter sig själva för att ge Ukraina skulden. FN:s europeiska säkerhetsorganisation OSCE tycks inte ha bråttom att observera eventuella överträdelser.

Separatisterna har sedan beskjutningarna intensifierats återfört sitt artilleri till den till nyss fredade zonen, vilket man medger offentligt. Man säger att Minsk-avtalet nu i praktiken är dött. Under hösten kommer både USA och Storbritannien att tillföra ytterligare militär personal i området. Det faktum att det inte längre utförs några verkningsfulla försök till diplomatisk lösning av konflikten denna gång tolkas som ett bevis för att Vita huset nu gett klartecken till en upptrappning av inbördeskriget.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Västukrainarna tröttnar på sin regim i Kiev – men inbördeskriget skall trappas upp igen.

  1. Lajos skriver:

    Folket i Ukraina tycker till och med att Kievregimen är dubbelt så korrupt än vad den tidigare regeringen var.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, med tanke på att regimen där tillsätter offentliga uppdrag med personer som inte ens varit ukrainska medborgare, men som står Vita huset nära, så kan jag gott förstå att det finns fler dimensioner av korruptionen.

  2. Benny skriver:

    Ja, en upptrappning är Washingtons mål med inbördeskriget i Ukraina. I USA vill man nog gärna att Ryssland agerar (USA slipper problemet Ukraina och Ryssland framstår i sämre dager än man själv) och ser till att östra Ukraina blir en självständig stat. I väster jobbar polackerna på samma sak, fast mest av allt vill nog polackerna lägga beslag på de västra delarna i stället för ett fristående Galicien. Alltså närmar vi oss den trestatslösning av Ukraina som jag förutspådde, med stormsteg. En annan tänkbar utveckling är densamma som i Georgien där Ryssland går in massivt och snabbt rensar bort den totalt inkompetenta ukrainska militären och deras medhjälpare från USA, GB i de östra delarna precis som 2008 Sydossetien. Detta scenario skulle dock skrämma grannländerna till Ryssland även om undersökningar bland befolkningen i dessa länder visar en ganska stor förståelse för Rysslands agerande i östra Ukraina (det är mest de USA-styrda regimerna i några av dessa länder som ojjar sig). Min gissning är att Putin, som vanligt håller huvudet kallt, och låter utbrytarrepublikerna sköta sig själv, vilket de ju visat sig mer än kapabla att göra, än så länge ska väl tilläggas.

    • Natali Stockholm skriver:

      Sista nyhet är OSSE lämnar Donetsk och Luhansk. Vad betyder det? Folk tycker att ukrainsk arme har fått i uppdrag att eskalera konflikt rätt sagt innbördeskrig kommer att startas på nytt.

    • Peter Harold skriver:

      Faktiskt, jag tänkte på det du sade tidigare om att polackerna är sugna på sin bit av Ukraina. Jag har dock inte riktigt förstått mekanismerna bakom det hela. Jag försöker också förstå hur detta skulle kunna rimma med Vita husets policy om att inte acceptera att Donbass lämnar den ukrainska federationen; därmed borde de – om det finns någon logik – inte accepteras om Galicien försöker med samma sak.

      • aspsusa skriver:

        Polen är ett NATO-land. Vill Ryssland att Nato-utvidgas ännu längre österut? Jasså inte?
        Nå, då är det väl bäst att Ryssland styr upp så att Donbass förblir i Ukraina, så fixar USA så att Galicien (eller hela gamla polska Kresy) också gör det.

        • Benny skriver:

          Det blir nog svårt att få Donbass att vilja vara kvar som en del av Ukraina efter Poroshenkos anfallskrig. Putin vill inte att Donbass ska bli en del av Ryssland för det skulle dra med sig enorma kostnader, mer än vad DDR kostade Väst-Tyskland då ju det är frågan om många fler invånare i ett sönderbombat land. Västra Ukraina har varit en del av Polen historiskt och i de västra delarna ser man sin chans att komma med i EU och bidragskarusellen från Bryssel genom att bli en del av EU-landet Polen som redan får enorma bidrag (bl a våra skattepengar) för att klara sig. Kvar blir alltså ett rumphugget Ukraina med enklaverna runt Kiev och så borde det kanske sett ut efter Sovjets upplösning. Krim skulle efter befolkningens önskemål direkt blivit en del av Ryssland och varför man inte gjorde så från början kan skyllas på EU:s och USA:s geopolitiska strävanden snarare än hänsyn till folkvilja och demokrati. Fyllot Jeltzin och maktgalna småpåvar i de forna Sovjetrepublikerna har också en stor skuld till dagens elände i Ukraina och andra forna delar av Sovjet. Sen är frågan varför man inte kan låta folket i de numera olika länderna själv bestämma vart man vill tillhöra men jag misstänker att stora länder som Kazakstan och några andra i söder återigen vill vara en del av Ryssland vilket inte alls passar EU och USA:s agenda i världen.

          • Peter Harold skriver:

            Det senaste nu är att både Donbass och Kiev skall försöka återaktivera Minsk II. Kiev är inte riktigt färdiga med sin upptrappning (jänkarna och engelsmännen kommer inte vara på plats förrän i november), och Donbass, ja, de vill nog inte ha mer krig. Folk börjar bli trötta.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s